Nu ligger vi för ankar i Porto Liscia. Ännu en hamn som egentligen bara är en gammal ankarplats. Långa sandstränder och ingen bebyggelse men bra ankarbotten på ca 12 m djup och skyddat från de flesta vindar. Vi gick hit i går förmiddags efter att ha tankat diesel på vägen i Santa Teresa.

Vi viste att det skulle komma frisk vind, Mistral heter den här, i några dagar med vindar över 15 m/s. Då gällde det att hitta en bra plats med skydd för vind och dyning. Redan i går eftermiddag blåste det rejält och vi kunde sitta och titta på wind- och kite-surfare som for som pilar fram och tillbaka i den friska vinden. (kitesurfarnas drakar ser ut som en flock fåglar i bilden)

Det mojnade sedan behagligt fram emot kvällen men under natten kom Mistralen och nu blåser det styv kuling här inne. Vi har skog och lagom höga berg i lovart så vi får en jämn vind. Ankarseglet håller oss ganska bra med fören mot vinden och vi sitter bra fast med vårt Rocnaankare.

Solen skiner och vi har det bra men det viner i riggen och båten gungar lätt av vinden. Nu tittar vi på våra vinpinade grannar och väntar vi på att Mistralen ska blåsa nacken av sig under dagen så att vi får mer lagom seglingsvindar i morgon.

Seglingen från Asinara började bra men efter någon dryg timma försvann den utlovade medvinden så det fick bli betydligt mer motorgång än vi räknat med. Men vi fick lite fin segling de sista timmarna. Vi var lite osäkra på vart vi skulle gå men när vi såg den fina viken Baia de Reparata innanför Cabo Testa, Sardinens nordostudde, gick vi in dit och ankrade.

Här har vi nu legat i två nätter och räknar med att lämna i morgon. I går blev det en ”slappadag”. Det har ju varit en hel del seglande och andra äventyr på senare tid. Här är jättefint med granitklippor som påminner om Bohuslän och Sörlandet. Fast ingen knyter fast i dem utan man ankrar på behörigt avstånd. Det är också otroligt mycket semesterfirare på stränderna.

I dag har vi varit ute på äventyr. Först gick vi ut till udden. VI hittade en fin stig på andra sidan samhället som tog oss upp över berget.  Efter fika vid fyren tog vi en buss in till staden Santa Teresa. En intressant resa då bussen körde mellan alla badstränder som fanns längs vägen. Santa Teresa var en lite sömnig stad på klippan ovanför en skyddad hamn/marin. Det blev en ordentlig uppförsbacke från hamnen till torget där vi belönades med skaldjursrisotto.

Utanför staden hittar vi så en ny vandringsled tillbaka till vår ankarvik. Fin utsikt över kusten och viken men ytterligare uppför i stekande sol. Tur att vi köpte en stor flaska vatten innan vi lämnade staden. Tillbaka på båten blev det svalkande bad. Det avbröts ganska abrupt då Eva brände sig ordentligt på en liten manet. Vi har sett de små gråbruna rackarna på flera ställen innan och funderat på om de bränns – nu vet vi att de gör det. Vi spolade med varmvatten (som ska döda/koagulera giftet) och med lite salva känner hon sig nu bra igen.

Vi lämnade Algero före frukost i går. Seglade i ungefär en timme i nordlig vind ut ur viken medan vi år frukost. Vi skulle runda imponerande Capo Caccia. Efter udden fick vi svag nordvind så det fick bli morotgång större delen av dagen. Först när vi passerat Fornelli sundet mellan Asinara och fastlandet kunde vi börja segla. Vi kryssade i frisk nordostan upp till Cala Reale på Asinara där vi kunde förtöja i en bra boj nära land.

Asinara stod på listan över ställen vi inte vill missa. Det är en intressant ö utanför Sardiniens nordvästspets. På mitten av 1800-talet flyttade man alla som bodde där och skapade en fängelseö. Fängelset drevs sedan fram till början av 1990-talet och här satt många av Italiens värsta förbrytare. När fängelset lades ned skapades ett naturreservat i stället.

Som på flera andra reservat så får man inte fiska eller ankra. I stället finns ett antal bojar som man kan ligga vid för dyra pengar, de kostar ungefär som en natt vid bryggan i Smögen. Ön är torr och karg med gräs och lite buskar men nästan inga träd. Vi hyrde MTB cyklar och gav oss ut på upptäcktsfärd för att försöka hitta de vilda vita åsnor som ön är känd för. De visade sig vara helt orädda och dök upp lite här och var längs vägen. På ön finns också en marin forskningsstation som specialiserat sig på att rädda sköldpaddor.

Vi cyklar först en bit söderut ned till veterinärstationen där man vårdar åsnor som skadat sig. Strax nedanför vände vi och cyklade sedan hela vägen upp till Cala D’Olivia, den nordligaste viken/byn. En hel del backar och stekande sol gjorde att cykelturen tog på krafterna.

Väl tillbaka på båten var det skönt att ta en lång sim- och snorkeltur i det kristallklara vattnet. Här finns ett rikt liv under vattnet med betydligt fler arter och större fiskar än vad vi är vana vid från andra vikar vi legat i.

Kvällen tillbringades med Cathy och Zvika, ett Australiensiskt par som lånat Amalia för att segla från Italien till Portugal. Vi utbyter tips och erfarenheter om de vatten som ligger framför oss. Det är nu ordentligt varmt så när vi skriver detta sitter vi vid navigationsbordet där vi riggat upp en billig datorfläkt (99 kr på INET) som blåser svalkande i ansiktet

Vid midnatt i går kom vi fram till vår förta hamn på Sardinien. Vi hade en fin segling över i fint väder och fullmåne som lös hela natten. Vi har haft medvind och genakern uppe nästan alla ljusa timmar. På natten mindre segel och mindre vind. Totalt seglade vi 210 sjömil på 40 timmar. Medelfarten blev 5,3 knop vilket var mindre än vi trott då vi långa stunder seglat i både sex och sju knop med genakern, till och med nio som maxfart. Men, svag vind i början och på kvällar och natten. Nu är vi på Sardinien och så här har vi seglat i år. Totalt har det blivit 1 200 sjömil över grund så här långt.

Här i Alghero ligger vi inklämda vid stadskajen med lite för kort mooringlina. Men det funkar, det blåser inte så mycket och vi har pusslat in några fendrar mellan vår akter och kajen. Trevlig stad och bra provianteringsmöjligheter. Det senare behövdes då vi senast handlade ordentligt (dvs bra middagsmat mm) i Soller för tio dagar sedan. Som tur var kunde vi fylla på med lite frukt, grönt och bröd på Menorca så vi har klarat oss bra men en dag fick vi ta till burksoppa från reserverna under durkarna.

Det är inte så ofta nu för tiden som vi går ut och äter men i dag ville vi fira att vi kommit till Italien med en riktig middag. Det blev på Italienskt vis antipasti, pasta, secondo och dolce på Ristorante Nautilus. Ett riktigt bra ställe med fin utsikt över hamnen och solnedgången. Inte helt gratis men en fantastisk upplevelse och det gick att dela flera av de annars allt för stora rätterna. Vi började med proseco och melon med skinka. Sedan pasta med räkor följt av massa olika grillade fiskar ackompanjerade av ett Sardiskt vitt vin. Som avslutning citronsorbet (serverad med sugrör i ett glas) och limocello.

Mätta och nöjda vandrade vi sakta upp genom den gamla staden. Fullt med folk på alla uteserveringar och härlig sommarvärme i gränderna.

VI hör musik från ett torg och där är det en hel liten orkester med två röststarka tenorer som spelar Italienska sånger och sjunger så att det ekar mellan husen. Vi blir sittande med ett glas vin och med fanklubben som närmaste grannar. Ytterligare en fantastisk upplevelse i denna fina gamla stad avslutart kvällen.

Efter att i flera veckor funderat fram och tillbaka på när och vart vi ska segla har vi nu bestämt oss. Vi seglar mot Sardinien i dag. Vi har plågat våra seglarvänner med våra funderingar ganska länge nu och så sent som i går hade vi nog tänkt att vii skulle lägga båten en månad eller två i utanför Barcelona. Men när vi seglade i fin halvvind längs Menorcas sydkust i dag på förmiddagen så kändes det som att vi ville fortsätta österut – direkt.

Prognosen är riktigt bra med lätta medvindar och lugnt hav. Förmodligen kommer det att ta tills fredag morgon innan vi är på Sardinien men med lite tur kommer vi fram i morgon kväll. Just nu syns vi på Marine Trafic men vi kan komma att försvinna framåt kvällen då vi lämnar landkontakten.

Nu seglar vi ut på ett lugnt och soligt hav. Vi har 26 grader i luften och väldigt lugn och behaglig segling med genaker och storsegel uppe. Vi gör ca 6 knop i ca 5 m/s sydvästlig vind. Förhoppningsvis kan vi fortsätta såhär i alla fall i tolv timmar till, sedan kan det bli lite mindre och mer varierande vind och kanske motorgång periodvis.

Vi blev kvar en dag till i Saura tillsammans med nyfunna vänner, se Wilmas blogg för mer bilder och info. I söndags seglade vi sedan i svaga vindar och strålande väder de 8 sjömilen till Cala Santandria som ligger strax söder om Ciutadella. Här var det trångt. En smal vik med mycket båtar där man ankrar i sand mitt i viken och sedan backar in mot berget.

Vi slog i en bergdubb och kände oss lite som hemma. Vår vän Jon från Sydafrika tittade mycket förundrat på våra kilar, något sådant hade han aldrig sett förut. Eftersom vi har rätt gott om dem (i alla fall än så länge) så ficka han två, en rak och en vinklad.

I måndags tog vi en promenad i land i jakt på mataffär. Det som fanns i närheten var ganska bra men med väldigt dålig sortering på vad vi betraktar som middagsmat. Vi fick i alla fall handlat en hel del så vi klarar oss några dagar till. Dagen var varm men framåt fem tänkte vi att nu blir det nog svalare. Sedan stod en bra stund i solen och väntade på en buss som aldrig kom innan vi delade en taxi med ett annat par in till staden på denna sida av ön som heter Ciutadella.

Ciutadella är en gammal stad med mycket historia och smala ringlande gränder. Härligt att gå om kring i och framåt kvällningen hittade vi en bra restaurang med prisvärd middagsmeny och riktigt god mat. Kvällen avslutades med fyrverkeri kl 11 innan vi tog taxi tillbaka till båten. Nu ligger vi här i viken i dag och tar det lugn. Förmodligen seglar vi vidare i morgon.

I går gick vi från Mallorca. Det är ca 30 sjömil över till Menorca, som att segla till Skagen ungefär. Vi började i bleke med mortorgån men efter några timmar kom vinden från norr och vi fick en fin öppen sträckbog över.

Nu ligger vi i en vik på sydsidan Menorca som heter Cala Son Saura. En fin obebodd vik med sandsteränder och en del båtar. Kristallkart vatten och både i går och i dag har vi sett en rocka simma förbi strax över botten. Här har vi (till slut) träffat svenska båten Wilma med Fredrik och Helena ombord. De var över på lite öl och vin i går.

I dag har vi haft en blandad dag. Vi fick hjälp av Fredrik att lösa vår nya toa problem. Slangen mellan toa och den nya vakuumenheten var igensatt = totalstopp = ingen toa. Det blev att montera ned toa och sedan plocka ut slangen, 5 meter lång. Vilket föregicks av en hel del urplockande av facken i kölsvinet. Naturligtvis satt stora pluggen mitt på slangen. Som tur är kan vi skruva på en kniv (Tack Karl-Henrik) på vår båtshake och med den kunde vi borra ur proppen från båda sidor. För att sedan rensa från beläggningsar och annat elände bankades slangen med hammare varefter vi drog en stump 8 mm kätting fram och tillbaka som rensband.

När slangen var rensad började återmonteringen. Inte helt enkelt att tråckla in slangen men det gick- Vi ändevände den för att inte få böjarna på samma ställen och inte skava i samma hål. Båtens tidigare ägare, eller möjligen det varv som hjälpte dem, hade inte satt i nya packningar i toa utan bara kletat på tätningsmassa. Efter en hel del rensande och rikligt med Sikaflex kunde vi montera ihop toa.

Sen blev det midsommarfest på Goodvibes med Wilma (Helena och Fredrik) samt deras vänner Jon, Margriet och ensamseglade Susan. Midsommar firades ordentligt och vi lärde dem både små grodorna och helan går och åt matjessill, Jansson och små köttbullar. Väl tillkaka till Sally hade Sikan torkat och vi kunde med stor glädje konstatera att toan funkade utmärkt – viken lättnad.

I morse lämnade vi Port Sóller med viss saknad men samtidigt väldigt skönt att komma iväg igen. Ingen vind på hela dagen så vi kör längs den imponerande kusten. På det nästan spegelblanka havet rullar gammal avtagande dyning. Vi passar på att köra in i några fina vikar läns vägen.

Vi rundar nordostudden på Mallorca och strax innanför på sydsidan ligger en fin Cala (vik). Ganska djupt men vi hittar en sandfläck på 9 meters djup där vi lägger ankaret som biter bra med bara 35 m kätting. Rofyllt och vackert med några få andra båtar som sällskap. Vi snorklar i det kristallklara vattnet som nu stadigt ligger över 23 grader.

Regnet som kom på söndag natt var rött av sand från Sahara så det blev till att spola, tvätta och torka när solen var tillbaka och vädret återgick till det normala. Nu har vi snart legat tre veckor här i Sóller. Tiden går fort när man har roligt. Vi har haft trevligt sällskap av Ewa och Anders på Unisax, Kerstin och Thomas på Talmina, Ylva och Mats på Joyette och Janecke och Arve på Olivia som alla legat i viken kortare eller längre tid.

Här i området finns fina små vägar och vandringsleder bland bergen. Vi gick ut lite mjukt och tog cyklarna till Fornalutx tillsammans med Unisax. Uppe i Sóller såg vi skyltar om vandringsled och på kartan såg det ur som väg. Det var det också – en bit. Sedan blev det till att leda och bitvis bära cyklarna uppföt gamla åsnevägar. Men vackert var det med oliv- och citruslundar, blomande jakarandaträd och utsikt över bergen.

När vi närmade oss Fornalutx, ca 150 möh, så kom vägen tillbaka och vi kunde ta oss in i den fina gamla byn och få en välförtjänt öl i skuggan på torget. Byn klättrar längs sluttningen och många ”gator” är trappor. Efter en promenad upp och ned för sluttningen några gånger smakar det bra med tappas på torget. Hemfärden går som en dans, vi rullar på landsvägen som går ned till hamnen.

Nästa tur blir en längre vandring bland olivlundarna väster om Sóller. Vi går via fyren i hamninloppet. Härifrån kan vi se Sally som en liten vit prick långt till höger i bild. Sedan går vi vidare upp till ca 250 möh innan vi vänder nedåt igen. Farcinerande terrasserade odlingar med många och gamla fina olivlundar. Trevligt sällskap av Ewa och Anders och några stopp längs vägen gör att vi inte är hemma förrän till kvällen.

Ylva och Mats hakar på turen längs gamla smugglartigar österut längs kusten. Vi är således sex svenskar som gärna vill gå en rundtur. Vi ser på kartan att det går en liten väg så vi frågar en äldre man om man kan gå där trotts att grinden är stängd. Han grymtar något oförståeligt och pekar. Det tolkar vi som ett ja.

Vägen bär i serpentiner uppåt bergssluttningen. Den är bitvis rasad och på några ställen ligger det träd tvärs över men vi kämpar på. Grindarna vi passerar blir flera och kraftigare tills vi kommer upp på en liten platå. Där betar getter och en åsna och några ilskna, men lyckligtvis bundna, hundar skäller på oss så vi skyndar vidare.

 Då kommer den stora utmaningen i form av taggtråd och en kraftig hög grind. Väl över ser vi ett antal varnings- och förbusskyltar – grymtandet kanske var ett nej? Nu är vi i alla fall tillbaka i mer civilisare trakter och ganska snart nere på den väg vi gick ut på så vi fick vår rundtur – och en hel del äventyr på köpet.

 I tisdags lämnar Unisax som sista vän-båt och efter tre avskedskvällar (det är inte alltid vädret blir som man tänkt sig…) och vi är ensamma kvar. Efter en tur i land med dingen tycker vi det är ovanligt lite båtar i viken. Vet de något vi inte vet? Vi kollar ett antal olika vädersiter och kommer fram till att det kan bli frisk nordlig vind (rakt in i viken) och växande sjö under natten. Nu har vi sedan långt tidigare bokat torsdag tom måndag i hamnen då Håkan ska flyga hem några dagar.

 Kan vi gå in tidigare? Vi frågar snällt och får komma in. Vi förstår senare att det egentligen är fullbokat men vi får ligga kvar om vi stannar ombord. Det löser sig, alla kommer inte när väderutsikterna inte är så bra, och vi kan ligga kvar tills måndag. Skönt att sitta fast i en brygga som är lite mer skyddad än ankarplatsen, men även här gungar det när dyningen rullar in på natten.

 På onsdag tar vi en promenad upp från hamnen, genom apelsinlundar och över kular. Det blir en ny, lite längre väg till Sóller där vi stannar till på lokala krogen för ett glas innan vi kollar på stan lite, fikar och sedan går tillbaka en ny liten omväg med fin utsikt över dalen. Turen skulle ta en timme men med fika och lite omvägar (vi gick bara fel en gång) tog det oss tre. Turen avslutas med en god öl och lite ”patatas bravas” nere i viken innan vi går tillbaka till vår lite gungiga båt.

 I torsdags hyrde vi bil och handlade massa tunga saker. Bland annat besöktes IKEA i Palma där midsommarsill och kaviar inhandlades tillsammans med en hel del annat som vi inte viste vi behövde.

 På fredag morgon kör Eva Håkan till flyget. Han ska på barndop på lördag. På söndag kommer Håkan tillbaka och vi börjar känna oss redo att lämna men vi förhandlar först fram en dag till i hamnen för att kunna jobba med toasystemet med tillgång till el och vatten. Efter att ha handlat färskmat och kört en tvättmaskin på tisdag förmiddag går vi ut i viken och ankrar. I morgon bär det av österut.

Nu är vi tillbaka i fina lilla Port Sóller, denna gång med båten. Vi ligger här en kulen förmiddag när regnet öser ned. Vi försöker komma ikapp med blogganden och har lagt upp två inlägg innan detta. I torsdag lämnade vi Cala Portals vid niotiden för att gå de ca 40 sjömilen hit upp. Det började med kryss i ganska svag men OK sydvästlig vind. Sedan mer och mer slack allt efter som vi rundade uddarna. Men samtidigt mindre och mindre relativ så först bytte vi till Code 0 och sedan fick det bli motor ett tag.

Väl uppe vid Tramuntana-bergen på Mallorcas nordvästkust fick vi vinden tillbaka. Vi kunde länsa med god fart med bara Code 0 längs den imponerande höga kusten några timmar innan vinden dog ut framåt eftermiddagen.

Kusten här är rik på grottor men fattig på bra hamnar. Det finns några öppna vikar och vi testade en av dem men det kändes inte tryggt som natthamn.

I stället gick vi vidare till Port Sóller där vi ankrade i bukten bland tjugotalet andra båtar. När vi legat där en stund kommer det ett par roende i sin gummibåt och frågar om det är vi som är kompisar med Tina och Bengt och det är vi ju. Det blir vin i vår sittbrunn och så får vi nya seglarvänner medan skymningen sänker sig i hamnen.

I fredags kommer Talmina med Kerstin och Thomas ombord och det blir ett trevligt återseende. Nu är vi tre svenska båtar i viken. I går tog vi spårvagnen, det finns en sådan, upp till själva staden Sóller. Tjugo minuter för 7 euro per person för att åka 2,5 km. Ganska dyrt men trevligt med de fint renoverade gamla vagnarna.

I Sóller var det lördagsmarknad och mycket folk. VI strosade omkring, smakade på lokala ostar och skinkor och Eva tittade på kläder i vart enda stånd vi passerade. Så småningom kom vi till saluhallen. En del mat men också flera små tappasställen. En trevlig flicka pratade varmt om sina pintxos (på spanska) så vi slog oss ned. Eva med bläckfisk och Håkan med tonfisk samt var sitt glas vitt vin. När hon sedan sparade in en engångstallrik på att vi tyckte vi kunde ha våra på samma (vi har ju sett all plast som flyter omkring i havet…) så bjöd hon på en tappas med inlagda sardiner som vi fick dela.

Så småningom kom det en hel del folk och allt hon förberett fick en strykande åtgång. Vi hjälpte till lite gran, bl a med att öppna vinflaskor, och så blev det ytterligare gratismat, denna gång jättegod potatissallad med skorpor. Härlig stämning med en blandning av lokala och tillresta personer. När vi sedan skulle betala gav vi några euro i dricks för all extramat. Det var nog inte så vanligt, vi överöstes av tacksamhet.

Vid tvåtiden avslutades marknaden och vi vandrade sakta ned mot hamnen. Det var skönt med ett dopp i havet efter en dag i solen. Denna kväll gästade vi Unisax, Ewa och Anders båt, innan middag på tryckkokarkyckling och sedan förberedelser inför regnet vi viste skulle komma. Man blir lite bortskämd med solsken här nere, det var nog minst två veckor sedan det regnade sist.