I veckan som gått har vi haft fint besök. Yngste sonen med liten son har varit och hälsat på. Solen har lyst på oss och vi har tagit promenader på stan och gjort olika utflykter.
En dag seglade vi på viken.
Nu är det åter vardag och Håkan är på väg till England för att jobba några dagar för andra gången i höst.
Nu börjar vi bo in oss i Cartagena. Vi har lärt känna en del av de andra båtarna i hamnen, mest de svenska. Tillsamman med våra nya vänner har vi varit på tappaskvällar, utflykter, mm. Vi börjar också hitta lite i denna fina stad. Här finns en fantastisk saluhall med fisk, frukt, grönt , kött, ostar, oliver mm. Naturligtvis gamla romerska ruiner och gamla stadsdelar.
Cartagena har också under lång tid varit hamnstad och flottbas och delar av staden domineras av dessa aktiviteter. Fiskeflottan är fortfarande ganska stor och det ger oss jättefin och prisvärd färsk fisk i saluhallen men också en del svall i hamnen när de kör förbi.
I går var vi för första gången med på en vandring med ett gäng Spanjorer här i staden som gärna vill öva sin engelska. Skönt att komma ut i bergen och röra på sig och jättetrevliga nya bekantskaper.
Vi funderade länge på var vi ville tillbringa vintern. Grekland var ett alternativ, Italien var vi förra året så det lockade inte så mycket även om bl a Sicilien har flera bra vinterhamnar. Till slut fastnade vi för Spanien, ett nytt land att lära känna, och så satt vi fart västerut. Tillbaka i Cartagena där vi låg några dagar i slutat av april förra året är åter på västlig longitud efter att ha passerat noll meridianen under sista seglingen hit.
Cartagena är en levande Spansk stad utan allt för mycket turister, även om kryssningsfartygen kommer in regelbundet. Här finns en ganska stor och bra marina med många båtar med folk ombord. Vi känner sedan tidigare några som ligger här och hoppas på många nya vänner. Flygplatsen i Alicante ligger en dryg timme bort och har bra förbindelser.
Hittills i år har vi seglat 3 973 sjömil sedan vi lämnade Gaeta den 19 mars. Det har varit ett fantastiskt fint seglingsår och vi har vekligen gillat alla de olika delar av Grekland vi besökt. Slutet blev en ganska snabb segling västerut då vi på precis fyra veckor tog oss de drygt 1 200 sjömilen från Joniska havet och hit.
När vi låg i Kavala (klicka här), det som blev längst bort i Medelhavet för oss, så tittade vi lite på hur långt hemifrån vi var. Vi har nu seglat 2 234 sjömil sedan dess och då tagit oss 25 grader västerut och ca 1 400 närmare hemmahamnen. Kortaste vägen hem har vi nu ca 2 200 sjömil. Det blir säkert betydligt fler innan vi är hemma.
Vi fick lämna Espalmador lite tidigare än planerat efter ett besök av ”posedoniapolisen”. Vi hade försökt ankra på en sandfläck men han tyckte inte om att vår kätting låg över sjögräset. Vi lyckades i alla fall prata till oss några extra minuter så vi kunde stuva undan dingen som vi på morgonen tvättat av ordentligt, innan vi lättade ankar.
Vid tolvtiden lämnar vi och får en fin vind strax söder om ost. Vi kan rulla ut genakern och sedan göra god fart västerut. På de åtta timmarna innan det blev mörk lyckades vi hålla en snittfart på nästan sju knop. VI seglade ganska raskt om en 35 fots katamaran och drog sakta ifrån en 49 fots katamaran, det känns alltid skönt.
Sedan blev det fock i stället och då tappar vi en knop i fart, och 49 fots katamaran kommer sakta ikapp, men det är så mycket enklare att segla med krysstället på natten.
Vinden vrider sedan med så att vi får plattläns fram på småtimmarna. Det blir till att spira focken och gunga vidare – inget vidare för nattsömnen. Så håller vi sedan på tills vi kommer in Cabo de Palos, under udden öster om Catagena där det blir slör och halvvind en stund innan de höga bergen läar så mycket att vi startar motorn. Nu har den stora katamaranen nästan kommit ikapp oss…
Vid ett lägger vi till i Cartagena (klicka här) efter 25 timmar och 140 sjömil. Vi är ganska trötta så efter lite lättare mat sover vi en stund. Bredvid oss ligger den Svenska morotbåten Sinvela och vi slår följe med dem till en tapasrestaurang på kvällen. Den tillfälliga platsen saknar vattenmätare (normalt betalar man för vattnet här) så vi passar på att spola av och tvätta så mycket vi kan.
Väckarklockan stod på 03:30 i går och kl 4 lämnar vi bojen på Cabrera . Ingen måne men stjärnklar himmel och lite lyktor på land ger oss tillräckligt ljus för att se de andra båtarna som ligger i viken. Vi slingrar oss ut i långsam fart och sätter sedan storseglet innan vi kommer ut på havet. Det är inte mycket vind så det blir motorgång första timmarna innan vi kan börja länsa.
Så snart det ljusnar (vid 7 tiden) byter vi från stor och fock till genaker. Det ger lite bättre fart. Vinden är ganska svag och varierande både i styrka och riktning. De är långt ifrån alltid vi kan ligga på önskad kurs eller hålla den fart vi skulle önska. Vi har ganska hög och kort (vad annars i Medelhavet) sjö och då måste vi skära upp lite för att genakern ska stå stabilt.
När vi länsar ställer vi om autopiloten till att styra på san vindvinkel i stället för skenbar som vi andvänder mot vinden. Sedan följer Sally vindvridningarna automatiskt och vi får en optimal kurs så nära önskad som möjligt. Vi behöver inte röra något på många timmar. Kan man däremot hålla önskad kurs behöver man ibland justera både vindvinkel och skotning när vinden växlar. En stor fördel med det här sättet att styra är att man kan lämna sittbrunnen utan risk för ofrivilliga gippar.
På eftermiddagen minskar vinden så att det blir svårt att segla. Motorn kommer till heders igen och de sista fem timmarna motorseglar vi. Vi kommer till Espalmador, denna fantastiska lilla ö som vi besökt flera gånger tidigare (klicka här) strax efter sex. I god tid innan solnedgång så att vi kan se botten och lägga ankaret på en bra sandyta. Då har vi seglat 78 sjömil på 16 timmar, vi somnar gott efter middagen.
I dag på förmiddagen har vi tagit det lugnt, njutit ytterligare en fin sensommardag och förberett oss för seglingen till Cartagena. Det är så pass långt över till Spanska fastlandet att det blir en nattsegling hur man än gör nu när dagarna blivit korta. Då tänker vi att vi lika gärna kan gå de 140 sjömilen till Cartagena på en gång. Vi seglar om en stund och räknar med att vara framme i morgon (lördag) eftermiddag eller tidig kväll.
I går lämnade vi Porto Colom efter frukost. Prognosen sa måttlig medvind. Verkligheten var snarare svag vind och gammal sjö – det hade ju blåst bra dagen innan. Det blev motorgång längs kusten. Ner mot Mallorkas sydudde gjorde vi ett antal försök att segla när det verkade komma vind. Men, det var inge ordning vare sig på styrka eller riktning så vi gav upp och körde vidare.
Vid lunch kommer vi till Cabrera, naturreservatet söder om Mallorca som vi också besökte förra sommaren (klicka här). Bojen längst in i viken är ledig och här ligger vi nu. Vattnet är fantastiskt klart och fint och fortfarande ca 24 grader. Vi passar på att skrubba av botten en sista gång innan vintern. Som åskådare har vi ett stort stim fiskar. De är betydligt större här än på andra ställen där det inte är fiskeförbud.
I dag hade vi tänkt gå till fyren, vi hade hört att det var en vacker tur. Vi blåser upp dingen, som legat nedpackad under våra lite längre havsseglingar, och ror sedan i land. Går längs vägen mot fyren men när vi kommit över krönet är det stopp. Vägen är spärrad, man får bara gå vidare med guide och någon sådan har vi inte, så vi får vända om. Det blev ändå en fin promenad på ca 5 km i det orörda landskapet.
Eftermiddagen blir lugn med bad och snorkling. Vi har fantastiskt brittsommarväder men klarblå himmel och lagom varmt i solen – hoppas det håller i sig.
I går var vi på söndagspromenad längs viken. Det såg lite lurigt ut med tunga regnmoln inöver land men vi klarade oss och solen sken med jämna mellanrum. Porto Colom har klarat sig ganska bra från turismen. Här är inte hela kajen fylld med restaurager utan mycket av det gamla samhällets karaktär verkar vara kvar.
På många ställen finns bårhus/förråd under kajen och de flesta hus verkar vara bebodda av året runt boende. Enda nackdelen var att vi gav oss av utan vatten och vi fick gå ganska långt innan vi hittade ett matställe. Det kändes längre men det var bara två km längs en fin promenadväg till badstranden på andra sidan viken. Väl där fick vi öl och en enklare lunch och kunde mätta och nöjda gå tillbaka till båten.
I dag har vi turistat i Palma. Vi tog bussen klockan nio på morgonen. Den lyckades få resan på ca 6 mil att vara i över två timmar genom att köra in på smala gator i samhällen längs vägen. Väl i Palma var det dags för fika och sedan promenad i gamla stan med sina smala gränder och gamla fina hus. Vi är inte riktigt vana vid trängseln och stöket i en större stad men det är kul som omväxling.
Ett besök i den imponerande katedralen blev det naturligtvis. Det är en imponerande byggnad, påbörjad på 1300-talet och färdig 1601. 1851 förstördes en del av en jordbävning och katedralen fick en hel del neo-gotiska drag. Sedan var dags för sen lunch och promenad till den underjordiska busstationen för hemfärd. Bussen hem funkade bra och väl på båten kunde vi trötta och nöjda konstatera att vi sammantaget gått över en mil under dagen. Vi hade också lyckats tima in vår utflykt så att vi var borta från båten medan det blåste friska vindar i viken.
Vi lämnar Mahon i gryningen och när solen går upp ur havet går vi ur fjorden. Vi kan segla en bit i NV vind ner mot udden men när vi lämnar Menorca så dör vinden. Det blir motorgång och senare motorsegling i svaga sydvindar. Prognosen är tilltagande vindar mellan syd och sydväst så vi håller upp ca 20 grader för att få lite bättre höjd när vinden kommer. Och ja! Autopiloten funkar, men inte alls så bra som innan.
Det börjar bli höst nu. Inför ovädret häromdagen tog vi ned soltaket och satte upp vårt sittbrunnstält. I natt var det kallt, tur att vi nu stoppat täcken i påslakanen. I morse var det 13 grader och ordentligt med dagg på däck. Men solen skiner och på dagen är det fortfarande sommarvärme.
Efter lunch kommer vinden och med hemskotade segel kan vi hålla upp mot Mallorca. Efter några timmar pekar vi mitt emellan två hamnar. Då det börjar bli eftermiddag väljer vi att falla av lite och seglar med god fart till Porto Cristo dit vi kommer strax före sex. En fin liten hamn men lite gungig. Vi går en kortare promenad innan middag.
Till frukost i morse blev det nybakat bröd. Efter lite funderande bestämmer vi oss för att segla en bit söderut längs kusten. När vi lämnar hamnen vid halv elva är det mycket lugnt så vi passar på att kalibrera om vår autopilot. Det går till så att man på fritt vatten startar ett program som svänger runt båten en stund för att se hur den reagerar på olika roderutslag och sedan sätter parametrarna till autopiloten.
Efter omkalibreringen och sedan återställning av våra manuellt inställda parametrar, verkar den fungera som vanligt. Nu har vi ganska lätta vindar när vi seglar ned längs kusten i halvvind och solsken så vi får se vad som händer under lite tuffare förhållanden. Kryss med inställd vindvinkel i oregelbunden sjö brukar vara svårast. Efter några timmars segling går vi in i Porto Colom, en stor naturlig hamn med massa bojar, marina och en kommunal hamn. Vi väljer den kommunala Port IB där vi kan ligga bra för 250 kr/natt inklusive el och vatten. Ibland har deras duschar och toaletter lämnat en hel del att önska men här är det nytt och fräscht.
Nu har vi legat några dagar i Mahon, Menorcas huvudstad. En trevlig stad med lång historia. Första dagarna ägnade vi en hel del tid och energi till att försöka lösa problem med vår autopilot. Autopiloten är vår tredje besättningsman och ovärderlig för oss när vi seglar längre sträckor. Med den är det inga problem att sköta segel och navigation ensam. Utan den blir man mer eller mindre bunden till att styra.
Det synbara fel vi hade var att vår elektroniska kompass inte längre visade rätt kurs. Vi kontrollerade kablar och började sedan koppla bort komponenter från vårt ganska komplexa system av instrument. Det visar sig då att vår GPS antenn verkar vara boven i dramat. Den har inget med kompassenen att göra men har förmodligen skickat ut skräp till de övriga enheterna. Med den bortkopplad funkar allt som det ska igen, förutom att vi inte längre har någon position.
Det blir till att köpa en ny GPS. Den kan inte kopplas direkt till våra Raymarin instrument, de är för gamla. I stället kopplar vi den på vårt moderna NMEA 2000 närverk som har en liten enhet (MUX) som översätter till (och från) det gamla systemet. Tyvärr får vi inte alla funktioner men positionen kommer i alla fall in på plottern. Vi provkör sedan resterande dagar vid kaj och allt verkar OK.
I går var vi turister på stan. Vi strosade runt och var bl a inne i katedralen och lyssnade på orgelkonsert. I den gamla fiskmarknaden säljs fortfarande fisk men halva huset har blivit tapasrestaurang. Där fick vi en god lunch på fisk- och skaldjurstapas.
Anledningen till att vi stannat såpass länge är att vi ville vänta tills ett oväder blåst förbi. Natten till idag har det blåst ordentligt i hamnen. Ute på havet har det varit halv storm. Men nu har det lugnat sig och vi räknar med att sjön lägger sig under natten så att vi kan segla mot Mallorca i morgon.
Vi lämnar Marsala i gryning. När vi kommer ut ur hamnen får vi en fin NNO och seglen rullas ut. Sedan har vi fin segling med bra fart och mestadels med Code 0, fram till tretiden då vinden dör. Tråkigt men nödvändigt att köra för att komma vidare men vid midnatt kan vi rulla ut igen och segla fram till gryningen. Hela förmiddagen körde vi sedan mot en västlig vind på 3-4 m/s. Den var lite för lite för att segla i med den ganska krabba sjö som var.
Vid tvåtiden får vi lugnare hav och tillräckligt med vind från SV för att göra bra fart åt rätt håll. Efter några timmar vrider vinden sakta emot så det som började med en sträckbog blev kryss. Vinden fortsätter att vrida medan vi seglar upp mot Sardiniens sydkust. Där får vi mobilnät och kan ladda ned färska väderprognoser för den fortsatta seglingen och lägga ut en blänkare på bloggen.
Vi fiskade hela dagen och till slut lyckas vi fånga årets första fisk. En fin liten tonfisk, lagom till middag för två. Efter att ha fileat fångsten och lagt den i kylen slår vi och seglar ut från land i skymningen. Vinden vrider sakta på nord och vid midnatt kan vi återigen hålla vår kurs. Vinden står kvar under natten tvärt emot vad de färska prognoserna förutspått och vi kan sträcka med god fart mot målet.
Det märks att det börjar bli höst nu. Mörkret kommer tidigt och temperaturen sjunker under natten. Visserligen ligger den fortfarande en bit över 20 grader men för oss som är vana vid tio grader varmare känns det kallt. Och rått blir det också när man sitter i sittbrunnen under nattvakterna.
Söndagen blir en härlig, solig dag men utan vind. Vi får köra från sex på morgonen till strax efter solnedgången Vi stannar motorn vid ett tiden och tar oss ett bad mitt på havet. Otroligt klart och fint vatten och 2 800 m djupt. Vi duschar också i varmt vatten. Nu när vi kör motor längre tider har vi i princip obegränsad möjlighet att göra vatten, även det varma som värms av motorn.
Med ett spegelblankt hav ser man mer av livet. Vi har vid flera tillfällen sett fiskar jag i vattenytan. Vi gissar på tonfisk men det är svårt att se. Delfiner passerar oss flera gånger under dagen men inga vill stanna och leka framför fören. Vi steker den egenfångade tonfisken till middag och äter vid ett dukat sittbrunnsbord.
Under eftermiddagen fick vi problem med våra instrument. Det ledde till att autopiloten inte längre funkade som den ska. Vi provar med att kalibrera om den (det hjälpte sist detta hände, på Hanöbukten för fyra år sedan) men inte denna gång. Det blir till att handstyra hela vägen till Mahon. Ganska tröttande när vi seglar men OK när vi kör motor eftersom det då funkar att låsa ratten.
På förmiddagen närmar vi oss inloppet till den djupa fjorden som Mahon ligger i. I inloppet är det gott om gamla fort och befästningsverk som i forna tider försvarat flottbasen. Då vi kört ganska mycket går vi in och tankar fullt igen innan vi förtöjer i Marina Menorca längst in i fjorden. Då har vi gått 411 sjömil på knappt tre och ett halvt dygn. Här stannar vi förmodligen tills på fredag.
