Bland kor och gröna ängar

I dag har vi kört omkring mestadels på Holländska landsbygden. Fina kanaler om än ibland med ”Lantlig doft” i luften.

Så här betalas broavgift. Brovakten skickar ut en träsko på ett spö och vi lägger i pengar.

Vi lärde oss något nytt i Leeuworden. När vi skulle lägga till vid kanten av kanalen för lunch (broarna har rast mellan 12 och 13) så knakade det plötsligt uppe i riggen. Förstaget höll på att knäcka en gren på det stora trädet. Vem tittar uppåt när han lägger till, inte Håkan i alla fall. Men kanske nästa gång. Som tur var var masttoppen, med sina dyra och ömtåliga antenner och instrument, över träden och klarade sig utan skador. Vi kom undan med lite grenar och löv på däck och la oss i stället på en platts med mindre uthängande träd.

Det blev ett antal broar under dagen men inga besvärande väntetider. På eftermiddagen kom det några regnskurar. Då var det skönt att kunna ha tak över sittbrunnen. VI kom längre än vi planerat och ligger nu i Sneek som vi ska utforska i morgon förmiddag.

Resan till Holland

För er som funderar på att följa efter söderut kan det kanske vara av intresse att veta hur vi tog oss till Holland. Vi seglade från Ljungskile till Varberg via Marstrand och Donsö. I princip tre dagars segling Men det kunde också gått på två dagar. Sedan låg båten där ett tag medan vi var hemma.

Från Varberg seglade vi Anholt, Ebeltoft, Lilla Bält, Kappeln, Rendsburg, Cuxhafen, Borkum till Dokkum. Åtta dagar till sjöss, tre dagar i land, dels för att vila, dels för att vänta in förliga vindar. Ett snitt på ca 35 nm per dygn vilket är ett tempo vi brukar kunna hålla utan att det blir allt för jobbigt. Läs om resan i tidigare inlägg.

In i Holländska kanaler

Klockan ringde redan klockan sex i går efter vad som kändes som en alldeles för kort natt. Men, här gäller det att passa tidvattnet och i går skulle vi in genom Friesche Zeegat vid eller strax efter högvatten och då är det bra att gnugga sömnen ur ögonen och gå upp, hur trött man än är.

Nackdelen med att gå in vid högvatten är att resten av resan blir i motström. Vi går ut från Borkum när vattnet är på väg in och vi går in mot slussarna efter gatten när vattnet är på väg ut. Alltså motström hela dagen. Hur kul är det? Morgonen bjöd på väldigt lite vind och motorgång. Då passade vi på att gå så nära land vi kunde. Låga öar och långa sandbankar. Ett landskap som känns ovant för en västkustbo.

Halvvägs ned till gattet kunde vi rulla ut Code 0 och göra god fart söderut i några timmar. Sedan var vinden i stort sett rakt emot så det blev motorgång in genom bojarna. En stunds segling för bara focken medan vi åt läcker lunch.

Undrar om detta är en sommarstuga?

Sedan full fart med motorn för att komma fram mot två knops ström. Ett intressant optimeringsfall för den glada ingenjören. Ju fortare man kör desto mer diesel drar ju motorn men samtidigt kör man kortare distans genom vattnet, dvs kortare tid. Intuitivt känns det som att man ska dra på en extra knop så det gjorde vi.

En halvtimme innan slussarna i Lauwersoog öppnade sig himmelen och vi fick raskt upp taket över sittbrunnen som hjälpligt skyddade oss. Medan vi väntar på slussen upphör regnet och vi kan fälla ned taket igen och slussa in i hyfsat väder. Sydliga vindar gör luften varm och behaglig när vi puttrar in över sjön Lauwersmeer mot Willem Lorèslussen in till kanalsystemet. Vi fick fin service i båda slussarna och behövde inte vänta länge innan de släppte in oss. Dagen avslutades med en dryg timme kanalfart i ljummet väder, nästan sommarvärme.

Vi la oss för natten i Dokkum och här har vi stannat hela dagen. Dokkum är en gammal stad, Saint Boniface dödades här redan 754. Den har välbevarade försvarsverk som Wilhem av Oranien personligen sägs ha varit med att skapa. Fina gamla byggnader i en ganska liten stadskärna innanför de gamla vallgravarna där vi strosade runt i förmiddagssolen.

Det har varit lite omväxlande väder med en del regn och dess emellan solsken och härlig värme. Nu verkar det som om fronterna dragit förbi för i dag och vi ser fram emot en fin kväll med grillmat i sittbrunnen.

Ut på Nordsjön

I dag, eller kanske snarare i natt, gick vi upp redan klockan tre för att segla ut ur Elbe i medström. En sömndrucken besättning lämnade så hamnen i mörker vid halv fyratiden. Mycket lätt vind från syd och motorgång fram till femtiden, Håkan passade på att sova…

Sedan blev det Code 0 och fantastisk fin segling med fullmåne i gryningen. 4-5 m/s 5-6 knop genom vattnet och upp till 8 knop över grund. Scharhoen, sista utposten land på sydsidan Elbe, passerades i soluppgången och strax därefter kundevi lova upp och sätta kurs västerut. Nu är vi i de vatten som beskrivs i den kanske mest klassiska av alla seglingsbeskrivningar Eskine Childers ”The Riddle of the Sands”. Publicerad första gången 1903, snar 125 år sedan! Till och med Reed’s Nautical Almanac refererar till den. Håkan läser den för tredje gången men han ligger en vecka efter. Dulcibella seglar i Flensburg fjord…

Vinden friskar som utlovat men den fina medströmmen försvinner och ersätts av många timmars motström. Utanför Bremen är fartygstrafiken tät. Vi rullar in Code 0 ett tag. Dels för att vinden friskat i lite för mycket, dels för att kunna manövrera lättare mellan bogserbåtar och stora fraktfartyg som kör där de vill och en massa uppankrade fartyg. När det lugnar sig rullas den ut igen. I dag får våra nya segel från Albatros visa vad de kan. Vi seglar kanske lite över gränsen i segelyta för att hålla bra fart mot strömmen. Vi ska ju ändå segla uppemot 100 sjömil innan vi kommer i hamn.

Vinden vrider med och friskar i ytterligare så vi rullar in och tar så småningom ned Code 0. Seglar med stor och spirad fock i nära plattläns. Innan lunch gippar vi och rullar in rev i både stor och fock, nu blåser det 12-14 m/s och det går som tåget, fast betydligt gungigare.

Vid trekaffet vänder äntligen strömmen och vi diskuterar hur långt vi ska segla. Att gå in och ut ur en hamn längs denna långgrunda kust är en ”omväg” på flera timmar. Vi bestämmer oss för att segla länge och siktar på Lauwersoog. Då ska man gå in genom Friesche Zeegat, en ganska smal öppning mellan de Frisiska öarna. Vi har lite olika sjökort av varierande ålder. När vi tittar på de som är senast utgivna så visar det sig att gattet sandat igen och numera är det bara drygt 2 meter djupt vid lågvatten. Och lågvatten kommer det att vara när vi kommer dit. Med 2-3 m höga vågor blir detta inte längre ett alternativ utan vi får gippa (igen) och stäcka in mot Borkum i stället.

Som tur var såg vi det i tid så vi seglade inte för långt även om det kan se så ut om man ser vår kurs. Borkum rev sträcker sig långt ut till havs och vi ville inte segla innanför 6 meterskurvan med den sjö som var. Vi hade för någon timma sedan seglat om en båt. Vi såg honom gå betydligt genare och nästan komma ikapp oss så det hade nog gått. Men när vi sedan låg på samma bog igen seglade vi ifrån honom så att det stänkte om det. Med två knops motström gäller det att hålla uppe farten, annars stannar man.

Det blev ingen idealisk plats vid bryggan på Borkum. Vi låg med aktern mot vinden. Men det var skönt att komma i hamn efter 99,3 sjömil (105 genom vattnet, förbaskade motström) och nästan 16 timmar. Vi somnade gott och märkte inte av vare sig skalp eller vinande i riggen.

Cuxhaven

I dag har vi legat i Cuxhaven hela dagen. Efter en lugn natt i City Marina träffade vi en mycket trevlig och vältalig hamnkapten. Han talade utmärkt engelska och var full av värdefull information. Men någon diesel hade han inte (trots att Read’s påstod det). Diesel fanns i den andra marinan men deras pump hade varigt trasig. Nu kollade han med sin kollega per telefon och fick reda på att den skulle lagas under dagen.

Vi fick också reda på att första broöppningen var klockan 5 på morgonen. Normalt skulle det räcka gott för våra vanor. Men, när vi räknat på tidvatten och planerat vidare färd visar det sig att vi bör lämna redan mellan tre och fyra på morgonen för att bäst utnyttja tidvattnet. Vi gick därför ut ur hamnen vid broöppningen klockan fyra. Körde en halv distansminut, tankade och la oss i Jachthaven som har direkt förbindelse med Elbe.

Ett tips från den trevliga hamnkaptenen var en portugisisk restaurang på Marienstrase som hette Rui’s. Det var ett riktigt lyckokast. Vi gick dit och beställde kvällens special som var svärdfisk. Då hände det saker. In kommer tapas efter tapas med läckra små rätter till förrätt. Det var säkert närmare 20 stycken. Sedan kom fisken som var fantastisk god. Efteråt en lite godbit. Allt ingick i priset för fisken som i sig var mycket humant, under 200 kr. Mätta och belåtna gick vi sedan och la oss tidigt.

Motorbåt mot Nordsjön

I dag har vi kört motor hela dagen. Vi började dagen i makligt tempo och lämnade faktiskt inte bryggan förrän vid halv åtta. Vi äter som vanligt frukost i sittbrunnen. I dag i strålande sol men isande kall vind. Så fortsätter vår resan längs Kielkanalen, kallt men soligt. Vi puttrar på i strax under sex knop och möter några lastfartyg, bogserbåtar med släp och ett antal segelskutor, mest Holländska.

Vid tvåtiden är vi framme vis slussarna i Brunsbütel. Lika bra att fortsätta tänker vi. Denna gång får vi gå in i en av de gamla mindre slussarna och får så småningom sällskap av en Dansk 55-fotare. Vi trodde på medström när vi gick ur slussen men den dröjde ett slag. Sydvästlig vind rakt i näsan gör att vi kör vidare. Efter ett tag vänder strömmen och vi får 3-4 knop medström. Det skapar en krabb och kort sjö. Inte alls av samma kaliber och höjd som den vi hade in till Lilla Bält men lite skvättigt blir det.

Spännande att gå in i hamninloppet i Cuxhaven med så stark sidström. Det gäller att hålla upp för att inte missa inloppet. Allt går bra och vi kommer in strax innan bron kan öppnas. Vid halv sex går vi genom klaffbron och vid sex är vi förtöjda i City Marina. Tänkte gå iland men regnet kom. Vi stannar nog här i morgon och går eventuellt vidare på torsdag när vinden ska vara tillbaka på ost igen. Vi anar grindar för bryggorna, kan bli spännande i morgon…

Rendsburg

I går lämnade vi Kappeln vid sjutiden i maklig fart. Vi seglade med bara Code 0 och gjorde stundtals upp till 2 knop i svag vind och strålande morgonsol medan vi åt frukost. Efter frukost dog vinden och vi körde ut ur Slei på spegelblankt och strömfritt vatten.

Halvvägs till Kiel kom vind från och till och vi växlade mellan Code 0+ storsegel och motor allt eftersom. Vissa perioder kunde vi segla snabbare än vi körde trots att vinden inte var mer än ca 4 m/s. Vi älskar vår stora lättvindsgenua (Code 0).

När vi närmade oss slussarna till Kielkanalen ropade vi upp dem och fick reda på att om vi skyndade oss kunde vi gå in efter det stora röda fartyget. Då blev det inte tal om slösegling längre utan bra gas med motorn för att hinna, och det gjorde vi precis.

Denna gång fick vi slussa med de stora båtarna, spännande att sedan köra ut mellan dem. Speciellt som de hade propellrarna igång. Sedan blev det att tuffa genom kanalen. Sommarvärme och grönska. Kläderna åkte av en efter en tills vi satt i bara underkläder en stund men då kom vinden tillbaka så det blev bara någon halvtimmes solande. Kanske lagom för våra vinterbleka kroppar.

I Kielkanalen får vi fridisbåtar bara gå under dagtid, vilket denna tid på året definieras som 04:30 – 22:00. Vi får bara lägga till på fem ställen längs kanalen. När klockan var runt fyra kände vi att det var dags att avsluta dagen och vi gick ur kanalen och in mot Rendsburg. Där la vi till vid en fin brygga som visade sig vara låst. Nästa försök blev stadskajen men där var det raggarfest och hög musik. Vi gick då tillbaka ut en bit till en båtklubb vi passerat på väg in. Där fanns lediga platser och vi backade snyggt in mellan pollarna (ingen ström denna gången) och stannade i leran 4 meter från bryggan. Bara att gå ut igen och köra in, då gick det bra.

Här i villakvarteret har vi legat hela dagen i dag. Fixat och donat med saker som krävde att bägge akterhytterna tömdes på allt vi lyckats stoppa in där. Vi har också provat cyklarna för första gången på en eftermiddagstur in till den fina gamla staden. Inte så stort men ett fascinerande rådhus från början av 1600-talet. Fika på torget i solen och handling på tillbakavägen. Dagen avslutas med varma duschar i klubbhuset, grillad ryggbiff och gott Italienskt vin.

Kappeln

I dag har vi legat still hela dagen i den fina lilla staden Kappeln vid Slei, fjorden som leder in till Schleswig. Kappeln är en civiliserad stad där bagaren öppnar klockan sex och slaktaren inte så långt senare. Håkan handlar innan frukost. Vi har varit här tre gånger nu och fortfarande inte hittat något snabbköp. Men jättefina grönsaker hos en tjej inte långt från bagaren. Allt inom bekvämt gångavstånd från båten.

Efter gårdagens äventyr med att backa med sidström ligger vi nu fint förtöjda. Vår nyinköpta landgång kom till användning betydligt tidigare än vad vi förväntat oss och används flitigt under dagen, om än med provisoriska linor.

Skoltyskan kommer väl till pass, synd att man inte har någon. Här finns i och för sig turister men Tyska sådana. Vi har inte sett många menyer eller anslag på flera språk. De flesta vi träffar pratar också ganska dålig engelska eller ingen alls. Det gäller att peka och använda de ord man snappat upp genom livet.

Vi har tagit några promenader, den första för att fylla på vårt gasförråd. Vi köpte i våras två begagnade tyska tuber av en hemvändande seglare varav en var tom. Nu har vi tre tuber varav två är helt fulla. Känns skönt. Tysk Campingaz går att få tag på över hela Europa och vår nya spis är anpassad för den. Svensk gasol däremot finns bara i Sverige…

Nästa promenad blev inåt längs fjorden till bryggorna där skutorna ligger. Där såg vi bland annat denna lilla pärla. Promenaden tillbaka gick genom gamla villakvarter. Här nere har våren kommit och det grönskar och blommar för fullt.

Eftermiddagen blev lite slapp. Vi njöt av första vårdagen och av att kunna sitta i sittbrunnen utan vare sig långkallsonger eller tröjor. Sedan gick vi på puben till middag och åt var sin sådan här portion med revben. En utmaning för den bäste – vi blev tvungna att lämna lite. Nu sitter vi mätta och dästa i kajutan innan det är dags att gå till sängs. Hoppas på lite vind i morgon så att vi kan segla vidare till Kiel men prognosen ser inte så lovande ut. Solsken och lätta vindar, i och för sig lite omväxling mot det vi haft hitintills under seglingen men vi gillar inte att köra motor.

Nytt land

I dag har vi seglat genom Dansk skärgård. Inte lika finskalig som den Svenska och betydligt långrundare men fina små öar och sund. Det blir lite länge till land och landet är inte så högt, mest som ett streck faktiskt. Här några bilder.

Vi valde att gå genom sundet innanför Als ned till Sönderborg där vi sedan fick vänta en halvtimme på broöppning = fika. Inte så mycket vind i dag. 8-12 fram till lunch och efter Sönderborg 6-8 vilket innebar fullt ställ för första gången på några dagar. Tyvärr dog vinden en timme för tidigt så vi fick köra motor sista biten. Då passade vi på att göra vatten vilket alltid är bra att ha.

Till slut kom vi till Kappeln, vår favoritstad i Slei, Tyskland. Strömmen satte med 1,5 knop i sidan när vi skulle backa in till gästplatsen. Det blev en utmaning men det gick. Tack Charlie som utrustade båten med bra avbärarlist. Den behövdes när vi skulle in mellan stolparna.

Tuff segling i dag

I dag har det blåst. Fin medvind men kanske lite mer än vad man önskar sig. Vi lämnade bryggan vid halv sju. Redan då hade det börjat blåsa lite men vi kom ut fint trots vind snett förifrån. När vi sedan rullade ut utanför hamnen var det dags för rev både i stor och försegel. Sedan blev det åka av!

Inte förrän vi kom i lä av Samsö vid niotiden lugnade sig sjön så att det kändes bra att äta frukost. Man vill ju kunna ställa ifrån sig kaffekoppen och skala äggen utan att de välter eller far överbord. Då hade vi seglat över 20 sjömil på knappt tre timmar och var rejält hungriga.

Sedan fortsatte det med god fart söderut. Efter Samsö blev det plattläns en stund med spirad revad fock. Då noterades dagens toppfart, 10,2 knop genom vattnet i en surf. Det blåste kuling med vindstyrkor runt 15 m/s större delen av dagen och det drev på ganska bra.

När vi närmade oss Lilla Bält hade sjön vuxit till 2-3 meter höga vågor. Ganska slingrig slör och inte helt enkelt att väja för mötande fraktfartyg men allt gick bra. Och fort gick det. Runt 8 knop genom vattnet men motström på drygt en knop drog ned farten. Solen sken och vi hade det bra även om det var lite kyligt i vinden.

Värre blev det närmare Lilla Bält. Här smalnade det av och sjön växte. Till det kom en motström på 3-4 knop enligt våra instrument. Tillsammans skapade detta en veritabel berg och dalbana med 5-6 meter höga ganska branta vågor. Håkan fick handstyra oss igenom för att balansera båten på rätt kurs. Efter en halvtimme var vi igenom. Vi hade klarat oss undan med en halv broatchning och två brytande vågor i sittbrunnen (som träffade Eva).

Väl inne i Bältet blev det sjölä och lite mer växlande vind. Fortfarande 3-4 knop emot men mestadels vind så att vi kunde segla det dubbla och ändå ta oss fram med hyfsad fart över grund. Intressant blev det när vi skulle under järnvägsbron. Den har rejäla murade pelare och bakom en av dessa blev det lite lä. Vi gjorde bara fyra knop och när vi såg oss omkring stod vi helt still i förhållande till pelaren som det strömmade rejält kring. Vi kom inte loss utan fick starta motorn så att vi kom ut i fri vind och kunde segla igen.

Efter att ha passerat smalaste delen av Bältet började vi leta natthamn. Bojar som fanns i boken och på sjökortet fanns inte i verkligheten. I ankringsviken som skulle vara skyddad för vindar kring ost blåste det mer än på havet. Efter en timmes irrande gick vi in i Middelfarts marina i Fänö sund. Här ligger vi bra vid en ganska dålig brygga. Men i natt blåser det ut från bryggan så det blir nog inga problem.

När vi ska summera dagen blir vi lite konfunderade. Enligt våra ruttplanerare har vi seglat ca 68 nm medan vi loggat 84, även på plottern. Normalt brukar det vara ungefär det samma. Efter en stunds funderande kommer vi fram till att även plotterns dygnsräkneverk räknar distans genom vattnet. Skillnaden måste bero på all motström vi haft. Vi har alltså snittat 7,3 genom vattnet men bara 5,9 över grund – deprimerande. Men härlig och spännande segling var det och Sally skötte sig exemplariskt.

I denna blog skriver vi lite nu och då om båten och våra seglatser.