Milos

Tillsammans med Ylva och Mats har vi nu utforskat ön i två dagar. I går blåste det rejält från norr så vi valde att hyra en bil. Vi började med att åka upp till norra sidan av ön där det vid Sarakiniko finns fantastiska klippformationer. Det känns bra att inte vara på havet när vi ser vågorna bryta mot stranden.

Klipporna här består av mycket ljus, nästan vit, sten. Denna består av tjocka lager vit diatomit och pimpsten och däremellan tunnare lager av gråare kalksten. Vind- och vattenerosion har skulpterat dessa mjuka lager i spännande former. Vi vandrar omkring länge i detta fascinerande område. Klipporna är väldigt mjuka och man har grävt ut system av grottor som vi besöker.

Vi fortsätter sedan norrut till Pollonia där vi äter en mycket god och vällagad lunch under några timmar. Lammet på restaurang Rifaki, som lagats med citron och kärlek, smakade fantastiskt. Sedan fortsätter färden mot södra delen av ön. Vulkaniska processer har producerat en rad sällsynta metaller och mineraler. Dessa resurser har utnyttjats sedan 9000 f Kr., då den neolithiska mannen hittade obsidianen.

Milos är världens viktigaste källa till perlit. Bentonit är en annan viktig produkt från ön. Tidigare utvanns mangan och svavel redan av de gamla grekerna. Vi passerar många gruvor, aktiva såväl som nedlagda och bitvis möter vi mycket tunga lastbilar på väg till väntande fartyg.

Milos påminner med sin hästskoform lite om Santorini men här är det inte en krater som kollapsat utan den stora skyddade viken är ett resultat av hur ön formades av olika vulkaner och efterföljande erosion. Från södra sidan viken kan vi se över mot hamnen (längst till höger) och Plaka med det gamla Venetianska kastellet på kullen (till vänster).

Nästa dag blir det vandring. Ylva har hittar vandringsbeskrivningar (för många av öarna, klicka här) som blir till stor hjälp. Vi börjar med att gå från Adamantas (hamnen) upp för kullarna åt väster. Efter ett tag tar vi av ned till sjöbodarna i lilla fina Skinopi. Precis som i Smögen är många nu sommarhus.

Vi går sedan upp igen och fortsätter på den gamla vägen mot Tripiti och Plaka. Hela ön verkar stå i blom med stora fält av färglade blommor.

Strax bär det av från vägen igen och vi går upp på en kulle med bedårande utsikt över viken medan vi fikar.

Sedan bär det utför ned till nästa, lite större, samling sjöbodar i Klima. Här en bild från båten. Vi ser gamla staden Plaka nedanför den mellersta kullen. På den kullen ligger det Venetianska kastellet 220 möh som vi ska gå upp till.

Vägen upp från Klima är till en början riktigt brant. En bit upp bjuds vi på fantastiska vyer. Vi kommer så till gamla (antika) Melos som var levande från ca 900 f KR till 700 e Kr. Vi passerar den gamla teatern i marmor och lite senare platsen där Venus från Milo stod.

Efter lunch i Tripiti går vi så sista biten upp genom Plaka och vidare till toppen av det gamla kastellet.

Härifrån har man mils vid utsikt över viken och omkringliggande hav. Det blir nästan närmaste vägen tillbaka ned till hamnen. Vår promenad tog totalt drygt sex timmar, vi gick 16 km och drygt 600 höjdmeter (uppåt). Vi känner oss trötta och nöjda med en fantastiskt vacker vandring. Kallt rosévin på Joyette blir en perfekt avslutning på dagen och på några fantastiskt trevliga dagar.

Egeiska havet

Efter en tidig middag lämnar vi Porto Káyio halv tre. Väl ute i viken rullar vi ut seglen och länsar sedan österut med spirad fock. Vi gör god fart i den ganska friska vinden. Det är mycket fartygstrafik som ska runda Maleas, Peloponnesos beryktade sydostudde. Det gäller att hålla utkik. Här finns inga formella fartygsleder så vi kan följa trafiken.

Strax efter nio har vi gippat runt udden och kan styra ostnordost för barbords halsar på Egeiska havet. Halvmånen lyser från klar himmel och ger tillräckligt ljus på däck när focken ska spiras på nya bogen. Vinden varierar mellan 7 och 12 m/s så vi får variera storleken på seglen lite grann. Sally gör god fart men slingrar och rullar en hel del i den ganska grova sjön så det är inte helt lätt för frivakten att sova.

Sally som andra båt i bild, Joyette längs med pontonbryggan.

När gryningen kommer har vi nått fram till Milos och kan segla in i den stora naturliga hamnen. Vi förtöjer i Adámas på Grekiskt vis med ankare och aktern till kajen i frisk sidvind och känner oss stolta. Sedan somnar vi gott. Vi har seglat drygt 100 sjömil på 16 timmar, ovanligt fort i dessa vatten. Sedan Gaeta har vi nu seglat 870 sjömil. Nu ska vi dra ned lite på tempot och njuta av övärlden.

Medan vi sover kommer Joyette med Ylva och Mats ombord. Dem har vi inte sett sedan våra äventyr på Mallorca (klicka här för länk). Det blir ett kärt återseende över några öl på kajen medan vi planerar vår vistelse på ön. Joyette är på hemväg och seglar om några dagar västerut medan vi går österut. Det känns riktigt roligt att vi fick till detta möte. ;

Porto Káyio

I går morse lämnade vi Kalamata. Vi hade tänkt kasta loss så snart det nygrädda brödet kom ombord men just då regnade det lite så vi åt frukost i ruffen. Vid halv nio kom vi i alla fall iväg. Det hade regnat röd Saharasand under gårdagen och natten så hela båten var täckt. Medan vi kör i bleke spolar och skrubbar vi i en timme innan vi är nöjda. Då har vi också fått en lätt nordan och kan länsa ut ur bukten med genacker i tilltagande vind.

Efter att vi har gippat skralnar vinden och det blir motorgång igen. Vi passar på att göra lite vatten och äta lunch. Sedan kommer utlovad tilltagande västan och vi kan göra bra fart i halvvind mot mellersta udden, Tainaro. När vi sedan ska runda udden har vi plattläns i ca 10 m/s. Vi gör åtta knop för bara genackern. Det blir ett tufft jobb att rulla in den innan vi kan gippa runt udden och styra norrut på läsidan.

Kusten här nere är väldigt karg och tämligen obebodd. Vi gissar att det blåser snålt för det mesta. Några sjömil norr om udden ligger en skyddad vik. Under antiken kallades den Psamathous, Venetianarna kallade den Porto Quaglio, ett namn som den fortfarande har men med helt annan stavning.

Hamnen har varit hem för både fiskare och pirater genom åren. Nu är det inte så många bofasta kvar. Några hotell och massa restauranger, det ligger många båtar här under sommarsäsongen. Vi ankrar vid två andra båtar på åtta meters djup. Relativt lugnt i viken men med jämna mellanrum kommer det vindbyar nedför och runt bergen.

I dag tar vi det lite lugnt. Om vind och väder blir som förväntat seglar vi i kväll över mot Milos, den första av öarna i de södra Kykladerna som vi vill besöka. Vi räknar med att det ska ta 12 – 16 timmar beroende på vindstyrka. Det klarar vi inte i dagsljus så det får bli nattsegling.

Kalamata

I förgår lämnade vi Katakolon vid sextiden, precis när gryning kommit så långt att vi kunde se hamnpirarna. Efter en stunds motorgång fick vi en fin västvind som sedan gav oss bra fart söderut i halvvind. Långa stunder gjorde vi runt sju knop. Härlig segling men ett ganska upprört hav.

Det gick så bra att vi fortsatte förbi den tänkta hamnen Pylos. När vi skulle gå in i sundet vid den västligaste av Peloponnesos tre uddar hade vi medvind men sjön var så oregelbunden att seglen bara slog trotts att det blåsta runt 5 m/s. Vi var tvungna att rulla in och köra motor tills vi kom i sjölä vid den gamla staden Metóni. Nu hade vi plattläns och vi testade en ny segelkombination med Code 0 och spirad fock. Det funkade alldeles utmärkt.

Vi fortsatte sedan i halvvind upp i Kalamatabukten. 25 sjömil från udden till staden och nu började en kappsegling mot klockan, eller snarare solnedgången. Vi var tvungna att ta till lite motor sista timmen och kudne tio minuter innan mörkret la sig förtöja i Kalamata Marina. Då hade vi seglat 87 sjömil på 14 timmar.

I gå eftermiddag kom regnet och det har sedan regnat från och till hela dagen i dag. Mellan regnskurarna har vi provianterat. Här finns riktigt bra supermarkets och varuhus om än på lite gångavstånd. På morgonen kan vi köpa varmt bröd av bagaren. Området är känt för sina oliver och vi har köpt jättegoda sådana samt lokal olivolja. Mellan regnskurarna tittar de imponerande bergen fram. Högsta toppen är på 2 400 möh och fortfarande delvis snöklädd.

I hamnen finns två andra svenska båtar. De har tillbringat vintern här och i kväll var de över hos oss. Riktigt roligt att få prata med svenskar igen, det har vi inte gjort sedan skidåkningen i februari.

Katakólon

I går blev Sally motorbåt igen. Av den utlovade västan såg vi inte mycket. Totalt kunde vi segla i en dryg timme, av de 11 timmar det tog oss att komma hit, när en regnskur passerade förbi. I övrigt var det lugnt på havet. Halvmulet med regnskurar, vi hade turen att antingen komma före eller efter dem när de drog förbi.

I dag ligger vi här bakom ett skogsklätt berg och funderar på om det verkligen blåser västan med 15 m/s på havet som prognoserna talar om. Här är det mest svag växlande vind. Men regnskurar har vi i alla fall helt enligt prognoserna, så det var nog rätt att ligga still en dag. Vi har i alla fall varit iland några kortare svängar mellan skurarna för en promenad och för att handla lite.

Katakólon är hamn för kryssningsfartyg och har tåg och bussförbindelse med Olympia. I morse kom det in ett stort fartyg som fyller upp hamnen (Sally längs med kajen till höger i bild). Hela området innan för kajen är fyllt med barer och turistbutiker och folk från fartyget. Tur att vi har eget kaffe för här kostar det dubbelt mot vad det brukar.

Antika Same, Sámi

I dag har vi varit på skogspromenad och bergsklättring. Vi gick upp till den antika staden Same som blomstrade från 500 f Kr till 200 e Kr. Staden byggdes på två kullar ovanför viken och det var en ordentlig uppförsbacke att komma dit. Bergen här är lummigt gröna och vi gick en slingrande skogsstig upp till den mindre kullen Agioi Fanentes. Här användes under bysantinsk tid de gamla stadsmurarna och tornet till väggar mm i ett stort kloster.

Därifrån går vi landsvägen till huvudkullen. Från den ser man branten vi gick upp till klostret.

Det är inte mycket kvar av den gamla staden men en fantastisk utsikt över sundet och omgivningarna. Man kan förstå att man valde att bygga här.

Det ska gå en stig ned igen men vi hittar den inte. Vi ger upp och börjar gå landsvägen nedåt i stället. Som tur är får vi lift med en tysk journalist för vägen visar sig vara lång och ganska tråkig. Väl nere kommer ett par ungdomar som vi träffat längs vägen och hejar. Det blir fika i sittbrunnen med detta trevliga läkarpar från Hamburg som var väldigt nyfikna på hur det var att leva på en båt.

Sámi, Kefallenia

I onsdags gick vi norrut, det var inte vår plan men dåligt väder var på väg igen med regn och kraftiga sydvindar. Då finns det inga hamnar längs vår väg söderut som ger skydd. Nu ligger vi på ostsidan Kefallenia, i sundet mot Itháka. Det har regnat ihållande i snart ett dygn men vi har varit skyddade frånvinden. Sàmi är en fin liten by som också är färjeläge, men färjorna lägger till utanför hamnen så de stör oss inte.

I torsdags gav vi oss av för att titta på den berömda grottsjön Mellisani. Vi vandrade längs en vacker strand några kilometer innan vi gick upp en bit till grottan. På vägen passerade vi ett litet bryggeri. Det var stängt så vi pratade med tjejen i butiken bredvid. Då hon förstod att vi ville smaka gick hon ned till bryggaren och kom strax tillbaka med två flaskor pilsner som vi fick som smakprov. Grottan var stängd. Så här i lågsäsong bara några dagar i veckan. Det blev till att gå tillbaka igen efter var sin pilsner i solen. Vi fick i alla fall en trevlig promenad.

I går gick vi iväg igen efter morgonregn och förmiddagsfika. Det såg ut att bli uppehåll ett tag. Grottan var öppen och vi fick en fin tur på sjön med roddbåt och guide. Grottsjön består av två delar. I delen första delen ramlade taket ned för ca 5 000 år sedan. Med en smal passage kommer man in i den andra delen som fortfarande har ett flera meter tjockt tak. Båda grottorna bildades för ca 20 000 år sedan och i den inre fanns det imponerande stalaktiter och stalagmiter. Där har man också dyrkat Pan några hundra år före Kristus.

Vattnet till grottan kommer genom en 20 km lång underjordisk flod och fortsätter sedan under jorden nästan ned till vattnet. Dykare kan ta sig 500 meter uppströms men utloppet är för trångt. Däremot har fiskar som multe och ål tagit sig upp till sjön där de nu lever. Vattnet är lite bräckt och kristallklart, vi kunde se botten på över 30 meters djup.

Strax innan vi var tillbaka på båten kom regnet. Nu hoppas vi på en stunds uppehåll i eftermiddag. Det blir lite långtråkigt när man inte kan gå utanför sittbrunnstältet.

Zakynthos

Gårdagen gav en intressant inblick i grekisk administration. För att segla i grekiska vatten måste man ha ett tillstånd/papper som kallas DEKPA. Det kostar 50 Euro och man får det hos hamnpolisen. Alltså går vi till hamnpolisen, som har sitt kontor i andra ändan av hamnen, drygt en kilometer bort. Jodå, vi kan få ett DEKPA, men först måste vi betala. För att kunna betala måste vi gå till ett administrationskontor och lämna massa uppgifter, t ex far och mors namn. Sedan får vi ett papper att ta med till banken. Banken ligger nära båten och där är det kö, ca 50 före oss men vi är beväpnade med tålamod och efter en knapp halvtimme kan vi betala våra 50 Eur + 1,50 i avgift till banken.

Nu har vi klarat allt som stänger tidigt. ViI har dessutom fått oss en längre promenad så nu är det hög tid för lunch. Stärkta kan vi sedan gå hela vägen längs hamnen till polisen igen. Så börjar en ingående granskning av våra papper. Det är massa olika uppgifter som ska styrkas. Och hur kommer det sig att Eva har olika efternamn i olika dokument? Sedan ska DEPKAN stämplas, det kostar 15 Euro i avgift men den kan vi som tur är betala till Polisen. Till slut är vi klara och kan gå hela vägen tillbaka till båten. Hela proceduren har, inklusive lunch tagit ca 4 timmar och 50 Euro har blivit 66,50.

I dag sov vi ovanligt länge och åt sedan frukost i lugn och ro. Efter förmiddagsfikat satt Eva och titta upp på kullen ovanför staden. Där skulle finnas en utskitsplats så vi bestämde oss för att gå upp efter lunch.

Med lite tur hittade vi bilfria små vägar och trappor upp till det gamla Venetianska kastellet på kullen. Tyvärr var det inte öppet men vi kunde vandra en fin skogsväg nedanför murarna. Bäst utsikt var det vid kyrkan.

Zakynthos

Vi lämnar Italien sakta kryssandes i lättnordostvind och strålande sol. Efter ett dag dör vinden och vi börjar köra. Så småningom kommer en lätt nordvind och vi plockar fram Code 0 för att kunna segla. Men, när seglet väl är på plats så blåser det betydligt mer så det får stå kvar inrullat och oanvänt.

Under kvällen friskar vinden till nära kulingstyrka och sjön blir hög och otrevlig. Vi seglar halvvind och har revat mer än vad vi brukar för att inte gå för fort i den oregelbundna sjön. Med två rev i storen och två i focken så seglar vi i knappt 6 knop. Ganska torrt men obehagliga rörelser i båten. Det blir inte den bästa natt vi har haft på havet.

Gårdagen blev lite bättre. Inte riktigt lika mycket vind, mer regelbunden och långsamt avtagande sjö och strålande solsken. Vinden varierar en del i styrka och vi modulerar med olika mycket inrullat i focken. Några kortare stunder använder vi Code 0 för att hålla farten och i en knapp halvtimme måste vi motorsegla. Hela tiden med ett rull i storen för att klara perioder med friskare vindar.

Vi har ett tag en liter fripassagerare. En svala på väg norrut vilar sig en stund hos oss. Under resan har vi flera gånger besök av delfiner i olika stora grupper som leker runt fören ett tag. Det är alltid lika fascinerande att se dessa vänliga och vackra vattenekvilibrister. I solnedgången blir vi upphunna av den första och enda fritidsbåt vi ser på hela överfarten.

Andra natten blir betydligt lugnare och vi sover gott på våra frivakter. Fram på småtimmarna lättar vinde ytterligare och vi seglar i behaglig fart med hela storseglet och Code 0 mot fyren på Zakynthos nordudde.


Strax efter gryningen dör vinden ut helt och vi kör längs öns ostsida. Här är det smult hav och vacker kust. Vid halv tolv lokal tid ligger vi med ankare i fören och aktern mot stadskajen. Vi får hjälp att förtöja av en kille som pratar bra engelska. Han visar sig vara båt agent och kan hjälpa oss med det mesta. Vi slingrar oss lite och då säger han omedelbart att naturligtvis kan ni fixa det själva men om ni skulle vilja ha hjälp så ring mig. Trevligt, och inte kostar det något att ligga här heller.

Vi hade flera olika alternativa rutter att välja mellan och tog närmaste vägen österut (röd linje) Vi seglade nästan 270 sjömil på 52 timmar. Under tiden fick vi sommartid (+ 1 timme) och sedan Grekisk tid (+ 1 timme) och helt plötsligt är det ljust ute till efter åtta på kvällen.

I denna blog skriver vi lite nu och då om båten och våra seglatser.