Trotts diskodunk somnade vi som stockar i går kväll och tur var det för i dag stod klockan på sju. Vi ville ut när portarna öppnades strax efter åtta för att inte få för mycket motström på förmiddagen. Med centimetermarginaler backade vi båten från vår plats och vände den in mellan två gäng med fyra båtar utanför varandra. Ibland är det riktigt bra med bogpropeller. Vi försökte sedan segla över sundet mot Ile Houat men det blåste alldeles för lite så det blev motorgång och vattentillverkning till den fina stranden på sydostsidan.

Otroligt många båtar men stranden är fyra kilometer lång så det kändes ändå inte trångt. Tjejerna rodde till stranden för att sola några timmar. Riktigt skönt i vattnet. För första gången kunde man simma runt båten utan att frysa. Efter lunch satte vi så kurs norrut igen. Inte för att vända hemåt men för att komma till fjorden/innanhavet Golfe de Morbihan. Hela havet var fullt av båtar denna lördag i den franska långhelgen. Kul att ha andra att segla med och ännu roligare att ingen av dem seglade om oss.

Hela området häromkring har kanske inte skärgård som vi är vana vid men ett stort antal öar, fjordar mm. Golfe de Morbihan är riktigt fint. Hade det inte varit för tidvatten och starka strömmar kunde man nästan trott att man var i Stockholms skärgård. Vi hade seglat fortare än vanligt (7-8 knop) från Ile Houat och kom fram när det fortfarande var över tre knops motström i sunden in till fjorden. Men det gjorde inte så mycket. Solen sken och vi hade medvind. Nu ligger vi för ankar utanför Ile D’Arz och njuter kvällningen.

I dag är det Frankrikes nationaldag eller Bastiljedagen som den också kallas. Det firar man i dagarna tre känns det som. I vart fall gjorde man det på kajen fram till klockan fem i morse. Med det var OK, vi sov ganska bra ändå.

I går lämnade vi Ile de Groix och seglade till nästa ö Söderut; Belle Iles. Härlig segling med genakern hela vägen. Tyvärr stod den mitt för solen fram till lunch vilket i viss mån irriterade damerna ombord. Men, på eftermiddagen blev det OK. Vid tretiden kom vi fram till Le Plais. Återigen en hamn där man bara kommer in runt högvatten så vi fick ligga vid boj fram till halv sju och vänta. Fika, bad, fika och Yatzy gjorde att tiden gick ganska fort även om det blev lite väl skvalpigt siste timmarna när vinden tog i.

Le Palais är en fantastisk liten stad med ett stort fort som skyddar hamninloppet. En lite vindlande kanal leder in till hamnen som inte är så stor men väldigt skyddad. Promenad på staden, god middag i land och Irländskt kaffe efter Roy:s recept avslutade dagen.

I dag var damerna på stan på förmiddagen medan Håkan pysslade ombord. Vi ägnade sedan en stund åt att försöka hitta en bra hamn från vilken Helen skulle kunna ta sig till flyget. Inte helt enkelt men så småningom hade vi några olika alternativ och kände oss ganska nöjda. Efter lunch hyerdes cyklar och vi tog en rundtur på ön.

Tillbaka i hamnen var det dags för dagens gäng med båtar att komma in. Det blev med tiden ganska trångt men hamnkillarna gjorde ett fantastiskt jobb med att packa alla båtar.

Hummer som kokades på förmiddagen blev middagsmat. God cava till och sedan avslutades kvällen med musik på stan och ett hejdundrandes fyrverkeri.

I dag lämnade vi Lorient efter frukost. Kvällen och natten hade varigt regniga (länge sedan sist) men nu verkade det som om det skulle vara uppehåll trotts tjocka moln. Frisk nordvästlig vind så vi tog ett rev i storen och låg precis upp hamnen på Ile de Groix som ligger utanför Lorient. Det blev frisk segling med en hel del sjö. Ett litet elddop för Helen som njöt av seglingen. Men det var bara knappt åtta sjömil från hamn till hamn så redan strax efter elva låg vi förtöjda mellan två bojar i lilla fina Port Tudy.

Lunch i land i väntan på att cykeluthyrarna skulle öppna och sedan tre timmars cykeltur runt ön. Som på flera andra mindre öar blir man förflyttad bakåt i tiden. Mogna björnbär längs vägen smakar gott.

Dagen avslutas med middag i sittbrunnen och lite Uno.

I dag har det varit tvätt och städdag. Vi skulle ju få förstärkning av besättningen. Evas syster Helen kom med tåget från Nantes vid tretiden efter att ha åkt hemifrån klockan tre på morgonen. Vi mötte henne vid stationen och det blev ett kärt återseende.

Vi kom till Lorient i går eftermiddag efter en fin segling i solsken och frisk västvind, slör från Concarneau (ovan). De gamla Tyska U-båts bunkrarna finns kvar och utgör en märklig, tung siluett när man går in mot hamnen.

Några Engelsmän vi pratat med tyckte inte man skulle gå in till marinan i centrum men vi chansade och det blev riktigt bra. Visserligen dyraste nätterna hitintills men jättefin ny servicebyggnad, bra tvättmaskiner, gratis el, dusch och cyklar och mycket hjälpsam personal. 

Det var nära till allt och vi kunde besöka en fantastisk saluhall med massa godsaker. Vi lyckades också byta både gasoltub och kolsyretuber till vår Sodastream. På vägen tittade Håkan på Eric Tabarlys Pen Duick båtar och ett antal moderna tävlingsbåtar. Lorient är ett av Frankrikes största segelcentrum och det märktes. Massa varv, verkstäder och välsorterade båtaffärer.

Efter en förmiddagspromenad i fina Sainte-Marine länsar vi sakta ut ur floden vid tolvtiden. Då pågår en religiös fest med långt tåg med människor på kajen. Vi seglar längs en lång sandstrand söderut mot några små öar i havet.

Ca 10 sjömil ut ligger den fantastiska ögruppen Iles de Glenan. En grupp låga öar med grunda sandflak mellan sig. Vid lågvatten är det på många ställen bara någon meter vatten. Vi måste därför anpassa oss så att vi kommer dit när vattnet stigit en bit. Vi är framme vid tretiden och kan njuta ett nytt uppfriskade bad i kristallklart, salt atlantvatten. Inte riktigt lika kallt i dag, ca 19 grader. Det är söndag och fint väder så mellan öarna hittar vi hundratals båtar i olika storlekar.

Sedan blev det lunch innan vi seglar norrut igen, nu mot Concarneau. En lite större stad med gammal stad innanför en väl bevarad stadsmur. Bra marina med fina faciliteter och en riktigt trevlig stad.

I dag har vi haft en fantastisk dag på havet. Vi lämnade vår ankarplats efter frukost. Lite förvånade blev vi när vi tog upp ankaret och det hade lyckats få med sig en stor sten. Lite jobb med båtshaken för att få av den men sedan kunde vi surra ankaret och ge oss av. Nästan ingen vind när vi kommit ut från land så vi körde en timme innan en svag bris började blåsa från nordväst.

Code 0 kom upp och strax kunde vi göra två knop för segel. Långsamt friskande vind och bättre fart. Strålande sol och soltaket kom väl till pass. Nästan plattläns hela dagen och varje gång vi kunde skära upp lite vred vinden. Till sist rundade vi upp och kunde sträcka med god fart sista timmen upp mot Sainte-Marine. Jättefin liten semesterort vid floden Odets mynning. Efter att ha suttit en stund under soltaket och flämtat i värmen tog vi oss iland för att titta lite och för att betala hamnavgiften.

Det spelades Bretagnsk folkmusik på kajen och folk dansade framför öltältet. Härlig stämning och mycket folk. Fast vi tyckte nog att de flesta låtarna lät lika dana så efter ett tag drog vi oss tillbaka till båten för sen middag. Kvällsutsikten från sittbrunnen var inte så dålig när fullmånen gick upp.

Vi började dagen med att hissa upp unge Mikkel från Rubin i vår masttopp. Vindinstrumenten har uppträtt allt med konstigt och felaktigt. Vi har inte kunnat kryssa med dem sedan Ilsemeer i Holland. Vi har inte hittat några fel nere i båten så det var dags att byta den 10 år gamla vindgivaren. Nu funkar allt som det ska igen.

Vid lunchtid lämnade vi så hamnen för att försöka tima in vårt sista ”tidvattengrind” Raz de Sein. Där kan strömmen rinna med upp till fem knop och det vill man inte ha emot sig. Eftersom det var svaga vindat hade vi tagit till god tid. När vi så kom ut så fick vi en frisk nordväst och gjorde god fart mot strömmen. Vi hade precis hunnit passera racet när strömmen vände och vi kunde gippa för att styra in mot Sainte Evette.

Här ligger vi nu för ankar med sandstrand i fören och en fri horisont i aktern. Efter ett friskt bad (18 grader) och en öl blev det middag och uppdatering av en eftersatt blogg. Nu ska vi njuta kvällningen.

I dag har vi haft en härlig, solig och varm dag. Vattnet var runt 20 grader så det blev en timme med våtdräkt och skurborste för att göra rent runt vattenlinjen och borsta bort en lätt grön beväxning på botten. Samtidigt inspekterades genomföringar, offeranoder och propellrar. Det mesta var bra men gummit som ska sitta runt S-drevet hade lossat helt så det tog vi av. Fin stad med en något märklig turistattraktion – en skeppskyrkogård.

Vi reflekterar lite över vår seglats så här långt. Hemifrån och till Biscaya har nu avverkat drygt 1 200 sjömil. VI har varit ute i ungefär 1 + 9 veckor. Vi har kommit 10 grader söderut och ca 15 grader västerut.

Lite svettigt på eftermiddagen. Då var det skönt med soltaket. Bad i havet, dusch och sedan en tur till butiken för att proviantera. Extrapris på torskrygg, 120 kr/kg, jättegod. Samkväm i Rubins sittbrun med ytterligare en dansk båt, Scarlet Bo, med tre ungdomar ombord. Det blev en trevlig och sen kväll där vi kanske inte alltid förstod vad som sades.

I dag var vi uppe före tuppen och lämnade bryggan så fort det började ljusna så att man kunde ana flodstränderna. Då var klockan fem och vi gick sakta för motor i medström medan gryningen kom. Vi hade sällskap av Danska båten Rubin, en Najad 360 som vi lärt känna under våra dagar i Tréguir. Jättefin morgon men nästan ingen vind. Vi gjorde två försök med Code 0 utan framgång.

Det blev motorgång fram till elvatiden då en svag nordost började blåsa oss i nacken. Genakern kom upp och vi kunde börja segla. I början i bligsamma 3 knop men efter några timmar hade det friskat i lite så vi kunde göra både 5 och 6 knop. Det behövdes för vi hade motström på en dryg knop att kämpa emot.

Vid sextiden närmade vi oss L’Alber Wrac’h och kunde lova upp för att gå in. En spännande trång norra infart (genväg) där det inte var långt till vassa klippor åt något håll. Mot slutet fin sträckbog in i fjorden i vind som nu friskat i ordentligt. Som på så många andra ställen mötte en kille från hamnen oss utanför och hänvisade till en bra plats vid en ponton med Y-bommar. Drygt tretton timmar och över 60 sjömil hade vi avverkat och nu ligger vi bra till för att runda ”hörnet” i morgon.