I onsdags gick vi norrut, det var inte vår plan men dåligt väder var på väg igen med regn och kraftiga sydvindar. Då finns det inga hamnar längs vår väg söderut som ger skydd. Nu ligger vi på ostsidan Kefallenia, i sundet mot Itháka. Det har regnat ihållande i snart ett dygn men vi har varit skyddade frånvinden. Sàmi är en fin liten by som också är färjeläge, men färjorna lägger till utanför hamnen så de stör oss inte.

I torsdags gav vi oss av för att titta på den berömda grottsjön Mellisani. Vi vandrade längs en vacker strand några kilometer innan vi gick upp en bit till grottan. På vägen passerade vi ett litet bryggeri. Det var stängt så vi pratade med tjejen i butiken bredvid. Då hon förstod att vi ville smaka gick hon ned till bryggaren och kom strax tillbaka med två flaskor pilsner som vi fick som smakprov. Grottan var stängd. Så här i lågsäsong bara några dagar i veckan. Det blev till att gå tillbaka igen efter var sin pilsner i solen. Vi fick i alla fall en trevlig promenad.

I går gick vi iväg igen efter morgonregn och förmiddagsfika. Det såg ut att bli uppehåll ett tag. Grottan var öppen och vi fick en fin tur på sjön med roddbåt och guide. Grottsjön består av två delar. I delen första delen ramlade taket ned för ca 5 000 år sedan. Med en smal passage kommer man in i den andra delen som fortfarande har ett flera meter tjockt tak. Båda grottorna bildades för ca 20 000 år sedan och i den inre fanns det imponerande stalaktiter och stalagmiter. Där har man också dyrkat Pan några hundra år före Kristus.

Vattnet till grottan kommer genom en 20 km lång underjordisk flod och fortsätter sedan under jorden nästan ned till vattnet. Dykare kan ta sig 500 meter uppströms men utloppet är för trångt. Däremot har fiskar som multe och ål tagit sig upp till sjön där de nu lever. Vattnet är lite bräckt och kristallklart, vi kunde se botten på över 30 meters djup.

Strax innan vi var tillbaka på båten kom regnet. Nu hoppas vi på en stunds uppehåll i eftermiddag. Det blir lite långtråkigt när man inte kan gå utanför sittbrunnstältet.

Gårdagen gav en intressant inblick i grekisk administration. För att segla i grekiska vatten måste man ha ett tillstånd/papper som kallas DEKPA. Det kostar 50 Euro och man får det hos hamnpolisen. Alltså går vi till hamnpolisen, som har sitt kontor i andra ändan av hamnen, drygt en kilometer bort. Jodå, vi kan få ett DEKPA, men först måste vi betala. För att kunna betala måste vi gå till ett administrationskontor och lämna massa uppgifter, t ex far och mors namn. Sedan får vi ett papper att ta med till banken. Banken ligger nära båten och där är det kö, ca 50 före oss men vi är beväpnade med tålamod och efter en knapp halvtimme kan vi betala våra 50 Eur + 1,50 i avgift till banken.

Nu har vi klarat allt som stänger tidigt. ViI har dessutom fått oss en längre promenad så nu är det hög tid för lunch. Stärkta kan vi sedan gå hela vägen längs hamnen till polisen igen. Så börjar en ingående granskning av våra papper. Det är massa olika uppgifter som ska styrkas. Och hur kommer det sig att Eva har olika efternamn i olika dokument? Sedan ska DEPKAN stämplas, det kostar 15 Euro i avgift men den kan vi som tur är betala till Polisen. Till slut är vi klara och kan gå hela vägen tillbaka till båten. Hela proceduren har, inklusive lunch tagit ca 4 timmar och 50 Euro har blivit 66,50.

I dag sov vi ovanligt länge och åt sedan frukost i lugn och ro. Efter förmiddagsfikat satt Eva och titta upp på kullen ovanför staden. Där skulle finnas en utskitsplats så vi bestämde oss för att gå upp efter lunch.

Med lite tur hittade vi bilfria små vägar och trappor upp till det gamla Venetianska kastellet på kullen. Tyvärr var det inte öppet men vi kunde vandra en fin skogsväg nedanför murarna. Bäst utsikt var det vid kyrkan.

Vi lämnar Italien sakta kryssandes i lättnordostvind och strålande sol. Efter ett dag dör vinden och vi börjar köra. Så småningom kommer en lätt nordvind och vi plockar fram Code 0 för att kunna segla. Men, när seglet väl är på plats så blåser det betydligt mer så det får stå kvar inrullat och oanvänt.

Under kvällen friskar vinden till nära kulingstyrka och sjön blir hög och otrevlig. Vi seglar halvvind och har revat mer än vad vi brukar för att inte gå för fort i den oregelbundna sjön. Med två rev i storen och två i focken så seglar vi i knappt 6 knop. Ganska torrt men obehagliga rörelser i båten. Det blir inte den bästa natt vi har haft på havet.

Gårdagen blev lite bättre. Inte riktigt lika mycket vind, mer regelbunden och långsamt avtagande sjö och strålande solsken. Vinden varierar en del i styrka och vi modulerar med olika mycket inrullat i focken. Några kortare stunder använder vi Code 0 för att hålla farten och i en knapp halvtimme måste vi motorsegla. Hela tiden med ett rull i storen för att klara perioder med friskare vindar.

Vi har ett tag en liter fripassagerare. En svala på väg norrut vilar sig en stund hos oss. Under resan har vi flera gånger besök av delfiner i olika stora grupper som leker runt fören ett tag. Det är alltid lika fascinerande att se dessa vänliga och vackra vattenekvilibrister. I solnedgången blir vi upphunna av den första och enda fritidsbåt vi ser på hela överfarten.

Andra natten blir betydligt lugnare och vi sover gott på våra frivakter. Fram på småtimmarna lättar vinde ytterligare och vi seglar i behaglig fart med hela storseglet och Code 0 mot fyren på Zakynthos nordudde.

Strax efter gryningen dör vinden ut helt och vi kör längs öns ostsida. Här är det smult hav och vacker kust. Vid halv tolv lokal tid ligger vi med ankare i fören och aktern mot stadskajen. Vi får hjälp att förtöja av en kille som pratar bra engelska. Han visar sig vara båt agent och kan hjälpa oss med det mesta. Vi slingrar oss lite och då säger han omedelbart att naturligtvis kan ni fixa det själva men om ni skulle vilja ha hjälp så ring mig. Trevligt, och inte kostar det något att ligga här heller.

Vi hade flera olika alternativa rutter att välja mellan och tog närmaste vägen österut (röd linje) Vi seglade nästan 270 sjömil på 52 timmar. Under tiden fick vi sommartid (+ 1 timme) och sedan Grekisk tid (+ 1 timme) och helt plötsligt är det ljust ute till efter åtta på kvällen.

Vi gick upp tidigt i morse. Ville komma iväg i gryning för att ha alla alternativ öppna. Vid sex lämnade vi hamnen och länsade söderut i svag nordan medan solen sakta steg över bergen i öster. VI hade fin sikt och kunde se Etnas snöklädda nordsluttning.

Vinden friskade i och vi lovade sakta upp när vi började runda Italiens tå. Efter ett tag gjorde vi 8 knop med revade segel när vi seglade in under Italiens korta men vakra sydkust.

Sedan, och väldigt plötsligt försvann alla vind bakom en udde. Det blev motorgång en halvtimme innan vi i en svag sydost kunde börja sträcka längs kusten. Vi låg stundtals över udden men klarade det inte riktigt. Efter en kortvända så kom ett vindskifte och nu gör vi bra fart åt rätt håll.

Nu lämnar vi Italien med kurs mot Grekland. Rakt öster om oss ligger den sydligaste ön i den Ioniska skärgården, Zakynthos. Där hoppas vi kunna vara om drygt två dagar. Prognoserna säger lätta vindar och solsken – vi håller tummarna för en bra översegling.

I dag vaknade vi till solsken! Vi lämnar hamnen strax före sju och möts av en styv bris från norr. Vi får en något guppig men snabb och torr halvvind västerut till Capo Vaticano. Sedan faller vi av, gippar och länsar sedan med spirad fock söderut.

Vi går för tredje gången mellan Karybdis och Skylla i norra inloppet till Messinasundet. Detta sund, som fruktades så av antikens sjöfarare, har inte givit oss några större problem. Nu sägs det att en jordbävning 1783 minskat strömvirvlarna så vi kanske har lättare förhållanden.

De två första gångerna gick vi på Sicilianska sida förbi Karybdis strömvirvlar. I dag har vi gått nedanför Skyllas klippa. Vi såg inget av de sex hemska gapen och ingen av de tolv armarna sträckte sig efter oss – skönt. Värre var det för Odysseus som förlorade sex män till Skylla och senare skeppet med hela besättningen till Karybdis. Endast Odysseus kunde rädda sig till nymfen Kalypsos ö Ogygia (som kan vara Gonso vid Malta). I så fall drev han en bra bit…

För oss gick det i alla fall bra, vi seglade nära land i en smal remsa innanför fartygssonen. Nu ligger vi i Reggio, halvvägs ned i Messinasundet. Det är en av de få, för att inte säga den enda hamnarna i sundet för oss seglare. Tyvärr är den inte så bra. Pontonerna längst in som vi låg vid i höstas är borta. Nu ligger vi i en liten skvalpig bassäng strax innanför hamninloppet. Längst bort i den stora hamnen med järnvägen på ena sidan och färjor som kör fram och tillbaka på den andra. Inte hade de toa eller dusch men 400 kr kunde de med att ta betalt.

På eftermiddagen tar vi en promenad i staden, 2 km från hamnen. Där finns ett fint nationellt museum som berättat mycket om tiden de 6-700 åren före Kristus då södra Italien var en Grekisk provins. Där finns också bronsskulpturer från Rommartiden som bärgats ur havet på 1970-talet från ett skeppsvrak. Två helt fantastiska helfigurer och några ansikten.

Vädret ser lovande ut för i morgon så förmodligen seglar vi tidigt. Där vi ligger nu vill vi inte ligga för länge. Väder och sjö får bestämma vart vi går. Är det lugnt kan vi komma att gå direkt över till Grekland, i så fall hörs och syns vi inte på några dygn. den0 \lsdunh

Vi blev kvar några dagar i Tropea i väntan på att vädret ska stabilisera sig på Ioniska havet – och på att regnet som kom skulle dra förbi. I måndags var det våffeldag på Sally och vi festade på lokala färska jordgubbar i strålande väder.

Även i tisdags var det svensk sommar. Ingen vind alls, varmt och skönt så länge solen är framme. Vi passade på att tanka på förmiddagen. Vi hade kört slut på all fjolårsdisel de så det var dags att fylla fullt. Inte helt gratis när diesel kostar 19 kr/liter.

Vi har var dag kontrollerat att det fortfarande är 196 trappsteg upp till staden. Man kan också gå runt stranden och gå upp på andra sidan, där är det bara 110 steg men en del uppförsbackar mellan trapporna. Det finns också en genväg upp till toget. Inte så många trappor men branta backar.

I går regnade det från och till och vi höll oss nere i båten. Vi lyckades ta hand om administration som legat till sig så nu är vi i kapp, vi fick till och med deklarerat. På efteriddagen blev det premiär för bullbak ombord – jättegoda kanelbullar!

I dag har vi provianterat igen. Vårt förråd från Gaeta var slut och vi vill ha så att vi klarar oss till Grekland. Vi han lagom tillbaka till båten innan regnet kom – det smattrar fortfarande på rufftaket. Prognoserna ser bättre ut framöver och vi hoppas att det ska bli bra förhållanden i helgen. I morgon, fredag, planerar vi att gå ned i Messinasundet. Förhoppningsvis kan vi sedan på lördag runda Italiens ”tå” och gå in i Ioniska havet och sedan vidare till Grekland, eventuellt efter en eller några dagar läng Italienska kusten först.

I dag hade vi en lite längre etapp framför oss igen, drygt 50 sjömil. Väckarklockan stod på halv sex och vid sextiden lämnade vi Centraro. Vi fick en fin nordost när vi kom ut och kunde under en timme göra bra fart åt rätt håll medan solen steg över bergen i öster. Sedan vred vinden mot syd som prognoserna lovat. 2-3 m/s rakt i näsan betyder motorgång för oss.

Vi hade besök av två delfiner som lekte en stund runt stäven. Alltid lika trevligt att se dessa fantastiska djur. Annars ganska långtråkigt. Som tur var gick vi på ett ovanligt lugnt hav. Skönt, dels för att vi kan göra bättre fart men framför allt för att livet ombord blir ganska behagligt, nästan som att ligga i hamn. Man kan ägna sig åt lite administration och korrespondens.

Strax efter tolv har vinden vridit ytterligare och gått på sydväst. Vi sätter segel och kan nästan ligga upp målet i måttlig vind. Skönt att ha en lättdriven båt som kan göra fem knop även om det inte blåser så mycket. Vi är också glada att vårt kryss-ställ i dynemaduk håller vad som utlovats, dvs formen, nu fock och stor det är inne på femte respektive tredje säsongen.

Vi seglar på under eftermiddagen. Det är väldigt fint vårväder men ganska kyligt i vinden som kommer över ett kallt hav. Det är väldigt disigt så vi ser nästan ingenting av kusten. Först ca 15 sjömil från Tropea börjar vi kunna skymta de höga bergen. Då gör också vinden det vi hoppas på och vrider lite med solen så att vi till slut kan segla mot hamnpiren med lite slack i skoten i en skralnande vind. VI lägger oss vid samma brygga som sist (klicka här för länk)

Håkan vaknar i gryningen. Ankaret satt riktigt bra och kommer upp med en hel del lera som får skrapas bort innan vi kan lämna viken. Inte mycket vind men efter att ha provkört den rensade propellern seglar vi sakta söderut med Code 0. Jo, det var stor skillnad. Nu är vi nästa uppe i normal fart för motor.

Efter frukost i morgonsolen i sittbrunnen börjar en omväxlande segling. Svaga vindar som kommer och går och växlar riktning gör att segel rullas in och ute och motorn startas och stoppas. Vi lyckas segla halva tiden ungefär och känner oss ganska nöjda. Sedan kommer en svag medvind. Vi tänker att nu kommer nog den nordan som väderprognosen lovat och vi bestämmer oss för att byta Code 0 till genaker – det skulle vi inte gjort. Vinden vrider emot och friskar i så i stället för medvind har vi nu sträckbog med fock och stor. Hyfsad fart men det hade gått bättre med Code 0 som är dubbelt så stor som focken.

Sedan dör vinden och det blir motorgång igen. Vi går längs en imponerande kust med höga berg. Vi ser snö på de högsta topparna och på nordsluttningarna. På bilden Monte Cerasella 1 014 möh. Efter lunch kommer äntligen sjöbrisen från nordväst i gång. Då kan vi rulla ut genakern och segla i behaglig fart ned mot Cabo Bonitati.

Strax efter udden ligger Cetraro, en av de få hamnarna längs kusten. I inlopper ligger en svensk stålketch som vi hejar på på väg in. De hade haft orkanstyrka på vinde härom dan när vi hade vår friska segling över Sorentobukten. Vi kanske hade tur med vädret i alla fall även om det inte kändes så just då.

Hamnen i Cetraro är byggd en bra bit utanför staden och omgivningarna har inte mycket att erbjuda. Hamnen är ganska nybyggd och utsmyckad med skulpturer och mosaiker.

I dag gick vi upp strax innan gryningen. Vi hade en ganska lång etapp framför oss och även om det i prognoserna såg ut som vi skulle få en fin streckbog med lite slack så ville vi gärna starta i tid då vi ska segla över 60 sjömil. Strax efter sex lämnade vi Procida och ganska snart efter udden så mötte sjö och frisk vind. Det blir till att ta in ett rev i storen och sedan kan vi sträcka ned mot sundet innanför Capri med lite slack i skoten.

I sundet kommer vi in bakom de höga bergen vid Amalfikusten och vinden dör ut. Det blir motorgång en bit innan vi kommer ut på andra sidan. Då kommer vinden tillbaka. Med ett rull i storen och ett i genuan gör vi bra fart – åt fel håll. Vinden har gått på ost och vi ligger inte upp nästa udde. Vi seglar fort åt fel håll, men vi seglar 30 grader för lång. Det blåser mellan 10 och 12 m/s och sjön hinner bli ganska hög på de ca 20 sjömilen ut från Sorento.

Sally är normalt en ganska torr båt att segla. Men i dag, när vi dundrar in i krabb sjö med god fart, får vi mycket vatten över oss. Det gäller att ducka i tid. Som grädde på moset så småregnar det lite från och till. Autopiloten har krånglat och klagat över låg spänning så vi handstyr hela dagen – ett tufft jobb. Det visar sig senare ett en kabelsko inte sitter fast som den ska så problemet löstes ganska enkelt med en ringnyckel. Irriterande att dyra fördelningsskenor inte har bultar med riktig låsning.

Halvvägs över till Licosa udden har vinden vridit med så att vi kan hålla vår kurs med lite slack i skoten. Nu gör vi god fart, upp till sju knop trotts hög sjö. Men, efter vindvridningen ökar vinden till kulingstyrka. Det blir till att rulla in lite till i genuan. Efter ca fem blöta timmar i frisk vind och hög sjö kommer vi till sist in under udden på andra sidan Sorentobukten. Vinden skralnar under bergen och vi rullar succesivt ut reven igen.

Efter ett tag glider vi fram på smult vatten i eftermiddagssolen och njuter av livet. Tills vi kommer på att vi har en bit kvar till hamnen, då blir det motorgång för att komma fram i tid. Vi försöker tanka när vi kommer in men det går inte så bra. Första gången vi går in mot bryggan går vi på grund. Nästa försök, från ett lite annat håll, tar oss fram till bryggan och så nära att vi kan läsa skylten där det står att sjömacken bara är öppen på förmiddagen.

Vi går över mot piren och får hjälp med linorna av en glad ung man i en bullrig jeep. När vi förtöjt frågar han om vi vill ha el och vatten men vi tackar nej (det brukar kosta extra). Då vi säger att vi bara ska stanna en natt vinkar han glatt och kör iväg utan att vilja ha betalt. Vi firar vår gratisnatt med ett glas vin i den fina lilla byn.