Kategoriarkiv: Elsystem

Ordningen återställd

Det här med elektroniska prylar är ente helt lätt för en gammal ingenjör. Men, efter några svettiga timmar med att ladda drivrutiner och konfigurera kommunikationsportar och program lyckades vi få lov att prata med den nya MUX:en. Sedan kom nästa pärs när vi skulle få MUX:en att förstå vilken information den skulle skicka på vilken port.

Nu är allt OK till slut. Vår plotter vet var både vi och alla båtar med AIS är och vart vi är på väg. All annan information vi vant oss vid är också tillgänglig på våra sittbrunnsinstrument och den nya MUX:en blinkar glatt åt oss i sitt skåp.

Boven i dramat

Efter en hel del analyserande och letande tror vi oss nu veta vad som hände när instrumenten dog. Det var en dålig kabel i Seatalknätverket som delvis glidit ur en klämkoppling. Detta ledde först till att den port på vår MUX som kabeln var ansluten till dog. Vilket i sin tur ledde till att vi inte fick någon GPS signal till vår plotter.

I nästa steg blev det kortslutning i Seatalknätverket som gjorde att en säkring löste ut – då dog alla instrumenten inklusive autopiloten. Säkringen sitter gömd i ett hörn längs in i den akterhytt som vi använder som stuvutrymme. Håkan försökte krypa in och kolla mitt i natten men det var svårt att se något.

Så här skulle det sett ut från början. I stället hade parterna bara blivit instuckna i klämkopplingarna och med lite spretiga kardeler…

Nu är kabeln fixad och säkringen bytt. Alla system fungerar i princip men vi får inte längre någon GPS signal till vår plotter vilket gör den mindre värd än ett gammalt papperssjökort. Däremot funkar skärmen fortfarande som radarbild vilket kan vara viktigt utanför Portugal där det ofta är dimma.

Eftersom vi kan se position och AIS information på vår dator vid navigationsbordet har vi fortfarande full funktion. Nackdelen är att vi inte längre har någon bra reserv och att vi måste lämna sittbrunnen för att se detaljerad information. Men nära kusten, i hamninlopp mm, kan vi använda vår padda i sittbrunnen som plotter (utan AIS information).

Vi har nu beställt en ny MUX till Muros. Leverantören, ShipModule, har varit väldigt hjälpsamma och vi har varit nöjda med deras MUX så vi ville gärna ha en lika dan. Vi kanske kommer att få vänta några dagar extra beroende på om vi eller MUX:en kommer först. Som tur är, är vi välkomna att ligga i de Galisiska hamnarna. Om de aviserade lättnaderna kommer, så kan vi till och med ta promenader tillsammans i de vackra omgivningarna.

Håller väderprognoserna så provianterar vi i morgon och seglar sedan torsdag förmiddag med det västgående tidvattnet efter att först ha tankat diesel på morgonen.

Gångtidsövervakning av pumpar

Låter man en pump gå för länge kommer den förr eller senare att gå sönder. Det finns flera orsaker till att pumpar gå för länge. Det kan komma luft i dem så att de aldrig kommer upp i tryck och det kan läcka så att de pumpar ut vatten i båten. Vi har också ett toasystem som bygger på vakuum och där är det inte alltid som ventilerna tätar som de ska och då kommer inte vakuumenheten ned i tryck utan pumpen fortsätter att gå.

Vi skyddar våra pumpar med ett tidrelä och vi har dessutom indikeringar som visar om en pump går respektive om skyddet har löst ut. De flesta pumpar har någon form av kontakt som styr om pumpen går eller inte, det vanligaste är tryck eller nivå. Typiska vattenpumpar har en inbyggd sådan vakt. Vi har tagit rätt på tillslagssignalen, den signal som gör att pumpen startar, och använder denna för indikering av drift i vår panel med pumpsäkringar/brytare.

Pumppanelen med en pump i drift (nr 2 från vänster)
och en pump som stoppats av skyddet (nr 4 från vänster)

För att skydda pumparna matas de via ett tillslagsfördröjt relä med växlande kontakt. Som tillslagssignal till reläet använder vi ovan nämnda indikering som kopplas in via en diod som förhindrar att ström ”bakmatar” pumpen. Om tillslaget varit till för länge så växlar reläets kontakt, matningen till pumpen bryts och kopplas i stället som ”tillsignal” så att reläet tar självhållning och indikerar också i ovan nämnda panel.

Hela systemet återställs genom att man bryter strömmen till pumpen. På liknande sätt återställs timern om pumpen stoppar. Det är ganska bra, även om det inte är något fel, för då kan man t ex inte duscha för länge…

För att få till det hela behövs ett (ganska dyrt) programerbart tidrelä, två dioder samt lite extra kablar. Pumpen måste också vara matad via en brytare för att kunna återställas. Vi använder säkringsbrytare.

Så här har vi kopplat pumpskyddet. Om man vill släcka driftindikeringen när skyddet löst ut kopplar man indikeringslampan innan dioden i stället.

Vi har ställt våra pumpar lite olika. Sjövattenpumpen som vi ofta använder för att skölja med får gå ca 3 minuter, färskvattenpumpen ungefär hälften så länge och toapumpen bara lite längre än vad det normalt tar, då det är en bälgpump som lätt tar skada om den går för länge.

Vi använder inte det här systemet för våra länspumpar. De måste få lov att gå så länge det behövs.

Skydd mot galvanisk korrosion

Första säsongen (Svensk sommarsäsong) vi seglade med Sally förbrukades alla offeranoder på en säsong. Det var till och med så illa att vi mitt i säsongen fick byta offeranod på bogpropellern. Dessutom var de galvaniska strömmarna kraftiga nog att påverka den kopparbaserade VC17 vi då använde, Både runt bogpropellern och på ett område runt utloppet från byssan, som också användes som kylning för en Isotem kyl.

Galvaniska strömmar har påverkat kopparn i bottenfärgen vid bogpropellern.
Bild från första säsongen, innan våra första åtgärder.

Vi har nu genomfört fyra åtgärder för att få bort de galvaniska strömmarna. Sist vi lyfte, för några veckor sedan (klicka här), hade vi seglat och bott på båten i 10 månader. Alla anoder var i gott skick och ingen behövde bytas. Jag tror de åtgärder vi vidtagit är generellt användbara och att rekommendera på alla båtar. Det kan bli lite tekniskt med fråga gärna i kommentarerna så ska jag försöka svara eller uppdatera texten.

VI såg stor påverkan runt utloppet från vasken i byssan.
Bild från första säsongen, innan våra första åtgärder.

Galvanisk korrosion kräver en sluten strömkrets. Den kan därför uppstå mellan olika delar/utrustning på båten om dessa är sammanbundna elektriskt t ex genom en gemensam nolla till batteriet. Detta är standard på de flesta båtar. Den kan också uppstå mellan olika båtar eller mellan båt och brygga om dessa är förbundna med gemensam jordledning.

För att bryta galvanisk kontakt med bryggan/andra båtar krävs en isolationstransformator. Vi har installerat om vår isolationstransformator och kopplat den efter de senaste rekommendationerna från SXK tekniska kommitté. Det innebär att vi inte har förbindelse mellan jord i båten och jord i kabeln från bryggan. Utöver detta har vi kompletterat med en jordplatta i vattnet. Till jordplattan har vi förbundit båtens nolla, även vid ren omformardrift. Dit jordar vi också isolationstransformator, laddare/inverter och en hel del annan utrustning.

Vi monterade vår isolationstransformator ovanför varmvattenberedaren
så att den skulle hålla sig torr.

I det sammanhanget kan det vara värt att påpeka en sak som bland annat den behörige elektriker som gjort installationen i vår båt missade, och som vi vet många båtar saknar. Om man har en omformare (inverter) som man använder när båten inte är ansluten till landström, eller landström via isolationstransformatorn, så måste man ha en jordfelsbrytare (efter omformaren) och nolla och jord till vattnet, för att ha en skyddad växelströmsinstallation i båten.

Sintrat jordplan (6*15 cm) har en yta på minst 0,5 m2 i kontakt med vatten.

Vi har installerat dubbla brytare till 12 V utrustning i kontakt med vattnet. Det innebär att vi bryter både plus- och minuspol till motor, bogpropeller och ankarspel. Vi är också väldigt noga med att bryta dessa då utrustningen inte används och speciellt då vi ligger på landström.

Vi har långt avstånd mellan 220 V växelström och 12 V likström kablar. Runt alla kablar där det går ström bildas fält. Dessa ger upphov till ström i t ex närliggande kablar, sk induktiv spänning. Vi hade t ex växelströmskablar buntade tillsammans med kablarna fram till bogpropellern. Det tror vi (utan att veta) var främsta orsaken till våra problem. För att vara på säkra sidan har i nu 220 på barbordsidan i båten och 12 v på styrbodssidan. På några ställen korsar de varandra men då gör vi det i så nära 90 graders vinkel som möjligt.

Vår sista åtgärd har varit att måla propellern (klicka här). Det gjorde vi inte i första hand för att skydda mot galvanisk ström utan för att förhindra beväxning. Vi ser ändå en förbättring efter åtgärden och det torde bero på att det nu är mindre metallisk yta i direkt kontakt med havsvattnet.

Espalmador

Väckarklockan stod på 03:30 i går och kl 4 lämnar vi bojen på Cabrera . Ingen måne men stjärnklar himmel och lite lyktor på land ger oss tillräckligt ljus för att se de andra båtarna som ligger i viken. Vi slingrar oss ut i långsam fart och sätter sedan storseglet innan vi kommer ut på havet. Det är inte mycket vind så det blir motorgång första timmarna innan vi kan börja länsa.

Så snart det ljusnar (vid 7 tiden) byter vi från stor och fock till genaker. Det ger lite bättre fart. Vinden är ganska svag och varierande både i styrka och riktning. De är långt ifrån alltid vi kan ligga på önskad kurs eller hålla den fart vi skulle önska. Vi har ganska hög och kort (vad annars i Medelhavet) sjö och då måste vi skära upp lite för att genakern ska stå stabilt.

Solen är på väg upp. Vi ser fortfarande siluetten av Cabrera 15 sjömil akterut

När vi länsar ställer vi om autopiloten till att styra på san vindvinkel i stället för skenbar som vi andvänder mot vinden. Sedan följer Sally vindvridningarna automatiskt och vi får en optimal kurs så nära önskad som möjligt. Vi behöver inte röra något på många timmar. Kan man däremot hålla önskad kurs behöver man ibland justera både vindvinkel och skotning när vinden växlar. En stor fördel med det här sättet att styra är att man kan lämna sittbrunnen utan risk för ofrivilliga gippar.

På eftermiddagen minskar vinden så att det blir svårt att segla. Motorn kommer till heders igen och de sista fem timmarna motorseglar vi. Vi kommer till Espalmador, denna fantastiska lilla ö som vi besökt flera gånger tidigare (klicka här) strax efter sex. I god tid innan solnedgång så att vi kan se botten och lägga ankaret på en bra sandyta. Då har vi seglat 78 sjömil på 16 timmar, vi somnar gott efter middagen.

Det är bara ett grunt sund som skyddar oss från dyningen på andra sidan.

I dag på förmiddagen har vi tagit det lugnt, njutit ytterligare en fin sensommardag och förberett oss för seglingen till Cartagena. Det är så pass långt över till Spanska fastlandet att det blir en nattsegling hur man än gör nu när dagarna blivit korta. Då tänker vi att vi lika gärna kan gå de 140 sjömilen till Cartagena på en gång. Vi seglar om en stund och räknar med att vara framme i morgon (lördag) eftermiddag eller tidig kväll.

Mahon

Nu har vi legat några dagar i Mahon, Menorcas huvudstad. En trevlig stad med lång historia. Första dagarna ägnade vi en hel del tid och energi till att försöka lösa problem med vår autopilot. Autopiloten är vår tredje besättningsman och ovärderlig för oss när vi seglar längre sträckor. Med den är det inga problem att sköta segel och navigation ensam. Utan den blir man mer eller mindre bunden till att styra.

Det synbara fel vi hade var att vår elektroniska kompass inte längre visade rätt kurs. Vi kontrollerade kablar och började sedan koppla bort komponenter från vårt ganska komplexa system av instrument. Det visar sig då att vår GPS antenn verkar vara boven i dramat. Den har inget med kompassenen att göra men har förmodligen skickat ut skräp till de övriga enheterna. Med den bortkopplad funkar allt som det ska igen, förutom att vi inte längre har någon position.

Det blir till att köpa en ny GPS. Den kan inte kopplas direkt till våra Raymarin instrument, de är för gamla. I stället kopplar vi den på vårt moderna NMEA 2000 närverk som har en liten enhet (MUX) som översätter till (och från) det gamla systemet. Tyvärr får vi inte alla funktioner men positionen kommer i alla fall in på plottern. Vi provkör sedan resterande dagar vid kaj och allt verkar OK.

Vi ligger lägst in i den djupa fjorden – tillsammans med ganska många andra…

I går var vi turister på stan. Vi strosade runt och var bl a inne i katedralen och lyssnade på orgelkonsert. I den gamla fiskmarknaden säljs fortfarande fisk men halva huset har blivit tapasrestaurang. Där fick vi en god lunch på fisk- och skaldjurstapas.

Vi tyckte det var krångligt med våra instrument. Den här gubben har betydligt fler trådar att hålla rätt på.

Anledningen till att vi stannat såpass länge är att vi ville vänta tills ett oväder blåst förbi. Natten till idag har det blåst ordentligt i hamnen. Ute på havet har det varit halv storm. Men nu har det lugnat sig och vi räknar med att sjön lägger sig under natten så att vi kan segla mot Mallorca i morgon.

Fiumicino och Rom

Det blev lite längre uppehåll i seglandet än vi tänkt oss. Inte förrän i onsdags kom Håkan ned. Eva kom kvällen efter. Allt var bra med båten men vi var förvånade över att batterierna dragit ut så pass som de gjort. Det var kanske inte så bra att täcka delar av båten (och solceller) med presenning.

När Håkan går ombord på onsdag kväll har vi drygt 40 av våra 400 ampertimmar kvar. Spänningen ligger fortfarande över 13 volt. Nu blir det en osökt möjlighet att testa om det går att starta motorn med så lite kvar. Det går som en dans och vi kan konstatera att litiumbatteriet är precis så bra som vi hade hoppats på. Efter en natt med kabel i land är det så gott som fulladdat igen.

Plock med båten på fredag som avslutas med ett besök på den trevliga Trattoria la Scorpacciata på tvärgata mitt emot nya Guardiahusen. Här serveras man sex inte alldeles små förrätter på olika havsdelikatess. Sedan pasta vongole och grillad fisk. Trotts att vi delar båda pasta- och huvudrätt blir vi ordentligt mätta. En god Vedemmia från Sardinien blir ett utmärkt komplement.

Vi tar en heldag i Rom under lördagen. Buss direkt från torget mitt emot vårt lilla varv och in till centralstationen. Därifrån blir det sedan 15 km slingrande promenad västerut genom Rom öster om Tiber och alla dess sevärdheter. En mycket trevlig stad fylld med historia men också med trevliga grönområden – och massa trappor.

På eftermiddagen kostar vi på oss lite prosecco på anrika Caffe Rosati med utsikt över Piazza de Popolo med sin egyptiska obelisk. Därifrån en avslutande promenad längs Tiber ned till Ponte Sant’Angelo och över mot Vartikanen där vi kan hoppa på bussen hem till båten. Gissa om vi var trötta i fötterna.

I dag har det varit en lång arbetsdag med att göra Sally klar för segling igen. Vi har också provianterat efter bästa förmåga med flera turer till olika snabbköp. Båtarna som legat utanför oss flyttas bort så att vi ska kunna komma ut i morgon bitti. Det blir sedan ett lite vemodigt farväl till ”familjen” på varvet innan vi, efter en långdragen valvaka, till slut går till sängs.

Porto Liscia, igen

I går blev en lugn dag för ankar i den fina viken. Eva tog en lång tur på land medan Håkan arbetade större delen av dagen. Återigen en fin kväll men så fuktigt det blev under natten. Vi vaknade till dis och dimma och allt dröp av fukt trotts att det var 25 grader varmt. Under förmiddagen kom i alla fall solen fram och det blev lite torrare – och varmare.

I morse när vi vaknade hade vi nytt lågnivårekord i batteriet. Ungefär en tredjedel av nominell kapacitet. Vårt litiumbateri är nu gjort för att klara detta och ännu lägre nivåer och hade fortfarande mer än 13 V spänning och det var inga som helst problem att starta motorn med det. För säkerhets skull drog vi i gång motorn innan vi startade vattenkokare. Någon gång ska vi testa hur lågt vi faktiskt kan gå, men då vill vi gärna ligga med tillgång till landström för laddning.

Vattnet var också slut och det är en lite olycklig kombination eftersom watermakern drar en hel del ström. Det blev till att köra lite mer motor än vi annars gör för att hålla balansen. Men, när vi kom ut ur viken och det var frisk halvvind så stoppade vi motorn och seglade i över sju knop – med watermakern igång. Startade motorn igen efter en knapp timme när det blev motvind in till Palau där vi gjorde ett kort stopp för att handla lite. Väldigt skvalpigt på ankarplatsen i den friska ostvinden så vi lämnade så snart vi var ombord igen.

Seglade några sjömil till en vik som heter Porto Puddu. Den är väldigt skyddad men djup och ostanvinden blåste ganska frisk även där. Vi stannar för bad, lunch och lite avkoppling.

Efter att ha simmat till den fina sandstranden ger vi oss av strax före sju, då blåser det inte så mycket längre och vi kan gå ”runt hörnet” till Porto Liscia (där vi var för någon vecka sedan) och ankra. Vi ser att en del seglar större båtar än vad vi dödliga gör.

Nu ligger bra för den västvind som ska komma framåt småtimmarna. Men just nu är stranden inte så långt bort.

Vi har nu seglat runt här i Maddalenaskärgården under snart två veckor. Det har blivit både medsols och motsols i ett område som inte är mycket större än Fjällbackaskärgården. Väldigt fint och trevligt att få segla i skyddade vatten även om det stundtals varit rejält blåsigt.

Mekardag

I dag har vi mekat en del. I regnet under förmiddagen packade vi om bland kläder och sängkläder. Vi förvarar det vi inte använder i vakuumpåsar. Jättebra sätt att hålla textilier torra och fria från ”båtlukt”. Nu packade vi undan de tjocka täckena och ett antal ”vintekläder” och underställ. Samtidigt tog vi fram lite mer sommarkläder, snorkelgrejer och kuddar och täcken till våra gäster som ska komma under juli.

Vi använder bl a windy.com för väderprognoser. Windy har en möjlighet att jämföra tre olika vädermodeller/prognoser. Intressant i dag. Den ena sa att det skulle regna till 10, den andra till 14 och den tredje till 18. Det regnade till 11-tiden och sedan vid 14 igen och fram till fyra. Så man kanske kan säga att alla hade rätt på något sätt.

Seneftermiddagen och kvällen kunde vi ägna åt vår radarstolpe. Vi flyttade runt lite högtalare och tutor och monterade Wifi-enheten permanent. Nu har solcellen mer svängrum. Vännen Bosse på Marin och Mekan hade gjort fina rostfria fästen. Om ni behöver lite specialgrejer till båten är Bosse rätt man. Bäst är att prata med honom i god tid (=på hösten). Han kan fixa det mesta (tel 0706-702 434).