Porto Káyio

I går morse lämnade vi Kalamata. Vi hade tänkt kasta loss så snart det nygrädda brödet kom ombord men just då regnade det lite så vi åt frukost i ruffen. Vid halv nio kom vi i alla fall iväg. Det hade regnat röd Saharasand under gårdagen och natten så hela båten var täckt. Medan vi kör i bleke spolar och skrubbar vi i en timme innan vi är nöjda. Då har vi också fått en lätt nordan och kan länsa ut ur bukten med genacker i tilltagande vind.

Efter att vi har gippat skralnar vinden och det blir motorgång igen. Vi passar på att göra lite vatten och äta lunch. Sedan kommer utlovad tilltagande västan och vi kan göra bra fart i halvvind mot mellersta udden, Tainaro. När vi sedan ska runda udden har vi plattläns i ca 10 m/s. Vi gör åtta knop för bara genackern. Det blir ett tufft jobb att rulla in den innan vi kan gippa runt udden och styra norrut på läsidan.

Kusten här nere är väldigt karg och tämligen obebodd. Vi gissar att det blåser snålt för det mesta. Några sjömil norr om udden ligger en skyddad vik. Under antiken kallades den Psamathous, Venetianarna kallade den Porto Quaglio, ett namn som den fortfarande har men med helt annan stavning.

Hamnen har varit hem för både fiskare och pirater genom åren. Nu är det inte så många bofasta kvar. Några hotell och massa restauranger, det ligger många båtar här under sommarsäsongen. Vi ankrar vid två andra båtar på åtta meters djup. Relativt lugnt i viken men med jämna mellanrum kommer det vindbyar nedför och runt bergen.

I dag tar vi det lite lugnt. Om vind och väder blir som förväntat seglar vi i kväll över mot Milos, den första av öarna i de södra Kykladerna som vi vill besöka. Vi räknar med att det ska ta 12 – 16 timmar beroende på vindstyrka. Det klarar vi inte i dagsljus så det får bli nattsegling.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.