Alla inlägg av Hakan

Myrina, Limnos

I lördags lämnade vi viken och gick tillbaka till Myrina. Efter lite hjälp från båtarna vid kajen blev det plats nog för oss att backa in. Vi går upp i staden för att försöka hitta någon som kan ta Evas blodprover. Apotek har visat sig vara en bra källa för sjukvårdsinformation, så även här. Vi hittar både labbet och en bra AB supermaket. Men det är lördag så det blir inga prover innan måndag.

En av många fina vikar på Limnos sydkust

Söndagen förflyter i lugn och ro. Vid kajen ligger ”Dream on” som vi träffade i viken för några dagar sedan. Det blir en trevlig kväll. Måndag blir arbetsdag med tvätt, provtagning och handling.

Tisdag skulle det börja bli dåligt väder. Molnigt och mot kvällen regn och vind. En mulen dag passar nog för cykling tänker vi och hyr cyklar för att se på den kuperade ön. Våra små hoppfällbara blir för jobbiga för mer ansträngande turer.

Utsikt över Limnos västkust från en skuggig rastplats

Vi får en fin cykelrunda med lunch i Kontia ovanför viken där vi legat för ankar. Av molnen blev det inte så mycket, vi cyklar i stekande sol och är ganska färdiga när vi är tillbaka efter 35 km och säkert minst 600 m stigningar. Vi kanske ska cykla oftare?

Det blåser upp till kuling på natten och vi är glada att sitta fast i en bra kaj i lovart. Onsdagen blir lite av en vilodag i ganska dåligt väder. Mot kvällen bättre. Vi börjar planera för att ge oss av men stannar torsdagen också då det ska vara svaga vindar på havet. Vi ska segla 60 sjömil till nästa planerade ankarplats och vill gärna ha lite lagom vind, det ska det bli i morgon.

I hamnen har vi träffat tre båtar från Ardrossan i Skotland. Det har blivit ett antal väldigt trevliga och ganska sena kvällar med Owl and Pussycat, Coriander och Camira. Nu vet vi att vi kan sitta åtta utan problem i Sallys lilla sittbrunn.

Det blir inte så mycket platts för fötterna. Här är vi 10 i Camiras sittbrunn

Kondia, Limnos

I söndags morse fick vi reda på hur Greker firar bröllop. Musiken tystnade ungefär samtidigt som vår väckarklocka ringer – klockan sju på morgonen. Men vi låg en bit bort och hade kunnat sova ganska bra trotts musik och fest hela natten.

Vi har haft flera fina kvällar med mild luft och bleke.

Nu ligger vi här i viken och har det bra. Vi gör rent en bit under kojer och av kölsvinet var dag. Flera friska seglingar, läckande vattentank och pressobryggare som flugit av spisen har satt sina spår. Vi har också en irriterande liten läcka i fören. Förmodligen från kätting/ankarboxen. Så fort vi seglat friskt så rinner det in lite vatten. Det får bli ett plastjobb till vintern även om det inte lockar att försöka nå ned och in i skrymslena längst fram i fören.

I går var det musik igen på Ouzeri Menalaos (tavernan på stranden) så vi bestämde oss för att vara med den här gången. Mycket folk och god stämning. Vi serveras bra mat till mycket rimliga priser. Det är andra gången vi äter tvårätters middag med vin för 35 Euro för oss båda.

Vid elvatiden såg vi åska i fjärran och bestämde oss för att ta dingen tillbaka till båten. Tur var det för strax efteråt kom vinden och lite senare regnet. I natt har det varit riktigt oväder och vi läser på morgonen om skadade och döda på fastlandet. När vi går upp är det 18 grader och det blåser kuling. Vi får ta på både långbyxor och fliströja, det var länge sedan sist.

Båtarna i viken svänger och gungar i den friska vinden som piskar upp brytande vågor redan 100 m ut från stranden. Det kan bli så att vi ligger kvar ytterligare några dagar i vår trygga vik. Visserligen börjar det bli lite tomt i kylskåpet men vi har reserver och inte långt till tavernan på stranden. 

Limnos

Om seglingen till Thasos var lugn var seglingen i tisdags till Limnos (eller Lemnos som det ibland skrivs) desto friskare. Vi gick upp i gryningen och kör en timme österut i svag vind. När vi rundar Thasos får vi utlovad nordost och ganska stark sådan. Med rev i storen och full genua gör vi god fart söderut. Sjön är ganska hög och det blir en slingrig och stundtals blöt segling.

Thasos marmorbrott ser ut som snö i gryningen.

När vi tror det lugnat ned sig lite öppnar vi upp några luckor för att få in frisk luft i båten. Då kommer, utan förvarning, en våg som bryter över båten och sköljer ned ganska mycket vatten genom däcksluckan i salongen. Det blir lite blött på både dynor, böcker och Håkan, men inget allvarligt. Efter den otursvågen stänger vi allt igen och seglar sedan vidare utan en enda våg som blöter ned oss.

Efter ca 60 sjömil når vi Limnos vid tre tiden. Vi går in i en vik som ser lovande ut strax söder om huvudorten Mirina. Här ska vara god ankarbotten med sand och lera. Vi gör fyra försök utan att få ankaret att ta. Tänker att vi stannar i alla fall för lunch och när vi snorklar ser vi att det verkar vara ett tunt lager sand ovanpå mycket hårdare botten.

Limnos är en vulkanisk ö med ett spännande hedlandskap.

Vi seglar vidare på eftermiddagen till Kondia, en skyddad och fin vik med lerbotten på öns sydsida där ankaret tar bra på 11 m djup. Nästa dag blåser det kuling. Vi blir kvar i viken och tar det lugnt. I skymningen mojnar vinden och vi somnar i bleke till musik från tavernan på stranden. Just som musiken slutat kommer kulingen tillbaka så det skallrar i riggen. Det var inte alla som sov så gott den natten.

Vinden håller i sig när vi i torsdags seglade vidare. Vi har nästan aldrig använt vår hårdvindsfock men i dag vill vi prova. Focken hakas på ett inre förstag och det är lite mer jobb att hissa och bärga än vår bekväma rullgenua. Vi blir positivt överraskade. Det blåser upp till kulingstyrka och med focken och ganska kraftigt inrullad stor går Sally väldigt bra. Nu seglar vi i skyddade vatten utan hög sjö, det underlättar ju för att gå upprätt, högt i vinden och göra bra fart på alla bogar.

Efter att ha seglat en liten extrasväng läns sydkusten kryssar vi upp till Mirina på Limnos ostkust där vi lägger till vid kajen. Trevligt att ligga mitt i staden och inte kostar det särskilt mycket heller, ca 70 kr/natt. Mirina är en gammal stad och över staden vakar det gamla kastellet. På natten ser det nästan ut att sväva på himlen.

En trevlig och väldigt långgrund sandstrand inbjuder till svalkande bad. Nu är det varmt, ca 35 grader i skuggan på eftermiddagen. Staden är väldigt gemytlig och trevlig. Anders bjuder på avskedsmiddag på kvällen.

I går vinkade vi av Anders som ska ta färjan till Kavala för att flyga hem. Märkliga förbindelser. Helgen han kom gick det ingen färja hit på två dagar, i går gick det tre stycken härifrån. Resten av dagen ägnas åt att skölja av båten med sötvatten, tvätta, städa lite och göra vatten. För 50 kr får man el och sötvatten så det räcker.

I dag tog vi en promenad upp till kastellet innan frukost, det gäller att passa på innan det blir för varmt. Fantastisk utsikt. Efter frukost provianterar vi och lämnar sedan hamnen vid lunch. Måttliga vindar kring nord ger oss en behaglig segling till sydsidan ön. Vi väljer Kondia, samma vik som med Anders. Tänker att vi ska köra de sista sjömilen när vinden går emot men det är sådan behaglig svalka i vinden att vi kryssar hela vägen upp till ankarplatsen.

Vi tänker att om det var musik på onsdag kanske det är musik i dag (lördag) som vi kunde få uppleva till middag i land. Håkan ror iland för att kolla. Det visar sig att vi har både rätt och fel. Det är musik onsdagar och lördagar men i dag är tavernan reserverad för ett bröllop. Undrar hur länge ett sådant pågår?

Thasos

I går seglade och körde vi i mycket lätta vindar från Kavala till Thasos. Här ligger vi fint längs med piren (gratis). Staden är liten och trevlig med små butiker och många restauranger och kaféer. Man märker att det är nära med färjan från fastlandet och vi ser många bilar från länderna på Balkan. Vi hittar en fin sandstrand öster om den gamla hamnen. Den hamnen är verkligen gammal. Den var flottbas redan för flera tusen år sedan.

DEn fina bergsbyn Sotiros med utsikt mot fastlandet

Det antika Thasos, som låg på samma ställe som den moderna staden, hade stora inkomster från guldfyndigheter och byggde upp ett sjöfartsimperium som föll i athenarnas händer 464 f Kr. Staden blomstrade under romartiden men föll senare i glömska.

Golden beach från Panagia. Hus med typiska skiffertak

I dag har vi kört runt denna gröna ö med hyrd bil. Vi gjorde några avstickare från kustvägen in till bergsbyar och gamla städer men det finns inte så många bra bilvägar på öns inre delar. Högsta toppen är 1 200 möh och bergen dominerar.

Här finns många fina stränder men inga skyddade ankarvikar.

Kavala

Kavala är i dag en modern stad med drygt 70 000 invånare men en för regionen ganska typisk historia.

Här fanns en Thrakisk bosättning redan 1 000 år f Kr. Från Paros kom kolonisatörer på 600 talet f Kr och 346 f Kr underkastade man sig Makedonien (det Makedonien som Alexander den store kom ifrån). Sedan kom Romarna i drygt 400 år och på slutet av 700 talet e Kr var det Bysans tur. Normanderna brände staden på 1 100 talet och 1 391blev man en del av det Ottomanska riket.

Att det finns en lång ottomansk historia märks tydligt när man går upp i staden.

Vi går verkligen uppför för att komma till borgen på bergets topp. Härifrån har man bra överblick över omgivningarna och den moderna staden som breder ut sig längs bergssluttningen.

Från borgen syns den gamla akvedukten som en gång försörjde staden.

Långt hemifrån

Vi trodde tidigare att Limnos skulle bli vår vändpunkt. Så blev det inte. Anders fick billiga biljetter till Kavala och vi bestämde oss för att segla dit och hämta upp honom då färjeförbindelserna i helgen var dåliga till öarna. Vi befinner oss nu så långt hemifrån vi kommer att komma på denna segling. Vi har seglat i stort sett lika långt norrut som vår startpunkt i Gaeta och vi har seglat 1 739 sjömil sedan dess.

Visserligen går det att flyga hit på mindre än fyra timmar men för oss som seglar är det långt hem. Närmaste vägen är det 3 600 sjömil. Om vi skulle segla det non stopp dygnet runt skulle det ta ca 30 dagar. Seglar vi i vårt normala tempo tar det åtta månader.

Kavala

Här följer en ganska lång beskrivning av vår segling från Lesbos till Kavala. Kanske kan den ge en inblick i hur det är att segla här nere. Det är också helt OK att hoppa över inlägget om man inte är så intresserad.

I går lämnade vi Mytilini efter frukost. När vi kommer ut blåser det friskt och efter ett kort slag ut från land kan vi sträcka norrut. Med ett rev i storen och bara några grader från pin kryss gör vi runt sju knop. Men vi har en knop motström så riktigt så fort går vi inte norrut. Efter en dryg timme friskar vinden ytterligare och vi får rulla in lite i genuan också. Nu har vi lite mer slack och dundrar fram genom ganska hög sjö. Kul men lite blöt segling och som grädde på moset får vi besök av delfiner i flera omgångar.

Vinden vrider sakta med och avtar efter ett tag igen. Efter tre timmar har vi seglat de 20 sjömilen till Lesbos nordostudde.  Nu kan vi falla av samtidigt som vinden långsamt dör ut. Lagom till vi fått upp och rullat ut vår Code 0 dör den nästan helt. Motorn kommer till heders och vi passar som vanligt på att göra vatten.

Vi går värdshus förbi. Skippar planerat stopp i den gamla staden Mithimna.

Nu diskuterar vi på allvar planerna för hur vi ska kunna plocka upp vår kompis som landar i Kavala på lördag. Dit är det ca 150 sjömil, förmodligen i motvind. Prognoserna är lite varierande, under eftermiddagen ska det blåsa ganska bra när vi kommer ut från Turkiets höga kust som vi nu, och i 20 sjömil framöver, har i norr. Kommer den att vara så mycket på nordost att vi kan göra bra fart över till Limnos? Ska vi fortsätta under natten i svag vind? Eller ankra och fortsätta nästa dag i friskare vind? Det finns mycket att fundera på.

Efter en halvtimme med motor, lagom till vattenproduktionen kommer igång, kommer en helt otippad ostan. Vi rullar ut igen och länsar västerut. Skönt med litiumbatterier. Vi kan fortsätta göra vatten. Att ladda ur 100 Ah bekommer inte batterierna och nästa gång vi kör motor så laddar vi upp dem igen.

Det är lite trixigt i sundet mellan Lesbos och Turkiet. Vi vill helst inte gå in på Turkiskt vatten och det innebär att vi måste segla lite söder om väst i ca 20 sjömil innan vi kan hålla nordvästlig kurs på internationellt vatten. En omväg på kanske en timme men vi bedömer det som bättre än att hamna i krångel med turkiska byråkrater.

På väg ut från sundet möts vi av en märklig kort sjö. Trotts att det bara blåser några sekundmeter bryter den. Det känns som att köra i frisk vind men vi har ingen vind. Först efter en kvart kommer den. Dags att ta rull i storen igen och skota hem. Vi chansar på att gå uppåt när vi är drygt 6 sjömil från Turkiet. Ny fin sträckbog, ca 10 grader från kryss, och vi tuggar på mot Limnos med runt 7 knop i flera timmar.

När vi närmar oss Limnos i solnedgången skralnar vinden. Med ca 5 sekundmeter kan vi sedan sträcka längs sydsidan medan mörkret lägger sig. Månen är i nedan och kommer inte upp förrän framåt morgonen så den har vi ingen hjälp av. Vid midnatt smyger vi in i en vik för några timmars sömn. Alltid lika spännande att ankra i mörker. Vi lyser på bergen runt viken och försöker bedöma avstånd. Det är inte enkelt och sjökortet i plottern är sällan så exakt som man skulle önska.

Vi sover fram till fem då vi tar upp ankaret och går vidare, kör motor i mycket svag nordanvind. Efter en dryg timme har vi en nordost som är tillräckligt stark att segla i. Med 3-4 knopp ligger vi på ett kryssben ungefär mot målet. Vinden vrider lite mer mot ost samtidigt som den avtar. Då provar vi att kryssa med Code 0. Det är intressant. Vi kan hålla ca 32 grader från vinden (relativ) med genuafocken. Med Code 0 kan vi hålla 38 i dessa lugna och stabila förhalanden. Farten ökar från 3 till 4,5 knop, inte så dåligt i vind på bara tre meter per sekund, men vi ligger inte längre upp målet.

Lugnt väder norr om Linmnos. Vi har det heliga berget Athos i söder.

Då vi ändå är på väg åt ungefär rätt håll seglar vi vidare en timme innan vinden vrider emot. Det blir motorgång igen i svag nordan i väntan på utlovad västvind. När vi kör så här i lätt vind brukar vi ligga på 1 600 varv. Det ger en lugn och tyst gång och ca 5,5 knop. Så kommer vinden i lagom styrka men från nord. Vi kryssar några slag men efter en timme har vinden skralnat igen och motorn startas.

Efter två timmar kommer det svag vind från sydväst. Code 0 rullas ut och i 15 minuter seglar vi med 3-4 knop åt rätt håll. Sedan skralnar vinden och motorn kommer till heders igen. Inte förrän vi fyra timmar senare kommer upp längs Thasos västsida kommer vind, och då tar det i rejält. Kryssbog med revad stor.

Oljeriggar i sundet mellan Thasos och Kavala.

Lite längre norrut vrider vinden och blåser mer ostlig i sundet mellan Thasos och fastlandet. Vi är tillbaka där vi började i går, frisk sträckbog i sju knop mot målet.

Kavala dolt bakom regnskuren.

Framför oss ser vi ett regnmoln och vi seglargenom det. Äntligen blir däck och segel avsköljda. Till skillnad från tidigare regn är det ett rent regn utan röd sand och ymnigt. Synd bara att vi inte tog ned Code 0 innan. Nu måste vi torka den innan vi kan stoppa den i säck men det blir ett bekymmer för kommande dagar. Vid halv åtta förtöjer vi längs pontonbryggan i Kavala. Då har vi på två dagar seglat 168 sjömil. Det mesta i ganska frisk motvind. Efter middagen somnar vi gott, natten till i dag blev ju ganska kort.

Mytilini, Lesbos

I går morse blåste det friskt, byarna kom svepande runt berget i lovart. Ett tag låg grannbåten över vårt ankare men så vred vinden på väst och vi kunde ge oss av strax förre åtta. För säkerhets skull tog vi ett rev i storen och länsade sedan för bara denna ned genom det vackra sundet medan vi åt frukost i lugn och ro.

Väl ute på havet skralnade morgonbrisen och det vi trodde skulle bli en fin segling blev till motorgång i bleke. Först någon sjömil från hamninloppet till den gamla staden Mytilini, som legat på samma ställe i närmare 3 000 år, kom det lite vind – rakt i näsan. Den gamla borgen vakar över inre hamnen där vi efter några försök att få ligga på annan plats hamnar med aktern mot kajen i norr, ca 5 m från en busshållplats.

Vår Greklandscoach, som åkt runt på öarna med färja i många år och brukar komma med goda tips och råd, beskriver staden så här; ”där var vi en gång och vi åker nog inte tillbaka”. Vi förstår varför, det är inget ställe för en semestrande svensk. För oss däremot erbjuder staden en spännande inblick i vardagsgrekens liv med ett myllrande stadsliv. Här finns också kliniker för Evas prover, tvätteri för en månads uppdämt behov och bra möjligheter att proviantera.

I förmiddags lämnade vi bullret och trafiken vid kajen och gick upp till den gamla borgen. Efter att förvirrat letat efter en ingång fick vi hjälp av snälla och hjälpsamma lokalbor och hittade så småningom en öppen grind. Två Euro per person fick vi betala för att gå runt i den mycket stora men ganska tomma borgen. Lugnt och skönt var det med vacker utsikt och bra information – och vi var nästan ensamma där.

Turkiet är inte långt borta

Det märks att vi är nära Turkiet. Vi räknar upp till sex gråa båtar i hamnen, kustbevakning, och marinen, gränspatrull och finanspolis finns representerade och minst en av dem verkar patrullera längs gränsen. Möjligen bidrar den tidigare strida strömmen av flyktingar över sundet, som bara är 6 sjömil brett, till den intensiva bevakningen.

Lesbos

Vi blev kvar en dag i midsommarviken. Slappade och fixade lite administration inför månadsskiftet. Även om vi är långt hemifrån kommer vi inte undan räkningarna…

Vi får besök av finska båtgrannar under dagen och planerar att gå iland en längre promenad med Wilma till kvällen. Men då blåser det kuling så det skångrar i riggen och vi vill inte ge oss av med vår lilla lätta gummibåt. Tjoppe trotsar elementen och ror med krafttag Wilmas plastdinge mot vinden till oss. Ingen i den dingen var torr efter hundra meter motvind. Vi utväxlar kvarglömda och saker från dagen innan och tar ett glas eller två tillsammans innan vi skiljs för den här gången.

Slör i svag morgonbris från Apothekes

I går morse låg viken spegelblank. Vi lämnar efter frukost och kan segla ett tag innan den svaga morgonbrisen dör ut igen. Då kommer motorn till heders och vi kan ladda batterier och göra vatten. Som vanligt när vi börjar göra vatten kommer det vind och ett tag har vi 5-6 m/s och en fin sträckbog längs kusten. Efter en timme dör det och motorn startas igen.

Vi hade tänkt gå till Lesbos Ozo huvudstad Plomarion men dels ser det ut att vara varmt i hamnen, dels har vi hört att det skulle vara helgdag i dag så vi fortsätter. Nu kommer lite västlig vind och vi kan länsa vidare österut till den vik vi först tänkt för midsommarfirandet.

Hamnboken kallar den ”en förtjusande liten vik”. Det var det också med kristallklart vatten och precis som utlovat var ankarbotten inget vidare. Först på tredje försöket fick vi spetsen på vårt Rocnaankare att fastna i sjögräsets tjocka rötter. Hade vi haft mer vind hade vi kanske lämnat Mersinaia viken (västra delen) efter ett bad och en fika. Nu var det väldigt lugnt och skulle så förbli så vi stannade över natten.

Kummel i inloppet till innanhavet Yeros

I dag har det inte blåst särskilt mycket från något håll. Vi ligger kvar fram till lunch i viken och fixar lite med våra fläktar. Det börjar bli varmt under däck och då har vi små tysta och strömsnåla darorfläktar som vi kan köra. (Kostar ca 100 kr st på t ex I-Net och går på 12 V – perfekt!) Nu har de blivit lite mer permanent installerade efter fjolårets experimenterande.

Hela udden är täkt av en stor olivlund

Efter lunch kör vi ut ur viken och vidare österut. Det ska komma Meltami med hårda nordvindar i veckan så vår plan är att gå runt Lesbos på ostsidan där Turkiets berg läar. Vi går in i sundet till det andra innanhavet, Yeros. I inloppet ligger flera fina vikar. Det blir lite hemmakänsla med kummel och inomskärsnavigering men när vi ser olivlundarna som täcker ena stranden inser vi att vi är långt hemifrån.

Vi ankrar efter en dryg timmes motorgång i Loutra. En ganska stor och skyddad vik med ett litet fiskesamhälle. Hade det inte varit för några gamla nedlagda fabriker och flera skeppsvrak längs stranden hade det varit riktigt fint här. Nu är det bara fint och vi har 28 grader i vattnet.

Glad midsommar på Lesbos

I går blev en ny dag med en lång kryss. Vid sex sätter vi segel utanför piren och får sedan en fin kryss i måttlig vind. Vinden vrider från nordost till nordväst medan vi kryssar i tre timmar de tio sjömilen till Chios norra udde. Vi seglar längs ett kargt landskap med några insprängda grönskade dalar. Vid udden blir vinden mer västlig och vi sträcker nästan upp till inloppet till den stora Kalloniviken på Lesbos.

Chios karga nordostkust.

Vi klarar oss nästan från motorgång men under en timme är vinden för svag, vi passar på att göra vatten. Det vi gjorde häromdagen, drygt 150 liter, pumpades ut i kölsvinet medan vi kryssade vid Chios. Vi upptäcker lite vatten i slaget vid toa men vi har inte märkt att länspumpen gått (för tyst för att höras) och vi har inte fått larm för högt vatten i kölsvinet. Kanske sitter larmet lite för högt upp för att registrera när vi kränger? Vi upptäcker senare att det är en slangkoppling som glidit isär så problemet löstes enkelt.

I dag låg inloppet till viken nästan spegelblankt, stor skillnad mot i går när vi forsade in i 8 knop med fulla segel.

När vi närmar oss Lesbos ligger vi lite för lågt. Det blir en tuff kryss mot frisk vind och ca en knops motström innan vi kan falla av in mot Kallonivikens smala men väl utmärkta inlopp. Innanför inloppet ligger en vik på nordsidan, vid den lilla byn Apothikai, där vi ankrar. Hela kvällen fortsätter det sedan att blås 10-12 m/s, det fläktar skönt i båten. Strax innan skymningen ser vi att vännerna på S/Y Wilma kommer in i viken. Vi firade midsommar ihop förra året (klicka här) och nu har vi lyckats sammanstråla igen.

Röd linje är Eva o Håkans segling i Grekland, Blå linje har Håkan seglat ensam och grön linje med Jesper. Som ni ser blev det några turer upp och ned mellan Leros och Samos.

Vi har nu seglat två breddgrader norrut från södra Leros. (Se även detta inlägg) I princip kryss hela vägen . Vi är nästan så långt bort hemifrån vi tänkt segla men ytterligare en grad återstår innan vi når vår planerade nordligaste ö Limnos. Men det är inte säkert att vindarna tycker att vi ska segla dit, vi får se hur vädret utvecklar sig.

Wilma för ankar bredvid oss i viken.
Hon är en stabil skuta i ferrocement byggt på Colinatierlinjer.

I dag tar vi en kortare promenad i land innan det är dags att börja förbereda för midsommarfirande. Öl och nubbe har stått på kylning sedan i går. Nu ska köttbullarna stekas och den näst sista ansjovisburken går åt till Janssons frestelse. Vi har också sill och hemmagjord räksallad. Wilma bidrar med mer sill och mycket annat smasken.

Tjoppe, Helena och Eva väntar förväntansfullt på att få hugga in på nygräddad Jansson.

Klockan tre börjar kalaset. Det blir ett kärt återseende. Vi siter sedan i vår sittbrunn till nästan midnatt, vart tar tiden vägen?
Wilmas version av dagen finns att läsa (klicka) här!