Det har känts att vi ligger nära havet i natt. Det har gungat nästan mer än i La Corunas hamn. Men här var det i alla fall inga tampar som rykte i båten. Ingen väckarklocka behövdes när fiskeflottan drog förbi i gryningen. Tur att solen inte går upp förrän en stund efter åtta.

Vi har kyliga nätter nu så värmaren får jobba. Vi stiger upp med 12 grader utanför, kondens på rutorna och mycket dagg på båten. Men en solig dag som i dag blir det torrt framåt tio när solen fått värma en timme. Märklig känsla att vara så här långt västerut och ändå ha samma tid som hemma. Hela dagen blir förskjuten och vi äter sällan middag förrän vid åttatiden. Då skiner och värmer solen fortfarande.

Vi tog dingen i land för en promenad på den öde, eller snarare övergivna, ön efter frukost. Ett kargt landskap mötte oss. Det måste ha varit svårt för de som en gång levde i den övergivna byn vi besökte att få sin utkomst av den magra jorden. Mycket var naturligtvis baserat på fiske också.

Väl tillbaka på båten blåste en lagom bris. Då vi bara skulle segla 10 sjömil i dag tänkte vi att vi tar en kopp kaffe innan vi sticker. Medan vi satt där i solen i sittbrunnen försvann vinden och havet la sig som en spegel. Det blev längre fika än vi tänkt oss men framåt ett kom en svag (1-2 m/s) nordväst så då åkte ankaret upp. Code 0 rullades ut och vi gled ut från viken utan att ha behövt besvära motorn om dess tjänster.

Det gick inte fort när vi sakta seglade upp i den största fjorden, Ria de Arousa. Fantastiskt högsommarväder med strålande sol och så småningom en lagom bris. Ett tag var vi uppe i 7 knop men mestadels gled vi fram i 3-4 knop hela vägen till marinan i Pobra do Caramiñal där vi gärna ville ligga då det skulle bli sämre väder i morgon.