Kategoriarkiv: Seglingsberättelse

Två dagar kryss

Vi har inte räknat slagen de senaste dagarna men många har det blivit. I går hade vi ganska måttliga vindar och härlig segling. Men vinden var bitande kall. I dag var den mildare men starkare. Båda dagarna har den varit mycket varierande både i styrka och riktning. Strålande sol båda dagarna, nu flår vi på näsorna.

Vi har kryssat i två dagar. Det lilla sicksackspåret i början (till vänster efter Veere) var massa kortvändor i ett trångt sund. Vi slog vid lerbankarna och lyckades komma undan med bara en grundkänning.

I går gick vi till en modern marina, St Annaland. Väldigt välordnad men tråkig. Kycklingen vi skulle ha till middag var fortfarande frusen så vi ”var tvungna” att beställa take-awy från restaurangen. Två jättefat revbensspjäll levererades till båten. Vi åt tills vi storknade.

Mäte med en traditionell skuta med läbord.
De var nog glada att det var vi som lång på kryss.

I dag har vi gått vidare åt nordost. Inte lika långt men vi har passerat två slussar som tagit lång tid. Vid båda slussarna fanns en fritidsbåtsluss men de hade fasta broar som var för låga för vår mast. I stället fick vi gå med pråmarna i mastodontslussarna.

Många gånger fick vi slå mellan pråmarna och stranden.

Allt gick bra och nu ligger vi i lilla finna Willemstad. En gammal befästningsstad som byggdes på 1700-talet för att vakta Holland-Diep och inloppet till Dordrecht. Här var vi på nedresan också och vi ligger på nästan samma ställe i den gamla inre hamnen (klicka här).

Cykeltur

Vi hade egentligen tänkt gå vidare i dag men det blåste en hård och kall motvind. I stället blev det en fyra timmar och drygt 30 km lång cykeltur på ön. Vi han både äta medhavd lunch och sedan fika i Middelburg (klicka här). Kaféer och restauranger är stängda men man kan köpa ”take-away” och sätta sig på en bänk. På måndag blir det bättre, då får de öppna igen.

Holland är verkligen ett land som passar för cykling. Här är en total avsaknad av långa uppförsbackar och hela landskapet genomkorsas av olika cykelleder, separerade från biltrafiken.

Veere

När alla restauranger och serveringar är stängda får man ordna sin egen,
som här på segelklubbens terrass i Vlissingen.

Vi har under de senaste dagarna upplevet en otrolig kontrast. Från att ha seglat riktigt långa havsetapper har vi i dag gått åtta sjömil på kanalen mellan Vlissingen och Veere med prunkade grönska på bankarna. Fantastiskt att kunna ställa kaffekoppen på bordet under gång. Fem broar och en sluss passerades under den 2,5 timmar långa turen.

Promenaden i staden och dess omgivningar bjöd på ett ovanligt inslag
en handdragen liten personfärja över den gamla vallgraven.

Det har känts riktigt roligt att kunna gå till ännu en av våra favorithamnar. Lilla söta Veere. Här var vi för precis 3 år sedan (klicka här).

Stan med sitt vackra stadshus och fina små gator är sig lik men nu med betydligt färre båtar och turister.

Vlissingen

Vi lämnar Cherbourg i soluppgången. Med solsken, medvind, medström och säkert också ett visst mått av hemlängtan gör vi god fart. Vi snittar under flera timmar sju knop genom vattnet och nio knop över grund.

När man går österut i kanalen har man flera fördelar. Dels seglar man med tidvattenvågen, vilket innebär att medströmmen varar mer än de sex timmar den håller i sig i en viss punkt. Ju fortare man seglar, desto längre tid med medström. Dels finns det en ostgående grundström, en gren av Golfströmmen, som gör att man har starkare medström än motström.

I vårt fall kunde vi segla i ca nio timmar innan vi fick märkbar motström. Men sedan gick långsamt över grund ett tag. Vi seglar med spirad fock. Ömsom styr vi efter vinden i plattläns, ömsom på kompasskurs. Vi klarar att hålla kursen ganska bra och behöver inte gippa.

Vi räknar till 28 uppankrade båtar norr om farleden.

Under eftermiddagen passerar vi också noll-meridianen. Nu seglar vi på ostlig longitur igen och har bara 11 grader kvar till Bohuslän. När det åter blir medström framåt kvällen har vinden minskat så att det inte längre går att segla. Det blir motorgång under hela natten och vi kan ta oss förbi Calais tidigt på morgonen innan strömmen vänder igen.

Ett annorlunda landskap jämfört med Medelhavets höga och karga berg.

Fortsatt motorgång hela dagen då det nästan inte blåser alls. Otroligt mycket uppankrade båtar, och däremellan väldigt mycket fartygstrafik, utanför inloppet till Seebuygge och Westerschelde. Vi får medström en sista gång in till Vlissingen där vi slussar in vid sjutiden efter drygt 36 timmar.

Vi har gått 240 sjömil med en snittfart6,6 knop tack vare att vi planerat in så att vi haft medström tre gånger men bara motström två gånger. Vi har dessutom haft medström på de ställen där tidvattnet är som starkast och solsken båda dagarna.

I dag vaknar vi i en ”ankdamm” till strålande solsken och lugna vindar. Nu ska vi landa lite och undersöka om vi får gå vidare på kanalerna.

Vi går österut

När vi var i Cherbourg på nedvägen gjorde staden inget större intryck. Den här gången har vi upptäktny och bättre sidor. Trevlig gammal stad innanför katedralen med många mindre fiskhandlare, slaktare, bagerier mm. Torg med marknad på lördagen, jättestor Carefor och vackra blomsteplanteringar. I dag kunde vi handla fina lokala grönsaker för den fortsatta segling och jättefin fisk till middag.

Den inre hamnbassängen i Cherbourg. Hitt. innanför tidvattenporten, kommer man bara om man ska ligga länge

Tidigt i morse gick vi från Cherbourg för att utnyttja det östgående tidvattnet maximalt. Visserligen kommer det att vara emot några gånger och med några gånger till innan vi kommer ut på Nordsjön vid Holland där strömmarna lättar något. Men det är alltid skönt att börja med medström.

Nu styr vi en nästan östlig kurs i drygt 100 sjömil längs Frankrike och nedanför fartygslederna. Det blåser en frisk västvind som vi med lite tur har med oss fram till i natt. Sedan rullar ett högtryck in över oss och ger mycket svaga vindar. VI hoppas att vi kommit så pass upp i Kanalen att sjön inte blir allt för besvärande när vinden dör. Att det blir gungig läns eller slör ett antal timmar framöver kan vi nog inte undvika.

Vi är väldigt osäkra på hur vi ska fortsätta efter Dover/Calais. Med stor sannolikhet seglar (eller förmodligen kör) vi upp längs Hollänska kusten. Vi kan också välja att stanna i Bologne-sur-Mer (innan Dover/Calais) och vänta lite om det ser ut att komma vind. Sedan har vi flera alternativ. Vi kan segla i Holland, gå mot Kielkanalen eller upp mot Thyborön och vidare runt Skagen. Vi får se vad humöret och vädret leder oss till.

Vi bör kunna ses i stort sett hela vägen fram till nästa hamn, vilken den än blir. Vi räknar också med att nu och då ha kontakt med omvärden då vi seglar nära ganska kusten efter Cap d’Antifer (Strax väster Fecamp) framåt kvällen i dag.

Cherbourg

I går kväll kom vi till Cherbourg efter ännu en solig dag på havet. Vi tankade i automaten och gick sedan till en ledig plats vid gästbryggan. Nu är vi tillbaka i hamnar med självbetjäning, ingen personal i hamnen på kvällen. Det har varit krångligt att få lov att komma hit. Först skulle vi ha tillstånd att segla i Frankrike. När väl det var klart skulle hamnkaptenen här säga OK till att vi fick komma in. Det beskedet fick vi inte förrän vi stött på i förgår. Men nu är vi här och kan vila ut medan en hård västan och lite regnområden drar förbi ute i Engelska kanalen.

Det är mycket fartyg att hålla koll på under natten när vi närmar oss Oussant
Första landkänning efter Spanien, vi närmar oss Ille d’Oussant i lagom halvvind.
Med Code 0 och storsegel gör vi bra fart i den ganska lätta vinden.

Strax efter vi kommit in under Franska kusten dör vinden så det blir motorgång. Framåt kvällen får vi besök av Fransk marinpolis som vill komma ombord. De säger sig ha fått rapporter om en båt med vårt namn som rapporterats stulen. Två trevliga killar kommer ombord från en liten gummibåt. Efter att ha kollat våra pass och noterat alla uppgifter om båten så tackar de för sig och önskar fortsatt god tur.

Det blev en ny solnedgång utan vind för Håkan, ungefär på samma ställe som 1977
(se tidigare inlägg)

Strax före gryningen kan vi rulla ut och segla i en nordvästlig lagom vind fram till middagstid i går. Solen skiner och livet leker. Sedan dör vinden och vi får tidvattnet emot oss strax innan Alderney. Med tre knop motström går det inte fort och för ovanlighetens skull drar vi på lite mer än vi brukar på motorn för att åtminstone kunna göra tre knop över grund. Motströmmen släpper succesivt och sista timmen till Cherbourg går vi nio knop över grund på ett stilla hav.

Med stark motström får vi gott om tid att betrakta Alderney i soldiset.

Nu räknar vi med att ligga här till tidigt söndag morgon. Då verkar det som om den hårda västan har börjat ge sig så att vi kan få måttliga västvindar upp genom kanalen. Vi får se om prognoserna håller. I dag blir det i alla fall vila och i morgon proviantering och förberedelser för nästa etapp.  Som vanligt handlar vi för en vecka framåt, man vet ju aldrig hur länge vi seglar nästa gång.

Vi har seglat 570 sjömil från Muros i fint väder men kalla vindar. Totalt har vi kört motor 41 timmar av de 108 timmar det tog att komma hit. Det betyder att vi väldigt exakt (för ovanlighetens skull) har hållit den medelfart på 5,2 knop som vi brukar planera längre seglingar med.

Seglingen till Engelska Kanalen

Slör i lagom frånlandsvind och sol från en klarblå himmel. Bättre än så kan man inte ha det. Vi får se hur länge det varar. Vi njuter under tiden. Helt fantastiskt att efter tre dygn med krängande båt kunna röra sig normalt i båten igen.

Söndag

Efter att ha ätit empenada (den Galisiska pajen) med bläckfisk till lunch medan vi passerade den fina Ria Camariñas halade vi Spansk och Galisisk gästflagga. Det blev fortsatt motorgång mot ganska hög sjö. Vinden började sakta tillta från nordost medan vi tuggade oss lite snett norrut från Spanska kusten.

Efter middagen var det så mycket vind att vi kunde segla och några timmar senare så mycket att vi vick ta rev i storen. Hela tiden låg vi på ett kryssben. Ömsom låg vi upp målet ömsom inte. Vinden varierade mellan 8 och 11 m/s. Sjön var hög och oregelbunden så det var inte helt lätt att sova.

Måndag och tisdag

Strax före gryningen på måndag kunde vi slå ut revet och efter frukost gjorde vi god fart mot Illes d’Oussant med lite slack i seglen. Vinden fortsatte att avta och sjön la sig. Dagen blev solig och fin om än med kylig vind. Större delen av dagen hade vi mellan 3 och 5 m/s och ett relativt lugnt hav. Jättefin men inte den snabbaste seglingsdagen. Vi såg inte en båt på hela dagen, bara en obruten horisont.

Tisddagen gick i samma tecken. Vi försökte segla så nära vinden vi kunde på vårt styrbords kryssben men kom sakta ut mot fartygsleden. Som tur var vred vinden med lite ibland och några gånger var den så svag att vi fick köra. Då passade vi på att ta oss lite öster ut.

Första dygnet seglade vi 126 sjömil, ungefär vad vi hade planerat. Framåt kvällen hörde vi för första gången Fransk kustradio i stället för den Spanska som varit med oss fram till på småtimmarna. Andra dagen var lite lugnare med bara 108 sjömil.

I dag onsdag

Natten till idag fick vi köra igen men vid gryningen kom äntligen en vind som var söder om ost. Vi kunde sträcka norrut med lite slack och Code 0 och gjorde god fart på förmiddagen trotts lite motstöm. VI kom fram till Ille d’Oussant vid tvåtiden när strömmen vände. Sedan blev det åka av.

Under en halvtimme hade vi sp frisk vind att vi fick segla med krysstället. Då gjorde vi stadigt över sju knop genom vattnet och drygt tio över grund. När vi rundat ön dog vinden ut och vi kunde äta en sen lunch vid dukat bord i sittbrunnen.

Men, vi har ju lite hemlängtan så vi byter till genaker och nu har vi fin slör i lagom vind. Så länge medströmmen varar, i bästa fall några timmar till gör vi stadigt över sju knop över grund, just nu faktiskt nästan nio. Det blir nog annorlunda när tidvattnet vänder….

Cabo FInisterre

I dag visar sig den berömda udden från sin allra bästa sida. Ett lugnt hav och svaga vindar. Dessutom vind i näsan så vi kör motor. Finisterre är inte den västligaste udden, det är i stället den helt okända Cabo Torinana som vi just rundat. Men Finisterre sträcker sig som ett finger ut i havet så man kan förstå att de gamla Romarna tyckte det var världens ände (Finis Terre).

Cabo Finisterre med fyrlyktan 143 m ö h

I dag kan vi gå nära denna dramatiska kust när vi passerar de västligaste delarna av det som kallas Dödens kust. Här finns en hel del böar utanför och många är de fartyg som genom århundradena mött sitt öde här. Vi har inget emot att det är svaga vindar och lite medström även om vi måste köra motor.

Motorsegling mot Cabo Torinana i svag SV vind

Vi hoppas nu att de ost till norsostliga vindar som förväntas möta oss norr om uddarna ska vara lagom starka så att vi kan göra bra fart hemåt. Prognosen är att de ska avta och vrida över ost till syd de närmaste dagarna. De kan säkert bli svaga så att vi får gå för motor ibland men vi ser fram emot en lugn segling över Biscaya efter första nattens kryssbog. Förhoppningsvis ska vi kunna sträcka hela vägen upp för styrbords halsar.

Vi siktar på Cherbourg om drygt fyra dygn. Röd linje längs kusten är vår segling söderut. Röda linjer i havet är fatygsleder. Streckat får vi segla i men vi vill helst undvika. Heldragna rutor är trafikseparationszoner som vi inte får segla i.

På väg mot Biscaya

I går passade vi på att traska ordentligt innan vi skulle sitta still på havet. Först diverse turer till tvättomater och butiker och sedan en rejäl vandring. Vi gick upp på och sunt det ca 200 m höga berget väster om staden. En fantastiskt fin promenad i skog och förbi gamla betesmarker i fäfot. Stundtals även fin utsikt över viken. Efter drygt fem kilometer blev det en sista Spansk ”cerveza” nere vid hamnen (ja, om vi ska vara ärliga blev det faktiskt två öl var)

Nu lämnar vi Muros i fint väder och svag vind. Vi räknar med att behöva köra en bit upp längs kusten innan vi får den ostliga, i början nordostliga, vind som blåser längs Spaniens nordkust. Där blir det kryss med ganska frisk motvind i kanske ett dygn

Sedan ser det ut som om det kommer att bli lugnt väder på Biscaya. Hellre det än för mycket vind tänker vi. Förhoppningsvis blir det inte lika lite som när Håkan seglade från Azorerna till Pool i England 1978-talet. Då var det bleke de fyra sista dygnen och ett spegelblankt hav.

Vi har för säkerhets skull tankat fullt i dieseltanken. Det innebär att vi kan köra ca 400 sjömil eller tre dygn. Häller vi sedan på reservdunkarna kan vi köra ytterligare nästan ett dygn, drygt 100 sjömil. Detta tar oss nästan till Cherbourg som ligger 570 sjömil från Muros.

Maj 1977nordväst om Cabo Finisterre

Hur långt vi seglar har vi inte bestämt. Är det bra väder och förliga vindar kanske vi fortsätter upp genom Engelska kanalen. Vi får se. Det är några dagar till dess och vi kommer inte att kunna bestämma oss förrän vi närmar oss Ille d’Oussant utanför Brest om drygt tre dygn (kanske 4 om det går långsamt).

Maj 1977, lite längre norrut

Som vanligt när vi ger oss ut på havet så kan det vara svårt att se våra positioner. Bli inte oroliga om ni inte kan följa oss på t ex Marinetrafic eller Vesselfinder hela tiden. Speciellt i morgon och på tisdag kommer vi att vara långt ut från land. Vi kommer att dyka upp när vi närmar oss Frankrike. Bli inte heller oroliga om ni sedan får vänta på uppdateringar av denna blogg. Det kan ibland vara väldigt svårt att få bra internet även om man är nära kusten.