Vi önskar alla ett riktigt Gott Nytt År!

Vi firar nyåret med goda seglarvänner i Lagos. God middag ombord. Stort fyrverkeri längs floden vid midnatt. Halva stan är ute och firar.

Nyårsdagen inleds med ett uppfriskande bad i 15 gradigt havsvatten.

Efter badet glüwine och mingel på stranden i sommarvärmen.

I dag var det onsdag och ny vandring. Vi gick en fin 13 km promenad inåt landet strax norr om Lagos.

Det kändes lite konstigt att gå i sol och sommarvärme när vi vet att vi i morgon landar på Landvetter med vinter och kyla. Såg att det skulle bli minus tio grader hemma till helgen – hua.

I natt har det stormat och regnat för första gången sedan vi kom hit. Över 20 m/s  i byarna gungade båten. Kändes ovant då vi hittills legat väldigt lugnt. Nu har det förhoppningsvis regnat klart för denna gången och vi kan se fram emot relativt soliga dagar innan vi åker hem och minnas dagar som den nedan.

Udo på La Sueca tog denna film när vi var ute på viken tillsammans den 6 november.

Utanför Lagos ligger två fina stränder där vi ibland tar en promenad. Öster om staden sträcker sig en 5 km lång strand, Meia Praia, ned mot inloppet till Alvor som är nästa stad. Så här års ser man inte så många som badar men om det är vågor finns det fortfarande en del tappra surfare ute.

Söderut består kusten av mjuk sandsten. Där finns ett fascinerande landskap med sandstränder, raukar och grottor. Solen försvinner fram på dagen och stränderna försvinner vid högvatten. Men om det är lågvatten på förmiddagen, som i dag, kan man vandra en bra bit nere vid vattnet.

På flera ställen går man genom naturliga grottor. Men på ett ställe finns inget naturligt hål så där har man huggit ur en tunnel.

Lite klättrande blir det också men belöningen är fantastiskt fina stränder.

När man kommit till vägs (strands) ände kan man gå upp på klipporna och gå en fin stig tillbaka.

I dag har vi firat advent med en härlig segling. Vi tog en tur på viken i svaga till måttliga vindar, klarblå himmel och sommarvärme, i alla fall i solen.

Tillbaka vid bryggan var det dags att sätta upp ljusslingorna. Se så fint det blev!

Vi har underbara men ganska korta ”sommardagar” här nere. Kvällar och nätter är kyligare, ibland ned mot 5 grader. Skönt med el ombord så att värmare och avfuktare kan hålla oss varma och torra.

Onsdagar är vandringsdagar här i Lagos. Chip, en gammal engelsk militär, ordnar olika turer i trakterna kring Lagos. Han har varit här i över 15 år och utforskat olika leder och stigar. Jättebra för oss att ha en så erfaren guide som kan bjuda på varierande och intressanta vandringar.

Förra veckan gick vi i ett naturreservat en bit inåt landet. En rundtur på knappt 10 km som avslutades med lunch i den lilla byn Barão de São João. Här nere får inte husdjur åka buss så vi passade på medan vi hade bil att ta med Anita, Lars och skeppshunden Funny på en liten promenad.

I dag blev det en betydligt tuffare tur. Vi tog bussen ut till Figueira och vandrade därifrån längs kusten tillbaka mot Lagos. En hel del kullar längs vägen gav oss totalt ca 350 m stigning och fantastiska vyer längs kusten och ut över havet.

Vi passerade de båda byarna Salema och Burgau innan vi efter 17 km vandring kom fram till Luz och bussen hem. En riktig heldag i strålande väder och trevligt sällskap- Men vad vi var trötta på kvällen…

Ibland blir det inte som man tänkt. I dag skulle vi t ex några ärenden på stan före lunch. Vi lämnar båten vid halv elva men kommer inte av bryggan förrän vid ett. Det hade kommit en ny svensk båt och när vi sa hej så bjöd de på kaffe och så blev vi sittandes en stund.

Efter att ha lämnat en väska på lagning, kollat med biluthyraren att alt var OK med den återlämnade bilen och sedan bokat tid för Eva hos hårfrisörskan var vi ordentligt hungriga. Då blev det lunch på en Indisk restaurang i gamla stan, jättegod tika masala kyckling. Sedan cyklade vi vidare i sökandet efter musikaffären som skulle ligga en liten bit utanför ringmuren. Efter att ha cyklat runt en stund kunde vi med hjälp av trevliga Portugiser hitta fram. Lunchstängt! kunde vi, tillsammans med några andra, konstatera så då fick det bli fika. Denna gång med det Engelskt/Italienska par som ville ha sin mandolin lagad. De hade flyttat från norditalien och hit för några år sedan. Varmare, lägre skatt och billigare att leva. Många bra skäl tyckte vi.

Strax efter tre öppnade butiken och efter lite provande och funderande kunde Eva få en gitarr i (för tidig) födelsedagspresent. På vägen hem ropar Lars och Anita från baren vid kajen och så kommer vi inte till båten som tänkt. Men vi får en trevlig stund med dem och ett Norskt par. Så, i stället för en timme blev det en heldag – men en mycket trevlig sådan. Det där med att tvätta däck och vaxa överbyggnaden får anstå till en annan dag.

Sista dagen med bilen gjorde vi en lite längre utflykt. Vi ville besöka Mértola. Vi valde att köra lite mindre vägar dit. Tog motorvägen österut till Loulé och sedan N396 norrut. Så snart vi lämnat bebyggelsen började en vacker men slingrig färd in bland bergen. Efter ca en halvtimme såg vi en restaurang vid vägen. Då vi vid det laget var ordentligt kissenödiga stannade vi även om det kanske var lite tidigt för lunch.

Besöket på Sol e Serra visade sig bli ett lyckokast. Vi blev serverade god hemlagad mat till mycket rimliga priser där vi satt i sommarväder på terrassen. Sedan bar det vidare i en dryg timme över berg och ned i dalar och så småningom ut på ett mer öppet, steppliknande landskap.

Mértola är en gammal stad vid Rio Guidiana, floden som lite längre söder ut utgör gräns mellan Spanien och Portugal. Staden ligger i landskapet Alentejo, längst upp i den del av floden som är navigerbar och var så sent som 1965 utskeppningshamn för koppar från området. Än i dag kan man gå med egen båt upp för floden men de sista tio sjömilen (efter Alcotim 20 nm uppströms) är inte sjömärkta och, vad vi hört, luriga.

På Rommartiden hette staden Myrtilis och var en viktig handelsplats för såväl jordbruksprodukter som mineraler. I dag ser man lite rester från Morernas tid och eftersom även denna stad långsamt minskat i betydelse finns mycket av den gamla (flera hundra år) bebyggelsen kvar med smala gator och gränder.

En fin liten borg på toppen och nedanför en kyrka som egentligen är en ombyggd moské. På 1200-talet var man mycket för återvinning.

I dag var planen att ta bilen tillsammans med Anita och Lars på Tindra till en vingård i närheten. När vi kom fram visade det sig att den var stängt. Som tur var hade vi fler på listan så vi for vidare österut tills vi kom till Quinta Dos Vales i Estombar. Ganska stor vingård där vi fick en trevlig promenad bland vin, apelsiner och skulpturer.

Efterföljande provning blev en besvikelse. Vi betade 10 euro för tre små skvättar vin som vi sedan fick dricka själva utan några kommentarer. Ganska tråkigt och helt klart anpassat för turister på utflykt som inte förväntades köpa så mycket. Det gjorde inte vi heller, utan åkte därifrån.

Vi var nu ganska nära den gamla staden Silves så vi körde dit för att äta lite lunch. Silves ligger på en kulle ovanför Rio Arade, naturligtvis med kyrka och gammal borg högst upp. Arade var en viktig handelsled för Fenicier, Greker, Kartager och Morer på tiden det begav sig. Men, redan på tolvhundratalet började floden sanda igen och staden förlorade sin betydelse. Nu är det en fin liten stad, väl värt ett besök och en promenad om man vill komma undan turistströmmarna.