Alla inlägg av Hakan

Figueira da Foz

Nu har vi legat här i Figueira da Foz sedan i lördags då Anders och Håkan seglade hit. Det har inte varit något lockande segelväder. Lite vind, dimma och stundtals regn. Om vi skulle tagit oss vidare hade det betytt mycket motorgång i tråkigt väder. Några dagar har det också varit så hög sjö att hamninloppet varit stängt för fritidsbåtar. Inte så roligt att ta sig ut genom brytande sjö även om vi hade fått. Vi bestämde oss därför för att ligga kvar och göra det bästa av tiden.

Söndagen ägnade Anders och Håkan åt en cykeltur längs kusten norrut. Vi cyklade upp till ett naturområde på 260 meters höjd. Kul att stå och titta ned på fyren vars lyckta var 97 möh. Bra motion blev det också på turen som tog fyra timmar. Fin utsikt över den nästan en kilometer breda stranden som bildats när pirarna byggts ut.

Måndag blev det sedan cykeltur kors och tvärs i staden. Till slut hade vi lyckats byta alla våra fyra tomma kolsyrepatroner mot nya så att vi kan fortsätta dricka kolsyrat, egentillverkat vatten. Vi hade också fått information om bussar, tåg och hyrbilar. Efter lite funderande bestämde vi att hyra bil i tre dagar och boka en natt på hotell i Lissabon.

Tisdag blev det så utflyktsdag med bil till Portugals Venedig, Aveiro och sedan vidare till Coimbra. Se mer om den senare nedan. Aveiro var en trevlig liten stad med kanaler och fina gamla hus och ganska mycket turister. Staden, som ligger i ett floddelta, var blomstrande på 14- och 15 hundratalet men föll sedan i betydelse sedan utloppet mot havet sandat igen i en svår storm 1570. Det dröjde sedan fram till 1808 innan det gick att segla igen och staden fick en ny blomstringstid.

På onsdag var det sedan dags att efter frukost ta bilen de två timmarna på motorvägen till Lissabon. Fin väg men med fransk nivå på avgifterna. Vi hade bokat rum på ett hotell med utsikt och det var en utmaning att köra bilen upp för de smala gränderna till hotellet. Nästan där blev vi stoppade av polisen som informerade att här uppe fick bara boende köra men efter lite diskussion var det OK att köra väskorna till hotellet bara vi lovade att köra ned igen vilket vi också gjorde (till ett svindyrt parkeringshus).

Lissabon är en fin gammal stad på kullarna vid floden Tejo. Det blev bra motion att vandra i staden. Upp till en kulle kunde vi ta linbana av den gamla typen med två vagnar på spår. Ned igen hade vi tänkt ta hissen men när den visade sig kosta över 5 EUR så valde vi att gå i stället. Så småningom kom vi tillbaka till vårt hotell under den gamla borgen. Eva skulle landa klockan sex men var försenad så vi gick till en restaurang där vi sedan blev sittande ganska länge innan Eva till slut hittade oss, hungrig och trött efter en lång resdag.

Dagen därpå tog vi en kortare promenad innan vi körde Anders till flygplatsen. Vi passade sedan på att utnyttja bilen för att besöka den gamla murtomgärdade staden Óbidos på väg tillbaka till båten. Fantastiskt fin gammal stad innanför välbevarade murar. Även här mycket turister. Vi tog en promenad runt hela staden uppe på stadsmuren. Stundtals lite läskigt då det var smalt och helt utan räcken eller andra skydd.

Fredagen blev en lugn dag på båten med lite proviantering mm. På lördag var prognosen vågor på över fyra meter och stängd hamn fram till måndag. Lite retfullt eftersom det både lördag och söndag skulle blåsa nordliga fina seglingsvindar. Vi tänkte att då tar vi lördag i Aveiro och söndag i Coimbra. Men det visar sig att tåget till Aveiro går via Coimbra så det blir återigen båda städerna på en dag. Nu i lite lugnare tempo, tågresan tar betydligt längre tid än bilen.

Lunch i Aveiro och promenad på stan. Sedan tåg till Coimbra (tåget går ända in till gamla stan). Coimbra har sina rötter som romersk stad. Sedan tog morerna över men redan på 11-hundratalet var staden i kristna korsriddares händer. Här grundar så Alfonso Henriques Portugals första huvudstad 1139. Staden ligger vid floden Mondego som då utgjorde gränsen mot Morerna. Sakta drevs dessa söderut tills Portugal fick sina nuvarande gränser. 1255 flyttas huvudstaden till Lissabon och 1537 flyttade universitetet från Lissabon och in i det gamla slottet i Coimbra. Vissa delar av slottet har fortfarande moriska murar från 1000-talet. Fantastisk utsikt över floden från universitetet.

Coimbra är också födelseorten för den Portugiska Fadon, med sina romantiska kärleksballader. De lärde tvistar om det var Brasilianska studenter eller studenter från Lissabon som börja på mitten av 1800-talet men startade gjorde den och har sedan genom åren utvecklats och anpassats efter sin tid. Naturligtvis skulle vi lyssna på fado och det gjorde vi på en liten privat klubb. Två fantastiska musikanter på portugisisk respektive klassisk gitarr och en fadosångare som nästan vred sig ut och in i sin inlevelse. Sedan blev det härlig mat på ett fantastiskt litet ställe som gitarristen (som också var biljettförsäljare och delägare i klubben) rekommenderat.

I dag har vi varit på en liten cykeltur med picknicklunch och förberett lite inför morgondagen. Nu känns det som om det är dags att dra vidare söder ut. Förhoppningsvis är hamnen öppen i morgon bitti så att vi kan gå ut. Prognosen är ganska lite vind och vacker väder. Då kan det ta ett tag att segla till nästa hamn, Nazare, som ligger knappt 40 sjömil söderut.

Vi satt och pratade med våra två engelska båtgrannar medan solen gick ned i dag. En av dem åker till Lissabon för att flyga hem men den andra båten planerar att segla söderut i morgon så förhoppningsvis får vi lite sällskap på havet.

Porto

I tisdags kom Anders och när vi tyckte dimman lättade på onsdag förmiddag gav vi oss av söderut mot Porto. Svag västlig vind gav inte mycket fart men med hjälp av genakern lyckades vi ändå komma upp i mellan tre och fyra knop (för det mesta). Efter flera timmar i detta makliga tempo i ganska tjock dimma bestämde vi oss för att köra sista biten till Porto för att inte komma in för sent. Framåt fyra sken solen och strax därefter hade vi lagt till vid Douro Marina, ca 5 km från Porto.

Där träffar vi svenskbåtarna Marina och Macoma samt Norska Andante A. Vi går en promenad i den gamla fiskebyn vi ligger vid och hamnar så småningom på restaurang med de andra båtarna. Det blir en trevlig kväll med grillad fisk och vin till mycket humana priser.

I går var vi turister. Med färja och gamla spårvagnar (linje 1 och sedan 18) tog vi oss in till centrum uppe på kullarna ovanför floden. Många fina gamla byggnader och trevliga kvarter. Tvärs över floden ligger Gaia med alla sina portvinskällare. Trevlig trerätts lunch med utsikt över floden och Porto och sedan besök hos några vinhus. Plånboken lättade och ryggsäcken blev tyngre på hemvägen. Lugn kväll ombord.

I morse var vi uppe ganska tidigt. Tankade diesel och lämnade sedan hamnen vid halv tiotiden i förmiddagssolen. Den solen försvann sedan snabbt när vi kom på havet och mötte dimman. Mycket motorgång i dimma/dis och svag motvind. Sista två timmarna var vinden på sydväst och vi kunde sträcka söderut mot kvällens ankarplats i Alveiro utanför den lilla staden S Jacinto. Macoma ligger bredvid oss och vi bjuder över ensamseglaren Micke på middag.

Povoa de Varzim

Så var vi i Portugal, Sally och jag. Jag seglade hit i fredags som planerat. Det började bra med stjärnklar himmel och fullmåne medan jag tog upp ankaret och sakta lämnade viken. Ute i rian blåste en lagom nordost. Det blev en fin segling i gryningen.

Men… Strax innan Baiona dog vinden och sedan kom dimman. Stundals bara ett tiotal meter sikt men oftast mellan 50 och 100 meter.

Jag satt mycket och tittade på havet, den lilla fläck man såg. Med så lite sikt har man inte många sekunder på sig att väja för en liten båt eller fiskeflöten. Det är knappt så att man hinner springa ned och fixa kaffe och macka.  Det går att få till med ca sex korta besök i byssan mellan kikandet. För första gången sedan vi köpte Sally kom radarn till användning för att hålla koll på omgivningen. AIS i all ära men det är inte alla båtar som har sådan, förhoppningsvis dyker de då upp på radarn i rimlig tid innan det blir kollisionsrisk.

Jag fick också prövat årets investering. Den nya VHF-radion kan via en högtalare på radarstolpen ge automatiska mistsignaler. Det blev ett himla bölande. Denna högtalare kan även fungera som megafon men Eva har med bestämdhet sagt ifrån att om jag använder den för att prata med henne lämnar hon såväl mig som båten.

Efter lunch lättade dimman något men först framåt tretiden kom den efterlängtade nordan och med den solskenet. Fin segling på eftermiddagen. Sedan blev det motor på slutet igen för att hinna i hamn i tid innan det mörknade. Dagarna är ju inte så långa längre och nu när man kommit på Portugisisk tid blir det mörk vid sjutiden. Povoa de Varzim har en hel del nya hus längs stranden norr om hamnen. Påminner lite om Belgiska kusten.

De senaste dagarna har jag varit elektriker. Hela båten har varit upp och ned då jag dels behövde gräva fram kablar, armaturer och verktyg ut gömmorna, dels behövde komma åt kölsvin och skåp. Nu är allt återställt till god ordning igen. Vi har fått belysning i våra kastrullskåp så man slipper famla i mörkret efter rätt burk eller kastrull.

Efter mycket testande, lödande, pill och funderande har jag nu lyckats få lite övervakning på våra fem pumpar. Dels har vi en lampa (gul) som lyser när pumpen går (inte bara har ström) så man kan se det då t ex motorn är i gång och man inte hör pumpmotorn. Dels har vi en övervakning med tidreläer som bryter strömmen om pumpen går för länge, så att den inte ska gå sönder om den t ex går torr, och då tänds en annan (röd) liten lampa.

I morgon landar vännen Anders vid middagstid. Med lite tur finns det vind att segla i när han kommit ombord. Innan dess ska jag handla och städa.

Moaña

Nu har jag legat för ankar utanför Moaña några dagar. Det är kanske inte den idylliska gamla staden men där finns bra butiker och saluhall och ankarplatsen är bra. Jag har varit iland alla dagar med dingen, dels för en promenad men också för att handla. När man ska bära det man handlat i ryggsäcken och plastkassar är det ganska bra att handla lite var dag så att bördan fördelas. Och så har man något att göra när man går i land.

På tidigare ankarplatser har det ofta varit strömt så att man inte legat vindrätt. Då kan man inte ha ankarsegel uppe eftersom båten vridas av strömmen och börjar segla på ankarseglet. Men här är det inte strömt så nu är seglet uppe. (Man kan ana det som en liten vit prick på Sally som ligger långt bort i bilden.) Det gör att båten ligger mycket lugnare. Utan segel svänger vi runt +/- 45 grader, med seglet en tredjedel så mycket.

Första kvällen, en lördag, var det stor fest på kajen en bit från båten. Musik med hög volym på flera ställen. Intressant att höra allt samtidigt och ackompanjerat av vrålet från ett stort antal motorcyklar. Botemedlet var egen musik i hörlurarna som stängde ute oljudet från land. Som tur var höll man inte på så sent.

Nu hoppas jag att det envetna diset och dimman ska göra som prognoserna förutspår och lämna oss för några dagar. Det ska bli solsken och nordlig vind enligt alla fem prognosmakare jag tittat på. Stämmer det så seglar jag till Portugal i morgon fredag – håll tummarna!

Baiona

Så har jag lämnat Baiona efter en vecka i Monte Real Yacht Club Baiona under fortet. Ett häftigt läge för en fin klubb med bra service och faciliteter men också väl medvetna om hur man tar betalt. Vi hade inte heller förstått att man får ett betydligt bättre pris om man lägger sig på nordsidan bryggan med bara mooringlina. Nu kom vi undan med ”bara” € 36/natt eftersom vi låg en hel vecka så det blev inte så blodigt i slutändan. 

Baiona är en fin gammal stad och känd som hamn redan 140 fk då staden grundades av Diomedes från Aetolia. Ett fascinerande 1000-årigt befästningsverk på halvön som skyddar hamnen. Mycket välbevarat sedan det färdigställts på 1500-talet. Här kan man gå runt på muren och titta på när hela Atlanten vräker sig in mot klipporna. I tisdags firade man två olika helgon. De (eller alla fall figurerna från kyrkan) bars i possession genom staden. Mycket folk, säckpipsorkester och naturligtvis marknad. Här äter man inte korv med bröd och en pucko. Nej, kokt bläckfisk och Albariñovin ska det vara. 

Vi lyssnade en stund på en folkmusikkonsert. Intressant att de Keltiska traditionerna med säckpipor mm går igen hela vägen från Skottland, via Bretagne och hit. 

I onsdags flög Eva hem för att besöka läkare och lite annat. Vi vet inte riktigt när hon kan komma tillbaka. Som tur var för mig dök den svenska båten Flora II med Gunnel och Lars ombord upp i torsdags. Det har blivit flera trevliga stunder och ett tag funderade jag på att segla samtidigt med dem söderut till Portugal. Det har varit en hel del dis och dimma under veckan och det är lite läskigt att se hur bommullen samlas utanför piren för att sedan rulla in i hamnen. 

Sent i går bestämde jag mig för att stanna kvar i Spanien ett tag till. Med lite tur kommer vännen Anders ned på lördag för att segla med mig söderut. Nu ligger jag lite längre in i Vigo rian. Jag har ankrat mitt emot den stora staden Vigo utanför en liten ort som heter Moaña. Ligger fint utanför stranden med inte allt för långt att ro för att komma till civilisationen. Det är ganska stabila väderutsikter för de närmaste dagarna med en hel del sol och nordliga vindar och då läar bergen bra.

Islas Cies

Vi vaknar i en vindstilla hamn. Efter frukost med nybakat bröd puttrar vi iväg. Ibland lite sol men mest disigt väder som gör färden ganska kylig. Inte tillstymmelse till vind så vi får köra i ca 3 timmar för att komma ned till dagens mål som stått länge på önskelistan. Atlantöarna långs i söder, Islas Cies, ligger utanför den sista rian vid Vigo. Helt fantastiska öar med stora kritvita sandstränder och en del av det naturreservat vi tidigare skrivit om. Den största stranden, där vi ligger, har listats många gånger som en av världens vackraste, de ni!

Vi har på senare tid läst mycket på olika forum om ankare och ankring. Det kommer hela tiden nya och helt plötsligt duger inte de gamla sorterna längre. Vi vågar trotsa alla trender och ankrar tryggt och säkert med vårt Bruce-ankare på den gräsiga sandbottnen (liksom på många andra bottnar också). Förmodligen funkar det så bra för att vi målat det vitt. Dags för lite lunch och medan vi äter rullar dimman in från havet. Tjocka så att vi inte ser stranden och knappt båtarna bredvid oss var ju inte riktigt vad vi tänkt oss. Det får bli var sin god bok i sittbrunnen.

Som tur är lättar dimman på eftermiddagen och vi kan ta dingen i land för en härlig promenad på den vackra ön. Stranden såg inte så lång ut från båten men när man ska kämpa sig fram i den lösa fina sanden tar det en stund att komma till ändan av den. Allt innanför själva stranden var avspärrat fågelskyddsområde. Öarna är välbesökta av turister som kommer ut på dagsturer med båtar från flera hamnar i närheten men man har ändå lyckats kanalisera besökarna till vägar och stigar för att så långt som möjligt bevara öarnas karaktär.

Vi återvänder till båten vid sjutiden och kollar vädret. Det verkar OK med vinden men redan nu är det lite inbäring och under natten ska atlantdyningen växa sig dubbelt så hög. Upp med ankaret och full fart till Baiona dit vi kommer strax innan mörkret lägger sig. Tur att vi förberett middagen medan vi väntade på att dimman skulle lätta. Det blev ändå ganska sent innan vi fick mat i magen. Vi känner oss nästan som Spanjorer nu när vi äter middag efter nio på kvällen.

Combarro

I dag har vi haft en fantastisk dag på havet. Strålande sol från klar himmel. Medvind och lagom mycket sådan. Vi lämnade Caramiñal efter frukost och kunde slöra ut ur rian. Det blir i stort sett ”inomskärssegling” för när vi gippar runt hörnet på udden och styr söderut mot nästa ria så läas vi ganska snart i väster av en av de stora atlantöarna. Härlig segling men ingen fisk.

När vi så styr upp i nästa ria dör vinden sakta men kommer efter en stund tillbaka från sydväst. Då blir det slör igen trotts att vi nästan går på kontrakurs mot i förmiddags. Inte så stark vind, vi glider fram i makliga 2-3 knop och har det bra i solen. Vid fyratiden lägger vi till i marinan i Combarro. Fin marina men relativt dyr. Vi får betala dubbelt mot vads vi gjort de senaste dagarna dvs ungefär lika mycket som i Frankrike.

Gamla delarna av Combarro påminner mycket om samhällena hemma på kusten med sina ringlade smala gator och trånga gränder. Men där slutar likheten för här bygger man i granit och utanför husen står visthusbodar, sk Hórreos, på höga stolpar.

Och så kan man få ett kallt glas Albariñovin i skuggan av vinrankor och citrusträd. Jättetrevligt att vandra kring men ganska turistiskt. Vi får sedan en fantastisk ljum kväll i en vindstilla sittbrunn.

Pobra do Caramiñal

I dag vaknade vi av att regnet slog mot gummibåten som ligger surrad ovanför luckan till förpiken. Prognosen var dock lovande och redan när Håkan var i land för att handla bröd var det uppehåll. Det kändes stabilt, om än gråmulet när vi framåt lunch gick i land för att handla.

Vi har blivit förtjusta i den lokala pajen ”empanada” som bakas med olivolja i degen och med olika goda fyllningar. Dessa kan köpas i vissa bagerier för dyra pengar och hos den lokale ICA-handlaren, som här heter Gadis, för ca 25 kr/st. En paj räcker till två luncher om man äter lite sallad till. Men, de var inte färdiggräddade när vi handlade. Vi tog en fika på ett ställe där det satt mycket folk. Vi undrade lite hur de klarade av miljön. Med stengolv och putsade väggar och tak var ljudnivån hög. För att bidra till kakafonin skramlade personalen ordentligt med koppar och tallrikar. Men kaffet var billigt (10 kr koppen) och gott.

När vi sedan kom ut hade det börjat regna igen. Håkan sprang bort till Gadis och köpte en empanada med tonfiskfyllning medan Eva hukade under en markis. Det blev till att gömma sig på ett nytt fik. Denna gång fick vi lokalt vitt Albariño vin med en liten tapas till (45 kr – för två).

Efter en stund tror vi på uppehåll men inte. Det blir nytt störtregn medan vi går till båten. Tur att det finns ström på bryggan och avfuktare ombord så att kläderna torkar igen. Resten av dagen tillbringades sedan med lite småpyssel och goda böcker.

Strålande sommarväder

Det har känts att vi ligger nära havet i natt. Det har gungat nästan mer än i La Corunas hamn. Men här var det i alla fall inga tampar som rykte i båten. Ingen väckarklocka behövdes när fiskeflottan drog förbi i gryningen. Tur att solen inte går upp förrän en stund efter åtta.

Vi har kyliga nätter nu så värmaren får jobba. Vi stiger upp med 12 grader utanför, kondens på rutorna och mycket dagg på båten. Men en solig dag som i dag blir det torrt framåt tio när solen fått värma en timme. Märklig känsla att vara så här långt västerut och ändå ha samma tid som hemma. Hela dagen blir förskjuten och vi äter sällan middag förrän vid åttatiden. Då skiner och värmer solen fortfarande.

Vi tog dingen i land för en promenad på den öde, eller snarare övergivna, ön efter frukost. Ett kargt landskap mötte oss. Det måste ha varit svårt för de som en gång levde i den övergivna byn vi besökte att få sin utkomst av den magra jorden. Mycket var naturligtvis baserat på fiske också.

Väl tillbaka på båten blåste en lagom bris. Då vi bara skulle segla 10 sjömil i dag tänkte vi att vi tar en kopp kaffe innan vi sticker. Medan vi satt där i solen i sittbrunnen försvann vinden och havet la sig som en spegel. Det blev längre fika än vi tänkt oss men framåt ett kom en svag (1-2 m/s) nordväst så då åkte ankaret upp. Code 0 rullades ut och vi gled ut från viken utan att ha behövt besvära motorn om dess tjänster.

Det gick inte fort när vi sakta seglade upp i den största fjorden, Ria de Arousa. Fantastiskt högsommarväder med strålande sol och så småningom en lagom bris. Ett tag var vi uppe i 7 knop men mestadels gled vi fram i 3-4 knop hela vägen till marinan i Pobra do Caramiñal där vi gärna ville ligga då det skulle bli sämre väder i morgon.

För ankar

Det blev lite fler dagar än vi tänkt i trevliga Muros. I går var det regn, dimma och sydvästlig vind så inte ville vi segla någonstans. I stället blev det ytterligare en lugn dag med lite småpyssel, inköp mm. På eftermiddagen en lång promenad längs stranden in till nästa by. På hemvägen blev vi sittandes lite för länge på torget med Tindra och helt plötsligt var det dags att laga middag. Kvällen tillbringades med Torgeir från Norska båten Hensigten och vännerna på Tindra. Så förflöt ännu en dag i vårt behagliga liv.

I dag var det en betydligt trevligare morgon med klarblå himmel och en svag nordvästlig vind som prognosen lovade skulle öka under dagen. Då var det inte svårt att komma iväg. Nordan visade sig vara av varierande riktning och styrka hela förmiddagen. Ömsom på ost, nord, syd och väst. Vi blandade motorgång med segling. Atlantdyningen var lätt i dag så vi kunde föra Code 0 med framgång även om det bara blåste några sekundmeter på vår väg ut ur rian. Härlig dag på havet!

Sedan bestämde sig nordan för att blåsa svagt men från sydväst. Då detta är precis åt det håll vi vill fick det bli motorgång. Allt eftersom vi sedan girade in mot kusten igen och fick en sydlig och sedan sydostlig kurs vred vinden emot. Inte förrän vi rundade udden på vår tänkta ankarö behagade det blåsa från nordväst. Men då skulle vi däråt och bara någon sjömil så motorn fick jobba på.

Utanför riorna ligger ett antal öar, Illas Atlántica de Galicia, som ingår i ett naturreservat. Vi har sedan tidigare sökt och fått tillstånd att segla bland dem. Vill man sedan ankra går man in på nätet och får tillstånd för en specifik plats och dag i taget. I dag har vi tillstånd att ankra vid den nordligaste ön Illa de Sálvora. Där släpper vi som ensam båt ankaret i 7 m vatten vid tretiden utanför en fin sandstrand.

Håkan drog på våtdräkten och hoppade i det 15 gradiga vattnet. Vår logg har inte snurrat i dag (heller) vilket irriterar. Efter en rejäl skrubbning hoppas vi den ska vara någotsånär återställd. Hade det inte varit för fiskebåten och bergen i bakgrunden kunde man tro att vi var hemma igen. Klippor i röd granit som slipats mjuka och runda av årtusenden av atlantdyning. Lite konstigt att tänka sig att mellan oss och kusinerna i New York rakt västerut finns bara en liten ö.