Skydd mot galvanisk korrosion

Första säsongen (Svensk sommarsäsong) vi seglade med Sally förbrukades alla offeranoder på en säsong. Det var till och med så illa att vi mitt i säsongen fick byta offeranod på bogpropellern. Dessutom var de galvaniska strömmarna kraftiga nog att påverka den kopparbaserade VC17 vi då använde, Både runt bogpropellern och på ett område runt utloppet från byssan, som också användes som kylning för en Isotem kyl.

Galvaniska strömmar har påverkat kopparn i bottenfärgen vid bogpropellern.
Bild från första säsongen, innan våra första åtgärder.

Vi har nu genomfört fyra åtgärder för att få bort de galvaniska strömmarna. Sist vi lyfte, för några veckor sedan (klicka här), hade vi seglat och bott på båten i 10 månader. Alla anoder var i gott skick och ingen behövde bytas. Jag tror de åtgärder vi vidtagit är generellt användbara och att rekommendera på alla båtar. Det kan bli lite tekniskt med fråga gärna i kommentarerna så ska jag försöka svara eller uppdatera texten.

VI såg stor påverkan runt utloppet från vasken i byssan.
Bild från första säsongen, innan våra första åtgärder.

Galvanisk korrosion kräver en sluten strömkrets. Den kan därför uppstå mellan olika delar/utrustning på båten om dessa är sammanbundna elektriskt t ex genom en gemensam nolla till batteriet. Detta är standard på de flesta båtar. Den kan också uppstå mellan olika båtar eller mellan båt och brygga om dessa är förbundna med gemensam jordledning.

För att bryta galvanisk kontakt med bryggan/andra båtar krävs en isolationstransformator. Vi har installerat om vår isolationstransformator och kopplat den efter de senaste rekommendationerna från SXK tekniska kommitté. Det innebär att vi inte har förbindelse mellan jord i båten och jord i kabeln från bryggan. Utöver detta har vi kompletterat med en jordplatta i vattnet. Till jordplattan har vi förbundit båtens nolla, även vid ren omformardrift. Dit jordar vi också isolationstransformator, laddare/inverter och en hel del annan utrustning.

Vi monterade vår isolationstransformator ovanför varmvattenberedaren
så att den skulle hålla sig torr.

I det sammanhanget kan det vara värt att påpeka en sak som bland annat den behörige elektriker som gjort installationen i vår båt missade, och som vi vet många båtar saknar. Om man har en omformare (inverter) som man använder när båten inte är ansluten till landström, eller landström via isolationstransformatorn, så måste man ha en jordfelsbrytare (efter omformaren) och nolla och jord till vattnet, för att ha en skyddad växelströmsinstallation i båten.

Sintrat jordplan (6*15 cm) har en yta på minst 0,5 m2 i kontakt med vatten.

Vi har installerat dubbla brytare till 12 V utrustning i kontakt med vattnet. Det innebär att vi bryter både plus- och minuspol till motor, bogpropeller och ankarspel. Vi är också väldigt noga med att bryta dessa då utrustningen inte används och speciellt då vi ligger på landström.

Vi har långt avstånd mellan 220 V växelström och 12 V likström kablar. Runt alla kablar där det går ström bildas fält. Dessa ger upphov till ström i t ex närliggande kablar, sk induktiv spänning. Vi hade t ex växelströmskablar buntade tillsammans med kablarna fram till bogpropellern. Det tror vi (utan att veta) var främsta orsaken till våra problem. För att vara på säkra sidan har i nu 220 på barbordsidan i båten och 12 v på styrbodssidan. På några ställen korsar de varandra men då gör vi det i så nära 90 graders vinkel som möjligt.

Vår sista åtgärd har varit att måla propellern (klicka här). Det gjorde vi inte i första hand för att skydda mot galvanisk ström utan för att förhindra beväxning. Vi ser ändå en förbättring efter åtgärden och det torde bero på att det nu är mindre metallisk yta i direkt kontakt med havsvattnet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.