Uppför floden till Alcoutim

I dag blev det en lång dag. Lite längre än vad vi tänkt oss till och med. Vi började redan vid sju med att i morgonsolen och svag nordost sakta länsa ut från Culatra medan vi åt frukost i sittbrunnen. I hamninloppet hade vi bra medström som mötte vågorna från havet. Det blev rejäla överfall men vi lyckades ta oss ut vid kanten så det gick bra.

Ute på havet var det inte lika bra med nordostvind eftersom vi skulle åt det hållet. Det blev till att försöka hålla så högt som möjligt och hoppas på det bästa, dvs att vinden skulle vrida mot väst. Det gjorde den till slut så att vi kunde hålla upp mot inloppet till Rio Guadiana i princip utan att slå. Solen sken från klar himmel hela dagen men nordan är som bekant alltid kall, speciellt när man som vi hade den emot.

Nu blev det att fundera. Det är ganska grunt i inlopper vilket betyder att alla rekommenderar att man inte går in före mitt mellan låg och högvatten. Det var vi lite för tidiga för. Samtidigt ville vi gå upp för floden och då vill man ha medström, dvs lågvatten när man går in. Dessutom vill man ha lågvatten om man som vi har en mast på över nitton meter och ska passera en bro som har 18 meter segelfri höjd vid högvatten.

Kompromissen blev att vi gick in två timmar efter lågvatten vilket i frånlandsvinden var OK. Vi passerade sedan bron tre timmar efter högvatten med minst en meters marginal vilket ju också var OK. Innan dess hade vi först bestämt att vi skulle chansa. Sedan bestämt att vänta på högre vatten och bara gå till spanska Ayamonte i mynningen. Ja, till och med hissat Spansk gästflagg. Men till slut sa vi att vi går upp. Då fick vi en till två knops medström så de 17 sjömilen upp till Alcoutim gick ganska snabbt.

Rio Guadiana har varit gränsflod mellan Portugal och Spanien sedan medeltiden. Redan fenicier seglade upp här och romarna fraktade koppar och zink från Mértola ytterligare tio sjömil uppströms (som vi tidigare besökt, klicka här). Vi kände historien vingslag när vi gick upp för denna vackra flod. Vi hade hört alla möjliga saker om floden, bl a att den var svårnavigerad och inte längre utprickad. Det stämde inte. Vi tyckte att vårt plotterkort stämde väldigt bra och floden var mycket väl utprickad. Det var inga som helst problem att gå upp.

När vi kom till Alcoutim hade man lagt en pontonbro över floden. Det innebar att endast en av tre gästpontoner var tillgängliga. Och den var naturligtvis full. Vi frågade snällt och fick ligga på utsidan av en trevlig och hjälpsam Holländare. Intressant att lägga till med en dryg knops medström. Vi blev positivt överraskade när vi fick höra att nu skulle det bli stor påskfest i en hel vecka. Bron förband Portugisiska Alcoutim med Spanska Sanlúcar de Guadiana. Historiskt groll var tydligen glömt sedan länge och festen var gemensam.

Betydligt ledsnare blev vi när hamnkaptenen kom ned och berättade att pontonen inte klarade så många båtar så vi i andra ledet fick lämna. Vi hittade en ankringsplats en liten bit nedström som vi tyckte såg bra ut. Efter en stund kom en Irländare roende från byn och berättade att han hade 30 meter kätting ute och svängde dit vi låg när ström och vind spökade med varandra. Då röda stålbåtar ger fula märken bestämde vi oss för att flytta innan det blev kolsvart. Vi fick gå en bra bit längre nedströms bland många ankrade båtar innan vi till slut hittade en plats för oss.

2 reaktion på “Uppför floden till Alcoutim”

    1. Hej!
      Ja, just i Alcoutim där det var kalas i dagarna tre som vi inte kände till i förväg. Men annars har det varit gott om plats. I Ayamonte är det inte ens halvfullt på gästplatserna.
      🙂 H

Kommentarer inaktiverade.