Kategoriarkiv: Seglingsberättelse

Porto Vecchio och San Ciprianu

I dag har vi haft mer måttliga vindar. Efter frukost lämnar vi fina viken och länsar norrut i avtagande vindar. Bitvis väldigt lugnt och en stunds motorgång men när vi rundar upp i viken mot Porto Vecchio så friskar vinden i rakt i näsan, det är då vi bestämmer att batterierna måste laddas.

Porto Vecchio är en liten fin gammal muromgärdad stad på kullen som säkert sett de flesta medelhavskulturer komma och gå genom århundradena. Runt kullen ligger sedan modernare bebyggelse av varierande kvalitet och status. Här finns färjehamn och enligt uppgift på Navily, en mestadels fransk app, en välsorterad livsmedelsbutik. Vi ankrar utanför hamnen och tar dingen in.

Vi knallar upp för backen till gamla staden i stekande sol och går runt lite där innan vi äter lunch. Sedan ned igen mot affären som inte alls var särdeles bra – men vi får så att vi överlever några dagar. Efter fika tar vi oss några sjömil norrut till en livlig vik där vi ankrar för natten. Här i Baia de San Ciprianu far motorbåtarna kors och tvärs och skapar en hel del skvalp. Men som vanligt lugnar det ned sig framåt åttatiden. I morgon seglar vi över till Rom dit vi beräknas komma torsdag kväll. Det verkar bli en lugn överfart med måttliga vindar och kanske  en del motorgång.

Korsika

I går blåste det frisk västvind – igen. Vi tog ett rev i storen och gav oss av från Maddalenaskärgården. Tanken var att vi skulle segla till Bonifacio på Korsikas sydkust men det hade blivit en blöt och jobbig kryss. I stället stack vi rakt norrut med halvvind och god fart. Det är bara fem sjömil öppet vatten innan vi kommer i sjölä av öarna utanför Korsika. Vi diskuterar vad som har högts prioritet när vi kommer på smult vatten och kommer fram till att fika är viktigare än rätt gästflagga. Men så småningom för vi trikoloren igen, det var nog nästan ett år sedan sist.

Efter två och en halv timme med nästan sju knop i snittfart, kunde vi ankra i vackra Golfe de Rodinara, en liten bit upp längs Korsikas ostkust. Viken är nästan rund med fina sandstränder, pinjelundar och, naturligtvis nu i semestertider, väldigt många båtar. Vi lyckas i alla fall pussla in oss mellan en fransk och en italiensk båt långt upp i lovart med bra fäste i sanden. Inte så läigt som vi hade hoppats på men lugnt och bra. Lunch och bad. Fram på eftermiddagen hör vi plötsligt ett vrål inifrån stranden. Frankrike hade gjort sitt första mål i VM finalen i fotboll. Plötslig förstod vi varför alla dingarna låg inne vid bryggan.

Vi åker i land efter en stund och möter en fullsatt krog med lyckliga Fransmän. Själva tar vi oss promenad längs stranden och när vi är tillbaka så är lyckan fullständig – VM segern är säkrad och alla sjunger med i marseljäsen. Vi tar oss var sitt glas vin och tittar på spektaklet innan vi åker tillbaka till båten och söndagsmiddagen.

I dagså var det väldigt omväxlande vindar på förmiddagen. Båtarna snurrade runt i svaga växlande vindar. Det är mulet med lite regnstänk men före lunch klarnar det upp lite och vi tar en lång simtur och tittar på vackert undervattenslandskap med många fiskar. Tillbaka på båten känner vi en ganska kraftig och tilltagande inbäring. Vi förstår inte riktigt var vågorna kommer ifrån, det har ju blåst västliga vindar senaste dagarna. Senare ser vi prognoser som visar på en ganska kraftig sydlig dyning. Det är väl den som smyger sig in och gör livet mindre stabilt.

Fram på eftermiddagen ligger vi för svaga ostliga vindar och gungar. Så brakar det loss. Helt plötsligt kommer kraftiga vindar från sydväst. Alla båtar svänger runt i varierande tempo. Vi får en stor katamaran som kommer drivandes rakt mot oss. Håkan kastar sig på ankarspelet och lyckas släppa ut kätting så att vi klarar oss från alvarligare närkontakter. Vårt kraftiga peke var en kortare stund i kontakt med katamaranens akter men vi klarar oss utan skador. Och linan vi fick släppa för att få ut mer kätting kan vi sedan dyka ned och hämta.

Vi använder en lina med gummidämpare som vi fäster i kättingen med en krok och som vi sedan lägger på knape. Dels blir det inget skrammel från kättingen, dels så dämpar den ut rycken när det kommer vindbyar lite vilket låter oss sova vidare och minskar belastningen på ankaret.

Vi sitter sedan i sittbrunnen och tittar på kaoset omkring oss. Båtar driver in i varandra, dingar blåser runt och utombordare drunknar. Många måste ankra om, en del flera gånger, innan allt blir uppklarat. Sedan blåser det byig vind från sydväst mellan 10 och 17 m/s hela eftermiddagen och kvällen. Vi hör från våra vänner, som nu ligger i viken vi lämnade i söndags, att det där blåser 20-25 m/s och kan konstatera att Korsikas höga berg läar lite i alla fall. På kvällen får vi lite mer regnskurar. Det är fösta gången på över en månad som det regnar.

Vi har kollat vårt ankare med snorkeln och det sitter väl begravt i sanden och har inte flyttat sig. För säkerhets skull ligger vi med längre kätting än normalt. VI brukar lägga ungefär 3 gånger djupet + några extra meter men nu ligger vi med ca sex gånger djupet (räknat från rullen). När vi tittar på kättingen ser vi att den inte lyfter från botten vid ankaret i vindbyarna trots att de är kraftiga. Det är ju så man vill ha det för att sova gott.

Porto Liscia, igen

I går blev en lugn dag för ankar i den fina viken. Eva tog en lång tur på land medan Håkan arbetade större delen av dagen. Återigen en fin kväll men så fuktigt det blev under natten. Vi vaknade till dis och dimma och allt dröp av fukt trotts att det var 25 grader varmt. Under förmiddagen kom i alla fall solen fram och det blev lite torrare – och varmare.

I morse när vi vaknade hade vi nytt lågnivårekord i batteriet. Ungefär en tredjedel av nominell kapacitet. Vårt litiumbateri är nu gjort för att klara detta och ännu lägre nivåer och hade fortfarande mer än 13 V spänning och det var inga som helst problem att starta motorn med det. För säkerhets skull drog vi i gång motorn innan vi startade vattenkokare. Någon gång ska vi testa hur lågt vi faktiskt kan gå, men då vill vi gärna ligga med tillgång till landström för laddning.

Vattnet var också slut och det är en lite olycklig kombination eftersom watermakern drar en hel del ström. Det blev till att köra lite mer motor än vi annars gör för att hålla balansen. Men, när vi kom ut ur viken och det var frisk halvvind så stoppade vi motorn och seglade i över sju knop – med watermakern igång. Startade motorn igen efter en knapp timme när det blev motvind in till Palau där vi gjorde ett kort stopp för att handla lite. Väldigt skvalpigt på ankarplatsen i den friska ostvinden så vi lämnade så snart vi var ombord igen.

Seglade några sjömil till en vik som heter Porto Puddu. Den är väldigt skyddad men djup och ostanvinden blåste ganska frisk även där. Vi stannar för bad, lunch och lite avkoppling.

Efter att ha simmat till den fina sandstranden ger vi oss av strax före sju, då blåser det inte så mycket längre och vi kan gå ”runt hörnet” till Porto Liscia (där vi var för någon vecka sedan) och ankra. Vi ser att en del seglar större båtar än vad vi dödliga gör.

Nu ligger bra för den västvind som ska komma framåt småtimmarna. Men just nu är stranden inte så långt bort.

Vi har nu seglat runt här i Maddalenaskärgården under snart två veckor. Det har blivit både medsols och motsols i ett område som inte är mycket större än Fjällbackaskärgården. Väldigt fint och trevligt att få segla i skyddade vatten även om det stundtals varit rejält blåsigt.

Giardinelli, La Maddalena

Bojen vi trodde var en ”parkboj” visar sig tillhöra en turbåt som kommer vid tiotiden. Det blir till att ge sig av och vi seglar i fin vind lite söder ut. Går in mellan La Maddalena och Caprera österifrån (bron i sundet är bara 6 m hög) och hittar in till ön Giardinelli. Sjökortet säger att det ska vara grunt och massa stenar men det visar sig finnas stora fina sandytor mellan bôarna att ankra på med mellan 8 och 3 m djup och vikarna är fulla av ”badbåtar” i alla storlekar.

Det är inga problem att försiktigt smyga sig in och vi hittar en bra plats där vi stannar för lunch och bad. Det är verkligen härligt i vattnet nu med runt 24 grader. Man kan simma långa turer med snorkeln och titta på fiskarna. Funderar på att ligga kvar men prognosen säger ny Mistral mot kvällen så vi väljer att gå vidare. Seglar runt Caprera till Porto Palma. Där finns flera bojar och dessa verkar verkligen vara ”parkbojar”. I alla fall är det ingen som kör bort oss.

Vi blev kvar hela dagen i går i bojen i Porto Palma. Vi blev kontrollerade en gång, dvs en båt med parkpersonal körde förbi och tittade att vi fanns med i listan på deras padda. Inga problem för oss men vi såg flera andra båtar som fick ganska långa besök. Det blåste friskt i går men vi tog ändå en liten dingetur till stranden i lovart. Vi valde att åka i badkläder och det var bra för det skvätte ordentligt.

I dag var det lagom vind igen och vi seglade på förmiddagen ned till Porto Cervo. Det ska vara dyraste hamnen i Medelhavet har vi hört. När marineron i gummibåt frågade om vi skulle ligga över natten tackade vi nej. Vem vill betala 2 500 kr för en natt? Undrar hur mycket de lite större båtarna betalar? Vi tog en sväng i hamnen och seglade sedan tillbaka till Maddalena och viken vid Giardinelli där vi lunchade i förgår.

Här var lika mycket båtar som sist men när solen var på väg ned och vinden lagt sig var vi bara en handfull båtar kvar, bl a denna vackra motorbåt, och allt var lugnt och fridfullt.

Maddalena

Det blev en extra dag med mycket vind innan den till slut blåste nacken av sig natten till igår. Vi vaknar till en nästan spegelblank vik och strålande solsken. Det där med solen låter kanske härligt hemma i soffan men för oss är det inte enbart positivt. Det blir stekande varmt, speciellt om man går i land.

Efter frukost och morgondopp satte vi segel och gav oss ut i skärgården som finns här på nordöstra sidan av Sardinien. Ett antal öar med klippor i granit. Skärgården är vida berömd och numera ett naturreservat som man måste betala för att segla i, eller snarare ankra i. Nu har semestrarna börjat så här är jättemycket båtar och fullt i de många fina ankarvikarna.

Vi hade inget tillstånd men kunde segla runt lite och bland annat passera La Maddalena, huvudorten, innan vi seglade ned till en vik på själva Sardinien där man ankrar gratis.

Vi ankrar innanför några små holmar. Här var det full fart på seglarskolan med optimistjollar på eftermiddagen. Ganska mycket semesterhus längs stränderna och vi hörde svenska några gånger på vår kvällspromenad.

Utan att veta om det hade vi ankrat lite utanför en stor marina och det var ganska många båtar som passerade på väg in under söndagskvällen. Men när solen gick ned så blev det lugnt och skönt med en stilla nattbris som svalkade båten.

I morse åt vi sista brödbitarna och i går hade vi bara lite korv kvar att äta till middag. Det ekade i kylskåpen så nu var det hög tid att handla. Vi kör ca 5 sjömil upp till Palao som är färjehamn och lite centrum för all trafik till Maddalenaskärgården. Här var det full fart på förmiddagen men vi hittar en ledig plats med en bra sandfläck utanför hamnen. Där ligger Sally bra medan vi går i land för att proviantera.

Det blir en svettig promenad upp för backarna i stekande sol innan vi hittar en stor livsmedelsbutik uppe på krönet. På vägen har vi sett en fin grönsakshandlare som vi besöker på vägen tillbaka. Väl ombord vakuumpackar vi maten så att den ska hålla sig bättre och ta mindre plats. Nu har vi laddad för att klara minst en vecka. Håkan tar dingen i land en sista gång för att slänga alla förpackningar.

Efter en kopp kaffe och en macka kan vi ge oss av. Vi kör ut ur hamnen för att ladda batteriet (vi har numera bara ett), och göra vatten, och kryssar sedan ut i skärgården – härligt svalkande. Skärgården är inte så stor, totalt har vi gått 13 sjömil från södra ändan via Palao upp till den nordostligaste ön, Santa Maria, där vi hittar en fin vik med ledig boj. På nätet har vi nu löst seglingstillstånd för en vecka. Det kostade 620 kr och ger oss även tillgång till parkens bojar.

Nu ligger vi här utanför en fin sandstrand medan solen går ner i väster. Vi ligger på drygt fyra meters djup men vattnet är så klart att så det är inga problem att inspektera kätting och sänke från båten.

Porto Liscia

Nu ligger vi för ankar i Porto Liscia. Ännu en hamn som egentligen bara är en gammal ankarplats. Långa sandstränder och ingen bebyggelse men bra ankarbotten på ca 12 m djup och skyddat från de flesta vindar. Vi gick hit i går förmiddags efter att ha tankat diesel på vägen i Santa Teresa.

Vi viste att det skulle komma frisk vind, Mistral heter den här, i några dagar med vindar över 15 m/s. Då gällde det att hitta en bra plats med skydd för vind och dyning. Redan i går eftermiddag blåste det rejält och vi kunde sitta och titta på wind- och kite-surfare som for som pilar fram och tillbaka i den friska vinden. (kitesurfarnas drakar ser ut som en flock fåglar i bilden)

Det mojnade sedan behagligt fram emot kvällen men under natten kom Mistralen och nu blåser det styv kuling här inne. Vi har skog och lagom höga berg i lovart så vi får en jämn vind. Ankarseglet håller oss ganska bra med fören mot vinden och vi sitter bra fast med vårt Rocnaankare.

Solen skiner och vi har det bra men det viner i riggen och båten gungar lätt av vinden. Nu tittar vi på våra vinpinade grannar och väntar vi på att Mistralen ska blåsa nacken av sig under dagen så att vi får mer lagom seglingsvindar i morgon.

Cabo Testa

Seglingen från Asinara började bra men efter någon dryg timma försvann den utlovade medvinden så det fick bli betydligt mer motorgång än vi räknat med. Men vi fick lite fin segling de sista timmarna. Vi var lite osäkra på vart vi skulle gå men när vi såg den fina viken Baia de Reparata innanför Cabo Testa, Sardinens nordostudde, gick vi in dit och ankrade.

Här har vi nu legat i två nätter och räknar med att lämna i morgon. I går blev det en ”slappadag”. Det har ju varit en hel del seglande och andra äventyr på senare tid. Här är jättefint med granitklippor som påminner om Bohuslän och Sörlandet. Fast ingen knyter fast i dem utan man ankrar på behörigt avstånd. Det är också otroligt mycket semesterfirare på stränderna.

I dag har vi varit ute på äventyr. Först gick vi ut till udden. VI hittade en fin stig på andra sidan samhället som tog oss upp över berget.  Efter fika vid fyren tog vi en buss in till staden Santa Teresa. En intressant resa då bussen körde mellan alla badstränder som fanns längs vägen. Santa Teresa var en lite sömnig stad på klippan ovanför en skyddad hamn/marin. Det blev en ordentlig uppförsbacke från hamnen till torget där vi belönades med skaldjursrisotto.

Utanför staden hittar vi så en ny vandringsled tillbaka till vår ankarvik. Fin utsikt över kusten och viken men ytterligare uppför i stekande sol. Tur att vi köpte en stor flaska vatten innan vi lämnade staden. Tillbaka på båten blev det svalkande bad. Det avbröts ganska abrupt då Eva brände sig ordentligt på en liten manet. Vi har sett de små gråbruna rackarna på flera ställen innan och funderat på om de bränns – nu vet vi att de gör det. Vi spolade med varmvatten (som ska döda/koagulera giftet) och med lite salva känner hon sig nu bra igen.

Åsnor

Vi lämnade Algero före frukost i går. Seglade i ungefär en timme i nordlig vind ut ur viken medan vi år frukost. Vi skulle runda imponerande Capo Caccia. Efter udden fick vi svag nordvind så det fick bli morotgång större delen av dagen. Först när vi passerat Fornelli sundet mellan Asinara och fastlandet kunde vi börja segla. Vi kryssade i frisk nordostan upp till Cala Reale på Asinara där vi kunde förtöja i en bra boj nära land.

Asinara stod på listan över ställen vi inte vill missa. Det är en intressant ö utanför Sardiniens nordvästspets. På mitten av 1800-talet flyttade man alla som bodde där och skapade en fängelseö. Fängelset drevs sedan fram till början av 1990-talet och här satt många av Italiens värsta förbrytare. När fängelset lades ned skapades ett naturreservat i stället.

Som på flera andra reservat så får man inte fiska eller ankra. I stället finns ett antal bojar som man kan ligga vid för dyra pengar, de kostar ungefär som en natt vid bryggan i Smögen. Ön är torr och karg med gräs och lite buskar men nästan inga träd. Vi hyrde MTB cyklar och gav oss ut på upptäcktsfärd för att försöka hitta de vilda vita åsnor som ön är känd för. De visade sig vara helt orädda och dök upp lite här och var längs vägen. På ön finns också en marin forskningsstation som specialiserat sig på att rädda sköldpaddor.

Vi cyklar först en bit söderut ned till veterinärstationen där man vårdar åsnor som skadat sig. Strax nedanför vände vi och cyklade sedan hela vägen upp till Cala D’Olivia, den nordligaste viken/byn. En hel del backar och stekande sol gjorde att cykelturen tog på krafterna.

Väl tillbaka på båten var det skönt att ta en lång sim- och snorkeltur i det kristallklara vattnet. Här finns ett rikt liv under vattnet med betydligt fler arter och större fiskar än vad vi är vana vid från andra vikar vi legat i.

Kvällen tillbringades med Cathy och Zvika, ett Australiensiskt par som lånat Amalia för att segla från Italien till Portugal. Vi utbyter tips och erfarenheter om de vatten som ligger framför oss. Det är nu ordentligt varmt så när vi skriver detta sitter vi vid navigationsbordet där vi riggat upp en billig datorfläkt (99 kr på INET) som blåser svalkande i ansiktet

Alghero

Vid midnatt i går kom vi fram till vår förta hamn på Sardinien. Vi hade en fin segling över i fint väder och fullmåne som lös hela natten. Vi har haft medvind och genakern uppe nästan alla ljusa timmar. På natten mindre segel och mindre vind. Totalt seglade vi 210 sjömil på 40 timmar. Medelfarten blev 5,3 knop vilket var mindre än vi trott då vi långa stunder seglat i både sex och sju knop med genakern, till och med nio som maxfart. Men, svag vind i början och på kvällar och natten. Nu är vi på Sardinien och så här har vi seglat i år. Totalt har det blivit 1 200 sjömil över grund så här långt.

Här i Alghero ligger vi inklämda vid stadskajen med lite för kort mooringlina. Men det funkar, det blåser inte så mycket och vi har pusslat in några fendrar mellan vår akter och kajen. Trevlig stad och bra provianteringsmöjligheter. Det senare behövdes då vi senast handlade ordentligt (dvs bra middagsmat mm) i Soller för tio dagar sedan. Som tur var kunde vi fylla på med lite frukt, grönt och bröd på Menorca så vi har klarat oss bra men en dag fick vi ta till burksoppa från reserverna under durkarna.

Det är inte så ofta nu för tiden som vi går ut och äter men i dag ville vi fira att vi kommit till Italien med en riktig middag. Det blev på Italienskt vis antipasti, pasta, secondo och dolce på Ristorante Nautilus. Ett riktigt bra ställe med fin utsikt över hamnen och solnedgången. Inte helt gratis men en fantastisk upplevelse och det gick att dela flera av de annars allt för stora rätterna. Vi började med proseco och melon med skinka. Sedan pasta med räkor följt av massa olika grillade fiskar ackompanjerade av ett Sardiskt vitt vin. Som avslutning citronsorbet (serverad med sugrör i ett glas) och limocello.

Mätta och nöjda vandrade vi sakta upp genom den gamla staden. Fullt med folk på alla uteserveringar och härlig sommarvärme i gränderna.

VI hör musik från ett torg och där är det en hel liten orkester med två röststarka tenorer som spelar Italienska sånger och sjunger så att det ekar mellan husen. Vi blir sittande med ett glas vin och med fanklubben som närmaste grannar. Ytterligare en fantastisk upplevelse i denna fina gamla stad avslutart kvällen.