Alla inlägg av Hakan

Sevilla

Andra dagen i Rota tog vi bussen till Sevilla. En fantastiskt fin gammal stad. Vi hade turen att hitta Alexia, en riktigt bra guide (alexiaguisevilla@gmail.com) som inte bara visade oss det gamla palatset utan också berättade om stadens historia. Här fanns en blomstrande rik Iberisk stad redan när Fenicierna kom ca 800 fk. Sedan kom Greker, Romare, Visgotter, Morer och senast Kristna. Alla jämnade staden med marken och byggde sin egen ovanpå.

Nästan allt vi i dag kan se i staden är byggt efter det kristna intåget år 1248. Det vi i dat tror är moriska byggnader är oftast inte det utan byggda i den loka stilen ” Mudéjar”. I det gamla palatset Alcázar ser vi många exempel på detta. Där hittar man också återanvända romerska marmorpelare. Till skillnad från många andra delar där inkvisitionens inflytande var starkt har man i vågat använda såväl davisstjärnor som referenser till Allah som man ber välsigna kungen.

Till skillnad från många andra delar av Europa var Sevilla månkulturellt och med skolor för alla under medeltiden. Stadens har genom historien alltid varit rik men den verkliga storhetstid kom när man fick ensamrätt på all handel med de Amerika under trehundra år.

Utöver många fina byggnader finns också många grönområden och fina trädgårdar i centrum. Skönt när solen gassar på.

Från Rota kan man ta snabbfärja till Cádiz. Det var planen för morgondagen men det får bli en annan gång.

Rota

Vi lämnar Ayamonte i nordvind som friskar i när vi kommer ut en bit från land. Vi seglar nu söderut med spirad fock och full stor i sällskap med Money Penny. En stund blåser det över tio meter per sekund och då går det undan. Vi kanske skulle minskat segel men vi vet att vinden kommer att mojna och det gör den sakta men säkert under dagen samtidigt som solen värmer oss mer och mer.

Sista två timmarna till Rota blir det motorgång. Rota är en trevlig liten stad i norra ändan av Cadizbukten. Inte så mycket turister så här års och staden känns väldigt genuin och Spansk. Här stannar vi i tre nätter. Längs havet norrut finns en lång härlig strandpromenad att vandra på i lugnt väder.

Även här firas påskveckan ordentligt med processioner och gudstjänster. Det hr gänget av nazarenos (botgörare) stod och väntade utanför det gamla slottet en kväll.

Smuglarfest och Palmsöndag

I går bar det upp för floden igen. Denna gång i Dortes och Lars bil. Våra Danska båtgrannar tog med oss tillbaka till Alcoutim för att gå på smuglarmarknad/fest. Vi tog lilla vägen längs floden och fick såväl kaffe som fin utsikt över floden.

Det var stort spektakel med mycket folk och god stämning i Alcoutim. En riktigt trevlig marknad med vettiga produkter, inte bara krimskrams. I en gränd åt vi grillad kyckling till lunch. En intressant och tålamodsprövande övning. Men, när den vi kom så var den riktigt god. Vi hade tänkt gå över bron till Spanska sidan efter lunch men kön för att komma över var så lång så vi skippade det.

I dag blev det sommartid. Det innebar att vi nu måste gå upp två timmar tidigare. En timmes tidsskillnad från Portugal fick vi i förgår och i natt en timme till. Det var inte helt lätt att komma ut kojen i morse och vi fick ta en snabb frukost för att komma in till stan i tid för att se palmsöndagens processionen. Här i Spanien firar man påsk ordentligt under hela veckan. Vi fick se Jesus rida in på vad vi trodde var en förgylld vagn. Det visade sig vara en handburen konstruktion med minst 15 par fötter under.

Det tog några timmar för tåget att gå genom staden och vi han med såväl förmiddagskaffe som ett glas vin under tiden. Alla var där, från småbarn till pensionärer och det bar en härlig stämning. Roligt att vara i en stad med väldigt få turister en sådan här dag. Mässingsorkestern som spelade och trummade var ordentligt stor, minst 60 personer i uniformer med mycket guldbrodyr som spelade sorgmarscher och gick i halvtakt.

Nedför floden till Ayamonte

Vädret var grått, vattnet strömt och avståndet från vår ankarplats för långt för vår dinge med sin lilla motor. Efter ett tags funderande bestämde vi oss för att gå ned för floden igen efter frukost. Floden var lika vacker som igår när vi sakta puttrade nedström med bra medström.

Efter ungefär fyra timmar kunde vi förtöja i marinan i Ayamonte. En fin, modern marina med mycket humana priser och ganska lite båtar. Vi hade turen att träffa en trevlig granne som berättade att man på fredagar brukade gå och äta tapas på kvällen. Vi blev fem båtar som gick iväg till en liten restaurang där vi fick en trevlig kväll med nya seglarvänner från Danmark, Skottland och England. Fantastisk mat och gott vin till mycket bra pris.

Uppför floden till Alcoutim

I dag blev det en lång dag. Lite längre än vad vi tänkt oss till och med. Vi började redan vid sju med att i morgonsolen och svag nordost sakta länsa ut från Culatra medan vi åt frukost i sittbrunnen. I hamninloppet hade vi bra medström som mötte vågorna från havet. Det blev rejäla överfall men vi lyckades ta oss ut vid kanten så det gick bra.

Ute på havet var det inte lika bra med nordostvind eftersom vi skulle åt det hållet. Det blev till att försöka hålla så högt som möjligt och hoppas på det bästa, dvs att vinden skulle vrida mot väst. Det gjorde den till slut så att vi kunde hålla upp mot inloppet till Rio Guadiana i princip utan att slå. Solen sken från klar himmel hela dagen men nordan är som bekant alltid kall, speciellt när man som vi hade den emot.

Nu blev det att fundera. Det är ganska grunt i inlopper vilket betyder att alla rekommenderar att man inte går in före mitt mellan låg och högvatten. Det var vi lite för tidiga för. Samtidigt ville vi gå upp för floden och då vill man ha medström, dvs lågvatten när man går in. Dessutom vill man ha lågvatten om man som vi har en mast på över nitton meter och ska passera en bro som har 18 meter segelfri höjd vid högvatten.

Kompromissen blev att vi gick in två timmar efter lågvatten vilket i frånlandsvinden var OK. Vi passerade sedan bron tre timmar efter högvatten med minst en meters marginal vilket ju också var OK. Innan dess hade vi först bestämt att vi skulle chansa. Sedan bestämt att vänta på högre vatten och bara gå till spanska Ayamonte i mynningen. Ja, till och med hissat Spansk gästflagg. Men till slut sa vi att vi går upp. Då fick vi en till två knops medström så de 17 sjömilen upp till Alcoutim gick ganska snabbt.

Rio Guadiana har varit gränsflod mellan Portugal och Spanien sedan medeltiden. Redan fenicier seglade upp här och romarna fraktade koppar och zink från Mértola ytterligare tio sjömil uppströms (som vi tidigare besökt, klicka här). Vi kände historien vingslag när vi gick upp för denna vackra flod. Vi hade hört alla möjliga saker om floden, bl a att den var svårnavigerad och inte längre utprickad. Det stämde inte. Vi tyckte att vårt plotterkort stämde väldigt bra och floden var mycket väl utprickad. Det var inga som helst problem att gå upp.

När vi kom till Alcoutim hade man lagt en pontonbro över floden. Det innebar att endast en av tre gästpontoner var tillgängliga. Och den var naturligtvis full. Vi frågade snällt och fick ligga på utsidan av en trevlig och hjälpsam Holländare. Intressant att lägga till med en dryg knops medström. Vi blev positivt överraskade när vi fick höra att nu skulle det bli stor påskfest i en hel vecka. Bron förband Portugisiska Alcoutim med Spanska Sanlúcar de Guadiana. Historiskt groll var tydligen glömt sedan länge och festen var gemensam.

Betydligt ledsnare blev vi när hamnkaptenen kom ned och berättade att pontonen inte klarade så många båtar så vi i andra ledet fick lämna. Vi hittade en ankringsplats en liten bit nedström som vi tyckte såg bra ut. Efter en stund kom en Irländare roende från byn och berättade att han hade 30 meter kätting ute och svängde dit vi låg när ström och vind spökade med varandra. Då röda stålbåtar ger fula märken bestämde vi oss för att flytta innan det blev kolsvart. Vi fick gå en bra bit längre nedströms bland många ankrade båtar innan vi till slut hittade en plats för oss.

Culatra

Stålande sol i dag men en riktigt kylig morgon. Bara sex grader när klockan ringer strax före sju. Solen värmer och strax efter åtta lämnar vi Albufeira. Money Penny lämnar en halvtimme innan oss och vi gör vad vi kan i en frisk halvvind att komma i kapp. Nu ska vi inte riktigt åt samma håll så även om vi tycker att vi tar in får vi aldrig svaret.

Så småningom möter vinden och vi får göra några slag innan vi kan köra in mellan pirarna i Faros hamninlopp. I Ria Formosas floddelta utanför Faro ligger flera låga sandöar. Culatra är den mest kända och vi ankrar innanför den. Sandbotten och lagom ankardjup. På sommaren kan det ligga över hundra båtar här, nu är vi mindre än tio.

Lite skvalpigt när högvattnet når över en del av sandbankarna och västvinden friskar längs ön fram på eftermiddagen. Men vid solnedgången blir det avtagande nordan och lugn och ro.

Äntligen på väg

Efter veckor av riktigt tråkigt väder med regn och friska vindar börjar nu solen titta fram. Vi hade egentligen tänkt ge oss av redan i går men då kom det skurar och friska vindat i mycket större omfattning än vad prognoserna förutskickat. Men, när vi vid halv sex lämnade vår vinterplats, gick ut genom bron och la oss på väntebryggan sken solen, det tog vi som ett gott tecken.

Det kändes skönt att äntligen kunna lämna men lite smolk i bägaren var att autopiloten, vår uthållige tredje besättningsmedlem, inte ville fungera. Prylarna sitter långt in och under massor med grejer. Vi kände inte riktigt för att ta oss an detta när allt väl var klart för avgång, och middagen uppäten framåt nio, utan gick och la oss i stället.

Så lämnade Lagos i dag på vid åttatiden på morgonen efter att tillfälligt ha fixat glappet i kablarna till autopilotens motor. Det var kylslaget i tilltagande nordanvind men sol på himlen. Vi fick ganska snart en frisk halvvind som gav oss bra fart österut längs kusten. Vi försökte kompromissa mellan att vara tillräckligt nära kusten för att ha något att titta på och tillräckligt långt ut från de ganska höga klipporna för att få vind.

Efter att långa stunder ha legat en bra bit över sju knop kunde vi redan strax före lunch gå in i Albufeira. Tamparna togs emot av engelska Money Penny som låg bredvid oss i Lagos i höstas. Ett trevligt återseende. Albufeira är en bra marina med rimliga priser och en inte allt för lång promenad in till gamla (turistiska) staden.

Lite beroende på vädret så kan detta vara sista Portugisiska hamnen vi så passar på att få en eftermiddagsfika med god kaka nere vid stranden. Kan ni tänka er att solstolarna är ute redan med några tappra soldyrkare. Själva frös vi fortfarande efter att ha seglat i frisk 12 gradig nordanvind.

Ren botten

Så har vi varit på land två hektiska dagar. Efter att varvet högtryckstvättat boten var det vår tur. Tvätta och vaxa skrovet, fixa propellrar och S-drev , rensa avlopp mm. Vi kunde konstatera att vår Cupper Coat behandling av botten klarat sig som förväntat. Ingen mer än tvätten behövde göras. Den något märkliga silikonfärgen från Hempel som vi la på S-drev och bogpropeller hade funkat över förväntan. Dels satt färgen kvar vilket ingen annan färg gjort, dels var den i stort sett helt fri från beväxning.

Gummit till S-drevat hade inte suttit kvar många minuter efter sjösättning förra året och vi hade plockat bort det på försommaren. Nu skulle det på igen och för att det inte skulle lossa så låste vi det med tre rostfira skenor. Hela paketet målades sedan med silikonfärg.

Skinande blank och helt ren under var vi så klara för sjösättning i torsdag. Vi fick tillbaka vår gamla plats i Marinan och väntar nu på att regnet ska upphöra och sjön lägga sig så att vi kan komma iväg mot Medelhavet i början av veckan.

Regnigt Lagos

Sedan vi kom tillbaka har inte Lagos visat sig från sin bästa sida. Det har regnat och blåst var eviga dag. Uppehåll en kortare stund och sedan regn igen. Nu ser det ut som om det långsamt ska bli bättre även om det just nu viner i riggen när det blåser över tio sekundmeter från sidan. I går hade vi över tjugo sekundmeter och båten krängde så att tallrikar och glas for av bordet.

Den planerade upptagningen har skjutits i två veckor och är nu planerad till tisdag. Vi får se hur det går men det ser inte helt hopplöst ut. I veckan som gått har vi roat oss med lite bilutflykter mellan regnskurarna. Vi körde upp en bit längs västkusten och hittade bland annat den fina stranden vid Odeceixe.

I går var vi vid fyren söder om Lagos på Ponta da Piedade och tittade på hur vågorna slog in mellan klipporna. Det har eroderat kraftigt i regn och vind de senaste veckorna. Från fyren har man fin utsikt in mot Lagos.

Vi har också passat på att handla inför seglingen som vi hoppas ska börja snart. Det har passat bra att fylla på förråden av konserver, gas mm nu när vi haft bil. Då slipper vi bära så mycket de kommande veckorna.

Sally ensam

Nu är Håkan tillbaka på Sally. Hon har fått ligga ensam i flera veckor medan vi varit i Dolomiterna och åkt skidor.

Stort tack till vännerna Lars och Anita som tittat till henne. Nu är det dags att förbereda för upptagning på tisdag för bottentvätt och allmän översyn under några dagar innan vi kan börja segla igen.