Tillsammans med Ylva och Mats har vi nu utforskat ön i två dagar. I går blåste det rejält från norr så vi valde att hyra en bil. Vi började med att åka upp till norra sidan av ön där det vid Sarakiniko finns fantastiska klippformationer. Det känns bra att inte vara på havet när vi ser vågorna bryta mot stranden.
Klipporna här består av mycket ljus, nästan vit, sten. Denna består av tjocka lager vit diatomit och pimpsten och däremellan tunnare lager av gråare kalksten. Vind- och vattenerosion har skulpterat dessa mjuka lager i spännande former. Vi vandrar omkring länge i detta fascinerande område. Klipporna är väldigt mjuka och man har grävt ut system av grottor som vi besöker.
Vi fortsätter sedan norrut till Pollonia där vi äter en mycket god och vällagad lunch under några timmar. Lammet på restaurang Rifaki, som lagats med citron och kärlek, smakade fantastiskt. Sedan fortsätter färden mot södra delen av ön. Vulkaniska processer har producerat en rad sällsynta metaller och mineraler. Dessa resurser har utnyttjats sedan 9000 f Kr., då den neolithiska mannen hittade obsidianen.
Milos är världens viktigaste källa till perlit. Bentonit är en annan viktig produkt från ön. Tidigare utvanns mangan och svavel redan av de gamla grekerna. Vi passerar många gruvor, aktiva såväl som nedlagda och bitvis möter vi mycket tunga lastbilar på väg till väntande fartyg.
Milos påminner med sin hästskoform lite om Santorini men här är det inte en krater som kollapsat utan den stora skyddade viken är ett resultat av hur ön formades av olika vulkaner och efterföljande erosion. Från södra sidan viken kan vi se över mot hamnen (längst till höger) och Plaka med det gamla Venetianska kastellet på kullen (till vänster).
Nästa dag blir det vandring. Ylva har hittar vandringsbeskrivningar (för många av öarna, klicka här) som blir till stor hjälp. Vi börjar med att gå från Adamantas (hamnen) upp för kullarna åt väster. Efter ett tag tar vi av ned till sjöbodarna i lilla fina Skinopi. Precis som i Smögen är många nu sommarhus.
Vi går sedan upp igen och fortsätter på den gamla vägen mot Tripiti och Plaka. Hela ön verkar stå i blom med stora fält av färglade blommor.
Strax bär det av från vägen igen och vi går upp på en kulle med bedårande utsikt över viken medan vi fikar.
Sedan bär det utför ned till nästa, lite större, samling sjöbodar i Klima. Här en bild från båten. Vi ser gamla staden Plaka nedanför den mellersta kullen. På den kullen ligger det Venetianska kastellet 220 möh som vi ska gå upp till.
Vägen upp från Klima är till en början riktigt brant. En bit upp bjuds vi på fantastiska vyer. Vi kommer så till gamla (antika) Melos som var levande från ca 900 f KR till 700 e Kr. Vi passerar den gamla teatern i marmor och lite senare platsen där Venus från Milo stod.
Efter lunch i Tripiti går vi så sista biten upp genom Plaka och vidare till toppen av det gamla kastellet.
Härifrån har man mils vid utsikt över viken och omkringliggande hav. Det blir nästan närmaste vägen tillbaka ned till hamnen. Vår promenad tog totalt drygt sex timmar, vi gick 16 km och drygt 600 höjdmeter (uppåt). Vi känner oss trötta och nöjda med en fantastiskt vacker vandring. Kallt rosévin på Joyette blir en perfekt avslutning på dagen och på några fantastiskt trevliga dagar.