I dag har vi haft en fantastisk skiddag. Vi har länge hoppats kunna komma hit i tid för att åka skidor och det lyckades. I år har varit ett ovanligt snörikt år och man räknar med att ha skidanläggningen öppen en bit in i maj. Vi åkte i gryningen och det tog oss ca två timmar att köra upp från hamnen. Redan strax efter tio stod vi på hyrskidorna.

Vi hade valt en dag efter en natt med frost och med fint väder. Förhållandena var perfekta med tanke på årstiden. Backarna hade börjat mjukna när vi kom upp och vi hade fin åkning i pisterna. Efter ytterligare någon timme började vi kunna utnyttjad snöfälten mellan pisterna och det blev mycket bra off-pist för de som gillade sådant. Backarna höll bra och inte ens när vi åkte ned till byn på eftermiddagen var det besvärande slaskigt.

Skidorten ligger på drygt 2 100 möh. Högsta liften tog oss till 3 300 möh. Därifrån hade man vidsträckt utsikt över omgivningen. Tyvärr var det lite disigt så vi kunde bara ana havet nedanför oss. Sedan fantastisk åkning som första gäng den dagen nedför en härlig lång och bred nordsluttning.

Det blev inte så mycket av regnet. Lite droppar bara så vi klarade oss. Tyvärr blev det inte så mycket av vinden heller. Bortsett från någon timme och några kortare stunder då vi kunde göra rimlig fart med vår Code 0, så blev det mest motorgång.

Nu ligger vi i Almerimar nedanför Sierra Nevadas snöklädda berg. En ganska stor marina med bra service och mycket bra lågsäsongspriser. En natt här kostar mindre än fjärdedel av vad vi betalade i Marina del Este. Nu vill vi göra lite utflykter och det ser ut som om det sedan kommer att blåsa friska ostvindar ett antal dagar. Här kommer vi säkert att stanna minst en vecka.

I går gick vi från Fuengirola i gråväder och så småningom regn men innan dess han vi få en glimt av Sierra Nevadas snöklädda toppar. Motorgång större delen av vägen och taket uppe som skydd mot regnet. Det var torsdag så vi = Eva roade sig med att steka pannkakor och fixa ärtsoppa. Det blev en riktig festmåltid.

Vi kom till Marina del Este på eftermiddagen efter 45 sjömil över viken utanför Málaga. En jättefin och mysig liten marina som tyvärr tar alldeles för bra betalt. Vi betalade mer än dubbelt mot vad vi brukar men då ingick en flaska vin. Helt klart utnyttjar man sitt läge och sin fina hamn. Tyvärr gick det in en del sjö i hamnen så det blev stundtals ganska ryckigt i regnbyarna under kvällen.

I morse sken solen så vi tog en liten promenad innan vi lämnade.

VI är i Medelhavet nu och har nästan inget tidvatten. Här förtöjer man med lina i fören och aktern mot stenkajen. Vår nya fina landgång kommer väl till pass. Just nu motorseglar vi i lätt vind österut mot Almerimar. Vi har ett stort regnmoln på låringen men hoppas hinna undan…

I dag har vi varit i Málaga. Vi började med ett riktigt intressant bildmuseum. Där hade man blandat bilar och mode i en fin utställning.

Sedan bar det av upp till den gamla moriska borgen Castillo de Gibralfaro. En ganska stor borg där man kunde vandra på murarna med fin utsikt över staden och omgivningarna. Där fanns också en liten park och ett museum.

Lunch blev en spännande upplevelse. Vi hittade en liten restaurang lite utanför turiststråken där vi med teckenspråk och lite knagglig engelska lyckades få en jättegod trerätters måltid för åtta Euro per person inklusive dryck och kaffe.

Sedan blev det Picassomuseum, Picasso var född i Málaga. Sevärt men ingen jätteupplevelse. Vägen tillbaka till bilen blev regnig, synd att vi bara hade ett paraply med oss (4 st låg kvar i bilen…)

Tillsammans med vännerna på Money Penny hyrde vi bil i två dagar. Första dagen blev en tur upp bland bergen innanför Fuengirola. Vi började med den vita byn Mijas. Den ligger några kilometer in och några hundra meter upp från kusten. Jättefin gammal bergsby med otrolig utsikt över kusten. Ganska turistisk men fint. Vi var inne på ”hembygdsmuseet” och lärde oss lite om livet förr i tiden. Ett förfärligt slit för att överleva.

Sedan bar det av högre upp bland bergen. Vi körde i kanten av en stor nationalpark som heter Sierra de Las Nieves. Otroligt vacker med djup grönska och vårblommor. Många fina samhällen och fantastiska utsiktspunkter.

Högsta passet vi passera var Porto de Vente (vindarnas port) över 1 100 möh. Sedan var det lite utför till den otrologa staden Rond. Spaniens äldsta stad grundad ca 900 fkr.

Gamla stan ligger på en klippa ca 100 m över omgivande landskap och med 100 m djup klyfta mot berget bredvid. Numera finns det broar över.

Vi är nu tillbaka i Spanien. Besöket i Marocko blev kortare än tänkt. Dåligt väder på gång och dessutom inte den bästa av hamnar. Vi lämnade i duggregn vid tiotiden i går. Det skulle bli tilltagande vind men under Marockos kust var det frånlandsvind i lagom styrka. Här passarar vi sista udden på Afrika för att snedda över strax innanför Gibraltar vars klippa syns i fjärran.

Väl utanför udden kom vinden som sedan höll i sig hela vägen över. Det blåste stundtals upp till 15 sekundmeter och vi slörade över i god fart med revade segel. Högsta noterade farten blev 10,6 och snittet på hela de 62 sjömilen blev 7,75 knop. Vi tror det är den snabbaste längre segling vi gjort.

Nu ligger vi Fuengirola, strax väster om Malaga. Väderprognosen är inte den bästa så vi räknar med att ligga några dagar till innan vi går vidare.

I dag har vi varit på utflykt in mot Rifbergen, till den gamla staden Tetouan. Vi åkte med guiden Hamoud tillsammans med Judit och Alistar. Hamoud var född i Medinan (gamla stan) där och hittade bland gränderna som i sin egen ficka. Det var tur för oss för alla såg lika ut och ringlade sig runt som i en laborant.

Sedan 700-talet har Tetouan varit centrum för kontakterna mellan Spanska Andalusien och Marocko. Det är en spännande stad i kanten av Berbernas område. Medinan känns genuin och vi såg mindre än en handfull turister under våra timmar där. Inga krimskramsbutiker utan massa små butiker och torghandel för staden och omgivningens invånare.

Vi fick se mycket spännande under dagen. En matthandlare bjöd på myntate, visade handgjorda mattor och tyger och hoppades naturligtvis få sälja till oss. Fantastiska arbeten till mycket rimliga priser men tyvärr inget som passade ombord. Frukt- och grönsaksmarknaden bjöd på spännande varor och kryddor. Vi köpte apelsiner för åtta kronor kilot och tomater för tre.

Lunch åt vi inne i Medinan på ett hotell. Förmodligen lyxigt med lokala mått mätt. Fantastisk god mat, vi åt humus, god soppa och lammgryta med grönsaker. Till det en flaska Marockanskt vin, allt till en kostnad av 500 kr för oss två.

I dag gick vi upp lite tidigare än vanligt. Eva skulle ta prover och sedan skulle vi tanka båten innan vi kunde ge oss av. Gibraltar är skattefritt så här kostade dieseln bara 5,93 kr/liter. Det är mindre än hälften mot vad vi normalt betalar så det gällde att passa på.

Vi hade lä under klippan för ostvinden men när vi närmar oss udden lever sundet upp till sitt rykte som blåshål. Prognosen var 5-7 sekundmeter, det blåste över tio. Men fort gick det söderöver i halvvinden. Långa stunder snittade vi över åtta knop i den guppiga sjön. Sundet är väldigt trafikerat och vi fick väja för flera stora fartyg innan vi kunde falla av ned längs den Marockanska ostkusten.

Vårt mål var Marina Smir, en modern men ganska nedgången marina där man kan klarera in. Nu har vi lämnat EU så här ska man besöka inte bara marinakontoret utan såväl passpolis som tull, och sedan marinakontoret igen. Alla var väldigt trevliga men det tog en dryg timme innan alla formaliteter var avklarade.

Här är bara en dryg halvmeter tidvatten så man kan förtöja längs kajen. Här ligger vi bra för de väntande västvindarna.

Nu har vi varit i Gibraltar i fyra dagar. Vi har haft bra väder och upplevt mycket. Vi seglar tidigt på säsongen så vi har lyckats få en plats mitt i stan på Queensway Quay Marina. Jättebra läge och så här års rimliga priser med nära till allt. Med Judit och Alister på Money Penny på bryggan bredvid har eftermiddagarna varit mycket trevliga. Och nu är vi i Medelhavet där man förtöjer med aktern till och lina i fören, de bekväma fingertpontonernas tid är förbi.

Vi har verkligen uppskattat Gibraltar. Första dagen tog vi cyklarna och cyklade så långt söderut vi kunde komma, till Europa Point. Där finns fyren Trinity från slutet av 1700-talet och en stor morske. Moskén ska vara mycket fint utsmyckad men den var inte öppen för besök. Sedan fortsatte vi längs östkusten och kom så småningom runt hela klippan.

Nästa dag blev en heldag på klippan. VI tog linbanan upptill mittentoppen och vandrade sedan sakta runt och så småningom nedåt. Men först tog vi oss bort till den södra toppen. Hela klippan är ett naturskyddat område (inträde) och här bor de berömda Berber aporna. Det finns ca 200 st i sju flockar och man ser dem över hela klippan.

De är väldigt vana vid turisterna och man får passa sig så att de inte tar mat eller annat från en.

Men, de var betydligt fredligare än vad vi förväntat oss och vi kunde komma riktigt nära (med alla fickor och väskor stängda).

Halvvägs ned ligger St Michels grotta. Trotts att den varit både ammunitionsförråd och planerat krigssjukhus så fanns det fortfarande imponerande stalagmiter och stalaktiter att häpnas över.

Vi gick inte till allt första dagen på klippan så nästa dag ville vi besöka den norra delen där det finns intressanta tunnlar och annat att titta på. Gibraltar har ju i många hundra år varit en fästning och klippan är genomborrad av tunnlar, från norr till söder och öst till väst. Dagen började med många trappor och uppförsbackar då vi skulle ta oss tillbaka ca 150 m upp på berget.

Efter den positiva överraskningen med guide i Sevilla så betalade vi 16 pund för guidning i tunnlar från andra världskriget. Totalt bortkastade pengar. En uttråkad ung tjej som hade lärt sig ett manuskript utantill försökte få runt oss i nästan tomma tunnlar så fort som möjligt. Däremot tyckte vi tunnlarna från belägring i slutet av 1700 talet var bra. Mycket illustrationer och bra information. Inte kostade det något heller om man löst inträde som vi gjort (däremot hade vi fått förlänga det en dag vid grottorna dagen innan)

I dag har vi provianterat, skaffat gästflagg och Euro i småsedlar och förberett oss och båten inför morgondagens segling till Marocko. Där är telefon dyr och internet sporadisk så var inte oroliga om det dröjer några dagar med nästa inlägg.

Sista dagen i Almerimar blev en dyr dag. Vi har haft lite vattenläckage från vårt pumpfack ett tag. Inte mycket men tillräckligt för att vi skulle riva ut hela barbordshytten och kolla. Det visar sig att vår sjövattenpump har läckt i pumphuset och den var vackert belagd med saltkristaller. Bara att köpa en ny, nu blev även denna en Jabsco, bra att ha alla pumpar av samma fabrikat. Som tur var passade den i såväl utrymme som fästen så det gick lite lättare än befarat att få in den nya pumpen.

När vi ändå var i båtaffären passade vi på att fråga om ankare. Vi har ett Bruce som huvudankare och det har funkat jättebra. Men många har haft problem med att få fäste på Medelhavets gräsbottnar. Det som man rekommenderar nu för tiden är Rocna och ett sådant ville vi ha. Men det hade han inte. Däremot hade han sålt ett till en kille som ville lämna tillbaka. Det visar sig vara en svensk båt och vi kan köpa ett helt nytt ankare till lite reducerat pris, ”bara” 5 000 kr.

Nu är frågan vad vi ska göra av det stora Bruce ankaret, just nu ligger det kvar framme i fören men det är inget bra ställe. Inte lär det gå att sälja heller. Det nya sitter uppe men än återstår en hel del arbeta innan det sitter riktigt bra på vårt peke. Det blev en lång arbetsdag i går innan vi på kvällen kunde gå runt och säga adjö till nya och gamla vänner.

Money Penny, som vi seglat med i nästan en månad slår nu av på tempot medan vi vill komma ut till öarna så snart som möjligt. Susanne och Anders på Balu, som vi träffade i Sverige innan vi lämnade och som kom in i förgår, har bråttom vidare då de vill försöka sälja sin båt under våren.

Vi lämnade Almerimar i soluppgången (strax efter sju i dag). Fick sydsydväst 7 m/s och en härlig slör i över sju knop ut till en boj som skulle rundas. Sedan föll vi av och fick vinden mer akterifrån. Inte lika rolig och en knop långsammare. Men solen steg och började värma. Efter en lång dag och nästan 70 sjömil går vi in i ett skvalpigt Garrucha – och några timmer senare kommer Money Penny som försökt ankra i en fin vik längs kusten med det blåste och gungade för mycket.