Riposto har varit en intressant upplevelse. Första intrycket var att det var en överprisad marina i en sliten liten stad utan restauranger och barer. Men vi såg en fin marknad för både fisk och grönt nere vid hamnen. Allt eftersom vi sedan sett oss omkring har intrycket ändrats. Vi har upptäckten en hel del pärlor och lärt känna staden charm.

Här finns flera morgontidiga bagare och vi har fått färskt frukostbröd alla dagar. A’Matticana är favoritfiket för förmiddagskaffe. Det ligger i en lugn hörna ovanför saluhallen, där kan man inte bara få bra kaffe till rimligt pris utan även hemmagjord ”granite” en slags fruktsorbet – jättegott.

En annan favorit är WAL där Daniel Maltese, i ett litet rosa hus mitt emot varvet, serverar gott vin och spännande tilltugg på eftermiddagen. Man betalar sex Eur för ett rejält glas riktigt gott vin som han med stolthet presenterar. Med det följer 3-4 olika små tilltugg. En upplevelse man inte får missa. Han säljer även vin och delikatesser. Vi köpte en spännande blåmögelost med kakaopulver som nu ligger och väntar på ett lämpligt tillfälle.

En sak som vi inte gjort är att ta den smalspåriga järnvägen som går runt Etna hela vägen till Catania. En upplevelse enligt en belgisk seglare vi träffade mot slutet av vår tid här. Han rekommenderade att åka upp till Randazzo, en gammal medeltida stad  på nordsidan tna. Resten av resan var tydligen inte lika rolug, mer som ett förortståg.

Det blev några gungiga dagar som vi befarat men vi har legat bra i hamnen. Värre har de varit för de stora motorbåtarna på utsidan den inre piren. De har gungat ordentligt av inbäringen. Vi har mest åkt omkring och ryckt i våra tampar i sjön som dragit in. Vi har tampar med gummidämpare, här har vi använt dubbla tampar på var sida, för att jämna ut rycken. Nackdelen med gummidämpare är att de fjädrar tillbaka och ibland har vi intrycket att de förstärker båtens rörelser. Fördelen är att det inte rycker så hårt och det blir lättare att sova lugnt.

Det känns som det lugnat sig nu i kväll när vi kommer tillbaka efter en spännande middag på Trattorian Marricriu. Där har vi fått smaka Siciliansk mat. Som vanligt lite för mycket men väljer man menyn så får man kämpa på. Sex ”små” förrätter, pasta, huvudrätt och dessert. Pastan var intressant, hemmagjord var den och såsen var gjord på småfisk och druvor och i stället för ost var det ströbröd på toppen.

Nu lämnar vi, om det går som tänkt, tidigt i morgon för att fortsätta söderut. Skönt att komma iväg men samtidigt, som alltid när man lämnar ett ställe där man trivts, lite saknad. Vi han ju inte allt vi skulle velat göra, men vi fick upplevt en hel del.