Kategoriarkiv: Seglingsberättelse

A Coruna

Nu har vi legat i A Coruna i snart en vecka. Behagligt väder men en hel del regn och vind från fel håll gör att vi förmodligen blir kvar i några dagar till. Vi seglade hit i onsdags. Lämnade Viveiro i soluppgången. Efter någon timmes motorgång kom den utlovade nordostvinden och vi kunde segla med god fart. Mot slutet plattläns med lite för mycket segel, men fort gick det. Snittfarten brygga till brygga blev över sex knop.

Vi ligger i den inre hamnen, Marina Real. Väldigt centralt nedanför husen med de så typiska inglasade balkongerna. Lite skvalpigt, ja till och med mycket skvalpigt kring högvatten. Efter några dagar lyckades vi prata till oss en plats lite längre in där svallet från förbipasserande fiskebåtar inte går in lika mycket. Nu sitter vi fast med alla gummidämpade tampar vi har plus en tross vi lånat av Tindra.

I torsdags var det tvättdag. Kan ni tänka er att en 40 graders mörk tvätt kan ta mer än två timmar? Rent blev det i alla fall. Torktumlaren var trasig men som tur var det solsken och lite vind så vi lyckades torka alla våra tre maskiner på linor kors och tvärs över båten. Medan tvätten torkade hade vi en trevlig cykeltur med Ude och Christel på La Sueca ut till världens äldsta fungerande fyr, Torre de Hércules med anor från romartiden.

I fredags tog vi tåget till den gamla pilgrimsstaden Santiago de Compostella. Snabbtåg i 200 km/h tog oss dit för 55 kr/person på 25 minuter. Ett sådant skulle vi ha hemma till Göteborg. Jättefin gammal stad med imponerande byggnader. Redan på medeltiden kom det en halv miljon pilgrimer om året från Europas alla hörn.

I går var det söndag och dags för en ny lång brunch med Anita och Lars på Tindra. Vi började kl 11 och slutade vid midnatt. Men då hade vi gjort ett litet uppehåll för att laga middag och rasta hund en stund på eftermiddagen. Härligt att kunna koppla av i goda vänners lag. Nu är det måndag och arbetsvecka. Snart ska vi ta ned radarstolpen för att göra rent, vaxa och bygga om lite (igen).

Viveiro

Nu ligger vi fjärde natten här i Viveiro. Vindarna har varit svaga eller emot och dyningen kraftig. Viveiro har en jättefin och mycket skyddad marina med engelskspråkig hjälpsam chef. Staden är ”lagom stor” dvs ganska liten och mäniskorna trevliga. I morgon går vi upp tidigt för att segla vidare västerut.

Det märks att sommaren börjar gå mot sitt slut. Dagarna blir kortare och i lördags morse vaknade vi med 12 grader utanför båten och dimma på skuggsidan bergen. Det tar också längre tid innan solen torkar upp daggen. Solen går upp vid åtta och ned vid niotiden. Inte så långa dagar att segla på längre men nu har vi kommit till ett område där det är närmare mellan bra hamnar och ankringsställen så det är inte lika viktigt längre.

I söndags blev den äntligen av. Champagnefrukosten vi skulle ha med Tindra när vi träffades igen och som vi skojat om i flera månader. Fast det blev kanske lite mer brunch av det när vi skålade in söndagen halv elva på förmiddagen. Sedan satt vi och tjötade och hade det bra med Anita och Lars fram till fyratiden då Bridan, som seglat en dag senare än oss, kom in i hamnen och ville bjuda på eftermiddagsfika. Jo då, det gick ju bra. När vi skildes framåt sex kunde vi konstatera att livet som långseglare är hårt…

Måndagen började med lite arbete. Britta på Bridan kände sig som hemma när vi körde vår lilla såg, den brummade som tandläkarborren över hela hamnen. Det blev efter en stund ett nytt bra fäste för våra livlinor lågt ner bakom ratten. Genom att såga ur garnering i stuven kunde vi ”försänka” mothållsplåt och muttrar. Efter lunch blev det dags för cykeltur.

Vi cyklade längs floden. Först passerade vi under gamla bron med låga valv och rötter i 1300-talet. En stund senare under nya bron. Efter den kom järnvägsbron och där blev det stopp. En gångväg upp till en parkeringsplats. Hade inte den hjälpsamma flickan på turistinformationen sagt att vi skulle följa floden? Efter lite irrande vid parkeringsplatsen ser vi en betongmur som visar sig vara en gångtunnel. På andra sidan står ”Plåtniklas” och betraktar det vackra landskapet dit vår färd gick.

Vi vände efter att cyklat ca 5 km och intaget en välförtjänt öl på ett litet fridfullt hotell i Passo de Trabe. Leden längs floden hade slutat lite tidigare men vi chansade på att det skulle vara fin utsikt om vi cyklade upp för backen, och det var det.

I dag har vi gjort en lite längre utflykt. Vi cyklade, eller kanske snarare ledde cyklarna, upp till kapellet på kullen ovanför staden. Ganska svettiga 4 km som tog oss en dryg timme. Väl uppe bjöds en fantastisk utsikt över staden och Rian (fjorden). Och strax intill god mat med kött grillat över öppen eld. Hemfärden nedför var enkel och snabb. Även om vi stannade ibland för att låta bromsarna svalna. Det blev inte mer än några tramptag innan vi kunde leda cyklarna ned till båten.

Galicien

Nu har vi gått från Gijón. Det tog lite längre tid än planerat, vi landade ju redan 29/8. Mest för att det regnade ganska mycket men också för att vännerna Anita och Lars på Tindra var här. Det blev ett kärt återseende, flera fika och ett antal glas vin. Vi träffade också Brita o Ragnar på Bridan för första gången. De kommer från Ödsmål, dvs nästan hemifrån.

Gijón har varit en bra och trygg hamn. Fin service, rimliga priser och bra läge nära både sevärdheter, restauranger och bra butiker. Ett bra ställe att bunkra på. Det var med lite saknad vi lämnade precis som det började ljusna vid sjutiden i morse. Samtidigt var det skönt att komma ut på havet igen.

Efter att ha kört ut ur hamnen får vi en fin västsydväst i morgonsolen. Vi kan sträcka nordväst ut ur viken. Tindra kommer ångande och passerar oss i lä.

Runt udden vrider vinden med lite men efter några timmar har vi den mitt i näsan på vår väg västerut. Det får bli motorgång för att hinna fram innan mörkret faller. Ganska hög sjö, motvind och ett stort molnområde som passerar på vägen gör resan både guppig och kylig. Vi sätter upp taket över sittbrunnen vilket ger lite lä samtidigt som det håller regnet på avstånd.

Framåt sjutiden kan vi gå in under bron till Ribadero. Då har vi haft solsken och motorsegling i svag nordlig vind några timmar. Vi lägger oss i marinan där Tindra och Bridan redan finns på plats. Nu är vi i första hamnen i Galicien.

Ribadesella

Vi går upp före gryningen och lämnar hamnen så fort det ljusnar vid sjutiden. Fin morgon när vi efter en stund passerar den vackra staden Santander.

Motorsegling mest hela dagen men en fin dag på havet. Vi tittar in Vincente de la Barqueras gamma hamn, känd redan seden rommartiden, strax efter lunch. Hade varit lagom att stanna här men det är väldigt smalt och grunt så vi vänder ut igen. Mycket folk på playan utanför flodmynningen denna soliga dag. Vi tuffar vidare mot Ribadesella, ca 30 sjömil bort. Strax innan hamnen får vi en fin Bonito efter att haft spöet uppe i många timmar. Skönt med fiske där en fisk blir mer än tillräckligt för middag.

Ribadesella blir en trevlig överraskning. Vi var inställda på att ligga vid en tidvattenkaj bland fiskebåtarna men vi vinkas in till den lilla klubbhamnen där man numera muddrat vid en ca 100 m lång gästponton. Billigt är det också, bara € 20 per natt, och fin ny servicebyggnad med gratis tvättmaskiner. Synd att det inte passade att tvätta.

VI gillar staden och stannar hela söndagen.

Santander

Det blev fyra nätter i ankarviken Santoña i väntan på bättre väder och mindre motvind. I går blåste och regnade det hela dagen. Jollarna på viken kapsejsade en efter en och vi ville inte riskera att bli bortblåsta i dingen så vi stannade på båten hela dagen.

I dag skulle det i alla fall vara uppehåll så vi bestämde oss för att kryssa vidare västerut. Med ett rull i storen fick vi fin kryss de drygt 30 sjömilen till Santander där vi seglade (kryssade) hela vägen in till marinan. Tyvärr ligger marinan långt från staden, 20 minuters promenad till busshållplatsen och ännu längre till affär. Den ligger också granne med flygplatsen men det var inte så störande som vi befarat.

Vi fikar med Blaubär som ligger tvärs över brygga innan de ger sig av för att ankra längre ut i viken. Vi får tipps om bra butik men när Dortis hör att det enda vi behöver är bröd till frukost får vi två frallor av henne och slipper gå/cykla.

Vin med Maronarna på kvällen. VI diskuterar hamnar inför morgondagen. Det är ganska långt till nästa bra hamn så avslutar lite tidigare denna gång.

För ankar i Santoña

I går var det bättre väder. Efter en tur i söndagsstängda kvarter hade vi i alla fall efter en stund lyckats handla lite bröd, grönsaker och mat. Vi lämnade Bilbao i fint väder men ganska svag vind. Försökte segla lite men det var för svagt och dessutom emot så vi kom ingenstans i dyningen.

Det blev motorgång i några timmar innan vi till slut kunde segla sista biten in i viken vid Santoña. Ingen fiskelycka i dag… Nu ligger vi i vår första riktiga Ria. D.v.s. en flodmynning/vik med ganska grund sandbank i inloppet och sedan djupare och bredare innanför. Vi hittade en riktigt bra ankarplats, väl skyddad och med fantastisk utsikt över bergen i söder.

Vi ankrar i närheten av Cathrine och Erik som bjuder på alldeles nyinköpt Rioja ombord på sin båt Maron på kvällen. Väldigt trevligt. Tur att vi tänt såväl ankarlanterna som däcksbelysning på Sally innan vi gav oss av då kvällen blev sen.

I dag har vi varit iland med dingen och handlat i stan. Inte så turistiskt men mycket folk och bra butiker. Under eftermiddagsfikat diskuterar vi hur vi ska kunna fånga fisk från båten. Vi hade tidigare sett en del ganska stora multe kring båten. De är gräs/algätare och därmed svåra att fånga. Kunde det kanske funka med bröd? Helt plötsligt står det ett helt stim i aktern och äter på vår botten. Ut med dörjen med bröd på krokarna. Inget händer.

Då blir det dags att prova harpungeväret vi köpte i Loriant. Eftersom fisken står nästan still i vattenytan är det ingen konst alls. Träff på första försöket. Nu är middagen räddad och köttet vi köpt får ligga kvar en dag i kylen. Prognosen är inte så bra med regn och motvind några dagar framöver så vi stannar iallafall en natt till här i viken.

Regn i Bilbao

I förmiddags regnade det. Inte så mycket först, det gick att köpa bröd, men sedan lite mer. Vi hade ingen lust att lämna den torra båten. Vid tvåtiden lättade det lite och då gav vi oss av. Folktomt i land så vi vandrade lite förvirrade längs floden innan vi hittade några damer som kunde visa oss vart tunnelbanestationen låg. Sedan gick det snabbt och lätt direkt in till centrum.

Fortfarande regn i luften. Guggenheimmuseet blev första anhalten. En fantastisk byggnad med mycket folk och mycket olika ganska moderna konstverk. Kanske inte så att vi ville ha alla hemma på väggarna men mycket var fint, en del intressant och byggnaden imponerande.

När vi kom ut var det uppehåll och vi kunde vandra längs floden in mot gamla stan. Som vanligt mycket folk, trånga gränder och många barer och restauranger. Här kan man äta pintxos (tappas) på nästan alla ställen. Vi gick runt till lite olika ställen och tog ett glas vin och några pintxos innan vi gick vidare till nästa. Kvällen avslutades med fantastisk skinka och gott vin innan vi i regnet hittade tunnelbanan tillbaka till båten.

Storslagen kust

Vi var tidigt uppe i dag och köpte bröd vid sju. Halv åtta lämnade vi hamnen och den fina staden Getaria.

Svaga vindar även i dag. Vi kör motor längs den storslagna kusten med sina höga berg, stränder och små byar/städer. Vinden är ostlig och inte tillräckligt stark för att fylla seglen i den ganska kraftiga dyningen. Men, ibland stark nog för att blåsa in avgaserna i sittbrunnen vilket inte är så behagligt.

Vi roar oss med att fiska. Inte så svårt. Man sätter upp spöet, släpper ut draget och justerar bromsen på rullen lagom hårt. Sedan är det bara att njuta av vyerna tills det börjar surra om rullen när linan åker ut. Då gäller det att vara snabb. Stoppa båten (ganska enkelt när man kör motor), dra åt linbromsen och dra i spöet så att fisken fastnar. Sedan börjar arbetet med att veva in. Mindre fiskar går ganska lätt medan lite större kan ta lång tid då de drar ut lika mycket lina som man mellan varven lyckats ta hem. I dag var det en liten Bonito som inte gav mycket motstånd. Håkan vevar hem och lyfter den sedan försiktigt i håven Eva håller ned vid vattenytan. Där får den hänga och sprattla av sig ett tag innan den flyttas till spann.

Vi kan nu återgå till kurs och fart. Fisken flyttas ned i byssan där den fileas och läggs i kylen. Dagens fångs räckte till två stora middagsportioner och lite fisksallad att lägga på mackorna i morgon.

Efter detta äventyr fortsätter lunken längs kusten. Strålande solsken, Soltaket uppe för att skänka lite skugga i sittbrunnen. Vid fyratiden närmar vi oss Bilbao som har ett långt hamninlopp. Äntligen bra vinkel på vinden och härlig segling in mot staden. På vägen möter vi många lokala båtar på väg ut i den fina eftermiddagen.

Vi går in till ”Real Club Maritimo Del Abry Y Real Sporting Club”. Det är den innersta av tre marinor. Inte billigast men bra. Här ligger svenska båten Maron och vi hejar senare på kvällen på Cathrine och Erik.

En härlig dag – igen

I dag vaknade vi till sorlet i hamnen. Håkan gick upp och köpte färskt bröd hos bagaren vi spanat in dagen innan. Sedan frukost i morgonsolen i sittbrunnen. Efter frukost lite administration, disk och annat. Bland annat så bokade vi våra hemresor i slutet av augusti.

Nu har vi en deadline för första gången sedan vi lämnade Sverige. Eva flyger hem den 15:e augusti från Gijon. Dit har vi ca 200 sjömil om vi räknar med lite omvägar. Det bör vi klara på de tio dagar vi i praktiken har till förfogande. Nöjda med att ha fått biljetter lämnade vi hamnen vid halv elva, efter morgonkaffe med Daniel på Rubin.

Fin nordostlig vind förde oss västerut. Vi seglade med vår Code 0 och höll 4-5 knop i 2-3 m/s vind. Än en gång skänkte vi en tacksam tanke till Bengt på Albatross segel i Göteborg som sytt vårt favoritsegel. Vi gungar fram i en lång Atlantdyning. 2-3 m hög men långt mellan vågorna så rörelsen blir inte gungig utan snarare långsamt upp och ned. Då får vi inte heller problem med att den ganska svaga vinden slås ur seglen utan kan segla behagligt endast iklädda solglasögon.

Vi hade tänkt segla lite längre i dag men efter ett par timmar dör vinden. Då beslutar vi oss för att gå in till Getaria i stället. Där la vi till vid ett-tiden men det var inte bra. Vi skulle ropat på VHF och fått en plats. Den vi valt dög inte. I stället fick vi flytta till en plats längst in i hamnen. Sedan var alla nöjda och glada. Vi ligger bra och efter lite formaliteter var hamnavgiften betald.  

Om San Sebastian var stort och stimmigt är Getaria nästan raka motsatsen. En kombinerad fiske och fritidsbåtshamn med plats för några gästande båtar. Verkar vara mest spanska familjer på semester här. Fin badstrand tvärs över piren. Vi tar en lång simtur i underbart 23 gradigt vatten. I hamnen hoppar smågrabbarna från fiskebåtarnas höga stävar. De klättrar upp som små apor på ankarkättingen och hoppar sedan under stoj och stim.

Staden med sin kyrka från 1400-talet klättrar upp längs bergssidan. Vi tar en promenad när solen inte längre steker så hårt. Vi ligger på östra sidan en udde, på västsidan finns en strand öppen mot dyningen där det finns en hel del surfare. Gamla hus och trånga gränder. Påminner lite om en by i Alperna. Men, här finns det tapas och ett gott lokalt vin som heter Txakoli. Man kan också köpa jättegod skinka för drygt 100 kr/kg.

Västerut

Efter att ha seglat sydost och de senaste dagarna söderut har vi nu kommit ”längst in i hörnet” av Biscaya. Vi har nu varit på väg i tre månader och seglat drygt 1 800 sjömil sedan vi lämnade Sverige.

Dags att segla västerut igen! Vi börjar dagen med tvätt och shopping. Vi lämnar inte hamnen förrän vid ett-tiden. Mycket lite vind och dessutom emot. Efter några slag längs den vackra kusten ger vi upp och kör resten av vägen till San Sebastian. Vi seglar nu längs en helt annorlunda kust än i Bretagne. Lummig grönska med höga berg i fonden. Djupa fjordar och flodmynningar.

I San Sebastian går vi så långt in i hamnen man kan komma i Donasia. Inte riktigt lika smalt och trångt som i Whitehills i Skottland men nästan. En av de tolv gästplatserna är fortfarande ledig, det räcker ju med en för oss.

Här ligger Daniel med Rubin som vi inte sett på några veckor. Han hjälper oss med tamparna och kommer sedan med en flaska bubbel. Fantastisk bukt med många hotell och turister. Gamla staden i Donasia är fin med ett härligt myller av turister från alla världens hörn.

Vi tar en lång simtur vid den fina sandstranden. Efter dusch blir det några tapas och ett glas vin i gamla staden. Tanken var sedan att vi skulle gå på segelklubben och äta middag. Vi hade från flera håll hört att det skulle vara OK om man var gästande båt men så tyckte inte vaktmästaren som vaktade dörren. Duscha gick bra men sedan var det stopp. I stället mat på byn.