Kategoriarkiv: Elsystem

Espalmador

Väckarklockan stod på 03:30 i går och kl 4 lämnar vi bojen på Cabrera . Ingen måne men stjärnklar himmel och lite lyktor på land ger oss tillräckligt ljus för att se de andra båtarna som ligger i viken. Vi slingrar oss ut i långsam fart och sätter sedan storseglet innan vi kommer ut på havet. Det är inte mycket vind så det blir motorgång första timmarna innan vi kan börja länsa.

Så snart det ljusnar (vid 7 tiden) byter vi från stor och fock till genaker. Det ger lite bättre fart. Vinden är ganska svag och varierande både i styrka och riktning. De är långt ifrån alltid vi kan ligga på önskad kurs eller hålla den fart vi skulle önska. Vi har ganska hög och kort (vad annars i Medelhavet) sjö och då måste vi skära upp lite för att genakern ska stå stabilt.

Solen är på väg upp. Vi ser fortfarande siluetten av Cabrera 15 sjömil akterut

När vi länsar ställer vi om autopiloten till att styra på san vindvinkel i stället för skenbar som vi andvänder mot vinden. Sedan följer Sally vindvridningarna automatiskt och vi får en optimal kurs så nära önskad som möjligt. Vi behöver inte röra något på många timmar. Kan man däremot hålla önskad kurs behöver man ibland justera både vindvinkel och skotning när vinden växlar. En stor fördel med det här sättet att styra är att man kan lämna sittbrunnen utan risk för ofrivilliga gippar.

På eftermiddagen minskar vinden så att det blir svårt att segla. Motorn kommer till heders igen och de sista fem timmarna motorseglar vi. Vi kommer till Espalmador, denna fantastiska lilla ö som vi besökt flera gånger tidigare (klicka här) strax efter sex. I god tid innan solnedgång så att vi kan se botten och lägga ankaret på en bra sandyta. Då har vi seglat 78 sjömil på 16 timmar, vi somnar gott efter middagen.

Det är bara ett grunt sund som skyddar oss från dyningen på andra sidan.

I dag på förmiddagen har vi tagit det lugnt, njutit ytterligare en fin sensommardag och förberett oss för seglingen till Cartagena. Det är så pass långt över till Spanska fastlandet att det blir en nattsegling hur man än gör nu när dagarna blivit korta. Då tänker vi att vi lika gärna kan gå de 140 sjömilen till Cartagena på en gång. Vi seglar om en stund och räknar med att vara framme i morgon (lördag) eftermiddag eller tidig kväll.

Mahon

Nu har vi legat några dagar i Mahon, Menorcas huvudstad. En trevlig stad med lång historia. Första dagarna ägnade vi en hel del tid och energi till att försöka lösa problem med vår autopilot. Autopiloten är vår tredje besättningsman och ovärderlig för oss när vi seglar längre sträckor. Med den är det inga problem att sköta segel och navigation ensam. Utan den blir man mer eller mindre bunden till att styra.

Det synbara fel vi hade var att vår elektroniska kompass inte längre visade rätt kurs. Vi kontrollerade kablar och började sedan koppla bort komponenter från vårt ganska komplexa system av instrument. Det visar sig då att vår GPS antenn verkar vara boven i dramat. Den har inget med kompassenen att göra men har förmodligen skickat ut skräp till de övriga enheterna. Med den bortkopplad funkar allt som det ska igen, förutom att vi inte längre har någon position.

Det blir till att köpa en ny GPS. Den kan inte kopplas direkt till våra Raymarin instrument, de är för gamla. I stället kopplar vi den på vårt moderna NMEA 2000 närverk som har en liten enhet (MUX) som översätter till (och från) det gamla systemet. Tyvärr får vi inte alla funktioner men positionen kommer i alla fall in på plottern. Vi provkör sedan resterande dagar vid kaj och allt verkar OK.

Vi ligger lägst in i den djupa fjorden – tillsammans med ganska många andra…

I går var vi turister på stan. Vi strosade runt och var bl a inne i katedralen och lyssnade på orgelkonsert. I den gamla fiskmarknaden säljs fortfarande fisk men halva huset har blivit tapasrestaurang. Där fick vi en god lunch på fisk- och skaldjurstapas.

Vi tyckte det var krångligt med våra instrument. Den här gubben har betydligt fler trådar att hålla rätt på.

Anledningen till att vi stannat såpass länge är att vi ville vänta tills ett oväder blåst förbi. Natten till idag har det blåst ordentligt i hamnen. Ute på havet har det varit halv storm. Men nu har det lugnat sig och vi räknar med att sjön lägger sig under natten så att vi kan segla mot Mallorca i morgon.

Fiumicino och Rom

Det blev lite längre uppehåll i seglandet än vi tänkt oss. Inte förrän i onsdags kom Håkan ned. Eva kom kvällen efter. Allt var bra med båten men vi var förvånade över att batterierna dragit ut så pass som de gjort. Det var kanske inte så bra att täcka delar av båten (och solceller) med presenning.

När Håkan går ombord på onsdag kväll har vi drygt 40 av våra 400 ampertimmar kvar. Spänningen ligger fortfarande över 13 volt. Nu blir det en osökt möjlighet att testa om det går att starta motorn med så lite kvar. Det går som en dans och vi kan konstatera att litiumbatteriet är precis så bra som vi hade hoppats på. Efter en natt med kabel i land är det så gott som fulladdat igen.

Plock med båten på fredag som avslutas med ett besök på den trevliga Trattoria la Scorpacciata på tvärgata mitt emot nya Guardiahusen. Här serveras man sex inte alldeles små förrätter på olika havsdelikatess. Sedan pasta vongole och grillad fisk. Trotts att vi delar båda pasta- och huvudrätt blir vi ordentligt mätta. En god Vedemmia från Sardinien blir ett utmärkt komplement.

Vi tar en heldag i Rom under lördagen. Buss direkt från torget mitt emot vårt lilla varv och in till centralstationen. Därifrån blir det sedan 15 km slingrande promenad västerut genom Rom öster om Tiber och alla dess sevärdheter. En mycket trevlig stad fylld med historia men också med trevliga grönområden – och massa trappor.

På eftermiddagen kostar vi på oss lite prosecco på anrika Caffe Rosati med utsikt över Piazza de Popolo med sin egyptiska obelisk. Därifrån en avslutande promenad längs Tiber ned till Ponte Sant’Angelo och över mot Vartikanen där vi kan hoppa på bussen hem till båten. Gissa om vi var trötta i fötterna.

I dag har det varit en lång arbetsdag med att göra Sally klar för segling igen. Vi har också provianterat efter bästa förmåga med flera turer till olika snabbköp. Båtarna som legat utanför oss flyttas bort så att vi ska kunna komma ut i morgon bitti. Det blir sedan ett lite vemodigt farväl till ”familjen” på varvet innan vi, efter en långdragen valvaka, till slut går till sängs.

Porto Liscia, igen

I går blev en lugn dag för ankar i den fina viken. Eva tog en lång tur på land medan Håkan arbetade större delen av dagen. Återigen en fin kväll men så fuktigt det blev under natten. Vi vaknade till dis och dimma och allt dröp av fukt trotts att det var 25 grader varmt. Under förmiddagen kom i alla fall solen fram och det blev lite torrare – och varmare.

I morse när vi vaknade hade vi nytt lågnivårekord i batteriet. Ungefär en tredjedel av nominell kapacitet. Vårt litiumbateri är nu gjort för att klara detta och ännu lägre nivåer och hade fortfarande mer än 13 V spänning och det var inga som helst problem att starta motorn med det. För säkerhets skull drog vi i gång motorn innan vi startade vattenkokare. Någon gång ska vi testa hur lågt vi faktiskt kan gå, men då vill vi gärna ligga med tillgång till landström för laddning.

Vattnet var också slut och det är en lite olycklig kombination eftersom watermakern drar en hel del ström. Det blev till att köra lite mer motor än vi annars gör för att hålla balansen. Men, när vi kom ut ur viken och det var frisk halvvind så stoppade vi motorn och seglade i över sju knop – med watermakern igång. Startade motorn igen efter en knapp timme när det blev motvind in till Palau där vi gjorde ett kort stopp för att handla lite. Väldigt skvalpigt på ankarplatsen i den friska ostvinden så vi lämnade så snart vi var ombord igen.

Seglade några sjömil till en vik som heter Porto Puddu. Den är väldigt skyddad men djup och ostanvinden blåste ganska frisk även där. Vi stannar för bad, lunch och lite avkoppling.

Efter att ha simmat till den fina sandstranden ger vi oss av strax före sju, då blåser det inte så mycket längre och vi kan gå ”runt hörnet” till Porto Liscia (där vi var för någon vecka sedan) och ankra. Vi ser att en del seglar större båtar än vad vi dödliga gör.

Nu ligger bra för den västvind som ska komma framåt småtimmarna. Men just nu är stranden inte så långt bort.

Vi har nu seglat runt här i Maddalenaskärgården under snart två veckor. Det har blivit både medsols och motsols i ett område som inte är mycket större än Fjällbackaskärgården. Väldigt fint och trevligt att få segla i skyddade vatten även om det stundtals varit rejält blåsigt.

Mekardag

I dag har vi mekat en del. I regnet under förmiddagen packade vi om bland kläder och sängkläder. Vi förvarar det vi inte använder i vakuumpåsar. Jättebra sätt att hålla textilier torra och fria från ”båtlukt”. Nu packade vi undan de tjocka täckena och ett antal ”vintekläder” och underställ. Samtidigt tog vi fram lite mer sommarkläder, snorkelgrejer och kuddar och täcken till våra gäster som ska komma under juli.

Vi använder bl a windy.com för väderprognoser. Windy har en möjlighet att jämföra tre olika vädermodeller/prognoser. Intressant i dag. Den ena sa att det skulle regna till 10, den andra till 14 och den tredje till 18. Det regnade till 11-tiden och sedan vid 14 igen och fram till fyra. Så man kanske kan säga att alla hade rätt på något sätt.

Seneftermiddagen och kvällen kunde vi ägna åt vår radarstolpe. Vi flyttade runt lite högtalare och tutor och monterade Wifi-enheten permanent. Nu har solcellen mer svängrum. Vännen Bosse på Marin och Mekan hade gjort fina rostfria fästen. Om ni behöver lite specialgrejer till båten är Bosse rätt man. Bäst är att prata med honom i god tid (=på hösten). Han kan fixa det mesta (tel 0706-702 434).

Inblåsta

Nu har det gått två dagar sedan vi seglade sist. I går var det styv kuling och på förmiddagen regn. Så här såg det ut utanför piren på eftermiddagen.

Stundtals blåste det uppemot 20 m/s så vi höll oss i hamn och lyssnade på vindens tjut i riggen som inte avtog förrän på morgonkvisten

Passade på att fixa lite i går. Otroligt hur mycket som ryms på en akterkoj. Men, med allt upplyft i sittbrunnen kunde vi lägga om lite kablar för att minska spänningsdipparna till elektroniken när bogpropellern startas. Nu funkar det OK.

Idag började det också med regn så det blev en sen morgon och brunch. Vi är ju på väg söderut och det betyder segling utomskärs från och med nu. Det kändes inte så lockande att gå ut i massa gammal sjö så vi avvaktar tills i morgon. I stället lyckades vi hitta felet på vår radar som inte ville gå när vi testade härom dagen. Lös kabel i piedestalen fixades och nu funkar det som det ska – men det tog några timmar.

Prognosen för i morgon är solsken och medvind i lagom styrka. Håll tummarna!

 

Nya Litium batterier – och allt det förde med sig

Början april – Nu är det snart klart

Nu har batteriet varit igång ett tag och förhoppningsvis är allt anslutet. Lite arbete/programmering återstår med att justera in alla laddare så att de inte överladdar. Men det får vi ta under resans gång. Så här ser det ut med batteri och  plusfördelning.

Normalt ligger det en fastskruvad skiva över batteriet, det finns ingen anledning att vara där och pilla. Över fördelningen ligger sedan en plexiglasskiva som beröringsskydd. Huvudbrytaren (den stora röda) isolerar batteriet fullständigt, alla förbrukare, till och med alla spänningsmätningar, BMS och andra instrument bryts bort. Efter huvudbrytaren sitter en 500 A huvudsäkring.

För att skydda batteriet finns det ett batterierövervakningssystem (BMS). Det är nu tillslut färdigt. Det styr genom att stänga av såväl laddning som vissa förbrukare så att batteriet inte över- respektive underladdas. Det har också ett skydd som med en 500 A kontaktor bryter bort batteriet (sitter ovanför huvudsäkringen på bilden).

Många sladdar och burkar blir det även om kretskortet med intelligensen bara är 50*50 mm. Så här blev det när det installerats akter om minusfördelning och solcellsladdare.

Minusfördelningen är en likadan aluminiumskiva som plusfördelningen men monterad vertikalt. Många svarta kablar ansluts här.

Resan dit

Efter mycket funderande bestämde vi oss att byte de nu uttjänta AGM batterierna till Litiumbatterier.  I stället för de tidigare 8 blybatterierna har vi nu ett stort batteri bestående av fyra Winston WB-LYP400AHA LiFeYPO4 celler som seriekopplats. Dessa placeras under kojen i SB akterhytt. Målet är att öka effektiv kapacitet till det dubbla (ca 300 effektiva Ah, erfarenheter från andra båtar indikerar att den kommer att vara så hög i många år) samtidigt som vi sparar 100 kg och skapar utrymme för ny utrustning.

Så här såg det ut innan:

Här sitter sex av de åtta tidigare batterier. De två återstående finns under stolen vid navigationsbordet midskepps. Totalt väger dessa batterier ca 160 kg och har en nominell kapacitet 525 Ah. I praktiken har den varit från ca 250  Ah när de var nya till sista årets ca 100 Ah.

Här har vi lyft ur de gamla batterierna och lossat alla kablar.  Efter 18 år och 4 båtägare var det ett veritabelt skatbo. 220 V, 12 V och signalkablar om vart annat. Fungerande så länge man inte skulle rota i det. Men odokumenterat och svårtolkat.

Nu, i början av januari 2017 har vi rivit bort all 220 V. Vi lägger om den till barbodssidan medan 12 V och signal får vara kvar på styrbordsidan, mer om 220 i ett annat inlägg.

Litiumbatterierna tar ungefär samma plats som två tidigare blybatterier och väger 100 kg mindre. Här är de uppställda för att vi ska bygga en ganska tight låda runt dem som lamineras fast i skrovet för att få en säkrad installation som håller om båten rullar runt. De nya batterierna är något högre än blybatterierna så vi höjer kojboten med 5 cm så att de kan backas för att skapa ett bra utrymmer för en watermaker för om batterierna.

14 Januari

Nu är lådan i båten färdig för att lamineras fast och battericellerna hemma. I dag har vi börjat förbereda batteriet. Vi laddar cellerna en och en till samma laddningsgrad. I nästa steg ska de sedan laddas alla fyra parallellt för en så kallad toppbalansering. Mer om det senare.

Vi känner oss förflyttade 40 år tillbaka i tiden till labbarna på Chalmers när vi var 30 minut noterar hur cellen laddas. Det kommer nog att ta ett tag eftersom vi bara kan ladda med 20 A och cellen har 400 Ah kapacitet. Men vi har ju ingen aning om hur mycket laddade de är från fabrik så det är bäst att vara noggrann eftersom en överladdning förstör cellen och då ryker ca 6 000 kr plus att vi får vänta några veckor på en ny.

Vi hittade lite på nätet och fösökte sammanfatta det vi tyckte verkade vettigt i Funktionsbeskrivning_Top_Ballansering. Där har vi också beskrivit lite mer om hur vi gjorde med våra batterier.

18 Januari

Efter att i fyra dagar en och en ha laddat cellerna till samma laddningsnivå var det i dag dags att toppbalansera dem. Vi parallellkopplade alla fyra cellerna och körde sedan upp dem till 3,8 V där de fick ligga ca 10 minuter medan laddströmmen sakta sjönk. Sedan stängde vi av och väntade tills spänningen sjunk under 3.65 V. Då var det dags att ladda igen. Nu var inte laddströmmen så hög, men vi har, när cellerna är parallellkopplade,  ett batteri med 1 600 Ah kapacitet så det tar ett tag att ladda till mättnad. Lite osäkert vilken voltmeter som visar rätt, obelastat skiljer de ca 0,01 V så det spelar ingen roll.

Det viktiga är att låta cellerna jämna ut sig fullständigt, vilket kan ta tid. Så nu får de stå så här till de inte tar mer laddning.

27 januari

Det tog ungefär en vecka för cellerna att bli balanserade vid 3,65 V. Spänningen motsvarar 14,6 V i det färdiga batteriet och är högre än vad vi räknar med att ladda det till normalt. Eftersom litiumbatterier åldras fortare vid full laddning har vi nu börjat ladda ut cellerna. De kommer att bli stående någon månad innan de monteras och kopplas in i båten. Det krävdes lite funderande och hjälp från min farbror Kent att hitta på ett bra belastningsmotstånd för urladdningen.

Målsättningen var att kunna ladda ut med ca 50 A. För det skulle krävas att batterierna ”kortslöts” med en 10 m lång 2,5 mm2 kabel. Nu hade vi ingen sådan skräpkabel (man viste ju inte om den skulle bli för varm och förstöras) utan det blev en lite längre 1,5 mm2 kabel i stället. Den laddar ut med ca 13 A vilket är ett långsamt och försiktigt tempo. Effekten kyler vi bort genom att kabeln ligger på gräsmattan utanför fönstret.

2 februari

Det tog några dagar men nu är batteriet urladdat lagom mycket. Det får stå och vila en stund. Hytten är också klar så efter vi åkt skidor blir det dags att börja installera.

13 mars

Då är batteriet på plats med sin övervakning av de individuella cellerna. Vi har också kopplat kablar till alla celler så att vi bekvämt kan mäta spänningen utan att behöva lyfta undan grejer och skruva bort lock. Pluss-fördelningen med huvudbrytare, 500 A huvudsäkring och kontaktor som skyddar batteriet är på plats. För att skydda oss lite har vi lagt pluss och minus på var sin sida skottet, överst i bild ser vi minusfördelningen som ansluts via ett mätmotstånd till batterimätaren. Det var ett tufft jobb att få till 95 mm2 kablarna från batteriet. Nu är det ”bara” att koppla in alla laddare och förbrukare.

220 V systemet byggs om

I samband med att vi installerar litiumbatterier sätter vi in en laddare/inverter som klarar att ge 4 kW momentant och 2 kW nästan kontinuerligt. Det skapar möjlighet att köra de flesta maskiner vi är vana vid hemifrån.  Nu lär ju inte alla de få plats men några kommer vi ha med oss. T ex räknar vi med att använda vattenkokaren i stället för gasolspisen till fika och lite annat. Vi kommer också att kunna göra varmvatten på solenergi via elsystemet.

Således behövde vi lite fler uttag och framför allt alla uttag via laddare/inverter för att kunna använda dem både med och utan landström. Vi ville också få en bra installation av isolationstransformatorn i linje med SXK:s rekommendationer. Den har tidigare suttit och brummat under navigationsbordet vilket varit störande när man ska somna. Nu har den hamnat längst akter ut, ovanför varmvattenberedaren så att den håller sig torr och fin. Med den placeringen sparade vi 10 m kabel.

27 januari

Nu har vi kört den nya installationen under veckan. Med 2 kW värmefläkt var morgon för att få upp temperaturen i båten så stressar vi systemet. Allt har fungerat bra och till sist hittade vi mässingspik till kabelklammorna och kunde avsluta förläggningen. Nu återstår att ersätta en provisorisk kopplingsdosa i aktern med vår nya laddare/inveter. Så här ser elcentralen för inkommande ström ut. Strömbrytaren är till varmvattenberedaren som framöver också kommer att kunna gå på solenergi via batterierna så att vi kan duscha varmt efter badet.

Fortsättning följer