VI går upp i gryningen och lämnar Agropoli vid sjutiden. Halvvind i två knopps fart med Code 0 och frukost i sittbrunnen på ett stilla hav. Vinden dör som vanligt när solen stigit en bit och börjar värma så det blir motorgång mest hela dagen. Vi fiskar med spö och lyckas fånga en liten bonito.

Seglar en stund men det blir vare sig fort eller länge. Vi passerar en mäktig kust med stora naturskyddsområden både på land och i havet. Sista timmen får vi fin läns med eftermiddagsbrisen in mot Scario. Albatros som tidigare under dagen kört förbi oss ligger där sedan några timmar och hjälper oss med tamparna. Första hamnavgiften sedan vi lämnade Fiumicino och vi lyckas pruta ned den till rimliga 500 kr.

Scario är en riktig liten pärla. En fiskeby med lagom mycket turister. Trevlig strandpromenad där det blier en öl innan vi går till Sally och lagar middag till Annika och Pelle. Boniton räcker till var sin liten förrätt. Alltid roligt emd egenfångad fisk och det blir ännu en trevlig kväll.

Vi fick sova lite längre i går morse, då vi inte ankrat och kommit till ro förrän efter fyra på morgonen. Vi väcks av svall från färjor och fiskebåtar vid halv nio och tänker att det är lika bra att segla vidare vilket vi gör – i makligt tempo för Code 0 medan vi äter frukost.

Sedan vrider vinden emot och dör ut så det får bli motorgång igen medan vi väntar på utlovad sjöbris från väst vridande mot nordväst. Men så blir det inte. I stället möts vi av en tilltagande sydvind och växande sjö. Inte riktigt den segling vi tänkt oss och kanske inte idealiskt för vår planerade hamn som är liten och öppen mot söder.

Eftre att ha kört på en stund mot vind och vågor inser vi att vinden nog kommer att stå kvar ett tag så vi faller av och rullar ut. Gör sedan god fart in mot Agropoli som ligger på nordsidan udden vi var på väg mot. Här var det lugnt och skönt när vi kommer in så vi passar på att tanka innan vi lägger oss på en av platserna nästan längst ut på piren. Dessa är kommunala och gratis första natten. Större delen av hamnen är annars upptagen av privata aktörer och de gör sitt bästa för att locka in oss.

Vi förtöjer med aktern mot kajen och med två linor i fören nedanför den mäktiga klippa på vilken Agropolis gamla stad ligger. Ibland kan det vara bra när det inte blir som tänkt. Agropoli visar sig vara en charmig, levande stad med ett rikt folkliv. Bortsett från några enstaka tyska röster hör vi enbart Italienska när vi tar ett glas vin på torget i skymningen.

Vi bestämmer oss för att stanna en dag till. Provianterar och grejar lite med båten. Strax efter lunch kommer Svenska båten Albatros med Annika och Pelle ombord och lägger sig bredvid oss. Det blir en ganska lång och trevlig fika. Sedan tar vi en tur upp i gamla staden på berget. För var sin Euro får man gå in i den gamla borgen. Inte så mycket att se men en fantastisk utsikt från murarna.

Tillbaka i hamnen blir det dusch och middag ombord på Albatros. Lita avundsjuka blir vi på utrymme och bekvämlighet i en HR 48, för att inte tala om svalkan från luftkonditioneringen. Det blir en lång och väldigt trevlig kväll. Vi har seglat om varandra hela förra året på väg ned och även så i år på medelhavet. Kul att äntligen träffas och jämföra minnen och erfarenheter.

Vi seglar i soluppgången från Ponza. Ömsom motorgång, sträckbog och bitvis kryss sydost mot Neapelbukten. Vi har hört andra som fått makrill i trakterna så vi rotar fram dörj och nya fina blänken. Men, inte ett napp trotts att vi provar i allt från 1,5 till 5,5 knops fart.

Vi lyckas ändå segla en hel del och framåt eftermiddagen kommer den efterlängtade sjöbrisen. I dag nästan som läns. Vi hade siktat in oss på några öar i norra delen av bukten men de visar sig ingå i ett naturskyddsområde och därmed får man inte ankra hur som helst. I stället fortsätter vi söderut mot Capri som vi siktar i solnedgången. God kvällsbris ut ur bukten ger oss bra fart söderut.

Det blir mörkt tidigt när vi seglar vidare. Hela Neapelbukten är som ett pärlband av ljus. Capri glittrar som en juvel med alla villor på de höga klipporna. Strax före midnatt har vi gått igenom sundet och rundar upp in mot Salerno. Vinden som runt hörnet stundtals varit över tio meter per sekund falnar och vi kör de sista timmarna. Ankrar utanför Salerno vid halv fyra på morgonen och somnar gott.

Vaknar tidigt och är under gång strax före åtta. Ca 3 knop över ett platt hav. Frukost i sittbrunnen i strålade morgonsol, ca 25 grader varmt. Vattnet var 26 grader i går när vi badade så havet har inte mycket svalka att erbjuda så här års. Efter frukost hissar vi Code 0 för att få lite mer fart i den avtagande nord ostliga landbrisen.

En timme senare blir vi uppropade av en patrullbåt som informerar om att vi är på militärt område och ber oss styra ut från kusten vilket vi naturligtvis gör. Det blir motorsegling då det inte blåser tillräckligt för att länsa. När vi några sjömil längre ut kan lova upp och segla igen möter och dör vinden så det dröjer inte länge innan motorn startas igen.

Ganska mycket motorgång men fram på eftermiddagen kommer en västlig vind och vi kan segla sista biten ned till ön Ponza där vi ankrar för natten i en vik strax utanför huvudorten.

Strax för nio glider vi med strömmens hjälp sidledes ut mellan tre rader båtar. Väntar sedan en liten stund innan vi strax efter nio kan gå ut genom broarna. Äntligen kan vi segla igen. Lätt landbris ger oss maklig fart söderut några timmar. Sedan blir det motorgång ett tag men det gör för en gångs skull inte så mycket för det skulle göras vatten.

Först pumpar vi ut allt gammalt vatten. Det har i och för sig varit OK att dricka trotts sina sju veckor men nu vill vi börja om med friskt nytt vatten. Vi sköljer ur tanken ett antal gånger med 10-15 liter nygjort vatten. Sedan är det dags att göra en halv tank frisk gott vatten. Vi byter också vårt kol/silverfilter som nu suttit på dricksvattenslangen i ett och ett halvt år. Det sägs vara ett år men vi har så rent vatten så vi kör lite längre. Sedan fyller vi och kolsyrar våra vattenflaskor.

Sjöbrisen kommer vid tolv och vi får en fin halvvind söderut till Anzio där vi ankrar ”runt hörnet” utanför sandstranden vid fyratiden. Här ligger vi fint i lä för nattens landbris från norr. Dags för dopp och skrubbning av vattenlinjen. Den har samlat på sig en hel del under sju veckor och det sitter hårt fast. Vi får bort det mesta och kan med tillfredställelse konstatera att resten av botten klarat sig bra. Eller så lossade det under dagens seglats för nog tyckte vi att hon var trög när vi lämnade hamnen.

Överfarten från Korsika blev behaglig om än ganska långsam. Nu viste vi att det skulle bli lätta vindar så vi lämnade tidigt. Lika bra var väl det för redan före frukost började vattenskidbåtarna köra igen. Vi börjar med att hålla lite söderut för att få nytta av vinden som blåser i Bonifaciosundet. Så blev det också och vi gör hyfsad fart för Code 0.

 Strax efter skymningen dör vinden ut och vi seglar sakta fram genom natten. Framemot två ger vi upp och startar motorn. Kör sakta och gör vatten under tiden. Nu vill vi ha helt full vattentank när vi går in i hamn. Vi räknar med ganska dåligt vatten i kanalen vi ska ligga i och vill då helst inte köra watermakern.

 Morgonbrisen kommer strax efter åtta och är först ostlig så vi får göra några slag innan den går med solen mot väst och vi kan länsa mot land. Vi kommer in mot Fiumicino vid sju och drar ned ytterligare på farten. Nu kör vi motor för sjöbrisen har dött ut. Sakta sakta går vi mot strömmen och strax efter åtta öppnar första bron, sedan näst.

 Vi blir väl mottagna av Errico med vänner på Constellation Nautica. De hjälper oss att förtöja i det relativt strömma vattnet. Skönt att slippa klättra upp på den höga kajen. Vi ligger nu på ett fint litet varv med plats för ca 20 båtar. Väldigt familjärt och trevligt med personlig service. Här tänker vi lägga båten medan vi åker hem i augusti.

I dag har vi haft mer måttliga vindar. Efter frukost lämnar vi fina viken och länsar norrut i avtagande vindar. Bitvis väldigt lugnt och en stunds motorgång men när vi rundar upp i viken mot Porto Vecchio så friskar vinden i rakt i näsan, det är då vi bestämmer att batterierna måste laddas.

Porto Vecchio är en liten fin gammal muromgärdad stad på kullen som säkert sett de flesta medelhavskulturer komma och gå genom århundradena. Runt kullen ligger sedan modernare bebyggelse av varierande kvalitet och status. Här finns färjehamn och enligt uppgift på Navily, en mestadels fransk app, en välsorterad livsmedelsbutik. Vi ankrar utanför hamnen och tar dingen in.

Vi knallar upp för backen till gamla staden i stekande sol och går runt lite där innan vi äter lunch. Sedan ned igen mot affären som inte alls var särdeles bra – men vi får så att vi överlever några dagar. Efter fika tar vi oss några sjömil norrut till en livlig vik där vi ankrar för natten. Här i Baia de San Ciprianu far motorbåtarna kors och tvärs och skapar en hel del skvalp. Men som vanligt lugnar det ned sig framåt åttatiden. I morgon seglar vi över till Rom dit vi beräknas komma torsdag kväll. Det verkar bli en lugn överfart med måttliga vindar och kanske  en del motorgång.

I går blåste det frisk västvind – igen. Vi tog ett rev i storen och gav oss av från Maddalenaskärgården. Tanken var att vi skulle segla till Bonifacio på Korsikas sydkust men det hade blivit en blöt och jobbig kryss. I stället stack vi rakt norrut med halvvind och god fart. Det är bara fem sjömil öppet vatten innan vi kommer i sjölä av öarna utanför Korsika. Vi diskuterar vad som har högts prioritet när vi kommer på smult vatten och kommer fram till att fika är viktigare än rätt gästflagga. Men så småningom för vi trikoloren igen, det var nog nästan ett år sedan sist.

Efter två och en halv timme med nästan sju knop i snittfart, kunde vi ankra i vackra Golfe de Rodinara, en liten bit upp längs Korsikas ostkust. Viken är nästan rund med fina sandstränder, pinjelundar och, naturligtvis nu i semestertider, väldigt många båtar. Vi lyckas i alla fall pussla in oss mellan en fransk och en italiensk båt långt upp i lovart med bra fäste i sanden. Inte så läigt som vi hade hoppats på men lugnt och bra. Lunch och bad. Fram på eftermiddagen hör vi plötsligt ett vrål inifrån stranden. Frankrike hade gjort sitt första mål i VM finalen i fotboll. Plötslig förstod vi varför alla dingarna låg inne vid bryggan.

Vi åker i land efter en stund och möter en fullsatt krog med lyckliga Fransmän. Själva tar vi oss promenad längs stranden och när vi är tillbaka så är lyckan fullständig – VM segern är säkrad och alla sjunger med i marseljäsen. Vi tar oss var sitt glas vin och tittar på spektaklet innan vi åker tillbaka till båten och söndagsmiddagen.

I dagså var det väldigt omväxlande vindar på förmiddagen. Båtarna snurrade runt i svaga växlande vindar. Det är mulet med lite regnstänk men före lunch klarnar det upp lite och vi tar en lång simtur och tittar på vackert undervattenslandskap med många fiskar. Tillbaka på båten känner vi en ganska kraftig och tilltagande inbäring. Vi förstår inte riktigt var vågorna kommer ifrån, det har ju blåst västliga vindar senaste dagarna. Senare ser vi prognoser som visar på en ganska kraftig sydlig dyning. Det är väl den som smyger sig in och gör livet mindre stabilt.

Fram på eftermiddagen ligger vi för svaga ostliga vindar och gungar. Så brakar det loss. Helt plötsligt kommer kraftiga vindar från sydväst. Alla båtar svänger runt i varierande tempo. Vi får en stor katamaran som kommer drivandes rakt mot oss. Håkan kastar sig på ankarspelet och lyckas släppa ut kätting så att vi klarar oss från alvarligare närkontakter. Vårt kraftiga peke var en kortare stund i kontakt med katamaranens akter men vi klarar oss utan skador. Och linan vi fick släppa för att få ut mer kätting kan vi sedan dyka ned och hämta.

Vi använder en lina med gummidämpare som vi fäster i kättingen med en krok och som vi sedan lägger på knape. Dels blir det inget skrammel från kättingen, dels så dämpar den ut rycken när det kommer vindbyar lite vilket låter oss sova vidare och minskar belastningen på ankaret.

Vi sitter sedan i sittbrunnen och tittar på kaoset omkring oss. Båtar driver in i varandra, dingar blåser runt och utombordare drunknar. Många måste ankra om, en del flera gånger, innan allt blir uppklarat. Sedan blåser det byig vind från sydväst mellan 10 och 17 m/s hela eftermiddagen och kvällen. Vi hör från våra vänner, som nu ligger i viken vi lämnade i söndags, att det där blåser 20-25 m/s och kan konstatera att Korsikas höga berg läar lite i alla fall. På kvällen får vi lite mer regnskurar. Det är fösta gången på över en månad som det regnar.

Vi har kollat vårt ankare med snorkeln och det sitter väl begravt i sanden och har inte flyttat sig. För säkerhets skull ligger vi med längre kätting än normalt. VI brukar lägga ungefär 3 gånger djupet + några extra meter men nu ligger vi med ca sex gånger djupet (räknat från rullen). När vi tittar på kättingen ser vi att den inte lyfter från botten vid ankaret i vindbyarna trots att de är kraftiga. Det är ju så man vill ha det för att sova gott.