I dag har vi lyckats ta oss mindre än 5 sjömil västerut genom att segla 27 sjömil genom vattnet. Ett riktigt stolleprov kan man tycka och det var det kanske när man ser på det i efterhand. Lärorikt var det i alla fall. Vi hade planerat att gå till Perros-Guirec, en badort lagom långt bort. Där kan man bara komma in under två timmar runt högvatten. Högvatten skulle det vara vid tolvtiden, alltså seglar vi klockan sex på morgonen.

Vi visste att det skulle vara motström och de tabeller vi tittade i sa att den skulle vara 1-2 knop. Inga problem tänkte vi. Vi klarar 25 sjömil på sex timmar, det kan ju inte vara motström hela vägen. Det började bra. Vi gick upp i gryningen och seglade i soluppgången. Medan solen sakta steg länsade vi ut ur vår flod medan vi åt frukost. Efter en dryg timme var det dags att gira nordväst ut. Fin sträckbog i lagom vind, 5-6 knop genom vattnet i lätt motström. Enslinje i aktern ledde oss mellan klipporna i lovart och bränningarna i lä.

En kvart senare började det. Så där 2-2,5 knop emot och havet kokande, virvlande och guppande. Det är väl alla stenar runt oss tänkte vi och startade motorn. Som motorseglare kunde vi göra sju knop och klara oss bra mot strömmen och genom virvlarna. Lite senare kunde vi segla igen. Nu var det kryssben utanför fyren Les Haux de Brehat som ligger på en klippa längst ut i havsbandet. Jättefin segling. Med några grader slack gör vi närmare 7 knop. Men farten över grund sjunker stadigt tills vi är nere i tre knop. Fyra knop motström, så stod det inte i boken…

Vi får väl pröva att slå in mot land för att se om det är mindre ström där tänker vi och slår. Resultatet blir att vi går på kontrakurs. Otroligt vad strömmen kan åstadkomma. Då ger vi upp och startar motorn. Med den kan vi alla fall göra 2,5 knop åt det håll vi vill. Efter lite funderande och räknande inser vi att vi inte har en chans att komma fram i tid. Vi ger upp och styr in mot land och floden Le Jaudy. Eftersom vattnet fortfarande är stigande får vi gradvis mindre och mindre motström för att på slutet ha medström in till Tréguir dit vi kommer precis vid högvatten strax för tolv. Egentligen bara tre sjömil kortare än dit vi tänkt oss rätt håll i förhållande till strömmen.

Så här såg vår resa ut. Blått streck vår ungefärliga kurs. Det var 22 sjömil över grund och vi fick gå 27 genom vattnet på grund av all motström. Röda strecket är ca 5 sjömil, det var så långt vi lyckades komma mot nästa mål. Gul ring dit vi tänkt segla.

Inget ont som inte har något gott med sig. Tréguir visar sig vara en riktig pärla med anor från 600-talet och en katedral vars första delar är över tusen år gamla. Det höga tornet (33 m) stod klart 1785. En härlig gammal stad med sten och korsvirkeshus, flera av dem från 1400-talet. Vi fick en fin eftermiddag med crêpe (pannkakor) med hallonsylt till eftermiddagsfikat. Bra fiskaffär fanns det också.

Nu sitter vi i sittbrunnen och lyssnar på regnet som smattrar mot kapelltaket och hör vinden vina i riggen. Ett riktigt busväder drog in framåt kvällen och det ska enligt prognosen hålla i sig minst ett dygn. Skönt att ligga tryggt vid en brygga långt upp i floden.

Regn och västliga vindar är ingen bra kombination för oss som vill väster ut. Då kan man lika bra ligga still på ett trevligt ställe och det gr vi nu för andra dagen. VI ligger i Lézardrieux vid den vackra floden Le Trieux. Malin hade med sig vår reparerade WiFI box som kommit till henne från tillverkaren i USA. Den satte vi upp provisoriskt i går mellan regnskurarna. Nu har vi mycket bättre internetuppkoppling. Det har varit lite si och så med den sedan St Malo, därav inget på bloggen på ett tag.

Vi lämnade St Cast på måndag morgon tillsammans med ett antal andra båtar som också skulle västerut i medströmmen. Fin sträckbog ut runt udden Cap Fréhel i nordlig vind. Kul att ha några andra båtar att segla förbi. Sedan slör i avtagande nordostlig vind västerut. Vi fick några timmar lugn segling med genakern. Men när farten genom vattnet gick ned mot en knopp hjälpte det inte med medström, det var dags för motor sista timmarna.

Vi gick in i lite skärgård innanför den lilla ön Brehat. Det var lågvatten och ganska tränga passager på sina ställen.

Sista biten gick vi så uppför floden. Vi möttes av en hjälpsam hamnkapten som visade oss en bra platts en bit in där strömmen inte var så stark och där vi kunde ligga med stäven mot vinden. Här ligger vi fortfarande…

Sent på fredag kväll kom Malin och Selma med bil från Paris för att segla med oss över helgen. Vi gick ut genom slussen i St Malo på lördag förmiddag och seglade sedan lite västerut till en fin ankarvik.

Efter sol, bad och lunch fortsatte vi, mest för motor, till Saint Cast Le Guildo. Promenad längs stranden in till semesterortens turistgata och sedan middag på fiskrestaurangen vid hamnen. Söndag blev lite favorit i repris när vi seglade tillbaka till viken för bad och lunch innan vi lämnade Malin och Selma i St Malo på eftermiddagen.

När vi kom St Malo var det lågvatten och det gick inte att komma in till någon kaj. Vi fick lägga oss i boj och ro in. På eftermiddagen gick vi sedan tillbaka till St Cast för natten. Det blev lite märkliga spår på Marine Trafic under helgen men nu har ni som undrat förklaringen. Vi hade det skönt och avslappnat i trevligt sällskap och då är det inte så viktigt att segla långt.

Vi blev inte länge på Jersey. Det kändes som en stor stad som inte riktigt passade oss. Ön är säkert jättefin men kanske bättre att besöka från land. Vi stack efter frukost och tankning i onsdags. I särklass billigaste dieseln vi någonsin tankat, 5,66 kr/liter!

På vägen hit passerade vi en milstolpe. Då hade vi seglat över 1 000 sjömil sedan vi lämnade Ljungskile. Vi fick efter en stund med lätta vindar fin genakersegling söderut. Stundtals gjorde vi 8 knop genom vattnet och 10 knop över grund! Men, när vi närmar oss fastlandet möter och dör sedan vinden sakta så vi får byta till krysställ och senare köra sista timmen till Saint Malo. En fantastiskt fin stad innanför de gamla stadsmurarna.

Här har vi nu snart legat i fyra nätter. I kväll kommer kusin Malin med dotter Selma med bil från Paris. De ska segla med oss över helgen så det är inte otänkbart att vi är tillbaka igen på söndag kväll. I onsdags tog vi det ganska lugnt, det var över 30 grader varmt och ganska ”klibbigt”. Vi promenerade i gamla staden och på dess murar.

Provsmakade också lokalt bakverk ”Kouing Amann”. Lite svårt att veta vad man ska prova nu när vi är långt utanför ”Coachens” hemmavatten.

På kvällen var det sedan musikfest med musik av varierande slag på sju olika ställen innanför murarna. Det blev lite lyxig middag vid ett av torgen med musik och sedan rundvandring.

I torsdag tog vi en heldag till Mont Saint Michel. En fantastisk klippa som man inte ska missa om man är i närheten. Vid lågvatten kan man gå och åka ut men vid högvatten blir det en ö. Första klostret byggdes på 700-talet. Nu är nästan hela klippan täkt av byggnader.

I dag har det varit städ- och tvättdag innan det blev midsommarfirande med sillunch mm. Nu ska det bli skönt att komma ut på havet igen!

Efter frukost i lugn och ro lämnar vi Herm. Planerad dagsetappen är ca 4 sjömil. Det blir en fin segeltur över sundet i sidström. Fascinerande hur man måste styra för att komma dit man vill när strömmen sätter mellan en och två knop i sidan. Tur att det finns elektroniska hjälpmedel.

Vi hittar en bra boj i Gosselin Habour på Sark och tar dingen i land. Sedan börjar klättringen uppför trapporna. Sark är en hög ö med branta kuster, lite större än Herm men inte så mycket. Det bor drygt 500 personer mer eller mindre permanent på den delvis självstyrda ön. Intressant att notera att styret blev demokratiskt först 2009. Fram till dess hade ön ett feodalt styre med ”The Signeur” och ett antal storbönder i ett öråd. 

Väl uppe är utsikten fantastisk. Vi vandrar vidare in över ön och träffar ett ungt Danskt par som varit ute ett år och nu är på hemväg igen. Huvudgatan mitt på ön har det ambitiösa namnet The Avenue, trotts att bilar inte finns på ön. Här står ett antal hästskjutsar uppradade för att ta turister runt ön. Men eftersom vi redan gått nästan halvvägs väljer vi att vandra vidare i hettan efter en stärkande lunch på puben. 

Vi går en fin kuststig ned till La Coupeé, det smala näset mellan stora och lilla Sark innan vi vänder tillbaka till båten. 

Väl ombord känner vi att dyningen ökat. Det rullar ordentligt i ankarviken. Vi bestämmer oss då för att lämna och får en fin eftermiddags/kvällssegling ned till Jersey.

St Hellier blir den första hamn vi kommer till där det är trångt och vi kommer att ligga som tredje båt ut. Sedan börjar cirkusen. Fransmannen innerst som redan från början deklarerat att han ska segla klockan 6 (eller 7 vår tid) litar inte längre på att vi ska flytta på oss som vi lovat utan insisterar på att få ligga längst ut vilket leder till en omständlig rockad. Till slut kan vi avsluta dagen med lite snack med granbåten medan mörkret lägger sig.

Efter en lugn morgon och en sista promenad längs kajen lämnade vi Guernsey strax efter tolv i dag. Då var vattnet precis högt nog för att vi skulle flyta över ”the sill” som muren som håller kvar vattnet kallas. Strålande sommardag och halvvind. Vi provar att gå med soltaket uppe och det funkar i den lätta vinden.

Efter en kortare stund för bara focken blir det dags att starta motorn för att hålla upp i strömmen. Vi ska bara några sjömil i dag, tvärs över sundet till den lilla fina ön Herm, en av de minsta som är bebodd bland öarna här nere. Lite fegt rundar vi alla grund och går in i den lilla ankarplatsen bredaste vägen. (AIS:en la av innan vi lämnade hamnen så för er som följer oss på marine trafic ser det ut som vi gått raka vägen vilket vi alltså inte gjorde) Lokalbefolkningen genar över stenar och sandrevlar…

Vi hittar en plats att ankra på och börjar laga lunchen. Då är det högvatten och strömmen sätter med runt en knop längs ön. Lite märklig känsla att ligga still för ankar och ändå göra fart. När vattnet sjunkit undan lite slutar strömmen och vi tar dingen i land. Herm är en grön och lummig ö. Lagom stor att gå runt på en timme.

Mycket små öar (som blir större vid ebb) på flera sidor av ön.

På tillbaka vägen till den lilla hamnen ser vi ut över vår ankarplats där det nu börjar bli lågvatten. Det är vi som ligger längst till höger. När vi efter en öl och lite mat ska ta dingen tillbaka till båten är vattnet som lägst. Det blir långt att bära ned till vattnet. Sedan långt att staka sig ut innan vi kan starta motorn och köra ut till båten.

Detta blir vår första natt för ankar på denna resa. Skönt att rå sig själv och slippa skav och buller i hamnen – och slippa hamnavgift.

I dag har vi haft en heldag i St Peter Port på Guernsey. Vi lämnade Alderney och seglade hit i går eftermiddag. Fin segling i strålande sol och lagom vind. Sträckbog hela vägen över.

Nu har vi, efter ett antal försök att köpa de sladdar som fattades, fått ordning på vårt alternativa navigationssystem. Vår plotter mm börjar bli till åren och kommer att dö så småningom. För att inte bli strandsatta har vi därför satsat på ett helt oberoende system baserat på OpenCPN i datorn, egen GPS och AIS signaler från vår nya VHF. Alla delar pratar med varandra på den nya standardiserade bussen NMEA 2000. Så här kan det se ut.

Vi fick lite slack och bra med medström i sundet på slutet. Kul att segla över tio knop över grund men det gäller att sluta i tid, annars blåser man snabbt förbi hamninloppet och då är det långt att köra mot strömmen tillbaka. Vi kom fram en stund innan högvatten och fick ligga och vänta utanför hamnen. Man blir lite fundersam när det ser ut så här men några timmar senare kan man gå in med marginal under kölen.

Det small och rök som tusan från det gamla fortet när vi satt och fikade i dag vid lunch. Förklaringen fick vi när vi gick dit. Det var Drottning Elisabeths födelsedag och det var saluten på 21 skott vi blivit vittne till. För att fira drottningen bjöd man på inträdet till borgen och alla dess intressanta museer. Bland annat fick vi träffa några gamla knektar.

Utsikten över den fina lilla staden var bedårande.