Stefano bay

I går blev det först en morgonfika och avsked från Peer. Men när det sedan fortsatte vara bleke så blev det förmiddagsfika och nytt avsked innan vi vid tolvtiden fick lite vind så att vi kunde segla iväg. God fart på sträckbog ett tag, sedan bleke och en timmes motorgång till Stefano.

Efter frukost tog vi en promenad längs den fina kuststigen som går norrut och runt Korfus NO udde. Nu gick vi inte så långt utan vände efter några vikar. Här är vi mycket nära Albanien, sundet är en dryg sjömil brett, och man får passa sig så att inte mobiltelefonen kopplar om till dyra Albanska nät. Det var åska och regn i prognosen men det verkar stanna vid mulet väder även om vi i går kväll såg åska över de höga Albanska bergen.

Stefano är en fin liten vik. Längst in ligger ett litet samhälle med butiker och restauranger. Färskt bröd finns att få på morgonen och vi hittar också ett bordsvin vi gillar. Här ligger tyvärr ett antal båtuthyrare vilket innebär en ganska omfattande trafik under dagen med småbåtar in och ut ur viken. Vågor av helt annat format drar in när de stora färjorna och kryssningsfartygen går förbi ute i farleden men det är inte så ofta.

Sally längst till vänster i bild.

I dag fick vi vara med om något vi inte upplevt tidigare. Vårt ankare släppte i en vindby och båten börjar dragga med god fart. Vi får kasta oss på startknappen för att inte gå på båten akter om oss. Det går bra och vi kör mot vinden och tar upp ankaret. Det visar sig vara fullt med sjögräs, fisknät och annat skräp. Det är lurig botten här med ganska lös lera och mycket sjögräs. Vi hade känt i går att det var lite osäkert grepp och vi fick ankra om en gång. När vi sedan dök på ankaret såg det ganska bra ut, det verkade ligga väl nedgrävt. Men det låg på sidan på ett sett som vi inte är vana vid, det borde vi tagit som ett varningstecken. Nu har vi satt fast det ordentligt och det ligger nedgrävt djupt i leran på rätt sätt så vi kan sova gott.

Vi hade tänkt segla ut till öarna NV om Korfu men väder och vind passar inte för det. Detta får bli vår nordligaste hamn i Joniska havet. På sätt och vis avslutar det även vår segling i Grekland även om vi förmodligen går en bir söderut igen innan vi går SV ut över havet. Så här har vi seglat i Grekland i år. Röd linje är vår segling upp till nordpunkten Kavala där vi var för två månader sedan. Blå linje är seglingen därefter. Sedan Kavala har vi seglat ca 1 000 sjömil men avståndet hem har bara krympt med ca 350.