Herm – första ankarviken

Efter en lugn morgon och en sista promenad längs kajen lämnade vi Guernsey strax efter tolv i dag. Då var vattnet precis högt nog för att vi skulle flyta över ”the sill” som muren som håller kvar vattnet kallas. Strålande sommardag och halvvind. Vi provar att gå med soltaket uppe och det funkar i den lätta vinden.

Efter en kortare stund för bara focken blir det dags att starta motorn för att hålla upp i strömmen. Vi ska bara några sjömil i dag, tvärs över sundet till den lilla fina ön Herm, en av de minsta som är bebodd bland öarna här nere. Lite fegt rundar vi alla grund och går in i den lilla ankarplatsen bredaste vägen. (AIS:en la av innan vi lämnade hamnen så för er som följer oss på marine trafic ser det ut som vi gått raka vägen vilket vi alltså inte gjorde) Lokalbefolkningen genar över stenar och sandrevlar…

Vi hittar en plats att ankra på och börjar laga lunchen. Då är det högvatten och strömmen sätter med runt en knop längs ön. Lite märklig känsla att ligga still för ankar och ändå göra fart. När vattnet sjunkit undan lite slutar strömmen och vi tar dingen i land. Herm är en grön och lummig ö. Lagom stor att gå runt på en timme.

Mycket små öar (som blir större vid ebb) på flera sidor av ön.

På tillbaka vägen till den lilla hamnen ser vi ut över vår ankarplats där det nu börjar bli lågvatten. Det är vi som ligger längst till höger. När vi efter en öl och lite mat ska ta dingen tillbaka till båten är vattnet som lägst. Det blir långt att bära ned till vattnet. Sedan långt att staka sig ut innan vi kan starta motorn och köra ut till båten.

Detta blir vår första natt för ankar på denna resa. Skönt att rå sig själv och slippa skav och buller i hamnen – och slippa hamnavgift.

2 reaktioner på ”Herm – första ankarviken”

  1. Tack för trevliga berättelser. Eva o jag följer er fantastiska resa.

  2. Hej! Gerhard förklarar för mig hur det fungerar att göra fart och ligga för ankar.Det är väl som att vara på ett stillastående tåg och tåget intill rör sig? Det var en fin liten ö! Kramar Birgit och Gerhard

Kommentarer är stängda.