När vi lämnade Pelatas i går viste vi inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Det blåste en måttlig vind från SV så vi rullade ut kryss-stället och la oss på en sträckbog västerut. Men i den ganska svaga vinden gjorde vi bara tre knop, det kändes långsamt så vi bytte till Code 0 i stället. Då gör vi drygt fyra knop i stället men vi går inte riktigt lika högt mot vinden.

Nu hade vi alla fall god gång och vi började titta på möjliga hamnar på Itaka eller Kefalonia då det var dit fören pekade. Efter någon dryg timme dör vinden ut helt och vi börjar köra. Nu har vi spanat in en hamn som ser fin ut men vi läser att den ska vara väldigt populär. När vi vid lunchtid kommer in i Kioni finns det en ledig plats vid kajen. Vi lägger ankare och backar in.

Vi blir kvar en dag i den fina lilla byn på lummiga Itaka. I går kväll gick vi ut för att äta. Å restaurangen ser vi en ensam man som vi känner igen som vår engelske båtgranne. Vi äter tillsammans och han berättar att han seglar ensam för det mesta och roar sig med att spela på olika ställen. Efter middagen följer vi med till baren på balkongen ovanför där han underhåller med gamla klassiska låtar i egen, mycket bra, tolkning.

I dag har vi tagit morgonpromenad, badad utanför piren och simmat länge med snorklarna och tittat på fiskar. Sedan när det blev riktigt varmt så satt vi mest i skuggan i sittbrunnen. Tog sedan en promenad strax innan solnedgång och handlade lite. Middag ombord i kväll.

I dag har vi haft lättvindssegling hela dagen, blandat med lite motorgång när vinden varit frånvarande. Vindarna här i Joniska havet följer ett ganska regelbundet mönster nu när vädret är stabilt. Svaga till måttliga mellan nord och ost (natt morgonbris). Sedan omslag till sydväst på förmiddagen, fortfarande svaga. Sedan kommer det som ibland kallas ”lägga till vinden”. Vid tretiden börjar det blåsa frisk nordväst, ibland hård och den håller i sig till solnedgången.

Vi seglade i dag först väster ut, i nordvind, sedan norrut, i sydväst. Code 0 och storsegel och hyfsad fart över platt vatten. Vi gick in i en stor ankarvik mellan fastlandet och Pelatas. Den ligger strax norr om utloppet för Greklands största flod Atheloos så vi har hela dagen seglat längs långgrunda stränder och grundflak mellan högre öar.

Strax innan vi ska gå in i viken ser vi en fiskodling ganska långt ut. Den har en röd boj som vi förmodar att vi ska runda. Men, efter att ha seglat mor bojen ett tag ser vi att den sakta rör på sig och långt framför kämpar en lite båt för full maskin. Vi faller av och går nedanför. Viken vid Petalas är stor och väl skyddad med god ankarbotten på 4-6 m djup. Hit hittar inte charterbåtarna så det blir lugnt och skönt på kvällen.

I går hade vi fin segling från Trizonia och ut ur Korintviken. Frisk till hård vind kring ost gav os slör och plattläns. VI seglade med rev i både stor och fock och kom ändå stundtals upp i åtta knop. Efter några timmar kommer vi till den mäktiga bron över viken. Här måste man ropa upp trafikkontrollen och få sig tilldelat vilket spann man ska gå under. Vi fick som väntat det nordligaste av de tre.

Även om vi vet att vi kommer att gå under med god marginal är det alltid lika spännande. Denna gång späddes spänningen på av en charterkatamaran som seglade fram och tillbaka mindre än hundra meter framför oss. För första gången fick vi användning för vårt signalhorn till annat än mistsignaler och sedan skärpte han sig. Men innan dess hade vi rullat in för att få ned farten så vi inte skulle segla ikapp.

En bit efter bron släpper vinden och vi sträcker nordväst ut mot Messolonghi. Staden ligger vid en lagun i ett gammalt floddelta, nästan tre sjömil in från havet. Mycket märkligt att segla under höga berg som vi är vana vid och samtidigt se träd dyka upp långt ut i vattnet. När vi närmas oss ser vi även de låga öar de står på. Vi kör in kanalen och förtöjer i marinan. Det har stormat mycket kring staden och framför allt marinan men nu verkar allt funka bra.

I dag har vi haft tvätt och städdag. Med tillgång till bra tvättstuga och vattenslang på bryggan blir såväl sängkläder som Sally rena. Vi har haft en hel det skvätt och stänk de senaste veckorna och det hade byggt upp saltlager på överbyggnad och däck. Vi har också promenerat 3,5 km till bra butiker och provianterat. Taxi tillbaka med alla varor kostade 4 Euro, det var den värd.

Igår lämnade vi Itea i förvirrande vindar. Hård nordan i 10 minuter sedan omväxlande både i riktning och styrka tills vi efter en dryg timme kommit lite undan de höga bergen och ut i Korintviken. Där får vi måttlig sydvind och fin segling i några timmar till Trizonia.

På Trizonia finns en ofärdig marina som varit en populär gratishamn för lågbudgetseglare. Nu har den rustats upp och drivs som en kommunal hamn med sedvanlig låg avgift. Det finns vatten nära bryggorna och el på några ställen. Hamnen är mycket skyddad och man ligger bra där för alla vindar. Det finns också plats för några båtar att ankra utanför.

Det lilla samhället som finns på lagom promenadavstånd blev en positiv överraskning med flera trevliga och prisvärda restauranger. Vi har nu lärt oss att man ska gå till ställen som bara har grekiska turister. De är trevligare, billigare och har bättre mat en de större turistorterna.

Över ön går ett antal iordningställda (och delvis skyltade) promenadvägar (ett tips är att börja nedanför kyrkan). Nu när solen går upp lite senare hinner det inte bli så varmt på morgonen så vi har börjat ta promenader före frukost.

I dag har vi besökt världen centrum/mitt om man ska tro de gamla grekerna. För att kunna göra det hade vi går en snabb och omväxlande segling västerut i Korintviken. Först hård nordostlig bris. Vi ångade på med upp till åtta knop i halvvinden med rev i både stor och försegel. Efter en timme dör vinden plötslig för att sedan komma frisk från söder i några timmar innan ett snabbt omslag till frisk nordost. När vi sedan kommer in under bergen i viken mot Itea får vi hårda fallvindar. Tuff segling med fullt ställ. När de går upp i kulingstyrka tvingas vi rulla in ordentligt.

Tio minuter senare har vinden dött och vi får köra sista timmen in till hamnen. Itea har en fin hamn där man som gästande båt förtöjer längs hamnpirens insida. Här under land är det riktigt varmt 36 – 38 grader och vi förmår inte göra så mycket. Även om det fläktar en del i kvällsbrisen kommer den varm ner från bergen.

När solen går bakom bergen tar vi en promenad för att hitta bussen till Delfi. Busstationen ligger nästan tvärs över hamnen från vår båt, mitt för den första bredare piren. Vi hittar också bageri och fruktaffär längs gatan vid hamnen. I dag upptäcker vi My Market och flera andra livsmedelsbutiker i kvarteret bakom.

I dag gick bussen klockan sju. Vi tog en snabb kopp kaffe ombord innan vi gick och hade packat frukost, frukt och vatten i ryggsäcken. När vi kom till nya Delfi en halvtimme senare började vi gå uppåt från busshållplatsen. Det var kanske inte helt rätt om man ville se ruinerna men visar sig vara ett lyckokast. Drygt hundra (höjd)meter ovanför landsvägen kan vi äta frukost med fantastisk utsikt. Sedan får vi gå ned igen för att hitta ingången.

Antika Delfi var en upplevelse. Stort och väldigt välordnat med bra information. Det var i många år en gemensam helig platts för alla de olika staterna. Här fanns också det berömda oraklet med sina präster. Tyvärr var hon inte kvar så vi kunde inte fråga om råd om vår fortsatta seglen. Vi får nöja oss med att ha St Nicolaus, sjömännens skyddshelgon, ombord och hoppas att Poseidon hörsammade vår önskan om en säker seglats.

Det var också bra att vara tidigt ute. Dels var det lite folk, nästan inga turistbussar han komma medan vi var där, dels var det inte så varmt. Vi hade fått rådet att snabbt gå upp till toppen och kunde sedan strosa nedåt när solen började steka och turisterna anlända.

Vi avslutar med ett besök i det luftkonditionerade museet. Tillbaka på båten på eftermiddagen ligger vi återigen utslagna av värmen som är lika jobbig som i går. Farmor Karin brukade säga att nordan är kall, vilket håll den än blåser ifrån. Här är den inte ens sval. I dag har vi friska men heta vindbyar från nordväst som trycker oss mot kajen. Skönt med fenderplanka mot betongen så vi slipper slita ut våra fina fenderskydd.

I morse stod klockan på sex och vi lämnade kajen vid halv sju då det börjat ljusna. Vi hade drygt 16 sjömil till kanalen och ville kunna gå igenom i rimlig tid så att vi han segla ut en bit i Korintviken innan kvällen. Kör motor en bit och börjar sedan segla när vi kommer ut runt första udden.

Det ser ut att bli stick i stäv i dag igen men vinden vrider sakta så att vi i slutändan kan sträcka med god fart åt rätt håll. En tio minuters kortvända för en liten ö som låg i vägen var allt som behövdes. När vi närmar oss ser vi båtar som väntar för att gå igenom. Kanalen är så smal att man går i konvoj åt ett håll i taget.

Vi får vänta tio minuter på att konvojen ska gå innan vi kan gå in till kajen och betala. Korintkanalen är nog bland de dyraste kanalerna i världen. Vi får betala nästan 2 000 kr för att gå de drygt tre sjömilen. Men det är en upplevelse och vi får segla i nya vatten jämfört med om vi skulle gått tillbaka runt Peloponnesos.

Tyvärr blir vår väntan lång innan vi får gå igenom. Först tre timmar efter vi kom fram kommer vi i väg. Kanalen är en upplevelse och en milstolpe på vår segling som vi sett fram emot. Imponerande att skära nästan 90 meter ned i berget på 1800 talet för att skapa denna genväg. Kanalen invigdes 1893 och kortade då resan mellan Pireus och Italien med 170 sjömil. Den är helt rak så man ser från ena till andra sidan.

När vi lämnar kanalen försöker vi segla men vinden är så varierande både i riktning och styrka att vi ger upp. I stället blir det motorgång och lunch till udden Meankavi som delar östra Korintviken i en södra del (med kanalen) och en norra del. Den norra delen lockar lite då vi räknar med att få båtar går dit.

Efter att ha rundat udden seglar vi i svaga vindar nordost in i norra viken. Här ligger Alkionidhes öarna mitt i viken. Där fanns tidigare ett kloster men nu är de i stort sett obebodda. När vi närmar oss öarna möter en frisk nordost, återigen med mycket varierande styrka och riktning så vi ger upp och kör upp till Zoodhokos, en av öarna, där vi ankrar i bra sandbotten. Då blåser det över 10 m/s och ankringsplatsen känns lite utsatt men ankaret sitter bra i sand.

Vi bestämmer oss för att stanna när vi ser i väderprognoserna att vinden ska falna till natten. Här ligger vi ensamma utanför en fin strand i en fantastisk omgivning med höga berg längs Korintvikens stränder.

I dag hade vi frisk vind stick i stäv. Det blev ny kryss med revad stor och fock. Efter en timme ungefär avtar vinden och vi kan rulla ut och segla med fullt ställ. Vi ska börja med att gå ca 10 sjömil norrut för att runda halvön Methanon.  När vi väl gör det och seglat tio minuter med lite slack i skoten vrider vinden på väst och det blir till att kryssa igen, nu i avtagande vind.

Sista biten mot dagens hamn, Korfos, är det nästan bleke så vi kör. Korfos är den hamn som ligger närmast Korintkanalen, 16 sjömil bort. Vi tänker oss att gå igenom i morgon. Här förtöjer vi med aktern mot kaj utanför Papa Georges restaurang. Gratis plats om man äter, vilket vi gör. Gott och rimliga priser.

I går lämnade vi Porto Helio för att ”segla tillbaka”. Det blev en lång och bitvis hård kryss mot frisk nordost. Med revad stor och fock gick vi bra och ganska torrt men vist stänkte det en del när vinden tog i i byarna. Vi hittar en genväg, ja egentligen ser vi katamaranfärjan sticka in mellan två öar, så att vi kan falla av mot Poroskanalen tidigare än vad vi först trott.

Det kändes skönt att få slacka lite i skoten och forsa fram med 7-8 knop i halvvind. Som väntat lugnar sig både sjö och vind när vi närmar oss den smala kanalen vid Poros.

Vi rullar in och kör sista biten förbi den fina gamla staden till en ankarplats väster om den gamla flottbasen. Där har vi legat bra i natt och under dagen även om en mindre Österikisk båt kom lite väl nära när vinden vände i morse. Förmodligen har de inte lika mycket kätting ute som vi har.

Vi tog en tur i land till den fina staden på eftermiddagen. Hela staden var strömlös efter en tragisk helikopterolycka. En helikopter hade kört in i elledningarna och tre personer omkommit. Förmodligen tar det flera dagar att reparera och krögarna var lite ledsna. Men när vi var där var vinet fortfarande kallt i kylen.

I går hade vi planerat att segla ut lite i de östligaste Kykladena. Men vid frukost kunde vi konstatera att det skulle blåsa rejält där ute. Då tänkte vi att vi seglar söder ut i stället, varför inte till Poros. Så vi sätter segel, revad stor och forck, slör och 7 knop över grund. Det här går ju bra tänkte vi. Ligger inte Wilma kvar i Porto Helio?. Dit är det ju bara 55 sjömil.

Så börjar en SMS korrespondens och jo, Wilma ligger kvar. Vi lägger raskt om kursen till något mer östlig. Sedan minskar vinden. Revet i storen skakas ut och strax rullar vi ut Code 0. Men vinden fortsätter falna och helt plötsligt säger datorn att vi ska komma fram kl 22 i stället för 18. Då kan det ju inte bli middag med Wilma. Sedan ännu mindre vind och motorsegling i 4 timmar medan vi gör vatten till full tank.

Strax norr om Hydra kommer så sjöbrisen och vi kan göra 6 knop för segel. Nu ser det ut som om vi skulle vara framme vid 19 tiden – det kan bli middag. Sedan seglar vi hela vägen ner. Ett tag i så mycket vind att vi får ta in ett rev. Sträckbog och god fart. Strax efter halv sju kan vi lägga ankar i de stora viken efter 10,5 timmar och 52 sjömil.

Vid halv åtta kommer Wilma med tacosalad och vi får en trevlig kväll (som vanligt). I dag har vi legat kvar. Varit i land och fikat och bytt böcker med andra Svenskbåtar. Klicka här för att läsa Wilmas version.

Trotts söndag har vi lyckats handla allt som stod på handlarlistan och har nu proviant för en vecka framöver. Här träffar vi också Ulf och Kristina som har lämnat seglarlivet för att ståndsmässig åka omkring i en 80 fots motorbåt. Vi har tidigare tyckt att det varit gott om utrymme hos våra vänner med katamaraner…

I går seglade vi nästan skärgårdssegling. Vi följde Evias sydostkust och seglade innanför de flesta öar och skär längs kusten. Det började med plattläns för bara Code 0 och ett antal gippar. Sedan vrider vinden mot nordost och det blir slör och till och med sträckbog en kortare bit. Vid det laget har vi byiga fallvindar upp till nästan kulingstyrka och seglar för revad stor och fock.

Det gick undan med vind och ström så redan vid tvåtiden ankrar vi i den fina viken Vasilikoviken på södra Megalonisos med en stor och ren sandbotten. Så bra ankarbotten har vi inte haft på länge. Det låg ganska många båtar i viken men längst in på drygt fyra meters vatten fanns det platts för oss.

Riktigt kraftiga vindbyar på eftermiddagen och fram emot kvällen en hel del sjö som gör vår tillvaro lite obekväm. I skymningen ser vi en svensk båt segla in i viken. Det är Tommy som vi inte sett sedan Portugal för snart två år sedan. Vi ror över och hejar på honom och pratar en stund. Den ganska höga sjön som stundtals kommer in i viken gör att vi inte vill gå iland med dingen så det blir inte några kort. Klicka här för att se och läsa om vännerna på Wilmas besök i våras.

I morse seglade vi vidare efter en natt som varit förvånansvärt lugn. Gode fart i slör med Code 0 och storsegel i mellan 7 och 8 knop. Efter några timmar vrider vinden som vanligt mer på ost och det blir läns. Då måste vi rulla in storseglet för att Code 0 ska fylla. Vi har kommit fram till att detta ändå är snabbare än stor och fock.

Vid lunchtid kan vi ankra i fin sandbotten under kap Soumion. Där står Poseidons tempel högt upp på udden och har gjort så i snart 2 500 år. I alla tider har sjöfarare här sökt lä för vinden och inväntat bra väder för vidare seglats ut i Egeiska havet. Inte konstigt att man då tagit sig upp på den ca 70 m höga klippan för att se ut över havet och för att be gudarna om hjälp.

Poseidontemplet, som byggdes 440 f Kr, står fortfarande kvar med flera av sina kolonner. Det är en imponerande syn från sittbrunnen. Naturligtvis går vi upp. Betalar gladeligen de 8 € per pers det kostar för att gå in på tempelområdet. Även vi sänder en tanke till Poseidon om hjälp på färden för oss och våra seglarvänner.

Nu har vi tagit oss en bra bit söderut och ligger i inloppet till Atenviken. Så här har vi seglat under de dryga tre veckor som gått sedan Halkidiki: