I dag har vi haft en heldag i St Peter Port på Guernsey. Vi lämnade Alderney och seglade hit i går eftermiddag. Fin segling i strålande sol och lagom vind. Sträckbog hela vägen över.

Nu har vi, efter ett antal försök att köpa de sladdar som fattades, fått ordning på vårt alternativa navigationssystem. Vår plotter mm börjar bli till åren och kommer att dö så småningom. För att inte bli strandsatta har vi därför satsat på ett helt oberoende system baserat på OpenCPN i datorn, egen GPS och AIS signaler från vår nya VHF. Alla delar pratar med varandra på den nya standardiserade bussen NMEA 2000. Så här kan det se ut.

Vi fick lite slack och bra med medström i sundet på slutet. Kul att segla över tio knop över grund men det gäller att sluta i tid, annars blåser man snabbt förbi hamninloppet och då är det långt att köra mot strömmen tillbaka. Vi kom fram en stund innan högvatten och fick ligga och vänta utanför hamnen. Man blir lite fundersam när det ser ut så här men några timmar senare kan man gå in med marginal under kölen.

Det small och rök som tusan från det gamla fortet när vi satt och fikade i dag vid lunch. Förklaringen fick vi när vi gick dit. Det var Drottning Elisabeths födelsedag och det var saluten på 21 skott vi blivit vittne till. För att fira drottningen bjöd man på inträdet till borgen och alla dess intressanta museer. Bland annat fick vi träffa några gamla knektar.

Utsikten över den fina lilla staden var bedårande.

Vi blev kvar en extra dag i Cherbourg. Inte för att vi egentligen ville men för att det blåste nordostlig vind. Nu kan man kanske tycka att just nordost skulle vara idealiskt för någon som ska segla väster ut och det är det ju. Men, vi ville gärna till Alderney och där vill man inte vara när det blåser nordost. Hamnen är öppen åt det hållet och det blir väldigt guppigt vid bojarna. Så vi väntade en dag.

Vi seglade i onsdags i stället och då var det fortfarande nordost och lagom mycket. Fin segling längs Franska kusten i motström. Vi fick möjlighet att njuta vyerna ganska länge då vi stundtals bara gjorde 2,5 knop över grund. Mellan Alderney och fastlandet är tidvattenströmmarna bland de starkaste i världen. Som värst kan de gå en bit över 10 knop tvärs vår planerade kurs. Där vill man inte hamna för då bestämmer man inte själv längre vart båten går. Därför gäller det att passa in så att man passerar när strömmen vänder. Därav segling i motström fram till sundet för att sedan korsa medan strömmen vänder och är svag. 

Vi kom fram på eftermiddagen och fick en bra gästboj. Kanalöarna är inte med i EU:s tullunion eller Shengen så här är det gul ”Q-flagga” som gäller. Deklarationen var mycket enkel. Ett papper från hamnvakten att fylla i och lägga i brevlådan på kajen.

Vinden dog under kvällen och vred till väst, helt enligt våra önskemål. Tyvärr en del inbäring och ganska gungigt men OK, vi börjar bli vana nu. I går tog vi vattentaxin i land. Det blev en heldag på denna fantastiska ö. Började med att gå runt i staden, St Anne, efter utmärkt karta vi fick på turistbyrån.

Vi fick också ta ut lite Guernseypund i bankomaten. Här gäller lokala pundsedlar (men även Brittiska). Ingen av oss kunde hitta plånböckerna, med bl a pund, Håkan gömde undan när vi kom in i Euroland för en dryg månad sedan. Vi hade vänt ut och in på ett antal stuvfack under seglingen över och när vi kom fram men inga pengar. Det kan ju vara bra att lägga undan dem så att ingen oönskad besökare hittar dem men kanske inte så väl att vi inte hittar dem själva. Nåja, de kommer nog fram en vacker dag. Vi hittade i alla fall ett litet lager med olja och vinäger som vi letat efter i några veckor.

Efter lunch åkte vi en tur med minibuss med två fantastiska guider runt ön. På eftermiddagen blev det sedan ”afternoon tea” hos Ingrid, en gammal dam med svensk mamma som driver St Annes guest house. Mycket trevligt och personligt i en minst sagt prunkande trädgård. Tanten var pratglad och vi blev kvar så länge att affärerna han stäng i staden. Som tur var han vi ned till en i hamnen så vi kunde få det allra nödvändigaste.

Nu ligger vi och väntar på att tidvattnet ska vända vid tretiden. Vi vill gå när strömmarna är svaga i sudet väster om Alderney som kallas The Swing. Målet blir Guernsey, där vi hoppas komma in vid högvatten strax före midnatt i kväll. Förmodligen blir det middag och väntan utanför innan.

Ja, när vi slog för sista gången och kunde ligga upp hamninloppet till Cherbourg så kände vi oss som två dränkta katter. Intressant vad som händer med sjön när strömmen på två knop och vi själva försöker ta oss mot 10 m/s västlig vind från atlanten. Det blir inte direkt lugnt! I dag har vi fått testat alla nya tätningar, ventiler och luckor. Det mesta funkade liksom självlänsarna i sittbrunnen.

Just nu bara problem med doradoventilen i förpiken som släpper in en liten skvätt vatten var gång sjön kommer rullande över fördäck. Vi torkade upp en dryg liter under durkarna när vi kom i hamn. Som tur är (eller planerat?) sitter ventilen akter om kojerna.

Det började bra när vi lämnade Saint Vaast vid tolvtiden i dag. Solsken, medström och medvind. Således shorts och vindjacka. Vi hade läst i boken om att det kunde bli otrevliga överfall när strömmen mötte västvind vid Pointe de Barfleur. Rekommendationen var att hålla ut 3 sjömil. Men vi hade ju sydväst så vi tänkte att det går nog bra. Det gjorde det inte. Uppe vid udden vred vinden emot och sjön växte sig krabb. Vi föll av lite och försökte på så sätt hålla ut en bit. God gång med 7 knop genom vattnet och 9 knop över grund – men lite skvättigt och guppigt.

Efter ett tag ser vi framför oss ett betydligt lugnare hav. Efter att ha passerat en tydlig gräns växlar strömmen från 2 knop med till en knop mot, vi har kommit ut från vikens bakströmmar och till huvudfåran i kanalen som vänder senare. Vi skotar hem för kryss och får fin segling till strömmen vänder. Vinden är nu uppe i närmare 10 m/s och vi har revat storseglet. Den ökar ytterligare samtidigt som sjön blir krabb när strömmen tar fart. Till sist ser vi ingen annan råd än att också rulla in genuan även om det kostar både höjd och fart.

Sjön är som värst när vi behöver göra några korta slag nordväst ut. Ett antal sjöar bryter över båten och vi blir ordentligt blöta. Fördelen med shorts och vindjacka i detta läge begränsas nu till att de torkar ganska fort i solen – tills nästa sjö bryter över oss. Efter ett par blöta timmar kan vi styra in i marinan i Cherbourg. Vi spolar bort allt salt från båten och sedan av oss själva i härligt varma duschar. De flesta marinor här inkluderar duscharna i avgiften vilket innebär att man kan stå länge och njuta.

I går hade vi en ny fin dag på havet. Vi lämnade Fécamp i soluppgången (vilket här är strax före sex). Sträckbog i måttlig frånlandsvind med Code 0. Vi gjorde 6-7 knop genom ett ovanligt smult vatten och upp till 8 över grund med hjälp av slutet av det västgående tidvattnet.

Fram på dagen skralnade vinden och det blev ”dörjefart”. Vi fångade mest tångruskor men en spirr blev det i alla fall. Vi rullade in och ut Code 0 några gånger och växlade mellan den och järngenuan alt eftersom vinden varierade. Framåt 12 blev det helt bleke och motorgång ett antal timmar under vilken vi passade på att gör en rejäl laddning vatten.

På eftermiddagen kom sedan en sydväst och vi kunde kryssa de sista timmarna upp till Saint Vaast. Där blev det en stund för ankar och middag i väntan på att vattnet skulle stiga så att vi vid halv tiotiden kunde gå in i hamnen. Skönt att sova i en hamn utan inbäring!

I dag har vi legat kvar. Hade funderingar på att segla vidare men det skulle bli musik i hamnen på eftermiddagen så vi stannade. Trevligt arrangemang med att antal olika ”fåmansband” som spelade på olika ställen runt hamnen mellan tre och sex. De här grabbarna hade hittat en smal gata med stenhus som gav perfekt akustik till deras tuffa bluesmusik.

Man kunde gå runt och lyssna på lite varierande musik medan vattnet utanför portarna till hamnen sakta sjönk undan. För oss nordbor är det fascinerande att se skillnaden mellan hög och lågvatten. Här är variationerna stora och strömmarna starka så det gäller att planera sin segling både för medström, för att undvika för starka strömmar som kan bli obehagliga t ex runt uddar och för att komma in och ut ur hamnarna.

Äntligen hade den friska västanvinden blåst klart. I går var det vindar kring syd och inte mer än 10 m/s så då fick vi segla. Härligt varm frånlandsvind. Till en början med lite slack. Sedan började den växla 30-40 grader i riktning och mellan 5 och 10 m/s/. Vi seglar lägns och ganska nära en vacker kust med vita kritklippor och gröna ängar.

Sju slag och två gånger rulla in och ut storseglet gav lite motion. Sedan var vi framme i Fécamp. Vi kom in några timmar före vännerna i Jillylin och kunde köpa både hummer och musslor innan fiskaffären på kajen stängde. Det blev sedan en lång och trevlig kväll med Jill och David i Sallys sittbrunn.

I dag har vi gjort den trevliga lilla staden. Fécamp beskrivs som en minder variant av Dieppe och det stämmer, förutom inbärningen som skulle vara värre här vilket dessvärre också stämde. Vi börjar vänja oss. Här finns fortfarande en ganska stor fiskeflotta.

Benedectinelikör tillverkas i ett fint gammalt kråkslott, vi var där och fikade och provsmakade. Nu laddar vi inför morgondagen då vi planerar att segla (eller möjligtvis motorsegla att döma av prognosen) ”tvärs över viken” till Saint Vaast. En sträcka på nästan 70 sjömil. Det blir till att lägga sig tidigt…

Inblåsta, vad göra? Det skulle blåsa upp emot 20 m/s och dessutom regna lite nu och då. Varför inte ta tåget till Paris? Det tar bara två timmar. Sagt och gjort. I går stod väckarklockan på halv sju. Tidig frukost, rask promenad på 20 minuter med regn på slutet och sedan tåget klockan åtta. Funkar bra till bytet i Rouen. Nästa tåg är 40 minuter försenat med det går ett mjölkpallståg tidigare så vi tar det. Det tog nästan tre timmar till Paris.

Medan Eva får specialtillskurna solglas till sina nya glasögon promenerar vi bland de lyxigaste affärerna. Sedan Place de la Conconcorde och Metro nr 1 österut för att träffa kusin Malin och ett paket från Sverige. Väldigt trevlig och ganska lång lunch med god mat. Jättekul och stort tack Malin.

Vi promenerar sedan sakta tillbaka längs Saine och får se både Notre Dam och Louvren innan vi tar oss upp mot Champs Elysées och därifrån till St Lazare och tåg tillbaka. En lång promenad i folkvimmel och regnskurar. Tur at det finns kaféer längs vägen där man kan gömma sig med en kopp kaffe när regnet kommer. Vad vi förstår missade vi precis attentatet mot en polisman vid Notre Dam. Tråkig tid vi lever i. Tur för oss att vi inte var där, då kanske vi inte hade kommit hem. Hemresan blev ett kapitel i sig med försenade och inställda tåg. 5 timmar tog det (inte två) och vi var vid båten strax före midnatt.

Fortfarande friska vindar i dag och hög sjö utanför piren. Efter en gungig och blåsig natt sov vi lite längre än vanligt. Sedan tvätt och båtpyssel. Dagen avslutas med en trevlig kväll med Jill och David i båten bredvid. I morgon hoppas vi det bär västerut igen.

Så har vi legat en dag i Dieppe och tagit igen oss efter en lång segling i går. Vi hade tänkt att gå tidigt men det såg ut som tjocka på havet så i stället blev det nybakat bröd och frukost i lugn och ro. Framåt nio såg vi lite blått på himlen och lämnade Buologne.

Ett kort slag ut och sedan sträckbog söderut. Vi lyckade precis hålla upp tillräckligt för att följa sandbankarna. När vinden sedan vred mot nordväst (som utlovat) kunde vi klara oss hela vägen ned till Dieppe utan att behöva slå. Men det var tight och vi fick segla så högt vi kunde och men ganska mycket segel hela vägen för att hålla fart mot vågorna. Det blev frisk, härlig segling. Något gungigt och blåsigt kanske och med rejäl krängning för att komplicera arbetet i byssan. Sally uppförde sig som vanligt exemplariskt och gick mjukt, fint och torr i sittbrunnen trotts kaskader på däck.

Skönt att förtöja vid pontonen efter 56 sjömil på 10 timmar. Mellan pirnockarna hade vi snittar över 6 knop, inte illa på ett kryssben. Vi hittade raskt en trevlig restaurang med trerätters lördagsmeny som avslutning på dagen.

I dag har vi tagit det riktigt lugnt. Det var lite inbäring och skvalp från passerande båtar i natt som störde sömnen så det känns skönt att inte göra så mycket i dag. Vi går på stan där det är söndagsmarknad och sedan en tur upp till det gamla slottet/borgen på kullen. Fin utsikt över havet.

Dieppe är en charmig liten stad (i alla fall känns den liten härnere vid hamnen) som hade sin första storhetstid på Willhem erövrarens tid. Det märks att vi nu seglar i ökande tidvatten. Trotts neep är variationen stor mellan hög och lågvatten. Prognoserna framöver är inte så bra med frisk motvind och höga vågor. Vi kan komma att stanna här några dagar till.

En dag (kväll) i Belgien och sedan är man i Frankrike. Inte stor nytta av den gästflaggan men den var fådd så det var väl OK. Vi seglade i går vid åttatiden från Nieuwport. Fin läns för bara storseglet i svag vind ut genom det långa hamninloppet. Tur att vi hade en knop medström så att vi kunde göra två knop över grund medan vi åt frukost.

Väl på havet räckte inte vinden utan det blev motorgång, sedan Code 0 i 15 minuter och så motor igen. Men vid tiotiden kom det en fin bris från norr och vi kunde göra runt 6 knop i 4 m/s, med medström blev det uppemot 8 knop över grund. Då bestämde vi oss för att skippa Donkuerque, som varit planen, och fortsätta runt hörnet till Bologne. Sedan dog vinden…

Strax efter Calais var klipporna vita som vid Dover. Vid ”hörnet” Cap Gries-Nez vände tidvattnet. Inte rolig men väntat. De sista 10 sjömilen ned till Boulogne Sur Mer blev lite långsamma trots att vi gasade på. Vid halv åtta hade vi lagt till och kunde gå upp på segelklubben och ta en välförtjänt öl.

Vi har legat kvar i dag. Håkan går som vanligt upp och köper färskt bröd till frukost. Efter frukost går vi till den fina fiskmarknaden på kajen mitt emot marinan. Under förmiddagen var det lite tvätt och annat. Bland annat invigde vi den handvevade tvättmaskinen som vi fått av Anni och Martin.

På eftermiddagen gick vi på stan och upp i den gamla delen som fortfarande har en nästan helt intakt stadsmur. Intressant besök i katedralen och dess krypta. Gott kaffe i Frankrike (också). Dagen avslutas med nykokt hummer och bubbel. Vi skålar för vår vän Tore som fyller år i dag och för att vi har det så bra på vår resa.

Så kom vi till Nieuwport i Belgien i eftermiddags. Vad göra om man bara är där en kväll och är hungrig? Ja, valet blev som ni förstått enkelt.

Vi började dagen vid sjutiden. Frukost och sedan upp till hamnvakten som lyst med sin frånvaro hela eftermiddagen i går. Jo då, han kunde öppna bron kvart över åtta och vi kunde puttra ut. Oturligt nog krånglade datorn och då kunde man inte betala, så synd…

Ute i kanalen väntade ett antal broar. Vi pratar med brovakten, som man nu för tiden aldrig riktigt vet var de finns någon stans, och får reda på att nästa ”blå våg” börjar precis 08:36. Att det sedan stor 08:37 på den elektroniska skylten och att det i praktiken inte blev förrän 08:42 är en annan sak. Det visar sig att vi haft tur. Man kommer bara söderut en gång vare annan timme och vi kom med första ”vågen”.

Strax efter 10 och efter en äventyrlig slussning går vi ut i havet vid Vlissingen. Det började med en fransman som gick in först och la sig nästan mitt i slussen så vi kom för långt bak. Efter oss en holländare i 55 fots klassen på tvären som inte var glad. Till slut förhalade vi oss fram bredvid fransosen och alla 5 båtar kom med i slussningen. Medström 2-2,5 knop ut på Westerschelde. En tag tillräckligt med vind för att segla. Sträckbog med över två knop som knuffar en rakt mot vinden är en märklig känsla.

Efter en stund skralnar vinden så vi kör till pirarna utanför Zeebrugge där vi kan falla av så pass att vi sträcker söder ut trotts svag vind. Men den ökar och efter ett tag har vi god gång nästan åt rätt håll i sjöbrisen. Ett tag känns det som vi skulle ränna upp på sandstranden i våra 7 knop men som sjöbris gör så vrider den mot nord och vi kan mot slutet slacka lite i skoten. Fantastisk segling med 6-7,5 genom vattnet plus lite medström.

För en gångs skull var strömmen med hela vägen. När vi rullar in utanför Nieuwport börjar den sätta svagt österut men vattnet är stigande så vi får en knop med in genom det långa hamninloppet. Vi lägger oss i KYCN hamnen eftersom vår favorit från förra gången, flygvapnets klubbhamn, inte hade bryggorna klara för säsongen ännu. Också en bra hamn och närmare till affär och staden.

Vi började gårdagen med ett telefonsamtal till slussen. Nu var budet att bron var trasig och skulle vara klar efter ett… Så det blev frukost i lugn och ro på nybakade frallor och croissant, vanebildande i ett land som har bagerier som öppnar i tid. Sedan slappa lite och till slut stod vi inte ut längre utan bestämde oss för att chansa på 19 meters bron vid fritidsbåtsslussen i stället. Men först tankade vi. Alltid bra att passa på när det finns tid och möjlighet även om vi säkert klarat oss ganska många mer timmar på det som var kvar i tanken.

Vi går mot fritidsbåtsslussen men de vill inte ha oss i dag heller när vi frågar om brohöjden utan hänvisar till stora slussen. När vi ropar upp dem på VHF:en säger de att bron funkar och att vi är välkomna in. Det blev klockan ett vi slussade och då i sällskap med lite större kamrater än vad vi är vana vid.

Otroligt varmt på havet och vi vågar inte vara ute i solen utan lite kläder allt för länge. När tröjan kommer på igen blir det ännu varmare. Motorgång till nästa sluss som också timas perfekt- -flyt i dag efter gårdagens tålamodsövning. Sedan får vi äntligen vinden med en timme och kan segla i god fart. Men leden kröker och vinden skralna så motorn kommer till heders igen.

Med flytet i slussarna, bra fart under segel och medström på slutet har vi kommit längre än vi vågat hoppas på. Vi går in i tredje slussen (mot Veerse Meer) vid sextiden och satsar på att gå hela vägen till Veere dit vi kommer vid åttatiden efter 38 sjömil och tre slussar. Tiden tillät inte en stilla kvällsseglats i motvinden…

Det blir en öl på segelklubben i hamninloppet. Middag hade vi ätit under gång men några ”bitterballe” och lite ost var gott till. På hemvägen blir vi inbjudna till Hollänska ketchen Helena Cristina. De kände Anders och Betulia Eriksson som nästan bor granne med oss i Ljungskile och som vi också känner – världen är liten.

Veere är nog det finaste stället vi besökt i Holland. Gammal stad med rådhus från 1400-talet och väl bevarade fortifikationer och vallgrav. Fina gamla hus, gränder och gator. I dag 1 500 invånare, vi tror de skulle bli platts över om alla gick in i gamla katedralen samtidigt.

I dag har vi gått resans kortaste distans, en sluss och sedan 5 sjömil till Middelburg. Även det en fin gammal stad med vallgrav om än betydligt större. Där fanns också direkttåg till Rotterdam som Eva kunde ta för att äntligen få sina nya, justerade glasögon som vi förgäves väntat så länge på i Rotterdam. Lite småmulet och nästan kyligt i motvinden i dag. Ganska skönt att få vila kroppen från solens strålar.