Vi trodde tidigare att Limnos skulle bli vår vändpunkt. Så blev det inte. Anders fick billiga biljetter till Kavala och vi bestämde oss för att segla dit och hämta upp honom då färjeförbindelserna i helgen var dåliga till öarna. Vi befinner oss nu så långt hemifrån vi kommer att komma på denna segling. Vi har seglat i stort sett lika långt norrut som vår startpunkt i Gaeta och vi har seglat 1 739 sjömil sedan dess.

Visserligen går det att flyga hit på mindre än fyra timmar men för oss som seglar är det långt hem. Närmaste vägen är det 3 600 sjömil. Om vi skulle segla det non stopp dygnet runt skulle det ta ca 30 dagar. Seglar vi i vårt normala tempo tar det åtta månader.

Här följer en ganska lång beskrivning av vår segling från Lesbos till Kavala. Kanske kan den ge en inblick i hur det är att segla här nere. Det är också helt OK att hoppa över inlägget om man inte är så intresserad.

I går lämnade vi Mytilini efter frukost. När vi kommer ut blåser det friskt och efter ett kort slag ut från land kan vi sträcka norrut. Med ett rev i storen och bara några grader från pin kryss gör vi runt sju knop. Men vi har en knop motström så riktigt så fort går vi inte norrut. Efter en dryg timme friskar vinden ytterligare och vi får rulla in lite i genuan också. Nu har vi lite mer slack och dundrar fram genom ganska hög sjö. Kul men lite blöt segling och som grädde på moset får vi besök av delfiner i flera omgångar.

Vinden vrider sakta med och avtar efter ett tag igen. Efter tre timmar har vi seglat de 20 sjömilen till Lesbos nordostudde.  Nu kan vi falla av samtidigt som vinden långsamt dör ut. Lagom till vi fått upp och rullat ut vår Code 0 dör den nästan helt. Motorn kommer till heders och vi passar som vanligt på att göra vatten.

Nu diskuterar vi på allvar planerna för hur vi ska kunna plocka upp vår kompis som landar i Kavala på lördag. Dit är det ca 150 sjömil, förmodligen i motvind. Prognoserna är lite varierande, under eftermiddagen ska det blåsa ganska bra när vi kommer ut från Turkiets höga kust som vi nu, och i 20 sjömil framöver, har i norr. Kommer den att vara så mycket på nordost att vi kan göra bra fart över till Limnos? Ska vi fortsätta under natten i svag vind? Eller ankra och fortsätta nästa dag i friskare vind? Det finns mycket att fundera på.

Efter en halvtimme med motor, lagom till vattenproduktionen kommer igång, kommer en helt otippad ostan. Vi rullar ut igen och länsar västerut. Skönt med litiumbatterier. Vi kan fortsätta göra vatten. Att ladda ur 100 Ah bekommer inte batterierna och nästa gång vi kör motor så laddar vi upp dem igen.

Det är lite trixigt i sundet mellan Lesbos och Turkiet. Vi vill helst inte gå in på Turkiskt vatten och det innebär att vi måste segla lite söder om väst i ca 20 sjömil innan vi kan hålla nordvästlig kurs på internationellt vatten. En omväg på kanske en timme men vi bedömer det som bättre än att hamna i krångel med turkiska byråkrater.

På väg ut från sundet möts vi av en märklig kort sjö. Trotts att det bara blåser några sekundmeter bryter den. Det känns som att köra i frisk vind men vi har ingen vind. Först efter en kvart kommer den. Dags att ta rull i storen igen och skota hem. Vi chansar på att gå uppåt när vi är drygt 6 sjömil från Turkiet. Ny fin sträckbog, ca 10 grader från kryss, och vi tuggar på mot Limnos med runt 7 knop i flera timmar.

När vi närmar oss Limnos i solnedgången skralnar vinden. Med ca 5 sekundmeter kan vi sedan sträcka längs sydsidan medan mörkret lägger sig. Månen är i nedan och kommer inte upp förrän framåt morgonen så den har vi ingen hjälp av. Vid midnatt smyger vi in i en vik för några timmars sömn. Alltid lika spännande att ankra i mörker. Vi lyser på bergen runt viken och försöker bedöma avstånd. Det är inte enkelt och sjökortet i plottern är sällan så exakt som man skulle önska.

Vi sover fram till fem då vi tar upp ankaret och går vidare, kör motor i mycket svag nordanvind. Efter en dryg timme har vi en nordost som är tillräckligt stark att segla i. Med 3-4 knopp ligger vi på ett kryssben ungefär mot målet. Vinden vrider lite mer mot ost samtidigt som den avtar. Då provar vi att kryssa med Code 0. Det är intressant. Vi kan hålla ca 32 grader från vinden (relativ) med genuafocken. Med Code 0 kan vi hålla 38 i dessa lugna och stabila förhalanden. Farten ökar från 3 till 4,5 knop, inte så dåligt i vind på bara tre meter per sekund, men vi ligger inte längre upp målet.

Då vi ändå är på väg åt ungefär rätt håll seglar vi vidare en timme innan vinden vrider emot. Det blir motorgång igen i svag nordan i väntan på utlovad västvind. När vi kör så här i lätt vind brukar vi ligga på 1 600 varv. Det ger en lugn och tyst gång och ca 5,5 knop. Så kommer vinden i lagom styrka men från nord. Vi kryssar några slag men efter en timme har vinden skralnat igen och motorn startas.

Efter två timmar kommer det svag vind från sydväst. Code 0 rullas ut och i 15 minuter seglar vi med 3-4 knop åt rätt håll. Sedan skralnar vinden och motorn kommer till heders igen. Inte förrän vi fyra timmar senare kommer upp längs Thasos västsida kommer vind, och då tar det i rejält. Kryssbog med revad stor.

Lite längre norrut vrider vinden och blåser mer ostlig i sundet mellan Thasos och fastlandet. Vi är tillbaka där vi började i går, frisk sträckbog i sju knop mot målet.

Framför oss ser vi ett regnmoln och vi seglargenom det. Äntligen blir däck och segel avsköljda. Till skillnad från tidigare regn är det ett rent regn utan röd sand och ymnigt. Synd bara att vi inte tog ned Code 0 innan. Nu måste vi torka den innan vi kan stoppa den i säck men det blir ett bekymmer för kommande dagar. Vid halv åtta förtöjer vi längs pontonbryggan i Kavala. Då har vi på två dagar seglat 168 sjömil. Det mesta i ganska frisk motvind. Efter middagen somnar vi gott, natten till i dag blev ju ganska kort.

I går morse blåste det friskt, byarna kom svepande runt berget i lovart. Ett tag låg grannbåten över vårt ankare men så vred vinden på väst och vi kunde ge oss av strax förre åtta. För säkerhets skull tog vi ett rev i storen och länsade sedan för bara denna ned genom det vackra sundet medan vi åt frukost i lugn och ro.

Väl ute på havet skralnade morgonbrisen och det vi trodde skulle bli en fin segling blev till motorgång i bleke. Först någon sjömil från hamninloppet till den gamla staden Mytilini, som legat på samma ställe i närmare 3 000 år, kom det lite vind – rakt i näsan. Den gamla borgen vakar över inre hamnen där vi efter några försök att få ligga på annan plats hamnar med aktern mot kajen i norr, ca 5 m från en busshållplats.

Vår Greklandscoach, som åkt runt på öarna med färja i många år och brukar komma med goda tips och råd, beskriver staden så här; ”där var vi en gång och vi åker nog inte tillbaka”. Vi förstår varför, det är inget ställe för en semestrande svensk. För oss däremot erbjuder staden en spännande inblick i vardagsgrekens liv med ett myllrande stadsliv. Här finns också kliniker för Evas prover, tvätteri för en månads uppdämt behov och bra möjligheter att proviantera.

I förmiddags lämnade vi bullret och trafiken vid kajen och gick upp till den gamla borgen. Efter att förvirrat letat efter en ingång fick vi hjälp av snälla och hjälpsamma lokalbor och hittade så småningom en öppen grind. Två Euro per person fick vi betala för att gå runt i den mycket stora men ganska tomma borgen. Lugnt och skönt var det med vacker utsikt och bra information – och vi var nästan ensamma där.

Det märks att vi är nära Turkiet. Vi räknar upp till sex gråa båtar i hamnen, kustbevakning, och marinen, gränspatrull och finanspolis finns representerade och minst en av dem verkar patrullera längs gränsen. Möjligen bidrar den tidigare strida strömmen av flyktingar över sundet, som bara är 6 sjömil brett, till den intensiva bevakningen.

Vi blev kvar en dag i midsommarviken. Slappade och fixade lite administration inför månadsskiftet. Även om vi är långt hemifrån kommer vi inte undan räkningarna…

Vi får besök av finska båtgrannar under dagen och planerar att gå iland en längre promenad med Wilma till kvällen. Men då blåser det kuling så det skångrar i riggen och vi vill inte ge oss av med vår lilla lätta gummibåt. Tjoppe trotsar elementen och ror med krafttag Wilmas plastdinge mot vinden till oss. Ingen i den dingen var torr efter hundra meter motvind. Vi utväxlar kvarglömda och saker från dagen innan och tar ett glas eller två tillsammans innan vi skiljs för den här gången.

I går morse låg viken spegelblank. Vi lämnar efter frukost och kan segla ett tag innan den svaga morgonbrisen dör ut igen. Då kommer motorn till heders och vi kan ladda batterier och göra vatten. Som vanligt när vi börjar göra vatten kommer det vind och ett tag har vi 5-6 m/s och en fin sträckbog längs kusten. Efter en timme dör det och motorn startas igen.

Vi hade tänkt gå till Lesbos Ozo huvudstad Plomarion men dels ser det ut att vara varmt i hamnen, dels har vi hört att det skulle vara helgdag i dag så vi fortsätter. Nu kommer lite västlig vind och vi kan länsa vidare österut till den vik vi först tänkt för midsommarfirandet.

Hamnboken kallar den ”en förtjusande liten vik”. Det var det också med kristallklart vatten och precis som utlovat var ankarbotten inget vidare. Först på tredje försöket fick vi spetsen på vårt Rocnaankare att fastna i sjögräsets tjocka rötter. Hade vi haft mer vind hade vi kanske lämnat Mersinaia viken (västra delen) efter ett bad och en fika. Nu var det väldigt lugnt och skulle så förbli så vi stannade över natten.

I dag har det inte blåst särskilt mycket från något håll. Vi ligger kvar fram till lunch i viken och fixar lite med våra fläktar. Det börjar bli varmt under däck och då har vi små tysta och strömsnåla darorfläktar som vi kan köra. (Kostar ca 100 kr st på t ex I-Net och går på 12 V – perfekt!) Nu har de blivit lite mer permanent installerade efter fjolårets experimenterande.

Efter lunch kör vi ut ur viken och vidare österut. Det ska komma Meltami med hårda nordvindar i veckan så vår plan är att gå runt Lesbos på ostsidan där Turkiets berg läar. Vi går in i sundet till det andra innanhavet, Yeros. I inloppet ligger flera fina vikar. Det blir lite hemmakänsla med kummel och inomskärsnavigering men när vi ser olivlundarna som täcker ena stranden inser vi att vi är långt hemifrån.

Vi ankrar efter en dryg timmes motorgång i Loutra. En ganska stor och skyddad vik med ett litet fiskesamhälle. Hade det inte varit för några gamla nedlagda fabriker och flera skeppsvrak längs stranden hade det varit riktigt fint här. Nu är det bara fint och vi har 28 grader i vattnet.

I går blev en ny dag med en lång kryss. Vid sex sätter vi segel utanför piren och får sedan en fin kryss i måttlig vind. Vinden vrider från nordost till nordväst medan vi kryssar i tre timmar de tio sjömilen till Chios norra udde. Vi seglar längs ett kargt landskap med några insprängda grönskade dalar. Vid udden blir vinden mer västlig och vi sträcker nästan upp till inloppet till den stora Kalloniviken på Lesbos.

Vi klarar oss nästan från motorgång men under en timme är vinden för svag, vi passar på att göra vatten. Det vi gjorde häromdagen, drygt 150 liter, pumpades ut i kölsvinet medan vi kryssade vid Chios. Vi upptäcker lite vatten i slaget vid toa men vi har inte märkt att länspumpen gått (för tyst för att höras) och vi har inte fått larm för högt vatten i kölsvinet. Kanske sitter larmet lite för högt upp för att registrera när vi kränger? Vi upptäcker senare att det är en slangkoppling som glidit isär så problemet löstes enkelt.

När vi närmar oss Lesbos ligger vi lite för lågt. Det blir en tuff kryss mot frisk vind och ca en knops motström innan vi kan falla av in mot Kallonivikens smala men väl utmärkta inlopp. Innanför inloppet ligger en vik på nordsidan, vid den lilla byn Apothikai, där vi ankrar. Hela kvällen fortsätter det sedan att blås 10-12 m/s, det fläktar skönt i båten. Strax innan skymningen ser vi att vännerna på S/Y Wilma kommer in i viken. Vi firade midsommar ihop förra året (klicka här) och nu har vi lyckats sammanstråla igen.

Vi har nu seglat två breddgrader norrut från södra Leros. (Se även detta inlägg) I princip kryss hela vägen . Vi är nästan så långt bort hemifrån vi tänkt segla men ytterligare en grad återstår innan vi når vår planerade nordligaste ö Limnos. Men det är inte säkert att vindarna tycker att vi ska segla dit, vi får se hur vädret utvecklar sig.

I dag tar vi en kortare promenad i land innan det är dags att börja förbereda för midsommarfirande. Öl och nubbe har stått på kylning sedan i går. Nu ska köttbullarna stekas och den näst sista ansjovisburken går åt till Janssons frestelse. Vi har också sill och hemmagjord räksallad. Wilma bidrar med mer sill och mycket annat smasken.

Klockan tre börjar kalaset. Det blir ett kärt återseende. Vi siter sedan i vår sittbrunn till nästan midnatt, vart tar tiden vägen?
Wilmas version av dagen finns att läsa (klicka) här!

I går lämnade vi Pythagorion efter frukost. Medvind ned till Samos södra udde där vi hittar Tsopela, en fin vik för bad och tidig lunch. Kristallklart vatten och rikligt med småfisk av olika arter men ingen vidare ankarbotten.  Vi lämnar efter en timme.

Efter lite motorgång kommer vi ut i frisk nordan i Marathakambos-bukten. Det blir kryss med revad stor och god fart mot hamnen i Marathakambos. Hamnen är nybyggd med fina kajer men väldigt få båtar. VI ligger med aktern in och ankare men på andra ställen ligger båtar långsides. El och vatten finns men ingen tar betalt – idealiskt. Vi får besök av Kicki och Roger från Louvic. De har legat här i några dagar. Det blir en trevlig stund i sittbrunnen.

I dag hade vi tänkt segla vidare mot Chios men prognosen såg inte alls lika bra ut i morse, när Håkan gick upp vid femsnåret, som den hade gjort i går kväll. Raskt ställdes väckningen om till halv åtta och vi somnar om. I samband med besöket hos bagaren hyr vi bil, en Chevrolet men utan mullrande V8:a. Den här är mycket liten, har inte ens centrallås och man måste varva motorn rejält för att det ska hända något. Efter frukost bär det av uppför berget. Samos är en väldigt kuperad ö.

Första anhalt blir den fina bergsbyn Platanos, ca 500 möh. Detta kan vara den enda platsen där ursprungsbefolkningen (från Bysantinsk tid) bodde kvar när ön övergavs på 1500- talet. Runt byn odlas mycket vin, företrädesvis Muscat som man gör sött vin av. När vi körde upp sista biten kändes det som att köra på Mosels sluttningar. Efter en promenad i den gamla byn fikar vi under träden på torget medan gubbarna spelar bräde vid bordet bredvid. Vi känner oss förflyttade tillbaka i tiden.

Från Platanos kör vi på mindre vägar ned till Karlovassi (en ganska stor stad på nordsidan ön) och sedan vidare en bit västerut längs kusten till Potami. Här rinner en å ned från bergen. Vi vandrar i en nästan djungelliknande dalgång upp längs ån. En bit upp kommer vi till en liten sandstrand. Ovanför denna har vattnet skurit sig djupt ned i berget och man kan gå/simma en bit uppströms till ett vattenfall. Tur att vi hade badkläder med oss.

Nu har klockan passerat ett och vi börjar bli hungriga. Vi kör österut längs kusten och sedan upp en brant och slingrande väg till Monolatis. Parkerar i underkant byn och går sedan upp genom byn och sedan ännu brantare väg ytterligare en bit. På vägen passerar vi flera frestande tavernos men vi ger oss inte. Håkan har fått för sig att Loukas taverna skulle vara bäst. Så småningom kommer vi trötta och hungriga dit. Belöningen blir god hemlagad mat, eget vin och en helt fantastisk utsikt över de skogsklädda bergen.

Vi blir sittande ganska länge i den svala bergsluften (ca 400 möh) innan vi går ned genom byn igen och kör vidare mot ”huvudstaden” Samos. En ganska stor stad med (vad vi hört av andra) dålig hamn. Därifrån kör vi via ny bergsby till Samos marina. Vi har flera vänner som planerar att övervintra där – kan det vara ett alternativ för oss?

På slingraden vägar högt ovan vattnet kör vi sedan tillbaka till Marathakambos och båten. Det blev en mycket trevlig tur på ca 9 timmar och 140 km. Skönt att koppla av i sittbrunnen medan solen försvinner bakom bergen. Förfarande ganska mätta efter lunchen tar vi bara lite tomat och småplock till middag.

I går seglade vi ganska tidigt från Arki. Dels för att vi ville komma fram i rimlig tid men också för att vi hade lagt vår ankarkätting över två andra båtars och då är det betydligt enklare före alla om den som kommer sist går först. En härlig morgon med svag vind i viken. Vi seglar sakta ut och möter i sundet en måttlig nordan – rakt i näsan. Vi får en fin kryss och kan så småningom slå mot nordost och Samos.

Vi får fin segling en timme, sedan dör vinden under Samos höga berg och motorn kommer till heders. Ytterligare en timme senare får vi vind igen men nu från nordost. Nästan samma kurs som tidigare men på andra bogen. Sedan vrider och krånglar vinden under nästa höga berg men vi lyckas segla större delen av tiden. Lite motorgång tar oss på slutet ut i en frisk nordnordväst som bitvis når kulingstyrka i byarna. Snabb och kul segling sista timmen upp till Pythagorion.

Vi ankrar utanför hamnen som tidigare. Så här har Jesper och Håkan seglat under veckan. Pythagorion (Samos) – Agathonisi – Xylokampos (Leros) – Lipsi – Marathos – Arki – tillbaka till Pythagorion. Totalt blev det 78 sjömil, de två första dagar läns och sedan motvind resten av veckan. Sammantaget en mycket trevlig vecka med bra segling, vackra öar, god mat och strålande solsken.

I går seglade vi från Lipsi till Arki. När vi kom in i den lilla hamnen var det redan fullt så vi fick vända och köra över till grannön Marathos. Där finns en fin vik med bojar. Där finn också flera restauranger och hotell trotts att ön bara har tre bofasta – mäniskor, getter finns det betydligt fler av.

Efter bad och snoirkling i kristallklart vatten tar vi framåt eftermiddagen en promenad på ön. Vi träffar flera av getterna på vår vandring up till södra toppen. Därifrån vare det fin utsikt över viken och öarna runt omkring. Nere i viken blir det middag två meter från vattnet. Som huvudrätt äter vi en fantastisk god ”kleftiko” på get från ön.

Efter morgondopp i dag kör vi tillbaka till Arki och nu får vi en plats. Längst in (till vänster i bild) på bryggan. Lite slingrigt att backa in då det ligger en utgrundning inte långt från bryggan och man behöver lägga ankaret utanför den. Den kan ses som en ljusare del i underkant på bilden. Sedan bad och lunch på ”hatten”. En jättegod risotto på ”Cuttlefish, en sepialiknande bläckfisk med internt ben.

Sedan mer bad och promenad till kyrkan på toppen (jämför tidigare besök, klicka här). Efter att ha duschat hos farbrorn vid hamnen blir det middag på den högra restaurangen. Nu kan vi konstatera att maten är bra på båda.