I förgår lämnade vi Cabo d’Orlando efter frukost och lite bestyr. Vi får en fin sträckbog upp mot Vulcano. Halvvägs dit vill vi ta lite bilder men vi hittar ingen kamera, och inga solglasögon heller. Efter mycket funderande kommer vi fram till att vi måste ha missat detta när vi tömde bilen i mörkret kvällen innan.

Vi ringer marinan och de hjälper oss att titta i bilen (som tur är står den kvar hos dem) och vist, där ligger allt vi saknar. Det blir till att vända tillbaka igen och väl framme är klockan över tre och då är det försent att gå någonstans. Det blir en natt till med ganska hög hamnavgift (€74). Vi tröstar oss med att det hade varit ännu dyrare att behöva köpa nya grejer.

I går kommer vi så iväg. Lite svagare vindar än dagen innan och lite mer emot men vi kan ändå segla några timmar innan motorn får komma till heders. Vädret är höstlikt, om än varmt, med klar luft och vi ser alla de Lipariska öarna. Denna gång kommer vi på andra sidan när vi närmar oss Vulcano från sydväst och får uppleva nya fina vyer av den dramatiska kusten.

Härligt att kunna ankra igen. Vi blir liggandes en dag i den vackra viken på västsidan (samma som sist).

Vi simmar i det fortfarande riktigt varma vattnet och skrubbar lite på botten. Den har klarat sig fantastiskt bra och är fortfarande helt ren sedan vi jobbade med den efter Rom. Det enda problemet vi har är en hård sandpappersliknande beläggning på de ställen som låg mest i solen i kanalen i Fiumicino. Det krävs en hel del slipande och lite sickel för att få bort den så vi orkar bara ta en liten bit i taget. Men, det verkar som den sakta försvinner även utan hjälp och det känns inte som den bromsar farten. Men den är inte så vacker och vi är lite oroliga att det ska börja växa på den när vi lägger oss stilla över vintern.