Kategoriarkiv: Seglingsberättelse

Saint Vaast la Hougue

I går hade vi en ny fin dag på havet. Vi lämnade Fécamp i soluppgången (vilket här är strax före sex). Sträckbog i måttlig frånlandsvind med Code 0. Vi gjorde 6-7 knop genom ett ovanligt smult vatten och upp till 8 över grund med hjälp av slutet av det västgående tidvattnet.

Fram på dagen skralnade vinden och det blev ”dörjefart”. Vi fångade mest tångruskor men en spirr blev det i alla fall. Vi rullade in och ut Code 0 några gånger och växlade mellan den och järngenuan alt eftersom vinden varierade. Framåt 12 blev det helt bleke och motorgång ett antal timmar under vilken vi passade på att gör en rejäl laddning vatten.

På eftermiddagen kom sedan en sydväst och vi kunde kryssa de sista timmarna upp till Saint Vaast. Där blev det en stund för ankar och middag i väntan på att vattnet skulle stiga så att vi vid halv tiotiden kunde gå in i hamnen. Skönt att sova i en hamn utan inbäring!

I dag har vi legat kvar. Hade funderingar på att segla vidare men det skulle bli musik i hamnen på eftermiddagen så vi stannade. Trevligt arrangemang med att antal olika ”fåmansband” som spelade på olika ställen runt hamnen mellan tre och sex. De här grabbarna hade hittat en smal gata med stenhus som gav perfekt akustik till deras tuffa bluesmusik.

Man kunde gå runt och lyssna på lite varierande musik medan vattnet utanför portarna till hamnen sakta sjönk undan. För oss nordbor är det fascinerande att se skillnaden mellan hög och lågvatten. Här är variationerna stora och strömmarna starka så det gäller att planera sin segling både för medström, för att undvika för starka strömmar som kan bli obehagliga t ex runt uddar och för att komma in och ut ur hamnarna.

Fécamp

Äntligen hade den friska västanvinden blåst klart. I går var det vindar kring syd och inte mer än 10 m/s så då fick vi segla. Härligt varm frånlandsvind. Till en början med lite slack. Sedan började den växla 30-40 grader i riktning och mellan 5 och 10 m/s/. Vi seglar lägns och ganska nära en vacker kust med vita kritklippor och gröna ängar.

Sju slag och två gånger rulla in och ut storseglet gav lite motion. Sedan var vi framme i Fécamp. Vi kom in några timmar före vännerna i Jillylin och kunde köpa både hummer och musslor innan fiskaffären på kajen stängde. Det blev sedan en lång och trevlig kväll med Jill och David i Sallys sittbrunn.

I dag har vi gjort den trevliga lilla staden. Fécamp beskrivs som en minder variant av Dieppe och det stämmer, förutom inbärningen som skulle vara värre här vilket dessvärre också stämde. Vi börjar vänja oss. Här finns fortfarande en ganska stor fiskeflotta.

Benedectinelikör tillverkas i ett fint gammalt kråkslott, vi var där och fikade och provsmakade. Nu laddar vi inför morgondagen då vi planerar att segla (eller möjligtvis motorsegla att döma av prognosen) ”tvärs över viken” till Saint Vaast. En sträcka på nästan 70 sjömil. Det blir till att lägga sig tidigt…

Paris

Inblåsta, vad göra? Det skulle blåsa upp emot 20 m/s och dessutom regna lite nu och då. Varför inte ta tåget till Paris? Det tar bara två timmar. Sagt och gjort. I går stod väckarklockan på halv sju. Tidig frukost, rask promenad på 20 minuter med regn på slutet och sedan tåget klockan åtta. Funkar bra till bytet i Rouen. Nästa tåg är 40 minuter försenat med det går ett mjölkpallståg tidigare så vi tar det. Det tog nästan tre timmar till Paris.

Medan Eva får specialtillskurna solglas till sina nya glasögon promenerar vi bland de lyxigaste affärerna. Sedan Place de la Conconcorde och Metro nr 1 österut för att träffa kusin Malin och ett paket från Sverige. Väldigt trevlig och ganska lång lunch med god mat. Jättekul och stort tack Malin.

Vi promenerar sedan sakta tillbaka längs Saine och får se både Notre Dam och Louvren innan vi tar oss upp mot Champs Elysées och därifrån till St Lazare och tåg tillbaka. En lång promenad i folkvimmel och regnskurar. Tur at det finns kaféer längs vägen där man kan gömma sig med en kopp kaffe när regnet kommer. Vad vi förstår missade vi precis attentatet mot en polisman vid Notre Dam. Tråkig tid vi lever i. Tur för oss att vi inte var där, då kanske vi inte hade kommit hem. Hemresan blev ett kapitel i sig med försenade och inställda tåg. 5 timmar tog det (inte två) och vi var vid båten strax före midnatt.

Fortfarande friska vindar i dag och hög sjö utanför piren. Efter en gungig och blåsig natt sov vi lite längre än vanligt. Sedan tvätt och båtpyssel. Dagen avslutas med en trevlig kväll med Jill och David i båten bredvid. I morgon hoppas vi det bär västerut igen.

Dieppe

Så har vi legat en dag i Dieppe och tagit igen oss efter en lång segling i går. Vi hade tänkt att gå tidigt men det såg ut som tjocka på havet så i stället blev det nybakat bröd och frukost i lugn och ro. Framåt nio såg vi lite blått på himlen och lämnade Buologne.

Ett kort slag ut och sedan sträckbog söderut. Vi lyckade precis hålla upp tillräckligt för att följa sandbankarna. När vinden sedan vred mot nordväst (som utlovat) kunde vi klara oss hela vägen ned till Dieppe utan att behöva slå. Men det var tight och vi fick segla så högt vi kunde och men ganska mycket segel hela vägen för att hålla fart mot vågorna. Det blev frisk, härlig segling. Något gungigt och blåsigt kanske och med rejäl krängning för att komplicera arbetet i byssan. Sally uppförde sig som vanligt exemplariskt och gick mjukt, fint och torr i sittbrunnen trotts kaskader på däck.

Skönt att förtöja vid pontonen efter 56 sjömil på 10 timmar. Mellan pirnockarna hade vi snittar över 6 knop, inte illa på ett kryssben. Vi hittade raskt en trevlig restaurang med trerätters lördagsmeny som avslutning på dagen.

I dag har vi tagit det riktigt lugnt. Det var lite inbäring och skvalp från passerande båtar i natt som störde sömnen så det känns skönt att inte göra så mycket i dag. Vi går på stan där det är söndagsmarknad och sedan en tur upp till det gamla slottet/borgen på kullen. Fin utsikt över havet.

Dieppe är en charmig liten stad (i alla fall känns den liten härnere vid hamnen) som hade sin första storhetstid på Willhem erövrarens tid. Det märks att vi nu seglar i ökande tidvatten. Trotts neep är variationen stor mellan hög och lågvatten. Prognoserna framöver är inte så bra med frisk motvind och höga vågor. Vi kan komma att stanna här några dagar till.

Frankrike

En dag (kväll) i Belgien och sedan är man i Frankrike. Inte stor nytta av den gästflaggan men den var fådd så det var väl OK. Vi seglade i går vid åttatiden från Nieuwport. Fin läns för bara storseglet i svag vind ut genom det långa hamninloppet. Tur att vi hade en knop medström så att vi kunde göra två knop över grund medan vi åt frukost.

Väl på havet räckte inte vinden utan det blev motorgång, sedan Code 0 i 15 minuter och så motor igen. Men vid tiotiden kom det en fin bris från norr och vi kunde göra runt 6 knop i 4 m/s, med medström blev det uppemot 8 knop över grund. Då bestämde vi oss för att skippa Donkuerque, som varit planen, och fortsätta runt hörnet till Bologne. Sedan dog vinden…

Strax efter Calais var klipporna vita som vid Dover. Vid ”hörnet” Cap Gries-Nez vände tidvattnet. Inte rolig men väntat. De sista 10 sjömilen ned till Boulogne Sur Mer blev lite långsamma trots att vi gasade på. Vid halv åtta hade vi lagt till och kunde gå upp på segelklubben och ta en välförtjänt öl.

Vi har legat kvar i dag. Håkan går som vanligt upp och köper färskt bröd till frukost. Efter frukost går vi till den fina fiskmarknaden på kajen mitt emot marinan. Under förmiddagen var det lite tvätt och annat. Bland annat invigde vi den handvevade tvättmaskinen som vi fått av Anni och Martin.

På eftermiddagen gick vi på stan och upp i den gamla delen som fortfarande har en nästan helt intakt stadsmur. Intressant besök i katedralen och dess krypta. Gott kaffe i Frankrike (också). Dagen avslutas med nykokt hummer och bubbel. Vi skålar för vår vän Tore som fyller år i dag och för att vi har det så bra på vår resa.

Moules frites

Så kom vi till Nieuwport i Belgien i eftermiddags. Vad göra om man bara är där en kväll och är hungrig? Ja, valet blev som ni förstått enkelt.

Vi började dagen vid sjutiden. Frukost och sedan upp till hamnvakten som lyst med sin frånvaro hela eftermiddagen i går. Jo då, han kunde öppna bron kvart över åtta och vi kunde puttra ut. Oturligt nog krånglade datorn och då kunde man inte betala, så synd…

Ute i kanalen väntade ett antal broar. Vi pratar med brovakten, som man nu för tiden aldrig riktigt vet var de finns någon stans, och får reda på att nästa ”blå våg” börjar precis 08:36. Att det sedan stor 08:37 på den elektroniska skylten och att det i praktiken inte blev förrän 08:42 är en annan sak. Det visar sig att vi haft tur. Man kommer bara söderut en gång vare annan timme och vi kom med första ”vågen”.

Strax efter 10 och efter en äventyrlig slussning går vi ut i havet vid Vlissingen. Det började med en fransman som gick in först och la sig nästan mitt i slussen så vi kom för långt bak. Efter oss en holländare i 55 fots klassen på tvären som inte var glad. Till slut förhalade vi oss fram bredvid fransosen och alla 5 båtar kom med i slussningen. Medström 2-2,5 knop ut på Westerschelde. En tag tillräckligt med vind för att segla. Sträckbog med över två knop som knuffar en rakt mot vinden är en märklig känsla.

Efter en stund skralnar vinden så vi kör till pirarna utanför Zeebrugge där vi kan falla av så pass att vi sträcker söder ut trotts svag vind. Men den ökar och efter ett tag har vi god gång nästan åt rätt håll i sjöbrisen. Ett tag känns det som vi skulle ränna upp på sandstranden i våra 7 knop men som sjöbris gör så vrider den mot nord och vi kan mot slutet slacka lite i skoten. Fantastisk segling med 6-7,5 genom vattnet plus lite medström.

För en gångs skull var strömmen med hela vägen. När vi rullar in utanför Nieuwport börjar den sätta svagt österut men vattnet är stigande så vi får en knop med in genom det långa hamninloppet. Vi lägger oss i KYCN hamnen eftersom vår favorit från förra gången, flygvapnets klubbhamn, inte hade bryggorna klara för säsongen ännu. Också en bra hamn och närmare till affär och staden.

Två fina gamla städer

Vi började gårdagen med ett telefonsamtal till slussen. Nu var budet att bron var trasig och skulle vara klar efter ett… Så det blev frukost i lugn och ro på nybakade frallor och croissant, vanebildande i ett land som har bagerier som öppnar i tid. Sedan slappa lite och till slut stod vi inte ut längre utan bestämde oss för att chansa på 19 meters bron vid fritidsbåtsslussen i stället. Men först tankade vi. Alltid bra att passa på när det finns tid och möjlighet även om vi säkert klarat oss ganska många mer timmar på det som var kvar i tanken.

Vi går mot fritidsbåtsslussen men de vill inte ha oss i dag heller när vi frågar om brohöjden utan hänvisar till stora slussen. När vi ropar upp dem på VHF:en säger de att bron funkar och att vi är välkomna in. Det blev klockan ett vi slussade och då i sällskap med lite större kamrater än vad vi är vana vid.

Otroligt varmt på havet och vi vågar inte vara ute i solen utan lite kläder allt för länge. När tröjan kommer på igen blir det ännu varmare. Motorgång till nästa sluss som också timas perfekt- -flyt i dag efter gårdagens tålamodsövning. Sedan får vi äntligen vinden med en timme och kan segla i god fart. Men leden kröker och vinden skralna så motorn kommer till heders igen.

Med flytet i slussarna, bra fart under segel och medström på slutet har vi kommit längre än vi vågat hoppas på. Vi går in i tredje slussen (mot Veerse Meer) vid sextiden och satsar på att gå hela vägen till Veere dit vi kommer vid åttatiden efter 38 sjömil och tre slussar. Tiden tillät inte en stilla kvällsseglats i motvinden…

Det blir en öl på segelklubben i hamninloppet. Middag hade vi ätit under gång men några ”bitterballe” och lite ost var gott till. På hemvägen blir vi inbjudna till Hollänska ketchen Helena Cristina. De kände Anders och Betulia Eriksson som nästan bor granne med oss i Ljungskile och som vi också känner – världen är liten.

Veere är nog det finaste stället vi besökt i Holland. Gammal stad med rådhus från 1400-talet och väl bevarade fortifikationer och vallgrav. Fina gamla hus, gränder och gator. I dag 1 500 invånare, vi tror de skulle bli platts över om alla gick in i gamla katedralen samtidigt.

I dag har vi gått resans kortaste distans, en sluss och sedan 5 sjömil till Middelburg. Även det en fin gammal stad med vallgrav om än betydligt större. Där fanns också direkttåg till Rotterdam som Eva kunde ta för att äntligen få sina nya, justerade glasögon som vi förgäves väntat så länge på i Rotterdam. Lite småmulet och nästan kyligt i motvinden i dag. Ganska skönt att få vila kroppen från solens strålar.

En övning i tålamod

Ännu en strålande sommardag. Vi lämnade tidigt i morse, en dag senare än planerat. Som tur var funkade ena klaffen till bron. Kör sakta i medström söderut mot Dordrecht. Första övningen inträder strax efter åtta vid bron vid Alblasserdam. Första öppningen av bron är 9:15. Vi lägger oss att vänta vid ett färjeläge och fixar undertiden ett blogginlägg om Rotterdam som legat halvfärdigt några dagar.

Så vidare och efter besked från en annan båt (fråga alltid infödingarna om råd) går vi så sakta vi kan mot broarna i Dordrecht som öppnar 10 min efter var hel timme. Det blir en liten övning att hålla båten i medströmmen innan vi släpps igenom. Sedan är det bara att puttra på i solskenet. Mycket båtar på havet och mycket pråmar. Det gäller att hålla sig i den speciella fritidsbåtleden utanför stora båtarnas bojar.

Vid lunchtid går vi in i lilla fina Willemstad från 1500 talet och med väl bevarad vallgrav. Vi lägger oss längst in i Binnenhaven. Mycket välsorterad båtaffär precis på kajen. Vi handlar både NMEA 2000 grejer, brännare för att kunna steka mat ute i sittbrunnen och nya seglarshorts till Eva. Hjälpsam hamnvakt kör oss fram och tillbaka till hamnkontoret med sin eka så att vi slipper gå hela långa vägen runt när vi ska betala.

På eftermiddagen kollar vi inför morgondagen och får till slut ett telefonnummer som funkar till slussen. Det finns en speciell sluss för fritidsbåtar och över den en bro med 19 meter fri höjd vid medelvatten. Kanske skulle det funkamed vår mast (19+ möh) men slussvakten vill att vi ska slussa i nyttotrafikens slussar som har öppningsbar bro. Vi får en tid klockan 12 i morgon. Man får se det positivt, vi kan i alla fall äta frukost i lugn och ro. Inte särskilt sannolikt att vi kan gå de 40 sjömil vi hade planerat…

Rotterdam

Så har vi tillbringat nästan en vecka i Rotterdam i väntan på ett par nya glasögon till Eva som inte kommit. Högsommarväder med rekordet 34 grader i går. Vi har haft gott sällskap av vännerna Anita och Lars som vi lärt känna på vinterns olika seglarträffar. De seglar Tindra, en Långedrag 45 på väg åt samma håll som vi. Det har blivit några ganska långa fikaraster under soltaket, promenader på staden tillsammans och naturligtvis samkväm flera kvällar. Det är med saknad vi nu lämnar Tindra, de ska ligga kvar till mitten av juni. Hoppas de kommer ikapp oss framöver.

I går bestämde vi oss för att lämna och gick upp till hamnkaptenen för att betala för de extra dagar vi legat. Då visar det sig att bron vi måste passera för att komma vidare är under reparation. Om den funkar kommer den att öppnas på morgonen klockan 7. Så vi får ligga en natt till. Den funkade och nu är vi äntligen på väg igen. Rotterdam är en spännande stad väl värt några dagar. Känns lite som Europas Manhattan där vi ligger i City Marina. Marinan är byggd i en av de gamla hamnarna och man har på ett fint sätt blandat nya och gamla byggnader.

Det finns mycket att se i staden. Bland annat har vi besökt en stor utomhusmarknad med fantastiska grönsaker och fisk till bra priser. Vi har också fulfullt nästa uppdrag från coachen Eugene och ätit ”patatje oorlog”, det betyder ”pommes frites krig” om man översätter det. Bara att beställa på vilket gatukök som helst, prova när ni får chansen!

Lite småpyssel med båten har det som alltid varit. Vi har bland annat hittar ett hål som förmodligen förklarar varför det läckt in vatten vid nya ventilen när det regnar mycket. Nu hade vi ju inte tänkt att det skulle regna så särskilt mycket framöver men vi kan ju inte styra naturens krafter.

Vår värmare slutade värma oss när vi kom till Amsterdam. Trotts att det varit över 30 grader de sista dagarna så kände vi ändå att vi ville ha den fixad. Vi fick på en dags varsel bra service från ett Ebesprechertföretag (TCC) strax söder om staden. Fläkt och glödstift fick bytas och sedan en allmän rengöring så funkade allt som vanligt igen och vi var 7 500 kr fattigare. Vi fick också lära oss att dessa varmluftvärmare, oavsett märke, inte är gjorda för att köras längre tider. Livslängden på det vi bytte är bara 3 000 timmar. Men nu är det ju varmt så förhoppningsvis ska den funka i flera år.

Gouda

Gouda är en fin gammal stad med ett namn som ingen som är född utanför Holland kan uttala. Det låter ungefär som ”Chrauda” fast grötigare. Vi har gjort några försök men lokalbefolkningen tittar bara frågande på oss.

Staden fick sina privilegier 1272 och den har en väl bevarad stadskärna. Med rådhus från 1400-talet och domkyrka från 1500-talet. 1668 byggdes ett våghus för att väga ostarna som skulle säljas på marknaden. Osten producerades då som nu på landsbygden runt staden. Sedan kom bönderna in och kunde sälja osten och staden tog ut skatt. Nu finns turistinformation och et sk museum i huset. Huset var imponerande men museet var klart överprisat. 100 kr för två för att se en video om hur man gör ost – gå inte in!

Rådhuset ligger mitt på ett stort marknadstorg. En gång i veckan är det sommartid marknad, för turisterna. (Vet inte vilken dag men inte fre-, lör- eller söndag).

Runt torget finns massa trevliga uteserveringar. I går åt vi lunch där och i dag fick vi sådana här till förmiddagsfikat. Vissa dagar är det inte alls synd om oss.

Saint-Janskerk byggdes i sin nuvarande form efter den stora stadsbranden 1552. Den är inte så hög (mycket lera här) men hela 123 meter lång. Katedralen är berömd för sina 72 fantastiska glasfönster, de äldsta från 1500-talet. Det besöket var väl värt €6 per person.

Vi har legat i klubbhamnen i Kromme Gouwe. Trångt men jättebra service. Vi har fått mycket hjälp och goda råd från det trevliga hamnkaptensparet. Fem minuter med cykel till mataffären och lite längre till gamla stan. Det gick att få platts med vår 39-fotare men man kan kanske säga att vi stack ut lite i hamnen…