Kategoriarkiv: Seglingsberättelse

Ahilio

I går vaknade vi av att det gungade. Ingen vind men vågor som gick in i hamnen gjorde livet lite obekvämt. Så vi gick upp och lämnade raskt hamnen. Vi körde motor över till Skiathos med dinge på släp och dåligt sjöstuvat. Det är inte ofta vi släpar vår gummidinge; dels för att det bromsar, dels för att det sliter på dingen men framför allt för att det kan vara en säkerhetsrisk om det skulle blåsa upp eller vi behöver manövrera på ett trångt ställe.

På väg mot Skiathos medan solen sakta stiger ur havet i öster.

Skiathos stad ligger i en skyddad vik. VI går in och letar plats vid kajen men det är fullt både där och på pontonbryggan. Vi lägger oss och driver i bleket och fixar dinge oh sjöstuvning – kanske går någon morgontidig båt och ger oss en plats. Vi äter frukost i lugn och ro men inget händer. Då bestämmer vi oss för att gå vidare. Det blir en fin kryss i svaga vindar. Först upp längs Skiathos sydvästsida och sedan in mot fastlandet och sundet mot Evia (Euboia) , Greklands näst största ö.

Skiathos stad fylld med båtar – Mama Mia ön är populär.

Så kommer sjöbrisen och vi får plattläns. Först lite tvekande men sedan i tilltagande styrka och så småningom gör vi god fart västerut och in i Trikiri sundet. Där viker vi lite norrut och går in i en vik västerut från inloppet till den stora Volosbukten. Längst in ligger byn Ahilio som är vårt mål. Lite obehagligt med en hamn som ligger på läland när vi länsar in i 8-10 m/s. Vi rullar in focken för att det inte ska gå så fort och hoppas vinden ska minska (för det har väderprognoserna lovat).

Det funkar, när vi kommer in i hamnen blåser det bara en lätt bris och vi har inga problem att lägga till. Här finns moringlinor så vi behöver inte lägga ankare när vi backar in. 10 Euro inklusive el och vatten. Ett humant pris för en bra kajplats. Våra vänner som ligger på Sardinien betalade 150 – utan el. Grekland är bra.

Ahilio visar sig vara en mysig liten by med mest Grekiska turister/semesterfirare. Trevlig stämning och mycket humana priser på restaurangerna. Vi har stannat kvar i dag för att ta det lite lugnt och pyssla lite med båten. Det var också dags för Eva att ta nya prover och en hjälpsam apotekare fixar detta åt oss.

Det märks att vi är vid fastlandet nu. Sjöbris på dagarna och stackmoln in över bergen. I värmen på eftermiddagarna önskar man nästan att de skulle dra ut mot oss, fast inte regnet förstås. Tur att det finns en fin liten badplats på lagom gångavstånd utanför den gamla hamnen, till och med sötvattendusch finns det.

Skopelos

Efter frukost och bad körde vi i går i bleke ned längs Alonissos sydostkust. Framme i sundet mot Skopelos kommer lite vind och vi kan precis sträcka över med Code 0. Sedan dör vinden i gen.

Alonissis sydudde med stad på berget och fina stränder.

Det blir en kik på Skopelos fina stad innan vi går vidare längs nordostkusten.

Här på en klippa utanför kusten ligger den lilla kyrkan som användes i Mamma Mia filmerna. Det är fortfarande kav lugnt och vi lägger ut 25 m kätting på 20 m djup medan vi tar oss en simtur under den höga klippan. Sedan kommer en svag ostan och vi kan med bara Code 0 slöra upp längs kusten i ett makligt tempo medan lunch mm avnjuts. Stundtals kommer vi upp i nästan 2 knop. Nu är det inte så långt vi ska så det gör inget att det går långsamt och vi njuter en fin eftermiddag på havet.

När vi rundar Skopelos nordudde dör vinden för att sedan komma emot. Då blir det motorgång igen sista halvtimmen ned till Loutraki/Glossa där vi ankrar i hamnen. Nytt bad innan dingen görs i ordning för en tur i land när solen sluttar gassa så hårt (vid pass halv sju). Det blir god middag på bläckfisk innan vi just som mörkret lägger sig kör tillbaka till Sally.

Lite skvalpigt på vår ankarplats men OK för natten. Vindarna i dag har varit runt syd vilket är ovanligt. Ankarplatserna på nästa ö, Skiathos, passar inte i sådan vind så vi blir kvar här en natt till innan vi går västerut i morgon. sdlock

Alonissos

Vi lämnar vår ankarvik på Kyra Panagia vid halv tio och seglar söderut mot den första befolkade ön, Alonissos. Återigen medvind och fin segling i lagom vind. Vi kikar in i den lilla hamnen Steni Vala men tycker det är för tidigt. Går i stället till en liten vik på sydvästsidan Stefani (ön bredvid).

Sommarstuga vid stranden i Tzorzis

Viken är lite utsatt men väldigt fin med kristallklart vatten. En stund ligger vi ensamma i viken innan en lite båt går in på stranden. Fantastiskt fint för lunch och bad men ingen bra natthamn. Vi seglar på eftermiddagen tillbaka till Alonissos och ankrar i Tzorzis viken. Fin sandstrand med sandbotten utanför och även här fantastiskt klart vatten.

Tzorzis på Alonissos i kvällssolen

Viken är öppen mot öster och farleden utanför. När vinden dör ut framåt kvällen lägger sig Sally tvärs sjön och gungar lite irriterande. För första gången sedan Sverige sommaren 2016 kommer vårt akterankare till användning. Vi backar ned 15 meter och släpper det och tar sedan in på huvudankaret igen. Vips så ligger vi nästan stilla med stäven mot vågorna.

Till Sporaderna

Vi låg kvar en mulen dag med regnskurar i Koufo. Han i land en promenad på förmiddagen innan regnet kom och på kvällen klarnade det upp igen. Då blev det middag på en av fiskrestaurangerna i hamnen.

Från stranden ser vi ut mot Koufovikens smala inlopp

I morse gick vi upp i gryningen igen. Planen var att gå de knappa 60 sjömilen österut till, Efstratios, en mindre ö mitt i havet. Men vind emot och hög sjö gjorde att vi ångrade oss. Kryss med långa slaget med hade kanske funkat även om vi kommit sent fram men hamnen har bara skyddad platts för tre båtar och vi kände inte för en öppen och gungig ankring. I stället föll vi av och slörade ned till Sporaderna.

Vår först hamn blev i det naturreservat som innefattar de nordligaste, obebodda öarna. Reservatet är skapat för att bl a skydda den utrotningshotade munksälen. Sälen är skygg och vi såg ingen. Däremot hade vi besök av delfiner på seglingen ned.

Vi ankrar i en stor vik med smalt inlopp på nordsidan Kyra Panagia. Lugnt och skyddat för alla vindar. Fin men lite grumligt vatten.

Halkidiki

Nu är vi i Halkidiki, en del i provinsen Makedonien. Halkidiki är en stor halvö som liksom utgör tre stycken fingrar, från norr; Athos, Sithonia och Kassandra, som ”pekar ut” i Nordvästra egeiska havet. Varje finger har sin egen karaktär. Vi seglar nu i fjorden mellan de två nordligaste fingrarna. Här finns flera fina öar och ett grönskade landskap som för tankarna till Sörlandet.

Vi lämnade Limnos i gryningen och fick en fin halvvindsbog över till Athos sydostudde. Athos ”Det Heliga Berget” är ett berg av marmor med en topp på 2 033 meter. Det berget har vi sett i över två veckor nu när sikten varit god. Det är knappt 40 sjömil över, dvs en bra bit längre än från Skagen till Marstrand och man set berget tydligt hela vägen. Under de sex timmar det tog oss att segla över växte det sakta i höjd.

Vinden vrider nästan 180 grader under berget och så ligger vi på kryssbog ett tag.

Det är intressant vad som händer när man kommer under ett så stort berg. Vinden försvinner, vrider runt, kommer tillbaka, försvinner igen och om man har otur kommer fallvindar dundrandes ned för sluttningen och ut över vattnet. Vi klarade oss från fallvindar denna gång och kunde segla större delen av vägen in i fjorden. Det blev lite rullande in och ut av olika försegel i allt mellan kryss och läns och några kortare stunder för motor för att ta oss förbi stiltjebälten.

Halvön Athos utgör en autonom stat under grekisk överhöghet. Endast munkar får bo på Athos. För att besöka halvön krävs specialtillstånd, och inga kvinnor får besöka halvön. Vi måste segla minst en sjömil från land. Athos har varit mer eller mindre isolerat från yttre påverkan under mer än 1 500 år. Platsen upptogs på Unescos världsarvslista 1988 och på halvön finns 20 östortodoxa kloster.

Ett av de 20 klostren på Athoshalvön

Vinden dör när vi närmar oss Ammouliani, den norra av de två små ögrupper längst in i fjorden. Vi får köra sista biten till en fin liten vik, Ftelies, på öns sydvästsida. Här kan vi släppa ankaret i kristallklart vatten med sand på 6-8 m djup. Det gäller att träffa rätt då det mellan sandfälten finns områden med sten och sjögräs men i det klara vattnet är det inget problem. Mycket folk i solstolarna på stranden men framåt kvällen lägger sig lugnet i viken.

Nästa morgon är helt underbar men vid tiotiden brakar det loss. Massa små hyrbåtar och andra motorbåtar kommer farandes och stranden befolkas även från landsidan. Det blir liv och rörelse – ganska kul tycker vi och tänker att till kvällen… Men icke, då gruperar båtarna om sig och så blir det beachparty. Som tur var håller de inte på så sent och vi kan sova gott.

Fin segling, kryss upp mot fastlandet.

Efter frukost ger vi oss av. Vi seglar runt ön i lagom vindar och ned till sydostudden. Där ligger ett grundflak mellan några mindre öar. Ett av de smala sunden är djupt nog för att vi försiktigt ska våga gå in och sedan ankrar vi med mindre en en halv meter till godo under kölen. Sand och småsten och ristallklart vatten. Vi kommer fram vid elvatiden. Stannar sedan till efter lunch. Även här fullt med små hyrda öppna båtar som surrar runt oss som små getingar.

Det gäller att hålla utkik. Sjökortet ger inte mycket ledning.

På eftermiddagen seglar vi vidare, nu till södra sidan av fjorden och ön Diaporos. Här ankrar vi i en djup vik som närmast påminner on en insjö med lövträd längs stränderna. Innanför Diaporos rinner en flod ut så här är vattnet inte lika klart. Men i vår ”insjö” är det 27 grader varmt.

Efter en lugn natt lämnar vi efter frukost. Nu i väldigt svaga vindar.

Vi får en långsam men trevlig segling i en dryg timme i en skärgård som påminner om våra skärgårdar hemma med granitklippor och grönska. Efter knappt tre sjömil stannar vi igen. Vi vill njuta ytterligare en dag i denna miniarkipelag och ankrar i en jättefin lite större och öppnare vik i sundet mellan ön och fastlandet.

Man måste veta om att det finns ett inlopp till viken…

I dag seglade vi så ut ur fjorden. Väldigt lite vind gör att vi får köra motor halva vägen ned till Sykiaviken. Hör ska vara fint har vi läst men det känns öppet med dyning som drar in och stränderna är fyllda av solstolar. Vi går i stället vidare. Nu får vi lite lagom vind och kan kryssa i sydosten runt hörnet på Sithoniahalvön till Koufoviken.

Här ligger vi nu för ankar utanför ett litet fiskesamhälle i en av Greklands mest skyddade hamnar.

Vår segling i juli. Från Lesbos (nere till höger utanför bild. Upp till Kavala och sedan via Thasos till Limnos där vi stannade några veckor. Sedan över till norra fjorden i Halkidiki och nu i Koufo.

Myrina, Limnos

I lördags lämnade vi viken och gick tillbaka till Myrina. Efter lite hjälp från båtarna vid kajen blev det plats nog för oss att backa in. Vi går upp i staden för att försöka hitta någon som kan ta Evas blodprover. Apotek har visat sig vara en bra källa för sjukvårdsinformation, så även här. Vi hittar både labbet och en bra AB supermaket. Men det är lördag så det blir inga prover innan måndag.

En av många fina vikar på Limnos sydkust

Söndagen förflyter i lugn och ro. Vid kajen ligger ”Dream on” som vi träffade i viken för några dagar sedan. Det blir en trevlig kväll. Måndag blir arbetsdag med tvätt, provtagning och handling.

Tisdag skulle det börja bli dåligt väder. Molnigt och mot kvällen regn och vind. En mulen dag passar nog för cykling tänker vi och hyr cyklar för att se på den kuperade ön. Våra små hoppfällbara blir för jobbiga för mer ansträngande turer.

Utsikt över Limnos västkust från en skuggig rastplats

Vi får en fin cykelrunda med lunch i Kontia ovanför viken där vi legat för ankar. Av molnen blev det inte så mycket, vi cyklar i stekande sol och är ganska färdiga när vi är tillbaka efter 35 km och säkert minst 600 m stigningar. Vi kanske ska cykla oftare?

Det blåser upp till kuling på natten och vi är glada att sitta fast i en bra kaj i lovart. Onsdagen blir lite av en vilodag i ganska dåligt väder. Mot kvällen bättre. Vi börjar planera för att ge oss av men stannar torsdagen också då det ska vara svaga vindar på havet. Vi ska segla 60 sjömil till nästa planerade ankarplats och vill gärna ha lite lagom vind, det ska det bli i morgon.

I hamnen har vi träffat tre båtar från Ardrossan i Skotland. Det har blivit ett antal väldigt trevliga och ganska sena kvällar med Owl and Pussycat, Coriander och Camira. Nu vet vi att vi kan sitta åtta utan problem i Sallys lilla sittbrunn.

Det blir inte så mycket platts för fötterna. Här är vi 10 i Camiras sittbrunn

Kondia, Limnos

I söndags morse fick vi reda på hur Greker firar bröllop. Musiken tystnade ungefär samtidigt som vår väckarklocka ringer – klockan sju på morgonen. Men vi låg en bit bort och hade kunnat sova ganska bra trotts musik och fest hela natten.

Vi har haft flera fina kvällar med mild luft och bleke.

Nu ligger vi här i viken och har det bra. Vi gör rent en bit under kojer och av kölsvinet var dag. Flera friska seglingar, läckande vattentank och pressobryggare som flugit av spisen har satt sina spår. Vi har också en irriterande liten läcka i fören. Förmodligen från kätting/ankarboxen. Så fort vi seglat friskt så rinner det in lite vatten. Det får bli ett plastjobb till vintern även om det inte lockar att försöka nå ned och in i skrymslena längst fram i fören.

I går var det musik igen på Ouzeri Menalaos (tavernan på stranden) så vi bestämde oss för att vara med den här gången. Mycket folk och god stämning. Vi serveras bra mat till mycket rimliga priser. Det är andra gången vi äter tvårätters middag med vin för 35 Euro för oss båda.

Vid elvatiden såg vi åska i fjärran och bestämde oss för att ta dingen tillbaka till båten. Tur var det för strax efteråt kom vinden och lite senare regnet. I natt har det varit riktigt oväder och vi läser på morgonen om skadade och döda på fastlandet. När vi går upp är det 18 grader och det blåser kuling. Vi får ta på både långbyxor och fliströja, det var länge sedan sist.

Båtarna i viken svänger och gungar i den friska vinden som piskar upp brytande vågor redan 100 m ut från stranden. Det kan bli så att vi ligger kvar ytterligare några dagar i vår trygga vik. Visserligen börjar det bli lite tomt i kylskåpet men vi har reserver och inte långt till tavernan på stranden. 

Limnos

Om seglingen till Thasos var lugn var seglingen i tisdags till Limnos (eller Lemnos som det ibland skrivs) desto friskare. Vi gick upp i gryningen och kör en timme österut i svag vind. När vi rundar Thasos får vi utlovad nordost och ganska stark sådan. Med rev i storen och full genua gör vi god fart söderut. Sjön är ganska hög och det blir en slingrig och stundtals blöt segling.

Thasos marmorbrott ser ut som snö i gryningen.

När vi tror det lugnat ned sig lite öppnar vi upp några luckor för att få in frisk luft i båten. Då kommer, utan förvarning, en våg som bryter över båten och sköljer ned ganska mycket vatten genom däcksluckan i salongen. Det blir lite blött på både dynor, böcker och Håkan, men inget allvarligt. Efter den otursvågen stänger vi allt igen och seglar sedan vidare utan en enda våg som blöter ned oss.

Efter ca 60 sjömil når vi Limnos vid tre tiden. Vi går in i en vik som ser lovande ut strax söder om huvudorten Mirina. Här ska vara god ankarbotten med sand och lera. Vi gör fyra försök utan att få ankaret att ta. Tänker att vi stannar i alla fall för lunch och när vi snorklar ser vi att det verkar vara ett tunt lager sand ovanpå mycket hårdare botten.

Limnos är en vulkanisk ö med ett spännande hedlandskap.

Vi seglar vidare på eftermiddagen till Kondia, en skyddad och fin vik med lerbotten på öns sydsida där ankaret tar bra på 11 m djup. Nästa dag blåser det kuling. Vi blir kvar i viken och tar det lugnt. I skymningen mojnar vinden och vi somnar i bleke till musik från tavernan på stranden. Just som musiken slutat kommer kulingen tillbaka så det skallrar i riggen. Det var inte alla som sov så gott den natten.

Vinden håller i sig när vi i torsdags seglade vidare. Vi har nästan aldrig använt vår hårdvindsfock men i dag vill vi prova. Focken hakas på ett inre förstag och det är lite mer jobb att hissa och bärga än vår bekväma rullgenua. Vi blir positivt överraskade. Det blåser upp till kulingstyrka och med focken och ganska kraftigt inrullad stor går Sally väldigt bra. Nu seglar vi i skyddade vatten utan hög sjö, det underlättar ju för att gå upprätt, högt i vinden och göra bra fart på alla bogar.

Efter att ha seglat en liten extrasväng läns sydkusten kryssar vi upp till Mirina på Limnos ostkust där vi lägger till vid kajen. Trevligt att ligga mitt i staden och inte kostar det särskilt mycket heller, ca 70 kr/natt. Mirina är en gammal stad och över staden vakar det gamla kastellet. På natten ser det nästan ut att sväva på himlen.

En trevlig och väldigt långgrund sandstrand inbjuder till svalkande bad. Nu är det varmt, ca 35 grader i skuggan på eftermiddagen. Staden är väldigt gemytlig och trevlig. Anders bjuder på avskedsmiddag på kvällen.

I går vinkade vi av Anders som ska ta färjan till Kavala för att flyga hem. Märkliga förbindelser. Helgen han kom gick det ingen färja hit på två dagar, i går gick det tre stycken härifrån. Resten av dagen ägnas åt att skölja av båten med sötvatten, tvätta, städa lite och göra vatten. För 50 kr får man el och sötvatten så det räcker.

I dag tog vi en promenad upp till kastellet innan frukost, det gäller att passa på innan det blir för varmt. Fantastisk utsikt. Efter frukost provianterar vi och lämnar sedan hamnen vid lunch. Måttliga vindar kring nord ger oss en behaglig segling till sydsidan ön. Vi väljer Kondia, samma vik som med Anders. Tänker att vi ska köra de sista sjömilen när vinden går emot men det är sådan behaglig svalka i vinden att vi kryssar hela vägen upp till ankarplatsen.

Vi tänker att om det var musik på onsdag kanske det är musik i dag (lördag) som vi kunde få uppleva till middag i land. Håkan ror iland för att kolla. Det visar sig att vi har både rätt och fel. Det är musik onsdagar och lördagar men i dag är tavernan reserverad för ett bröllop. Undrar hur länge ett sådant pågår?

Thasos

I går seglade och körde vi i mycket lätta vindar från Kavala till Thasos. Här ligger vi fint längs med piren (gratis). Staden är liten och trevlig med små butiker och många restauranger och kaféer. Man märker att det är nära med färjan från fastlandet och vi ser många bilar från länderna på Balkan. Vi hittar en fin sandstrand öster om den gamla hamnen. Den hamnen är verkligen gammal. Den var flottbas redan för flera tusen år sedan.

DEn fina bergsbyn Sotiros med utsikt mot fastlandet

Det antika Thasos, som låg på samma ställe som den moderna staden, hade stora inkomster från guldfyndigheter och byggde upp ett sjöfartsimperium som föll i athenarnas händer 464 f Kr. Staden blomstrade under romartiden men föll senare i glömska.

Golden beach från Panagia. Hus med typiska skiffertak

I dag har vi kört runt denna gröna ö med hyrd bil. Vi gjorde några avstickare från kustvägen in till bergsbyar och gamla städer men det finns inte så många bra bilvägar på öns inre delar. Högsta toppen är 1 200 möh och bergen dominerar.

Här finns många fina stränder men inga skyddade ankarvikar.

Kavala

Kavala är i dag en modern stad med drygt 70 000 invånare men en för regionen ganska typisk historia.

Här fanns en Thrakisk bosättning redan 1 000 år f Kr. Från Paros kom kolonisatörer på 600 talet f Kr och 346 f Kr underkastade man sig Makedonien (det Makedonien som Alexander den store kom ifrån). Sedan kom Romarna i drygt 400 år och på slutet av 700 talet e Kr var det Bysans tur. Normanderna brände staden på 1 100 talet och 1 391blev man en del av det Ottomanska riket.

Att det finns en lång ottomansk historia märks tydligt när man går upp i staden.

Vi går verkligen uppför för att komma till borgen på bergets topp. Härifrån har man bra överblick över omgivningarna och den moderna staden som breder ut sig längs bergssluttningen.

Från borgen syns den gamla akvedukten som en gång försörjde staden.