Natt i Amsterdam

I natt gjorde vi det! Vi har lite olika saker vi ser fram emot lite extra mycket och som vi verkligen vill försöka göra under vår segling. Den första av dessa var att gå på kanalerna genom centrala Amsterdam. För att göra det måste man passera två järnvägsbroar, den nordligaste öppnar bara en gång per dygn och i natt var det 00:50. För att få gå med genom staden så måste man gå in i Westerkewersluis fram på kvällen och anmäla sig. Vi gick in vid niotiden och då låg där redan några båtar. Sedan börjar en väntan på att få besked när bron skulle öppnas. Vad gör man då?

Strax före ett får vi komma igenom järnvägsbron och sedan börjar en trevlig färd genom staden. Massa broar som ska öppnas åt oss och inför var bro får vi vänta en stund.

Strax före tre kommer vi fram till sluss och sista bro men där är det stopp. Bro och bro, det är egentligen fyra broar, både järnväg och bilar, och sammantaget åtta klaffar. En av dessa krånglar och först vid fyra kommer vi igenom.

Lägger oss direkt söder om vid en väntebrygga. De andra båtarna tipsar om att det gäller att passa nästa bro, som bara öppnar några gånger om dagen. Vi bestämmer oss för att gå med de andra vid öppningen klockan sju på morgonens (nästa strax efter lunch). Det blev en timmes sömn.

Något trötta drar vi vidare redan vid sex för att gå ned till bron vid Schiphol, flygplatsen. Det är i alla fall en riktigt vacker morgon på Nieuwe Meer.

Efter en stunds väntan kommer vi igenom och kan sedan puttra söderöver. Först längs flygplatsen och sedan genom ett trevligt landskap och genom flera byar/städer.

Nästa broutmaning är en järnvägsbro utanför Gouda. Den ska öppna 13:12 enligt vår bok (eller möjligen 12:12) Vi kommer dit 12:15 och får reda på att den öppnar 12:28. Vilken tur att vi inte litade på boken.

Strax efter ett är vi förtöjda i Goudas ”gästhamn”. Den minsta vi varit inne i. Det blev tilläggning med skohorn och med glada tillrop från hamnkaptenen. Väldigt trevligt gäng pensionärer i klubbhuset och rimlig hamnavgift. Väldigt skönt att sova middag en stund och efter en sväng i den fina gamla staden lägga sig tidigt.

Amsterdam

Nu har vi varit två dagar i Amsterdam. Blandat väder men perfekt temperatur att strosa på stan i. Och det har vi gjort två eftermiddagar. Däremellan lite båtpyssel. Amsterdam är en trevlig stad. Vad gör två seglare när de kommer i land? Jo, de hoppar på första bästa båt och åker på sightseeing på kanalerna.

Vår båtgranne från B-hallen på Vindö Marin i vintras är Holländare och har varit mycket hjälpsam med goda råd och tips. En sak han skrev så sent som för några dagar sedan var ”Glöm inte att käka en patat med kroket”, så i onsdags beställde vi Oma Bob’s kalvkroketten. Jättegott tillsammans med öl från Texel och utsikt över kanalerna! Tack för alla bra tips Eugene!

Vi har legat i Sixhaven marina. Lugnt och fint med bra faciliteter och perfekt gratisfärja var 5:e in till centrum på fem minuters gångavstånd.

Invasion

I dag har det varit varmt. När jag skriver detta är klockan över tio och det är fortfarande 24 grader ute, och 29 nere i båten. Vi har haft en fin dag i mycket lätta vindar på havet Markenmeer. Blandat motorgång och segling beroende på vindstyrkan. För första gången denna resa är vi glada när seglen kommer mellan oss och solen så vi får lite skugga och svalka ombord. Tänk så fort det kan ändra sig. Genom att göra vår teleskopbom så lång som möjligt kunde vi spira Code 0 och länsa förbi alla andra seglande båtar på havet.

I den lätta vinden har det drivit ut stora svärmat flygfän i varierande storlek. Vi blev fullständigt invaderade. Flera hundra fick skakas ur seglen när det var dags att rulla in. Väl i hamn i Amsterdam har vi spolat däck och dammsugit nere för att bli av med de flesta av våra objudna gäster.

Vi ligger nu i Sixhaven marina precis norr om centrum och med färjan över inom gångavstånd. I morgon ska vi upptäcka Amsterdam till fots. Inte lika varmt efter kallfronten som ska passera i natt enligt prognosen. Passar oss bra.

Till sist en extra varm hälsning till alla våra Norska vänner och följare. Hoppas ni har en fin 17:e maj!

Tvärs över IJsselmeer

När slussvaktaren börjar jobba vid nio går vi genom sista bron och ut genom slussen. Det blir en sträckbog tvärs över innanhavet mellan de två stora dammarna. Ca 15 sjömil i mulet och regnskurar. Vi hade kanske egentligen tänkt gå längre men det kändes skönt att vid tvåtiden förtöja i Enkhuizen. En fin gammal stad som flera rekommenderat oss att besöka.

Uppehåll och ganska varm när vi förtöjt. Det doftar gott från kajen och vi går upp och beställer var sin spätta till lunch. Sedan en regnskur och sedan lite sol igen. Då passar vi på att gå en promenad på stan. Mot slutet lokalbryggd öl. En spännande upplevelse där bottensatsen från flaskan hälldes i snapsglas att drickas innan ölen för att förhöja smaken. Och smakrikt blev det.

Vi satt och tittade ut över det gamla tornet som på 1600-talet var en del av stadsmuren.

Många fina hus och väldigt många traditionella skutor i olika storlek.

Äntligen shorts

Sneek var i våra ögon inte lika fint som andra små städer. Men de hade en fin gammal nitad klaffbro och denna fantastiska bro. Vi hittade också en bra livsmedelsaffär på vår cykeltur.

Lite större kanaler med pråmtrafik och fler sjöar i dag. Synd att de är så grunda, vi kan inte gå utanför den muddrade kanalen och i den motvind som råder kan vi då inte heller segla. Vi fick i alla fall till en kvart under segel när vi lämnade Sneek samma väg vi kom in i går.

I dag gick bara 15 sjömil ned till Lemmer där vi i morgon kommer att gå ut ur kanalerna ett tag och segla på de stora invallade innanhaven norr om Amsterdam. Så här har vår kanalfärd sett ut i denna etapp från Leeuwersoog. Riktigt trevliga kanaler och flera fina gamla städer.

På vägen in till Lemmar passerar vi villaområden där alla hus har egen brygga och många har riktigt stora båtar utanför husen. Vi går inte stora kanalen utan viker av sydost ut in genom gamla delen av staden genom Sijlroede. I dag var det nära ögat igen när vi skulle lägga till men denna gång klarade vi oss från nedfallande saker med någon decimeters marginal. 22 grader varmt, shorts, promenad och en öl i land innan middag ombord.

Bland kor och gröna ängar

I dag har vi kört omkring mestadels på Holländska landsbygden. Fina kanaler om än ibland med ”Lantlig doft” i luften.

Så här betalas broavgift. Brovakten skickar ut en träsko på ett spö och vi lägger i pengar.

Vi lärde oss något nytt i Leeuworden. När vi skulle lägga till vid kanten av kanalen för lunch (broarna har rast mellan 12 och 13) så knakade det plötsligt uppe i riggen. Förstaget höll på att knäcka en gren på det stora trädet. Vem tittar uppåt när han lägger till, inte Håkan i alla fall. Men kanske nästa gång. Som tur var var masttoppen, med sina dyra och ömtåliga antenner och instrument, över träden och klarade sig utan skador. Vi kom undan med lite grenar och löv på däck och la oss i stället på en platts med mindre uthängande träd.

Det blev ett antal broar under dagen men inga besvärande väntetider. På eftermiddagen kom det några regnskurar. Då var det skönt att kunna ha tak över sittbrunnen. VI kom längre än vi planerat och ligger nu i Sneek som vi ska utforska i morgon förmiddag.

Resan till Holland

För er som funderar på att följa efter söderut kan det kanske vara av intresse att veta hur vi tog oss till Holland. Vi seglade från Ljungskile till Varberg via Marstrand och Donsö. I princip tre dagars segling Men det kunde också gått på två dagar. Sedan låg båten där ett tag medan vi var hemma.

Från Varberg seglade vi Anholt, Ebeltoft, Lilla Bält, Kappeln, Rendsburg, Cuxhafen, Borkum till Dokkum. Åtta dagar till sjöss, tre dagar i land, dels för att vila, dels för att vänta in förliga vindar. Ett snitt på ca 35 nm per dygn vilket är ett tempo vi brukar kunna hålla utan att det blir allt för jobbigt. Läs om resan i tidigare inlägg.

In i Holländska kanaler

Klockan ringde redan klockan sex i går efter vad som kändes som en alldeles för kort natt. Men, här gäller det att passa tidvattnet och i går skulle vi in genom Friesche Zeegat vid eller strax efter högvatten och då är det bra att gnugga sömnen ur ögonen och gå upp, hur trött man än är.

Nackdelen med att gå in vid högvatten är att resten av resan blir i motström. Vi går ut från Borkum när vattnet är på väg in och vi går in mot slussarna efter gatten när vattnet är på väg ut. Alltså motström hela dagen. Hur kul är det? Morgonen bjöd på väldigt lite vind och motorgång. Då passade vi på att gå så nära land vi kunde. Låga öar och långa sandbankar. Ett landskap som känns ovant för en västkustbo.

Halvvägs ned till gattet kunde vi rulla ut Code 0 och göra god fart söderut i några timmar. Sedan var vinden i stort sett rakt emot så det blev motorgång in genom bojarna. En stunds segling för bara focken medan vi åt läcker lunch.

Undrar om detta är en sommarstuga?

Sedan full fart med motorn för att komma fram mot två knops ström. Ett intressant optimeringsfall för den glada ingenjören. Ju fortare man kör desto mer diesel drar ju motorn men samtidigt kör man kortare distans genom vattnet, dvs kortare tid. Intuitivt känns det som att man ska dra på en extra knop så det gjorde vi.

En halvtimme innan slussarna i Lauwersoog öppnade sig himmelen och vi fick raskt upp taket över sittbrunnen som hjälpligt skyddade oss. Medan vi väntar på slussen upphör regnet och vi kan fälla ned taket igen och slussa in i hyfsat väder. Sydliga vindar gör luften varm och behaglig när vi puttrar in över sjön Lauwersmeer mot Willem Lorèslussen in till kanalsystemet. Vi fick fin service i båda slussarna och behövde inte vänta länge innan de släppte in oss. Dagen avslutades med en dryg timme kanalfart i ljummet väder, nästan sommarvärme.

Vi la oss för natten i Dokkum och här har vi stannat hela dagen. Dokkum är en gammal stad, Saint Boniface dödades här redan 754. Den har välbevarade försvarsverk som Wilhem av Oranien personligen sägs ha varit med att skapa. Fina gamla byggnader i en ganska liten stadskärna innanför de gamla vallgravarna där vi strosade runt i förmiddagssolen.

Det har varit lite omväxlande väder med en del regn och dess emellan solsken och härlig värme. Nu verkar det som om fronterna dragit förbi för i dag och vi ser fram emot en fin kväll med grillmat i sittbrunnen.

Ut på Nordsjön

I dag, eller kanske snarare i natt, gick vi upp redan klockan tre för att segla ut ur Elbe i medström. En sömndrucken besättning lämnade så hamnen i mörker vid halv fyratiden. Mycket lätt vind från syd och motorgång fram till femtiden, Håkan passade på att sova…

Sedan blev det Code 0 och fantastisk fin segling med fullmåne i gryningen. 4-5 m/s 5-6 knop genom vattnet och upp till 8 knop över grund. Scharhoen, sista utposten land på sydsidan Elbe, passerades i soluppgången och strax därefter kundevi lova upp och sätta kurs västerut. Nu är vi i de vatten som beskrivs i den kanske mest klassiska av alla seglingsbeskrivningar Eskine Childers ”The Riddle of the Sands”. Publicerad första gången 1903, snar 125 år sedan! Till och med Reed’s Nautical Almanac refererar till den. Håkan läser den för tredje gången men han ligger en vecka efter. Dulcibella seglar i Flensburg fjord…

Vinden friskar som utlovat men den fina medströmmen försvinner och ersätts av många timmars motström. Utanför Bremen är fartygstrafiken tät. Vi rullar in Code 0 ett tag. Dels för att vinden friskat i lite för mycket, dels för att kunna manövrera lättare mellan bogserbåtar och stora fraktfartyg som kör där de vill och en massa uppankrade fartyg. När det lugnar sig rullas den ut igen. I dag får våra nya segel från Albatros visa vad de kan. Vi seglar kanske lite över gränsen i segelyta för att hålla bra fart mot strömmen. Vi ska ju ändå segla uppemot 100 sjömil innan vi kommer i hamn.

Vinden vrider med och friskar i ytterligare så vi rullar in och tar så småningom ned Code 0. Seglar med stor och spirad fock i nära plattläns. Innan lunch gippar vi och rullar in rev i både stor och fock, nu blåser det 12-14 m/s och det går som tåget, fast betydligt gungigare.

Vid trekaffet vänder äntligen strömmen och vi diskuterar hur långt vi ska segla. Att gå in och ut ur en hamn längs denna långgrunda kust är en ”omväg” på flera timmar. Vi bestämmer oss för att segla länge och siktar på Lauwersoog. Då ska man gå in genom Friesche Zeegat, en ganska smal öppning mellan de Frisiska öarna. Vi har lite olika sjökort av varierande ålder. När vi tittar på de som är senast utgivna så visar det sig att gattet sandat igen och numera är det bara drygt 2 meter djupt vid lågvatten. Och lågvatten kommer det att vara när vi kommer dit. Med 2-3 m höga vågor blir detta inte längre ett alternativ utan vi får gippa (igen) och stäcka in mot Borkum i stället.

Som tur var såg vi det i tid så vi seglade inte för långt även om det kan se så ut om man ser vår kurs. Borkum rev sträcker sig långt ut till havs och vi ville inte segla innanför 6 meterskurvan med den sjö som var. Vi hade för någon timma sedan seglat om en båt. Vi såg honom gå betydligt genare och nästan komma ikapp oss så det hade nog gått. Men när vi sedan låg på samma bog igen seglade vi ifrån honom så att det stänkte om det. Med två knops motström gäller det att hålla uppe farten, annars stannar man.

Det blev ingen idealisk plats vid bryggan på Borkum. Vi låg med aktern mot vinden. Men det var skönt att komma i hamn efter 99,3 sjömil (105 genom vattnet, förbaskade motström) och nästan 16 timmar. Vi somnade gott och märkte inte av vare sig skalp eller vinande i riggen.

Cuxhaven

I dag har vi legat i Cuxhaven hela dagen. Efter en lugn natt i City Marina träffade vi en mycket trevlig och vältalig hamnkapten. Han talade utmärkt engelska och var full av värdefull information. Men någon diesel hade han inte (trots att Read’s påstod det). Diesel fanns i den andra marinan men deras pump hade varigt trasig. Nu kollade han med sin kollega per telefon och fick reda på att den skulle lagas under dagen.

Vi fick också reda på att första broöppningen var klockan 5 på morgonen. Normalt skulle det räcka gott för våra vanor. Men, när vi räknat på tidvatten och planerat vidare färd visar det sig att vi bör lämna redan mellan tre och fyra på morgonen för att bäst utnyttja tidvattnet. Vi gick därför ut ur hamnen vid broöppningen klockan fyra. Körde en halv distansminut, tankade och la oss i Jachthaven som har direkt förbindelse med Elbe.

Ett tips från den trevliga hamnkaptenen var en portugisisk restaurang på Marienstrase som hette Rui’s. Det var ett riktigt lyckokast. Vi gick dit och beställde kvällens special som var svärdfisk. Då hände det saker. In kommer tapas efter tapas med läckra små rätter till förrätt. Det var säkert närmare 20 stycken. Sedan kom fisken som var fantastisk god. Efteråt en lite godbit. Allt ingick i priset för fisken som i sig var mycket humant, under 200 kr. Mätta och belåtna gick vi sedan och la oss tidigt.

I denna blog skriver vi lite nu och då om båten och våra seglatser.