När vi kom hem i Julas hittade vi ett fint diplom i posthögen. Det var ett hedersomnämnande från SXK Medelhavsseglarna för ”en lättläst och klargörande framställning av västra Iberiska halvöns seglingsområden med relevanta hamnval och engagerande platsbeskrivningar.”

Rias i norra Spanien och Sally seglar i Portugal

Julkrubborna här nere är lite större än vad vi är vana vid. De skildrar inte bara bibliska händelser utan aven det dagliga livet i staden.

Det fina gamla stadshuset är vackert dekorerat.

Själva är vi nu hemma i Sverige några veckor och vill med detta inlägg önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.

Så har det gått en månad och vi närmar oss årets mörkaste dag. Solen går upp kvart över åtta och ned kvart i sex. Dessemellan skiner den ofta och värmer gott. Mellan 15-20 grader på dagarna knappt 10 grader kallare om nätterna. Vi har haft en dag med mycket regn och några kortare perioder med starka vindar. Men de flesta dagar är behagliga och vi har försökt utnyttja dem när det funkat.

Även om Håkan arbetat en hel del med flera veckor i England så har vi hunnit med en del utflykter. Vi har varit i den gamla staden Cehegin, drygt 10 mil uppåt landet. Den ligger i vindistriktet Bullas. Hit åker vi för att köpa prisvärt vin och olivolja, och för att äta god lunch. Utsikten från torget vid kyrkan är inte helt fel den heller.

Öster om oss längs kusten ligger ett naturreservat dit vi har kört för att vandra. Tre kilometers promenad uppför kullarna tar oss till Cenizas där det finns ett kanonbatteri från andra världskriget. Bamsekanonerna finns kvar men från toppen har man också en bedårande utsikt.

Vandra i staden kan man också göra. Vi går nästan varje dag för att handla lite i saluhallen eller ta en kopp kaffe och på kvällarna kan man ta en tappasrunda. En dag gick vi upp på vår närmaste kulle. Där ligger ett gammalt kastell som nu blivit medeltidsmuseum. En ganska sparsmakad utställning men välgjord och informativ. Från taket har man utsikt åt alla håll.

Nedanför, nära det gamla torget San Francisco, ligger en favorit vi hittat. Nästan alltid fullsatt med kö utanför men ibland finns det plats i detta lilla ”hål i väggen” där man kan äta gott kallskuret, goda ostar och dricka gott rödvin till nästan inga pengar alls. God mat har de också, upptäcker vi en kväll när vi till slut fick ett bord.

Vi har också vandrat ut längs vikens båda stränder. Här ligger massa gamla försvarsanläggningar, alla med fin utsikt.

I veckan som gått har vi haft fint besök. Yngste sonen med liten son har varit och hälsat på. Solen har lyst på oss och vi har tagit promenader på stan och gjort olika utflykter.

En dag seglade vi på viken.

Nu är det åter vardag och Håkan är på väg till England för att jobba några dagar för andra gången i höst.

Nu börjar vi bo in oss i Cartagena. Vi har lärt känna en del av de andra båtarna i hamnen, mest de svenska. Tillsamman med våra nya vänner har vi varit på tappaskvällar, utflykter, mm. Vi börjar också hitta lite i denna fina stad. Här finns en fantastisk saluhall med fisk, frukt, grönt , kött, ostar, oliver mm. Naturligtvis gamla romerska ruiner och gamla stadsdelar.

Cartagena har också under lång tid varit hamnstad och flottbas och delar av staden domineras av dessa aktiviteter. Fiskeflottan är fortfarande ganska stor och det ger oss jättefin och prisvärd färsk fisk i saluhallen men också en del svall i hamnen när de kör förbi.

I går var vi för första gången med på en vandring med ett gäng Spanjorer här i staden som gärna vill öva sin engelska. Skönt att komma ut i bergen och röra på sig och jättetrevliga nya bekantskaper.

Vi funderade länge på var vi ville tillbringa vintern. Grekland var ett alternativ, Italien var vi förra året så det lockade inte så mycket även om bl a Sicilien har flera bra vinterhamnar. Till slut fastnade vi för Spanien, ett nytt land att lära känna, och så satt vi fart västerut. Tillbaka i Cartagena där vi låg några dagar i slutat av april förra året är åter på västlig longitud efter att ha passerat noll meridianen under sista seglingen hit.

Cartagena är en levande Spansk stad utan allt för mycket turister, även om kryssningsfartygen kommer in regelbundet. Här finns en ganska stor och bra marina med många båtar med folk ombord. Vi känner sedan tidigare några som ligger här och hoppas på många nya vänner. Flygplatsen i Alicante ligger en dryg timme bort och har bra förbindelser.

Hittills i år har vi seglat 3 973 sjömil sedan vi lämnade Gaeta den 19 mars. Det har varit ett fantastiskt fint seglingsår och vi har vekligen gillat alla de olika delar av Grekland vi besökt. Slutet blev en ganska snabb segling västerut då vi på precis fyra veckor tog oss de drygt 1 200 sjömilen från Joniska havet och hit.

När vi låg i Kavala (klicka här), det som blev längst bort i Medelhavet för oss, så tittade vi lite på hur långt hemifrån vi var. Vi har nu seglat 2 234 sjömil sedan dess och då tagit oss 25 grader västerut och ca 1 400 närmare hemmahamnen. Kortaste vägen hem har vi nu ca 2 200 sjömil. Det blir säkert betydligt fler innan vi är hemma.

Vi fick lämna Espalmador lite tidigare än planerat efter ett besök av ”posedoniapolisen”. Vi hade försökt ankra på en sandfläck men han tyckte inte om att vår kätting låg över sjögräset. Vi lyckades i alla fall prata till oss några extra minuter så vi kunde stuva undan dingen som vi på morgonen tvättat av ordentligt, innan vi lättade ankar.

Vid tolvtiden lämnar vi och får en fin vind strax söder om ost. Vi kan rulla ut genakern och sedan göra god fart västerut. På de åtta timmarna innan det blev mörk lyckades vi hålla en snittfart på nästan sju knop. VI seglade ganska raskt om en 35 fots katamaran och drog sakta ifrån en 49 fots katamaran, det känns alltid skönt.

Sedan blev det fock i stället och då tappar vi en knop i fart, och 49 fots katamaran kommer sakta ikapp, men det är så mycket enklare att segla med krysstället på natten.

Vinden vrider sedan med så att vi får plattläns fram på småtimmarna. Det blir till att spira focken och gunga vidare – inget vidare för nattsömnen. Så håller vi sedan på tills vi kommer in Cabo de Palos, under udden öster om Catagena där det blir slör och halvvind en stund innan de höga bergen läar så mycket att vi startar motorn. Nu har den stora katamaranen nästan kommit ikapp oss…

Vid ett lägger vi till i Cartagena (klicka här) efter 25 timmar och 140 sjömil. Vi är ganska trötta så efter lite lättare mat sover vi en stund. Bredvid oss ligger den Svenska morotbåten Sinvela och vi slår följe med dem till en tapasrestaurang på kvällen. Den tillfälliga platsen saknar vattenmätare (normalt betalar man för vattnet här) så vi passar på att spola av och tvätta så mycket vi kan.

I går lämnade vi Porto Colom efter frukost. Prognosen sa måttlig medvind. Verkligheten var snarare svag vind och gammal sjö – det hade ju blåst bra dagen innan. Det blev motorgång längs kusten. Ner mot Mallorkas sydudde gjorde vi ett antal försök att segla när det verkade komma vind. Men, det var inge ordning vare sig på styrka eller riktning så vi gav upp och körde vidare.

Vid lunch kommer vi till Cabrera, naturreservatet söder om Mallorca som vi också besökte förra sommaren (klicka här). Bojen längst in i viken är ledig och här ligger vi nu. Vattnet är fantastiskt klart och fint och fortfarande ca 24 grader. Vi passar på att skrubba av botten en sista gång innan vintern. Som åskådare har vi ett stort stim fiskar. De är betydligt större här än på andra ställen där det inte är fiskeförbud.

I dag hade vi tänkt gå till fyren, vi hade hört att det var en vacker tur. Vi blåser upp dingen, som legat nedpackad under våra lite längre havsseglingar, och ror sedan i land. Går längs vägen mot fyren men när vi kommit över krönet är det stopp. Vägen är spärrad, man får bara gå vidare med guide och någon sådan har vi inte, så vi får vända om. Det blev ändå en fin promenad på ca 5 km i det orörda landskapet.

Eftermiddagen blir lugn med bad och snorkling. Vi har fantastiskt brittsommarväder men klarblå himmel och lagom varmt i solen – hoppas det håller i sig.