Alla inlägg av Hakan

Gaeta

I går funderade vi lite på vart vi vill gå. I förgår fick vi gå förbi en intressant hamn och nästa hamn på listan är Amalfi men även den är öppen för sydlig dyning. Den är dessutom väldigt dyr, liksom flera andra alternativa hamnar. Beslutat blir därför att, liksom på nedvägen, hoppa över de dyra hamnarna kring Neapel med en nattsegling. Vi tänker att vi kan hyra bil för mindre pengar än hamnavgifterna och köra ned dit senare i höst.

Efter att ha ätit lunch och plockat ordning lämnar vi Agropoli strax efter två. Vi har svag vind från nord men fint väder och lugnt hav så vi bestämmer oss för att segla. Vi ska gå ca 80 sjömil och har god tid på oss. Vi kryssar i en och en halv timme och under tiden vrider den lätta vinden sakta 60 grader fram och tillbaka. Det utnyttjar vi så att vi i alla fall kommer fyra sjömil närmare målet innan vinden dör.

Motorn kommer till heders och i utdöende vind och ökande dyning kör vi nordväst ut mot sundet innanför Capri. Mörkret har lagt sig när vi passerar innanför Capri. Inte lika mycket båtar denna gång, men vi hjälps åt att hålla koll på dem innan Eva går och lägger sig. Håkan kan sedan segla i ganska svaga vindar över Neapelbukten. Stundtals fin sträckbog med Code 0 under fyra timmar.

Nästa sund vi ska passera ligger innanför Ischia och Procida och dit kommer vi vid tretiden. I lä under fastlandet försvinner vinden men den kommer tillbaka igen då vi passerat sundet efter en halvtimmes motorgång. Nu lite mer emot så det blir sträckbog med krysstället. Håkan går och lägger sig och Eva får tilltagande vind som vrider med lite och seglar sedan resten av natten med god fart norrut.

Det går så bra att vi är lite för tidiga när vi närmar oss Gaeta som ska bli vår vinterhamn. Vi rullar in lite segel och slörar med maklig fart vidare medan vi äter frukost. Vid halv nio har vi kommit nära och ringer marinakontoret för att höra om vi kan få komma in, och det kan vi. Vi får sedan vänta en stund medan de fixar till vår plats innan vi kan förtöja vid halv tio tiden. Staden verkar just så fin som vi hoppats och hamnen är väldigt trevlig med en familjär stämning.

Agropoli

Vi tar det lite lugnt när vi ska lämna Maratea. Äter frukost i lugn och ro och tittar lite på hamnen innan vi går. Vi tänkte gå de drygt 30 sjömilen upp till Acciaroli, en lite mindre ort som skall vara väldigt fin. Vi har lite varierande vind från ost och mestadels fin segling med mycket plattläns första timmarna ut från Marate. Det var länge sedan vi seglade med spirad genua sist.

Framåt dagen avtar vinden samtidigt som den sydvästliga dyningen blir kännbar. Just dyningen är ett bekymmer då den går rakt in i hamnen. Vi får börja köra motor och tänka om. När vi kör förbi Acciaroli ser vi hur masterna gungar betänkligt. Vi drar på lite extra för att klara de 17 återstående sjömilen till närmaste skyddade hamn som är Agropoli där vi var på nedvägen.

Rundar udden när solen står lågt och hinner precis förtöja innan det blir mörkt. I stället för den planerade lagom långa dagen har vi då gått 53 sjömil.

Maratea

I dag har vi haft en mycket omväxlande dag. När vi ska lämna Cetraro efter frukost blåser det en frisk till hård byig vind från sidan. VI ligger som vanligt med fören ut men också med ett antal ”mooringlinor” kring oss. Båda våra grannbåtar är förtöjda med två var. Det skulle vara en mardröm att driva in en av dessa. De kan trassla in sig i både köl, propeller och roder.

Sätter, som Emil i Lönneberga säger, är att försöka passa in när vinden tillfälligt mojnar. I aktern hänger vi i en dubblerad tamp på lovartssidan och har motorn på måttlig fart framåt. Sedankör vi bogpropellern så länge (15-25 sekunder) så att fören vrids upp mot vinden Då släpper trycket i mooringlinan och Eva kan lossa den. Så snart den börjar sjunka släpper Håkan akterlinan (som sedan får släpa efter båten) och drar på full gas framåt tills vi kommit ut ur vår ”ficka”. Sen gäller det att inte komma in bland båtarna vid nästa brygga och deras linor.

Väl ute ur hamnen slörar vi i kulingbyarna för revad genua med god fart norrut. Vi har frånlandsvind och ingen sjö att tala om men det är ändå skum som yr av vågtopparna. Efter några timmars fin segling rundar vi en udde och så dör vinden ut helt på mindre än en halv sjömil.

Det är inte helt lätt att planera med så varierande vindar och inte blir man klokare av väderprognoserna. Windy har en funktion där man kan jämföra fyra olika prognosmodeller, se bild. Sådana väderprognoser ger inte mycket vägledning. Men, vi som var där vet att vinden blev sydvästlig så ingen av de fyra hade rätt.

Vi hinner lagom starta motorn innan det kommer ny vind, nu från sydväst och i betydligt lugnare styrka. Vi kan sträcka norrut under några timmar innan den dör ut. Motorgång sista biten upp till fina lilla Maratea med sin Kristusstaty högt på berget över hamnen.

Cetraro vid Cobo Testa

Det är långt mellan hamnarna längs den kust vi nu följer. När vi lämnade Tropea i gryningen hade vi 52 sjömil till nästa bra hamn. Inte nog med det, det visar sig också vara en dryg knops motström. Inte mycket vind så det blir att motorsegla efter bästa förmåga. Kortare stunder kan vi segla med Code 0. Men det blir inte tillräckligt med vind så motorn får snart komma till heders igen

Efter lunch kommer en sjöbris som växer sig stark nog att ge fart utan motorhjälp. Samtidigt vänder strömmen och vi kan göra acceptabel fart. Tänk sådan skillnad en knops ström gör. I lätt vind seglar vi mellan tre och i bästa fall fyra knop. Har vi då en knops medström närmar vi oss målet med uppemot fem knop vilket är OK. Har vi strömmen emot tar det 20 timmar att segla 50 sjömil och så länge är det inte ljust.

Havet har varit öde i dag. VI passerade några morgontidiga killar som var ute och fiskade utanför hamnpiren i morse strax före sju. Sedan dröjde det till halv fem innan vi siktade två segelbåtar i fjärran.

Efter en fin segling några timmar runt eftermiddagsfikat dör vinden ut igen och det blir till att köra sista timmen in till hamnen. Vi har sakta närmat oss den höga Calabriska kusten och kan sitta och titta på imponerande motorvägsbyggen, bergsbyar och gamla vulkaner.

Så helt plötsligt kommer det över 10 m/s ur en dalgång. Det blåser i mindre än tio minuter. Lurigt att segla längs en kust med över 1 000 m höga berg. Till slut kommer vi i alla fall i hamn och kan förtöja. En ganska tråkig hamn långt från staden men OK att övernatta i och så här års rimligt pris.

Tropea

I går lämnade vi Vulcano i gryningen för att segla över till fastlandet. Nu blev det inte så mycket segla då det var bleke fram till elvatiden. Sedan kom den förutspådda sydvinden och vi kunde i några timmar segla med sträckbog med Code 0 i runt fyra knop. Hade det inte varit för en mycket oregelbunden och otrevlig sjö kunde det varit en behaglig segling i solskenet.

Här, rakt ovanför Messinasundet, seglar vi också in i sett stort område med stockar, grenar och vass. Det har förmodligen spolats ut ur någon flod i regnet som var för några dagar sedan. En stund efter slalomseglingen avslutats friskar vinden i, det var det ingen prognos som sa. Vi rullar raskt in Code 0 när sjön börjar gå upp i den och efter ett tag rullar vi även in ett rev i storseglet. Sedan blir det åka av. Mellan sju och åtta knop med vinden strax för om tvärs och växande väldigt oregelbunden sjö.

Så småningom kommer vi in under Capo Vaticano, ett passande namn på slutet av gudarnas kust. Där får vi lä från sjö och vind sista biten in till Tropea. Tropea grundades på romartiden och ligger på en klippa som reser sig lodrätt ovanför stranden. Marinan är relativt ny och fin men också dyr i högsäsong. Nu betalar vi mera rimliga €40.

Vi räknar 194 trappsteg när vi går den ganska branta och slingrande trappan upp för klippan till staden. Vi kommer in i den historiska delen med smala gator och trånga gränder. Här är ganska slitet på sina ställen men vi hittar också fina små torg och mycket restauranger.

Regionen runt Tropea är känd för sin rödlök. Så till den milda grad att ”cipolla di Tropea” (lök från Tropea) har blivit en allmän benämning på rödlök i Italien. På hamnkontoret sa man att kartorna över staden tog slut i augusti men på turistbyrån finns det fortfarande gott om dem. Kanske är 100 m höjdskillnad ett oöverstigligt problem? Med lite vägvisning från turistbyrån hittar vi till en riktigt bra marknad.

Med välfylld ryggsäck och några plastkassar vandrar vi sedan ned genom staden. Nerifrån ser husen ut att ligga tätt ihop men där uppe kan man hitta flera ”gluggar” med fin utsikt. Bl a över slottet Santa Maria Dell’Isola.

Vi går tillbaka upp i staden i kvällningen. Ser solen gå ned i havet och tar ett glas vin på en bar. När vi kommer ned för trapporna ligger Trattoria il Vagabondo på höger sida. Vi går in och får fantastisk, hemlagad och genuin mat i väl tilltagna portioner med en liter vin och två limincello efteråt för bara $38 – gå dit om ni kommer hit.

Vulcano

I förgår lämnade vi Cabo d’Orlando efter frukost och lite bestyr. Vi får en fin sträckbog upp mot Vulcano. Halvvägs dit vill vi ta lite bilder men vi hittar ingen kamera, och inga solglasögon heller. Efter mycket funderande kommer vi fram till att vi måste ha missat detta när vi tömde bilen i mörkret kvällen innan.

Vi ringer marinan och de hjälper oss att titta i bilen (som tur är står den kvar hos dem) och vist, där ligger allt vi saknar. Det blir till att vända tillbaka igen och väl framme är klockan över tre och då är det försent att gå någonstans. Det blir en natt till med ganska hög hamnavgift (€74). Vi tröstar oss med att det hade varit ännu dyrare att behöva köpa nya grejer.

I går kommer vi så iväg. Lite svagare vindar än dagen innan och lite mer emot men vi kan ändå segla några timmar innan motorn får komma till heders. Vädret är höstlikt, om än varmt, med klar luft och vi ser alla de Lipariska öarna. Denna gång kommer vi på andra sidan när vi närmar oss Vulcano från sydväst och får uppleva nya fina vyer av den dramatiska kusten.

Härligt att kunna ankra igen. Vi blir liggandes en dag i den vackra viken på västsidan (samma som sist).

Vi simmar i det fortfarande riktigt varma vattnet och skrubbar lite på botten. Den har klarat sig fantastiskt bra och är fortfarande helt ren sedan vi jobbade med den efter Rom. Det enda problemet vi har är en hård sandpappersliknande beläggning på de ställen som låg mest i solen i kanalen i Fiumicino. Det krävs en hel del slipande och lite sickel för att få bort den så vi orkar bara ta en liten bit i taget. Men, det verkar som den sakta försvinner även utan hjälp och det känns inte som den bromsar farten. Men den är inte så vacker och vi är lite oroliga att det ska börja växa på den när vi lägger oss stilla över vintern.

Sightseeing

I dag har vi hyrt bil för att se oss om lite på Sicilien. Vid niotiden lämnar vi hamnen och kör västerut mot Palermo, ca 15 mil bort. Vi tar av upp i bergen vid Palermo och besöker katedralen i Monreale. Den byggdes i slutet av 1100 talet och anses vara ett fint exempel på normandisk stil. Katedralen har fantastiska mosaiker och man uppskattar att ca 2 200 kg bladguld gått åt till mosaiker och dekorationer.

Alltid lika gott med en fika på torget.

VI hade egentligen tänkt titta på Palermo också men storstad känns inte så lockande. I stället kör vi österut via lite omvägar till, Cefalù där stannar vi för att titta på den fina gamla staden. Ett go-cart race pågår under dagen och ibland hör vi de ilskna små motorerna fara runt som arga bin. Cefalù gamla stad är känd sedan 400 år f Kr. Den har en välbevarad stadskärna med ett rutnät av smala gator och gränder nedanför den berömda normandiska katedralen, påbörjad redan 1131.

Turen avslutas med en riktig höjdare. Vi kör upp till San Mauro Castelverde som ligger på toppen av ett berg, ca 1 000 m ö h. En slingrad väg, visserligen ganska bred men i uselt skick, tar oss sakta uppåt. På vägen passerar vi nedanför Castelbuono, en annan bergsstad som vi sett på väg mot Palermo på morgonen. Det var dit vi hade tänkt oss men så blev det inte.

Väl uppe i San Mauro Castelverde parkerar vi bilen vid torget och tar oss en promenad upp genom gränder och prång. Milsvid utsikt över nejden åt alla håll när vi kan titta ut mellan husen. Inga rimliga alternativ till vägar så vi får köra samma väg ned som vi kom upp.

Fortsätter sedan kustvägen tillbaka. Hittar en bra butik så vi kan proviantera. Nöjda med dagen är vi tillbaka vid båten vid åttatiden, då är det kolsvart.

Fin segling till Cabo d’Orlando

Natten i Reggio Calabria blev som tur var lugn efter kvällens busväder. På morgonen har vi, som dagen innan, blandade prognoser med varierande vindar och väldigt olika åsikter om hur länge och när det skulle regna. Vi tittade ut och det såg bra ut så vi lämnar hamnen strax efter tio.

Vi får en härlig halvvindsbog tvärs över Messinasundet. En frisk sydvind ger oss stundtals över åtta knop – härlig segling. Norra delen av sundet har trafikseparation. Vi har därför att välja på att korsa antingen innan eller efter denna. Då det var sydgående ström när vi startade valde vi att korsa först. Vi viste också från nedseglingen att det var en hel del bakströmmar på västra sidan som vi ville utnyttja.

Styv bris från syd gav oss sedan läns med god fart upp genom sundet, sällan under sju och stundtals över åtta knop. Ett tag tog vinden i så vi vick reva storseglet. Vi gippar runt Siciliens nordostudde och får sedan en ny härlig halvvindsbog västerut. Så här långt har det gått mycket snabbare än förväntat och vi börjar titta på att segla längre än till Milazzo vi planerat.

Vi bestämmer oss för att segla hela vägen till Cabo d’Orlando och ringer för säkerhets skull och kollar att det finns plats och att de har bemanning hela kvällen om vi skulle bli sena. Dit hade vi egentligen tänkt segla nästa dag men då är prognosen svaga och växlande vindar. Det känns inte så lockande att köra motor en hel dag. Så vi rundar Cabo Milazzo och seglar på, även om det betyder att vi kommer att komma fram när det blivit mörkt. Det blir ju mörkt så tidigt nu när det är höst. Redan vid sju är det dags att tända lanternorna.

Vi kan konstatera att de prognoser som spådde regn mest hela dagen har haft fel. Vi har inte fått en droppe på oss och solsken nu och då under dagen. Kvällen blir fin med uppklarnande och god sikt. Vi ser alla de Lipaeriska öarna norr om oss när vi seglar längs kusten. Vi kommer in i Marina Cabo d’Orlando vid åttatiden efter en härlig dag på havet med fin segling för en gångs skull. Vi har bara kört sista timmen, som vanligt dog vinden ut i solnedgången. Att vi kom in under höga berg bidrog säkert också.

I dag har det varit en lugn dag med tvätt och lite administration. På eftermiddagen tar vi en cykeltur (gratis att låna i marinan) längs kusten till själva staden. Det tar ett tag innan vi hittar fram till centrum men där är det liv och rörelse denna lördagseftermiddag. Vi kommer lagom hem till det blir mörkt och en trevlig och ganska lång kväll tillbringas sedan hos Merete och Per-Olav på norska Marecat tillsamman med deras belgiska båtgrannar Lieve och Luc.

Reggio Calabria

I går regnade det, det var som om hela himlen öppnade sig. Vi fick en liten stund med uppehåll vid elvatiden och då smet vi iland till favoritfiket. Strax efter det att vi var tillbaka på båten satte det igång igen. Inte förrän framåt sex blev det bättre igen. Vi tittar i väderprognoserna och de spår mer eller mindre kontinuerligt regn i ett dygn till.

Men, strax innan solnedgången var himlen blå och sedan var det uppehåll hela natten. Vi vaknar till en solig morgon och funderar på vad som hände. Vi kanske skulle segla tänker vi och kollar prognoser. Vi tittat på minst fyra olika och ser allt från västliga till ostliga vindar och allt från uppehåll till en hel del regn. Så vi tittar ut i stället och det ser bra ut.

Vi tankar diesel, det går åt en hel del i dessa vindfattiga vatten, och lämnar sedan Riposto vid tiotiden. Kraftig dyning och en mycket svag västan möter oss när vi kommer ut. Det blir motorgång med storseglet uppe för att stötta lite. Vi passar på att göra vatten och funderar på vart vi ska gå.

Det kommer en regnskur vid middagstid och med den vind. Äntligen kan vi segla med bra fart – i tio minuter. Sedan upphör först regnet och strax därefter skralnar vinden igen. Tillbaka till svaga vindar, nu från ost, kör vi vidare norrut.

Havet är fullt av skräp. En del har nog runnit ut med floder och bäckar efter regnet men vi ser också skrämmande mycket plast. Någon har förmodligen tappat en däckslast med 4*4” för de dyker upp med oregelbundna mellanrum. Oftast ser vi dem och kan styra undan men vi missar en som vi kör rakt på. Hoppas det inte var spik i, vi får simma och kolla nästa gång vi ankrar.

På eftermiddagen får vi lite vind och kan segla några timmar. Det börjar se mörkt ut på himmelen när vi kommer upp i Messinasundet så vi bestämmer oss att gå in till Reggio Calabria då nästa hamn ligger en bra bit norrut. Inne i hamnen möts vi av två olika marinakillar som försöker locka in oss. Vi får att bra pris från marinan längst söderut, €25 för en natt, och slår till. Det känns också bäst att ligga i det hörnet då en del prognoser pratat om friska sydvindar i samband med regnskurar.

Helt OK marina i en lite stökig stad med färjetrafik och lite skvalp. Inget ställe man ligger länge på men ett praktiskt stopp längs en sträcka med få hamnar. Vi ligger bredvid en engelsk båt på väg söderut. Då vi senare på kvällen utbyter erfarenheter över ett glas vin kommer en kraftig regnskur med friska sydostvindar, upp till 20 M/s. Det varar inte så länge men båtarna far omkring ordentligt och vi stöter i pontonen med aktern innan vi får sträckt upp mooringlinan i fören. Vinden vrider sedan hela kompassen runt medan den sakta avtar.

Tillbaka i Riposto

I går vände vi på allvar norrut igen. Vi började i gryning då prognosen var för avtagande vindar och regn framåt eftermiddagen. Efter lite osäker start med svaga växlande vindar får vi så småningom en fin västnordvästlig vind och vi kan sträcka norrut.

Vinden varierar inte så mycket i riktning men ganska mycket i styrka. Med lite slack i skoten seglar vi med bra fart norrut i en vind som långsamt vrider med. Om vi minns rätt så rullade vi ut Code 0 fyra gånger när vinden avtog men vi rullade också in ett rev i storseglet lika många gånger då vi stundtals hade mer är tolv sekundmeter.

Vi hade först tänkt att gå till Catania men då vi gjorde god fart fortsatte vi upp till Ripost dit vi kom vid tvåtiden. Vi hade haft tur och inte fått något regn på oss men på eftermiddagen kom det. Mellan skurarna fick vi handlat lite färsk svärdfisk till middag och vi hade tillfälle att ta ett glas vin på WAL.

Sara och Daniel lämnar oss i morgon för att ta tåget till Rom. Det har varit väldigt trevligt att ha dem ombord, synd bara att vädret inte riktigt tillät den segling vi hoppats på.