Efter att ha legat för ankar några dagar och förberett för upptagning så lyftes Sally I torsdags morse. Det gick mycket smidigt med en hydraulisk slipvagn. Hon var fin under med mycket lite skal. Lite gröna alger spolades port med högtryckstvätten.

I dag skulle varvet hjälpa mig med att polera skrovet. Det är ett arbete som tar hårt på axlarna om det ska göras ordentligt. Nu kom det en kille med ställningar och riktiga verktyg och medan han polerade passade jag på att åka på en liten utflykt. Varvet ligger mitt i ingenstans på norra sidan av ön. Här finns inget mer än en flygplats och två varv. Butiker och annat ligget 5 – 10 km bort. Jag hade därför hyrt en bil som levererades i förmiddags.

Efter lunch i den gamla staden Platanos på den östra sidan av ön kav jag mig av uppför trapporna. En lång ”åsnetrappa” leder upp till den gamla borgen känd sedan 1000-talet.

Här, ca 170 möh, har man en fantastisk utsikt över ön.

Jag gick sedan bilvägen ned förbi fina gamla väderkvarnar på åsen.

I går, ganska tidigt, seglade jag från Arki söderut igen. Jag ville lämna hamnen innan det började blåsa eftersom jag trodde att åtminstone en av de båtar som kom in efter mig lagt sitt ankare i kors med mitt. Det var ganska roligt att väcka upp besättningarna klockan sju, de hade nog tänkt sig att sova längre.

Allt gick bra, jag hade bara en kätting över ankaret. Båten slackade på sin kätting och jag kunde lyfta upp ankaret och sedan haka loss kättingen. Sedan var det bara att rulla ut focken och sakta glida ut ur hamnen. Det blev en fin slör söderut till Leros i lätta vindar. Vid tvåtiden kunde jag ankra i Lakki utanför detta fina art deco hus. Mussolini hade sitt sommarhus på Leros, många av öarna tillhörde Italien under mellankrigstiden, och i Lakki byggdes det för fullt i det som på den tiden var senaste arkitekturen.

En trevlig överraskning var att se Elina med Royne ombord ankrad bredvid mig. Det blev min tur att bjuda på middag och vi satt länge och pratade i sittbrunnen. I morse var jag i land och provianterade innan jag seglade upp till viken vid varvet. Det blev en mycket långsam kryss i förvånansvärt skvalpig sjö men strålande solsken. På vägen ut ur Lakki blev jag omkörd av denna lilla fiskebåt.

Nu har jag ankrat i en mycket skyddad vik med god ankarbotten. Det väntas ganska friska vindar från olika håll. Med ankaret på sju meters djup mitt i viken ligger jag skyddat och bra för alla vindar. m:.0

I måndags kom sommaren till Sally. Inte metrologiskt kanske men vår definition på sommar är att vi byter från sittbrunnstält till soltak och det gjorde jag i går. Solen värmer rejält nu och man behöver skydda sig, även under gång och då kommer soltaket upp.

I går fick jag en fin segling de 10 sjömilen från Lipsi till Arki. I strålande solsken och mycket svaga vindar på ett smult hav tog seglingen fyra timmar. Först plattläns längs med Lipsis västsida. Med Code 0 i lovart får vi en stor segelyta på ett lätthanterligt sätt och kan göra fart i lätt vind om havet är smult. Andra halvan blev det sträckbog nordost ut till Arki.

Arki är en av de minsta öarna i området med en trång liten mysig hamn. Som vanlig här i Grekland förtöjer jag med aktern mot kajen och eget ankare i fören. Vi kan köra ankarspelet från sittbrunnen, det är en stor fördel när man ska manövrera båten ensam. Snälla blivande båtgrannar brukar också finnas som kan ta emot aktertamparna.

Vid hamnen ligger ett litet torg med ett par bra restauranger. Jag äter gott, till mycket rimliga priser, tillsammans med Carl-Johan som kommer framåt kvällen. I den grundare delen ligger lokala fiskare som sitter på kajen i solen och lagar när. Längst in har några äldre herrar en hel flottilj av modellbåter. Vi förmodar att de ska säljas till turisterna under sommaren.

Jag tillbringar några dagar på Arki. I flera dagar har jag nu försökt betala den båtskatt som införts i Grekland. Det ska man göra via en hemsida. I teorin väldigt praktiskt men sidan vill inte fungera trotts upprepade försök. Till slut sätter jag väckarklockan på halv sju en morgon och då funkar det alldeles utmärkt. Carl-Johan som är kvällsmänniska lyckas lika bra klockan två på natten samma dag. Tydligen är systemet hårt belastat under mer humana tider.

Var dag tar vi promenader på ön. Från kyrkan på kullen ovanför hamnen har man fin utsikt över öarna runt omkring. Den heliga ön Patmos i väster och Turkiets berg i öster. I norr de stora öarna Ikaria och Samos. Och söderut (nedan) alla små öar ned mot Leros.

Efter några dagar kommer Elisabeth och Per-Olov på Swona upp. Nu är vi tre Svenska båtar bland de tiotal som får plats i hamnen. Det blir flera trevliga stunder och promenader.

Vi blev kvar några dagar på Leros. I avvaktan på ny propeller har Eva har passat på att åka hem för att försöka kurera sig medan Håkan är kvar på båten. Propellern ska komma torsdag 23 och upptagning är bokad till fredag 24.

Efter Lekki seglade Håkan upp till Artemis varv på norra Leros. De arbetar mycket seriöst och har vettiga priser, hälften av var Leros Marina ville ha. Vi fick tips om alternativet av finska vänner som varit i området i flera år och när vi träffade Royne från Göteborg häromkvällen blev vi övertygade om att undersöka det närmare. Royne bjöd på middag ombord på sin båt när Håkan var där. Det blev en mycket trevlig och uppskattad kväll.

I går seglade vi så vidare. Carl-Johan, som seglar L32:an Windlek, kom upp och Håkan mötte honom vid Leros norra udde. Vi seglade sedan i lätta vindar och strålande solsken till en fin ankarvik på Lipsis sydsida. Där har vi nu legat i dag. Vi tog en lång (i alla fall tidsmässigt) promenad in över ön till huvudorten. En lummig och grön ö med vackra vyer.

I dag har vi haft en riktigt fin segling från Astypálaia till Leros. Vi ligger nu i Leros Marina i Lakkiviken. Det var inte vår plan men det ska komma ett riktigt oväder med sydostlig storm och då ville vi ta det säkra före det osäkra och lägga oss i en skyddad hamn. Vi hoppas kunna segla tillbaka till Kos och öarna söder där om innan vi ger oss av norrut.

Vi noterar flera saker när vi kommer hit. Vi har nu seglat i ganska precis två år sedan vi lämnade Sverige 2/5 2017. Vår logg har passerat 20 000 sjömil. Den sattes in 2008 och när vi köpte båten 2013 så stod den på 6 500 sjömil. Vi har alltså seglat Sally 13 500 sjömil. Bara i år har vi
redan seglat 1 100 sjömil. Så här har vi seglat i Egeiska havet.

Vi har i dag beställt ny propeller som vi hoppas få om ca 14 dagar. När vi vet mer om leveransdag så ska vi boka upptagning. Det är inte helt omöjligt att det blir här på Leros.

Vi lämnar Amorgos efter en gungig natt för ankar. Läns längs nordsidan österut. Vi gippar och rundar udden och seglar sedan i lä bakom riktigt höga berg som stupar brant i havet.

Det blir intressant. Vind från olika håll och i olika styrka kommer till oss från bergen. En stund seglar vi i till och med i bakvindar. Det är mycket kraft i byarna som kommer från bergen. I en by kränger vi lä reling i vattnet och får för första gången med Sally uppleva att vatten kommer upp i sittbrunnen från lä. Inga problem, förutom att en dyna blev lite blöt.

Vi kan så småningom lämna Amorgos och får en fin sträckbog i lagom vind ned till Egeiska havets fjäril. Astypálaia består av två delar med ett ganska smalt näs emellan. Vi går in genom ett smalt inlopp till innanhavet vid Vathy på den nordöstra delen. Här ligger vi sedan som i en ankdam. Vi ankrar utanför en liten by. Kanske 10 hus men massa getter som skramlandes kallas hem till mjölkning på kvällen – och tidigt på morgonen nästa dag. Helt onödigt att ställa väckarklockan.

I går seglade vi sedan i lätta vindar runt ön. Det var mindre än 5 sjömil fågelvägen till huvudorten men vi fick segla ca 20. Det blev en fin dag på havet och vi sträckte precis utanför uddarna på sydsidan. I dag har vi legat kvar och vandrat upp till den gamla borgen på kullen.

Från borgen hade vi fantastisk utsikt över ön och omgivande hav och öar.

I går låg vi kvar i Katapola. Vi lämnade båten för en ”kortare vandring”. Nu blev den inte så kort men väldigt fin. Vi började med att gå upp genom staden och sedan vidare på utgamla vägen, som efter ett tag moderniserats till betongväg längs den gamla sträckningen.

Vi går upp till ruinerna av Minoa med anor från 1 110 talet f Kr. Nu finns det bara några murar kvar av staden högt upp på kullen ovanför viken, men utsikten är fantastisk.

Vi går sedan vidare in över ön. Smala stigar ringlar längs bergssidorna. Vi passerar bäckar och skogsdungar i några lummiga raviner. I övrigt ganska kargt landskap om än klätt i vackra vårblommor.

Vi går i princip tvärs över ön i långsam stigning. Efter att ha vilat en stund vid det gamla klostret Agios Geórgios Valsamítis går vi vidare upp till stora vägen som går längs kammen. Här stupar berget brant i det blånande havet i sydost. Efter en kvart på landsvägen så tar vi av igen för att gå tillbaka ned till Katapola. Det blir efter ett tag en rejält brant, smal och stenig stig som bitvis är svårforcerad. Getterna vi möter har betydligt lättare att ta sig fram.

I förmiddags tog vi en promenad längs stranden på andra sidan viken. Härifrån får vi fin utsikt mot bergen vi gick över i går.

Vi ligger med vinden i sidan vid kajen så efter lunch går vi ut och lägger oss på svaj i viken. Lite sjö kommer in runt hörnet men det känns bättre än att rycka tamparna vid kajen. Vi kan också passa på att skrubba lite till på botten innan vi bjuder båtgrannarna från Paros på en öl. Kvällen med Tom och Sally från Sydafrika blir ett nytt trevligt möte.

Nu har vi legat några dagar på Paros i väntan på att ostvinden ska ge sig. Vi lämnade Milos i på Skärtorsdagen och fick en fin segling mellan öarna och upp till Sifnos. Kul att sträcka och kryssa ”inomskärs”. Men sista biten i motvind under Sifnos höga berg blev lite väl förvirrande med konstig sjö och väldigt växlande vindar så sista halvtimmen laddade vi batterierna.

På Sifnos låg vi sedan fyra dagar i en väldigt väl skyddad vik medan nordan blåste ordentligt stark. Som mest var det (tror vi) över 20 m/s på utsidan. Väldigt lite sjö gick in i Vathi viken men de höga bergen släppte igenom en del vindbyar som ruskade om oss. Med ankaret djup nedgrävt i sanden låg vi tryggt och säkert.

Vi pumpade upp dingen och tog några promenader i land när vädret tillät. Restaurangen längs västerut upptäcker vi sista dagen, den drevs av ett lite äldre par och verkade väldigt trevlig. Två glas vin med tilltugg kostade 3 Euro. Hade vi hittat den tidigare hade vi gärna ätit där en kväll. Håkan trotsade kylan, nu ca 16 grader i vattnet, och skrubbade botten i våtdräkt en solig dag. Påskafton firades med sill mm som sig bör.

På Annandagen lämnade vi Sifnos och fick återigen en fin seglingsdag. Sträckbog till Antiparos och sedan kryss upp i det smalnande sundet mellan Antiparos och Paros. En bit är det väldigt smalt och grunt så där körde vi. Det visade sig när vi var där att vårt Navionics sjökort stämde väldigt väl. Hade vi vetat det hade vi kanske fortsatt för segel.

Vi gick till huvudorten och färjehamnen Paroikia. Hade tur att få sista lediga platsen inne i den lilla hamnen. Vi hade nästa gett upp när en kille vinkade på oss och sa att vi skulle få plats mellan honom och grannen även om det inte riktigt såg så ut. Men har var snäll och slackade lite på sina aktertampar och sedan knödde vi oss sakta in mellan honom och en Bavaria 55:a. Nu känner vi oss ganska små och funderar lite på varför båtar är så olika breda…

Paroikia har en fin gammal stad även om den delvis är fylld av tursitbutiker. Här finns också en av de viktigaste vallfärdskyrkorna i övärlden, Ekatontapyliani, med anor från 500 talet. Egentligen tre kyrkor under samma tak, med imponerande insida. Här finns också många fina små kapell.

I dag tog vi förmiddagsbussen upp till öns högst belägna by, Lefkes som var huvudstad under den ottomanska eran. En fin liten stad med ståtlig kyrka och vindlande gränder. Därifrån vandrade vi sedan tillbaka. Man kan tro att det skulle vara nedförsbacke och det var det bitvis men även en hel del uppför då vi gick genom de centrala delarna av ön.

En fin och väl utmärkt led (nr 1) med väldigt mycket blommor längs vägen. Allt från ogräs till orkidéer. Bitvis följde vi en gammal Bysantinsk väg. Delar av den hade den gamla stensättningen kvar medan andra delar hade rasat eller var täckta av grus och sten. Vissa kortare bitar var det ganska smalt och snårigt men sammantaget en 10 km lång, fin led. Efter totalt sex timmar var vi trötta men nöjda tillbaka på båten.